RSS

Roslund & Hellström: Två soldater

09 Maj

Under flera år har Anders Roslund och Börge Hellström levt ett parallellt liv, kan man nästan säga. De har levt väldigt nära kriminella unga män för att få en inblick i gängmentaliteten i Stockholms förorter. De har förstått att alla unga pojkar under femton är väldigt värdefulla för gängledarna. De kan gömma vapen och knark åt de äldre gängledarna utan att riskera något annat än ett samtal med socialtjänsten som man verkligen inte bryr sig ett skit om. När man fyller femton och blir straffmyndig är det nästan som ett inträdesprov till vuxenlivet att åka dit. Det ger status att ha gjort en volta. Polisen har oftast kartlagt de unga brottslingarna minutiöst för att kunna sätta dit dem när de är tillräckligt gamla. Denna nyvunna kunskap använder författarna i hög grad i tegelstensdeckaren (ja, den är nästan 700 sidor lång) Två soldater.

Det är en krass verklighet, onekligen. Och det är svårt att veta hur man kan förhindra att fler dras in i skiten när det är det enda i deras liv som verkar ha någon mening att få respekt och ingå i ett förbund med sina ”bröder” och när du väl är inne blir gänget din familj och styr hela ditt liv. Just svårigheten att bryta loss och välja en annan väg i livet är ett centralt tema i Två soldater. Det sociala arvet är en tungt vägande faktor (förstås) för de som hamnar i kriminella gäng. Lojaliteten är viktig och man lägger inte sina bröder. För den som sviker finns inga ursäkter.

Leon och Gabriel är bröder och kungar i Råby, en påhittad förort som skulle kunna vara Vårby Gård kanske..? Leon sitter inne på Aspåsanstalten och Gabriel befinner sig på utsidan. Tillsammans planerar de Leons fritagning. Under tiden bor Gabriel med sin flickvän som också används som kanrkkurir genom att trycka upp kondomer fulla med knark i underlivet och sen lägga sig på en brits när hon besöker Leon som hans ”flickvän” och får obevakat besök och se på när Leon plockar ut paketen. Knark är hårdvara i fängelset och med knark kan du köpa tjänster, som till exempel att få någon att bygga en tatueringsmaskin av en rakapparat. Rymningen utvecklas till ett gisslandrama och Ewert Grens för befälet i jakten på kidnapparna och upptäcker att de han letar efter är bekanta från förr. Vi får också träffa Eddie, en vilsen tolvåring vars högsta önskan är att bli en riktig broder o ch upptagen i den innersta kretsen. Tills dess får han nöja sig med att springa ärenden och sälja knark.

Det som slår mig när jag läser boken är att jag imponeras av det researcharbete som författarna har lagt ner. Det är detaljrikt, t ex hur man bygger en tatueringsmaskin, ibland snudd på nördigt. Jag förstår att syftet är att stärka berättelsens trovärdighet, men jag tycker att det drar ner tempot rejält och ärligt talat, jag är inte så intresserad. Språket i boken är väldigt växlande med plötsligt insprängda, lösryckta meningar (ibland bara ord). Förstår även det syftet, det vill säga författarna vill skapa autencitet till sin text, men samma sak där. Jag gillar det inte. Och det märkliga är att hur de än har ansträngt sig för att mänskliggöra dessa samvetslösa brottslingar så känner jag ingen större sympati för dem. Jo, ett undantag finns och det är Eddie. När jag läser om honom så önskar jag bara att jag kunde plocka bort honom från den miljö han vistas i och ge honom nya ideal och mål att sträva mot. Jag vill rädda honom! Men just den här sympatibristen är problematisk för en sån här sorts berättelse, där det är ändå är så tydligt att författarna vill nyansera bilden av de kriminella gängmedlemmarna och få oss att se bakom schablonen. Fastän det stundtals är riktigt spännande så har jag svårt att verkligen engagera mig i hur det ska gå för de inbalandade. Och det måste sägas vara ett stort minus, eller hur?

Författare: Anders Roslund & Börge Hellström
Titel: Två soldater
Förlag: Piratförlaget

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på 9 maj, 2012 i Böcker, Deckare, Rec.ex.

 

6 svar till “Roslund & Hellström: Två soldater

  1. Henrik (Olika sidor)

    9 maj, 2012 at 07:56

    Jag håller med dig om att man inte riktigt bryr sig om hur det ska gå för de inblandade. Även om Två soldater är både välskriven och spännande så tycker jag att känslan för karaktärerna har varit mer påtaglig i tidigare böcker.

     
    • Fru E

      9 maj, 2012 at 16:59

      Visst är det märkligt? Något saknas! Huvudpersonen i Tre sekunder var jag så engagerad i!

       
  2. Monika

    9 maj, 2012 at 18:03

    Jag fick hem Två soldater igår, men det kommer nog tyvärr att dröja ett tag innan jag läser den. Har precis läst ut Tre sekunder och mer än en bok i taget av herrar Roslund & Hellström orkar jag inte med psykiskt.

    Det är kul att läsa vad alla andra tycker om den i alla fall 🙂

     
    • Fru E

      9 maj, 2012 at 20:26

      Jag gillade ju Tre sekunder mycket mer så jag tycker du ska hålla fast vid den läsupplevelsen lite till. 😉

       
  3. mimmimarie

    9 maj, 2012 at 18:28

    Var det de här herrarna som var på Bokens dag i höstas i Växjö?

     
    • Fru E

      9 maj, 2012 at 20:27

      Nej, Marie, det var två andra gubbar (Buthler & Öhrlund)! 🙂

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s