RSS

Vad jag INTE borde ha lagt så mycket av min värdefulla lästid på

22 Aug

OBS! Känsliga läsare varnas för att inlägget kan innehålla spoilers.

Jag och Alan Banks är endast ytligt bekanta. Jag har träffat honom i två böcker (En ovanligt torr sommar och Kall som graven) och någon gång i en tv-serie, men mer än så är det inte. Mina låntagare brukar dock kasta sig över Peter Robinsons deckare så fort han kommer med en ny och innan jag gick på semester såg jag därför till att lägga mina händer på den senaste, En förgiftad man.

Nu är det ju så att just En förgiftad man är en fristående deckare, utan Alan Banks i huvudrollen. I stället får vi stifta bekantskap med en framgångsrik kompositör till filmmusik, Chris Lowndes, som nyligen flyttat hem till England efter att hans fru gått bort. Egentligen är Kilnsgate House ett alldeles för stort hus för en enda person, men han kommer över det billigt och köper det ensligt belägna huset ändå. Snart får han reda på en del om husets mörka historia. En av dess tidigare ägare hittades giftmördad på 50-talet och hans fru hängdes senare för mordet. Chris blir märkligt uppslukad, ja närmast besatt faktiskt, av fallet och kommer ganska snart till slutsatsen att hustrun antagligen var oskyldig till sin makes död.

Så trots att Chris fortfarande sörjer sin hustrus bortgång och dessutom får både nya vänner och en ny kvinna i sitt liv, så är han beredd att offra allt för att få fram sanningen om giftmordet på Kilnsgate House. Omgivningen ifrågasätter, med all rätt, Chris engagemang i detta, men Chris slår dövörat till och reser kors och tvärs i världen för att hitta tänkbara vittnen som kan styrka hans egen teori om vad som hände egentligen. Det händer absolut ingenting: Inget nytt mord, inga hot, nichts! Tempot är sävligt, på gränsen till snigelfart och Chris beter sig jättekonstigt, tycker jag. Det är en gåta att bokens bipersoner står ut med honom och hans detektivlekar. I slutändan blir allt ändå inget mer än spekulationer och läsaren är fortfarande ovetande om vad som egentligen hände. Ändå läste jag klart den för jag hoppades hela tiden att det skulle bli bättre. Det visade sig vara totalt bortkastad tid och jag önskar att jag hade läst något annat i stället.

Författare: Peter Robinson
Titel: En förgiftad man
Förlag: Minotaur

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 22 augusti, 2012 i Böcker, Deckare

 

7 svar till “Vad jag INTE borde ha lagt så mycket av min värdefulla lästid på

  1. Lotten

    22 augusti, 2012 at 19:42

    Jag älskar Banks och var så besviken på Before the Poison! Så jag kan inte annat än att hålla med.

     
    • Fru E

      22 augusti, 2012 at 19:51

      Vilken tur, jag har ju också gillat Banks, men då ger jag inte upp hoppet om Robinson då!

       
  2. Maria

    22 augusti, 2012 at 21:02

    Jag är inte så väldigt förtjust i Robinson. I ondskans spår tycker jag är riktigt bra, men de andra böcker jag läst har jag inte gillat alls. Tv-serien hör inte heller till favoriterna, men går att titta på.

     
    • Fru E

      25 augusti, 2012 at 21:41

      Nej, han är inte min favorit heller, antar jag… För då borde jag väl läst fler av hans böcker? Men tycker ändå att de jag har läst har varit bra och att han varit skicklig på att väva ihop intrigen på slutet.

       
  3. Bibliotekskatten

    23 augusti, 2012 at 15:01

    Hållerdelvis med dig! Inlägg kommer inom kort.

    Jag har en utmaning till dig på min blogg! Känn ingen press att svara.

     
    • Fru E

      25 augusti, 2012 at 21:42

      Ska kolla upp, blir roligt att läsa vad du tycker! Tack för utmaningen – den antas! 🙂

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s