RSS

Vinterdagbok

21 Feb

Paul Auster är en av favoritförfattare, det är bara så. Jag tycker att han är en fantastisk berättare och gillar språket. Det känns som om han är noga med orden. När jag såg att han skulle komma med en berättelse om sitt liv blev jag förstås nyfiken och jag var länge sugen på att läsa den på engelska, men jag hann aldrig. Albert Bonniers förlag var snabba med att översätta den och ge ut den på svenska och det är så jag har läst den.

När Paul Auster börjar skriva Vinterdagbok är han 63 år och börjar bli varse sitt eget åldrande. Insikten att livet förr eller senare kommer att ta slut finns där i bakgrunden och väcker en längtan till att förstå varför han blev den han blev. Hans brokiga ursprung gör det inte enklare och kanske måste man resignera inför faktum att det inte går att pressa in människor i smala fack:

”Eftersom du inte vet någonting om din härkomst har du för länge sedan bestämt dig för att utgå ifrån att du är en blandning av alla den östra hemisfärens olika raser, delvis afrikan, delvis arab, delvis kines, delvis indier, delvis kaukasier, smältdegeln för otaliga stridande civilisationer i en enda kropp. Om inte annat så är det ett moraliskt ställningstagande, ett sätt att eliminera frågan om ras, som i dina ögon är en falsk fråga, en fråga som bara kan bringa vanära  till den person som ställer den, och följaktligen har du medvetet bestämt dig för att vara alla, att omfatta alla inom dig för att helt och fullt fritt kunna vara dig själv, eftersom det är ett mysterium vem du är och du inte har någon förhoppning om att detta mysterium någonsin kommer att lösas.”

(Så jäkla bra!!)

Det är personligt, men om man hoppas på en massa snaskiga detaljer så blir man besviken. Det är återhållsamt och återblickarna känns något filtrerade. Integriteten bibehålls, trots att det är ett slags memoarer. Texten rör sig fram och tillbaka i tiden, utan en egentlig kärna. Det blir en odyssé genom Paul Austers liv, från barndomens ärr, till alla platser han bott på och fram till dödsbudet om hans egen fars bortgång. Kärleken till kvinnor har hela tiden varit stark. Som liten pojke drömde han om att kyssa en flicka. Sen blev han äldre och besökte bordeller (som kanske var mer accepterat under ”det fria 70-talet”?), kastade sig in i en stormig relation och till sist (?) ett mer än trettioårigt långt äktenskap med författarkollegan Siri Hustvedt.

Du-tilltalet är inte helt lätt att ta till sig, särskilt eftersom du inte avser läsaren utan författarens själv. Det är alltså Paul Auster som skriver till Paul Auster. Det skapar en viss distans som jag inte riktigt gillar. Men den fina språkkänslan finns där och varje mening känns efteränksam, varje ord noga avvägt. Mitt i all allvarsamhet så finns det en viss humor och självdistans som jag gillar. Glädjande nog finner jag också en gemesam egenskap för mig och Paul Auster: Vi har båda vansinnigt dåligt lokalsinne! Och jag ler – inte så lite –  igenkännande  åt:

”Varje gång du tar tunnelbanan från Brooklyn till Manhattan (…), är du särskilt noga med att stanna till en stund för att orientera dig så fort du har gått uppför trappan till gatunivån, men ändå ger du dig iväg norrut i stället för söderut, österut i stället för västerut, och till och med när du försöker överlista dig själv, eftersom du vet att ditt handikapp kommer att leda dig åt fel håll och du följaktligen försöker rätta till felet och gör motsatsen till vad du tänkt göra, går åt vänster i stället för åt höger, åt höger i stället för åt vänster, hamnar du ändå fel, hur många korrigeringar du än har försökt dig på.”

Även om jag har vissa invändningar så är Vinterdagbok en fin liten bok som skapar ännu mer hunger efter att få veta mer om personen Paul Auster och inte minst, stor längtan efter hans nästa roman!

Författare: Paul Auster
Titel: Vinterdagbok
Förlag: Albert Bonniers förlag

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på 21 februari, 2013 i Böcker, Kärlek, Memoarer, Rec.ex., Resor, Sorg

 

6 svar till “Vinterdagbok

  1. Vicky

    21 februari, 2013 at 20:55

    Kul att du gillade boken. Jag förstår det du säger om tilltalet, du-tilltal är alltid lite märkligt så jag hoppas det inte kommer störa mig allt för mycket. Jag har fortfarande inte börjat läsa den (hrm). Kom hem och hittade en hög halvlästa böcker som jag kände ”tvång” att ta tag i först

     
    • Fru E

      22 februari, 2013 at 19:08

      Ja, speciellt när du inte är du, utan jag eller nåt. 😉

       
  2. A ROOM OF MY OWN

    24 februari, 2013 at 22:42

    Nu blev Paul Auster ännu mera sympatisk! Dåligt lokalsinne! Jag blir alltid så glad när jag inser att det inte är bara jag som aldrig vet vilket håll jag ska gå på. Alla väderstrecken förefaller precis lika bra…

     
    • Fru E

      26 februari, 2013 at 17:01

      Jag vet! Kände likadant! Jag och Paul, liksom! 🙂

       
  3. violen

    6 mars, 2013 at 12:42

    Trots dina invändningar så ska jag läsa boken……..såklart. Auster är alltid Auster……..
    men precis som du är det en ny roman jag riktigt längar efter……

     
    • Fru E

      6 mars, 2013 at 16:15

      Ja, det är klart du ska läsa den. Jag älskar också Auster och tycker alltid att han är läsvärd! Vi får hoppas att han har fått ur sig det han ska nu så att han kan ge oss en fin roman SNART.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s