RSS

Det är jag som är Caroline

25 Jul

Livet som bokbloggare är fantastiskt! Särskilt när man får chans att läsa kommande böcker som man bara vet kommer att bli populära! Jag har fått möjligheten att läsa Peter Barlachs manus till Det är jag som är Caroline som kommer ut i september (första recensionsdatum är 2012-09-12 men jag fick ok från författaren och förlaget att skriva om boken redan nu). Peter Barlach har jag stött på tidigare, på pre-bokbloggartiden då jag arbetade som skolbibliotekarie. Jag läste hans debutroman Inte bara tennis och det är en läsupplevelse som verkligen stannat kvar hos mig.  Inte bara tennis var en väldigt berörande och samtidigt helt osentimental, skildring om en 11-årig kille som en helt vanlig dag hos en kompis, får ett telefonsamtal från sin pappa att mamman omkommit i en bilolycka. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den var så fantastisk för att den berättade om Johns sorg på ett så fint och trovärdigt sätt. Om hur man ena studen tror att man aldrig mer kommer att kunna le och sen komma på sig själv med att skratta åt något senare och då undra om det verkligen är ok att vara glad, när man egentligen är helt utom sig av sorg. Men det är inte Peter Barlachs första bok som detta inlägg ska handla (men jag vill gärna rekommendera till läsning ändå) om utan hans kommande, Det  är jag som är Caroline.

För det första, den här ungdomsromanen, som förstås funkar bra för oss äldre läsare också, liknar ingenting annat jag har läst. Inte vad jag kan komma på i alla fall. Den känns alldeles unik. För det första är det språket. Kan man ha absolut gehör inte bara när det gäller musik utan även i det talade språket så har Peter Barlach det! Dialogerna är naturliga och avslappnade och Caroline låter och känns precis som den brådmogna 17-åring hon ska vara. Jag läser utan den minsta ansträngning och ändå är det inte på något sätt lättvindigt.

Alla berättelser börjar med något. I Carolines fall skulle man kunna säga att det börjar med ett bråk med sin mamma som slutar med att hon bestämmer sig för att dra och aldrig komma tillbaka. Man skulle också kunna säga att det börjar med en tragisk olycka när Caroline inte alls är så gammal. Eller så börjar allting ännu längre bakåt i tiden. Kanske med pappans missbruk eller föräldrarnas skilsmässa. Hur som helst, boken börjar med att Caroline inte alls vet vart hon ska ta vägen. Men hon vet i alla fall vart hon inte ska. Hon ska inte återvända hem till mamma igen. Och hos pappa skulle inte heller funka, det fattar hon trots att hon och pappa egentligen är rätt lika. Men hans drickande och bekymmerslösa leverne fixar hon bara inte. Däremot får han gärna hjälpa henne att fixa ett jobb. Lösningen heter Niklas, ett gammalt ex som hon var otrogen mot för att hon insåg att han var så perfekt för henne att det aldrig skulle funka i längden mellan dem. Ändå vet hon att Niklas skulle ta tillbaka henne vilken dag som helst, om hon bara så vill.

Mycket händer den här vintern när Caroline flyttar hemifrån. Jobbet i charkdisken öppnar upp för nya kontakter och nya möjligheter. Hon gillar att prata med kunderna och särskilt med en speciell. Han är lite äldre, vansinnigt snygg och bär ring på fingret. Men vad gör det? Caroline är en sån som tar vad hon vill ha och ber inte om ursäkt för det. Och så lär hon känna Stephanie, en 40-årig f d knarkare som försöker få ordning på sitt liv. Men allra mest så lär sig Caroline vem hon själv är och framförallt vem hon vill vara.

Jag bara älskar Caroline! Hon är så jäkla stark och hon tar för sig i livet och vägrar bli ett offer, trots alla svårigheter hon råkar ut för. Och så gillar hon sex! Hur ofta läser vi om unga tjejer som inte funderar så mycket på hur de ser ut utan känner sig vackra, sexiga och åtråvärda? Jag är grymt imponerad hur Barlach kan skriva så initierat om en sjuttonårings sexualitet utan att det blir pinsamt (ni vet ju väl hur känslig jag är för dåliga sexskildringar? Kika t ex här eller där). Önskar att fler författare kunde vara lika känsliga och lyhörda på det området…

Till sist, om ni ännu inte har fattat det så kan jag verkligen, verkligen tipsa er om att själva läsa Det är jag som är Caroline när den kommer ut i september. Jag är alldeles säker på att den kommer att få mycket uppmärksamhet även utan mina lovord och jag har faktiskt, helt seriöst, svårt att se vad man inte skulle kunna gilla för precis så bra är det!

Författare: Peter Barlach
Titel: Det är jag som är Caroline
Förlag: BonnierCarlsen

Annonser
 

Ett svar till “Det är jag som är Caroline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s