RSS

Du vill inte ha honom i ditt kvarter

30 Jun

Hans Ecker, en gång en framgångsrik man med framtiden framför sig och en vacker kvinna vid sin sida, numera ensam och rädd, inspärrad på Kumla för mord som han inte begått. Grundlurad av sin forne kompanjon, Christopher Silfverbielke som han trodde att han gjort sig av med där nere vid Medelhavet. När Ecker får reda på att han ska flyttas till en annan anstalt blir han tacksam. Kanske ska han slippa få så mycket stryk nu, slippa isoleringen. Men så inträffar det omöjliga. Fångtransporten prejas av vägen. Väktarna som ansvarar för transporten skjuts kallblodigt ihjäl och en man i svart huva tvingar in Ecker i en ny bil som snabbt kör därifrån. Tyvärr, ska det visa sig för Ecker, är hans räddare ingen mindre än Silfverbielke, som inte alls omkommit i vågorna utan är i allra högsta grad levande. Han har sina alldeles egna planer för Ecker, liksom för flera andra från det förflutna som han förvarar uppskrivna i sin anteckningsbok. Allt är minutiöst planerat för att skada där det gör som mest ont och för Ecker innebär det att plågas i fångenskap i ett specialbyggt spa, i en villa någonstans i Stockholm. En fångenskap som får honom att längta tillbaks till cellen och en gång för alla inse hur störd Silfverbielke egentligen är.

Under tiden Ecker sitter inspärrad, planterar Silfverbielke bevis för att Ecker skulle begått ytterligare två mord. Dessutom ser han till att fortsätta relationen med Veronica, Eckers hustru som är hans slav, i bokstavlig mening. Silverbielkes mission- in -life är att rädda världen från alla pappskallar och idioter, något det finns gott om i villakvarteret där han slagit sig ner. Han är en fullblodspsykopat, oförmögen att känna något annat än förakt för andra människor, helt inställd på att ”åtgärda”  personer som har kränkt honom.

Medan Silfverbielke är tillbaka i Stockholm, under annan indentitet förstås, försöker Jacob Colt och hans kolleger Vadh och Schecker få ihop fritagningen. Av Ecker själv finns inga spår, förutom på några ihjälskjutna balter ien skog norr om Stockholm. Förhör med hans hustru Veronica ger ingenting, trots att de anar att hon döljer något, och hela utredningen står och stampar. Dessutom har Jacob Colt problem på ett personligt plan. Hans älskade Melissa tycks ointresserad och frånvarande. Har hon träffat en annan? Schecker å sin sida jagas av minnen från en traumatisk händelse i sin ungdom och undrar om hon någonsin kommer att bli fri från demonerna. Åklagare Anna Kulin gör inte heller utredningen lättare för Colt och co.

Grannen är skriven av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund och är den fristående fortsättningen på En nästan vanlig man, som jag inte har läst (men det funkade fint att läsa Grannen ändå). I september kommer uppföljaren, som jag inte vill avslöja titeln på för då förtas en del av spänningen om man inte läst Grannen först.

Det här var en mycket spännande bok, svår att sluta att läsa i och de 600 sidorna var ingen match. Däremot så hade jag emellanåt lite svårt för alla våldsamma sexskildringarna. Jag tycker att sexuellt våld nästan är det otäckaste som finns och mår fysiskt illa när jag läser om det. Buthler & Öhrlund är dessutom farligt nära att använda det spekulativt och jag tycker att de kunde ha överlämnat en del åt läsarens fantasier. Visst förstår jag att det skildras för att ge en bild av vilket svin Silfverbielke är, men jag behöver inte läsa om det ytterligare fem-sex gånger för att förstå det. Överhuvudtaget blir det ett väldigt fokus på sex genom hela boken. Det är genom bristen på sexlust som Colt inser att något inte är som det ska mellan honom och Melissa. Schecker miste sin oskuld genom en gruppvåldtäkt, men förmår njuta av sex med någon oväntad. Det känns lite… ”gubbigt”. Ändå är det som sagt ett makalöst driv i berättelsen och slutet gör ju att jag bara måste läsa uppföljaren!

Författare: Dan Buthler & Dag Öhrlund
Titel: Grannen
Förlag: Massolit

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 30 juni, 2012 i Böcker, Deckare, Rec.ex.

 

4 svar till “Du vill inte ha honom i ditt kvarter

  1. Monika

    30 juni, 2012 at 17:48

    Jag håller med där, det behöver inte beskrivas sida upp och sida ner vad Silfverbielke utsätter ”sina” kvinnor för. Jag fattade redan i första boken, som jag faktiskt inte alls tyckte var ”för mycket”. Det får ju liksom finnas gränser för en deckare, om inte de räcker så borde man kanske skriva i en annan genre…

     
    • Fru E

      30 juni, 2012 at 21:54

      Precis, sa Bull! 🙂 Något övertydligt, tyvärr.

       
  2. Hanneles bokparadis

    2 juli, 2012 at 17:18

    För hemsk för mej 🙂

     
    • Fru E

      4 juli, 2012 at 18:32

      Det förstår jag! På gränsen, för mig!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s