RSS

Två böcker i en

28 Maj

hallingI höstas var jag och dotter C och lyssnade på Thomas Halling på biblioteket i stan. Då berättade han om sin kommande ungdomsbok där huvudpersonerna hette Eddie och Vanessa. Man skulle kunna läsa boken åt båda håll. Ena halvan skulle vara Eddies berättelse och andra halvan Vanessas. Nu är den här med den ändringen att Vanessa har blivit Elsa i stället. Boken heter Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie. Och jag har läst! (Norpade den till och med före C men vaddå, störst går först… eller nåt!)

 Jag började läsa om Van… Elsa! Hon är nyinflyttad till en ny lägenhet i en ny stad utan Sandra, Elsas bästis. Ångest! Dessutom är det första dagen i den nya skolan. Hon stoppar ner mobilen i fickan och ger sig av. På vägen till skolan är dyker ett killgäng upp och ber att få låna hennes mobil och sen stoppar en av dem blixtsnabbt ner den i sin egen ficka och springer därifrån…

Eddie vaknar av sina föräldrars grälande i rummet brevid. Tillsammans med sin lillebror fixar han till en snabb frukost av kalla rester och går till skolan, alldeles för sent. På vägen dit träffar han Robin som vill sälja en fin mobiltelefon till honom. Precis en sån som Eddie skulle vilja ha och för bara 600…

Jag tycker att det är en kul idé att skriva en berättelse som man kan läsa från båda hållen och som slutar vid samma tidpunkt. Fast jag hade gärna sett att den var lite längre. Den blir lite väl kort nu, tycker jag (59 sidor resp. 69 sidor). Däremot är texten medryckande och Thomas Halling är duktig på att få till dialogerna på ett naturligt sätt. Jag tänker att den här boken passar bra för boksamtal med elever i år 4-5. Det finns ju en del etiska dilemman att fundera över också.

Författare: Thomas Halling
Titel: Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie
Förlag: Alfabeta

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 28 maj, 2013 i Barn, Böcker, Rec.ex., Ungdomar

 

2 svar till “Två böcker i en

  1. Ylva

    30 maj, 2013 at 14:43

    Jag har inte läst den men tycker att det låter som en grej som min man råkade ut för när han var kanske tolv. Han hittade en cykel och renoverade den och sedan kom det en kille och sa att det var hans men då ville inte min man lämna tillbaka den. Jag känner den andra killen nu och han kallar fortfarande min man för Cykeltjuven. Det verkar vara en bra bok förresten.

     
    • Fru E

      1 juni, 2013 at 19:13

      Vissa glömmer aldrig oförrätter. Låter inte så kul att kallas Cykeltjuven hela livet…

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s