RSS

Allt kommer tillbaka

19 Aug

Sydiatalienska Bari på 80-talet. Jagberättaren minns sin barndom. Han växer upp som enda barnet med sin far som ständigt är på jakt efter status och att nå längre (uppåt), men som när han äntligen når framgång, inte förmår hantera det och faller ner i en nattsvart depression. Och med en mor som alltid finns där, och ändå inte. Måna om att sonen ska få det bättre än de själva haft, kan man anta. Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet ägnar han i böckernas värld:

”Min läsning behövdes inte för att jag skulle kunna imponera på någon med citat från en Hemingway-novell, utan bara för att skänka mig privilegiet att få börja om från början och sudda ut alla spår från mitt förflutna. Ett förflutet som först och främst jag själv skulle ha ansett som ett tillräckligt grymt straff, om jag hade känt igen det i ansiktet på någon annan. Jag ville helt enkelt bli en ny människa … så ny att jag skulle förvandlas till ett mysterium till och med för mig själv.”

Redan första dagen inser han vilka klasskompisar som är biljetten till förändringen. Giuseppe och Vincenzo har också fäder som vacklar. Giuseppes pappa är maffiaboss och vräker ut pengar på sin familj, men han är sällan närvarande. Vincenzos far är den berömde Advokaten som bär på den överlevandes skuld och som sonen gör allt för att inte efterlikna. Tillsammans bildar de en udda trio som växer upp tillsammans i ett föränderligt samhälle. När flickvänner börjar dyka upp är de snart på väg bort från varandra. Berättarjaget blir kär i en överklasstjej som egentligen inte alls spelar i samma liga. De två utförskar drogkvarteren Japigia, men undgår att sjunka alltför långt ner i träsket för att det ska bli omöjligt att ta sig upp igen, samtidigt som vänner försvinner för alltid in i drogdimmorna. Och till slut visar det sig att den där revolten mot fädrerna uteblev och att både Giuseppe och Vicenzo blev ungefär som de män de föraktade.

Jag tänker på hur mycket vi formas av vår uppväxt och minns några rader ur en gammal låt av Magnus Johansson där han sjöng ”och hur man än vänder sig, så kommer man alltid hemifrån”. Det ligger onekligen något i det, vilket också den här romanen visar och titeln anspelar på. Det är fascinerande att läsa om en ung man som växer upp i ett ganska fattigt Italien, ungefär samtidigt som jag själv. Författaren till Allt kommer tillbaka heter Nicola Lagioia, född 1973. Sannolikt är det en autofiktiv berättelse och jag kan inte låta bli att se det ironiska i författarens efternamn. Lagioia = la gioia = glädjen! Som boendes i (norra) Italien under ett halvår som ung, känner jag igen mig i italienarnas (japp, nu generaliser jag vilt) enorma statusfixering och hur viktigt det är att snegla på grannen för att hålla jämna steg, eller ännu hellre, att springa förbi. Det visas tydligast här i jagets far som är närmast besatt av att umgås med de rätta personerna och att klättra uppåt på den sociala stegen, kosta vad det kosta vill!

Allt kommer tillbaka kanske hade vunnit på att korta ner vissa partier, men i det stora hela tycker jag att det är en fantastisk roman som jag gärna rekommenderar, både som uppväxtskildring och för att den ger en intressant bild av det (syd) italienska samhället.

Författare: Nicola Lagioia
Titel: Allt kommer tillbaka
Förlag: Astor

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 augusti, 2012 i Böcker, Kärlek, Rec.ex., Sorg, Ungdomar, Vänskap

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s