RSS

Det här är på riktigt

06 Sep

Omslagsbild: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. KärlekenTorka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken är den första av Jonas Gardells dokumentärromaner om när AIDS kom till Sverige. Jag lyssnade på den som cd-bok och författaren läser den själv. Jag tror det ger en extra nerv den här gången. Det här är så vansinnigt bra! Attans! vilken författare han är ändå och vilket patos han lägger in i sin berättelse. Det känns självklart att det är Jonas Gardell som ska berätta den här historien, ingen annan hade kunnat göra det bättre – det är jag säker på!

Jag minns när AIDS kom till Sverige. Jag gick i lågstadiet och jag vet att jag hörde de vuxna prata mycket om den hemska sjukdomen. Dessutom hade jag ju lärt mig läsa och mina ögon sökte sig till alla texter som fanns tillgängliga, således även löpsedlar. Killarna i klassen sprang omkring och skrek ”Ha ha, nu får du AIDS!” och dunkade varandra i ryggen. Som en lek. Och att höra Jonas Gardell berätta om hur en liberal dagstidning som DN ända in på 80-talet vägrade att publicera dödsannonser över män där den närmast sörjande var en annan man och höra erfarna läkare uttala sig om rädslan av vårda patienter på ”sitt” sjukhus. Jag häpnar och vill inte tro att det var så. Och samtidigt, med perspektiv, så glädjande och skönt att vår syn på homosexualitet och de homosexuella har förändrats så mycket tills idag.

Fakta varvas med fiktion i den här berättelsen. Allt som står där har hänt, hävdar författaren, men personerna är fiktiva. Benjamin som är ett Jehovas vittne. Gudfruktig och rättfärdig som få, men som vet innerst inne att han egentligen är någon annan. En sådan som älskar män. Och Rasmus som flyr inskränktheten i värmländska Koppum och flyttar till Stockholm och friheten. Där vågar han äntligen leva ut och vara den han är. Och Paul, den judiske bögen som har ett sånt stor hjärta och vill alla väl och som blir den som för samman Benjamin och Rasmus den där julaftonen -82, då allt ligger i sin linda och katastrofen väntar runt hörnet.

Jag blir så tagen av att lyssna på Torka aldrig tårar utan handskar och blandar ilska med sorg och förskräckelse. Det värsta är att jag vet att det inte kommer att sluta lyckligt för alla och det gör mig ont. Hur ska jag orka läsa de andra delarna? Och samtidigt ser jag så väldigt mycket fram emot det.

Författare: Jonas Gardell
Titel: Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken
Uppläsare: Författaren själv
Förlag: Norstedts

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 6 september, 2012 i Kärlek, Ljudbok, Sorg, Vänskap

 

3 svar till “Det här är på riktigt

  1. Vicky

    11 september, 2012 at 11:07

    Jag tänker som du – hur ska man orka läsa kommande delar? Ändå tyckte jag inte första delen var lika tung som jag förväntat mig faktiskt, men varje del lär ju bara bli mörkare och tyngre. …och jag ser som du fram emot dem!

     
    • Fru E

      11 september, 2012 at 21:39

      Nej, det var mest vackert. Men så vet vi ju allihopa hur verkligheten blev, eller hur? Det är det som känns lite jobbigt.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s