RSS

Igår åkte jag surftåg

06 Mar

Igår anordnade bokhandeln Fritz Ståhl ett surftåg kring Julie Otsukas roman Vi kom över havet. Lämpligt nog hade jag precis läst ut den. Jag gillar verkligen idén med att koppla upp sig tillsammans och få mer information om både bok och författare. Vi ”medpassagerare” kunde delta i med våra synpunkter via en chat samtidigt som vi lyssnade på bokdiskussionen. Hela resan varade i ungefär en halvtimme. Kanske lite kort, men å andra sidan är det svårt att få en vettig struktur när man chattar.

De flesta som hade läst romanen var positiva och den har ju fått väldigt fin kritik. För mig var den främst en ögonöppnare och visade på ett för mig totalt okänt fenomen, nämligen så kallade postorderbrudar kring år 1920 som reste från Japan till män i USA som de bara hade sett ett foto av. Män som de skulle gifta sig och bilda familj med och för alltid höra samman med. Behöver jag berätta att fotot och informationen de hade om karlarna var fullständigt missvisande? Fotona var inte nytagna och männen var äldre i verkligheten. Dessutom poserade de kanske framför ett tjusigt hus eller en vräkig bil som förstås inte var deras egna. I stället var det män som inte hade något, inte var någon och som ville dela det tunga arbetet med på fälten, i fabriker etc. 

”De beundrade oss för våra starka ryggar och flinka händer. Vår uthållighet. Vårdisciplin. Vår foglighet. Vår ovanliga förmåga att klara hettan, som på sommaren kunde nå 49 grader på melonfälten i Brawley. De sa att vår korta kroppsbyggnad gjorde oss idealiskt lämpade för ett arbete som krävde att man skulle böja sig djupt mot marken. Var de än placerade oss var de lika belåtna.”

När kvinnorna interneras i läger under andra världskriget tillsammans med sina familjer är det för att de klassas som ”samhällsfiender” och ”potentiella spioner”. Borgmästare lugnar sina amerikanska invånare med att japanerna är på en trygg plats och kan inte skada någon. De tillbringar flera år bakom stängsel utan att det finns fog för anklagelserna. Sista kapitlet byter effektfullt från ”vi” till ”de”.

Det jag har mer svårt för är att romanen är skriven i vi-form, ganska ovanligt och enligt mig, inte helt lyckat. Visst anar jag i vilket syfte det görs – att lyfta fram kollektivet, snarare än individen i enlighet med österländsk tradition – men för mig skapar det en distans. Jag tillhör per automatik inte vi:et och det finns ingen att identifiera sig med utan umbärandena bärs av en osynlig massa. Det funkar ändå någorlunda eftersom att romanen inte är så lång (litet format och 170 sidor) och för att man vänjer sig vid vi-formen till slut. Jag tyckte att det var en intressant läsupplevelse på många sätt, men jag tokhyllar den inte.

Författare: Julie Otsuka
Titel: Vi kom över havet
Förlag: Albert Bonnier

Annonser
 
 

11 svar till “Igår åkte jag surftåg

  1. mimmimarie

    6 mars, 2013 at 18:44

    Trist att jag missade surftåget men var iväg på kurs med övernattning, svårt att säga nej till.

     
    • Fru E

      6 mars, 2013 at 21:48

      Men du ska inte vara med på vår novelläsning då som Anna och Erika håller i?

       
  2. ochdagarnagar

    6 mars, 2013 at 19:23

    Spännande bok! Jag missade tåget den här gången men hoppas på att det kommer fler avgångar 🙂

     
    • Fru E

      6 mars, 2013 at 21:49

      Ja, det hoppas jag med. Väldigt kul att vara med!

       
  3. BokDjungeln

    9 mars, 2013 at 16:21

    Jag är nyfiken på den..hm…får se hur det blir..

     
    • Fru E

      9 mars, 2013 at 17:30

      Jag är glad att jag läst den eftersom den handlade om sånt jag inte alls kände till, men som roman är den inte fantastiskt, ”bara” bra.

       
  4. mimmimarie

    9 mars, 2013 at 18:24

    Njae, noveller är inte riktigt min kopp te.

     
    • Fru E

      9 mars, 2013 at 18:29

      Men det här är inga noveller, Marie!

       
  5. Lexie

    12 mars, 2013 at 21:12

    Åh vad intressant 🙂

     
  6. snowflake

    6 april, 2013 at 17:06

    Och tänk att jag gillade vi-formen jättemycket! Kändes helt rätt och inbjudande.

     
    • Fru E

      7 april, 2013 at 10:48

      Det bästa med att diskutera böcker är att trots att vi läst samma text så tycker vi olika och uppfattar texten på andra sätt! Det du tycker var inbjudande, tyckte jag var exkluderande, bara en sån sak! Mycket spännande! 🙂

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s