RSS

Årets svåraste inlägg

26 Jun

gidlundDet är nog en månad sen jag sträckläste Kristian Gidlunds memoarbok I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början. Jag har inte kunnat finna ork och mod att blogga om den, men försöker i alla fall nu. Det är väl ingen som missat vem Kristian Gidlund är? Han är trummisen i Sugarplum Fairy vars liv håller på att ta slut. Jag älskade boken och samtidigt så önskar jag inte att den fanns för I kroppen min är Kristian Gidlunds mycket personliga berättelse om sin dödliga cancer. En cancer som han trodde att han övervunnit men som kom tillbaka med full kraft hösten 2011. Boken bygger på hans texter som han skrivit på sin blogg med samma namn (www.ikroppenmin.blogspot.com). Bloggen blev hans egen terapi och ett sätt att informera nära och kära om vad som händer med honom.

Hans texter är nästintill outhärdligt att läsa. Det är så grymt att veta slutet redan från början. Och att veta att slutet kommer att vara brutalt. Hans kroppsfunktioner kommer långsamt att lägga av, en efter en. Det kommer att bli smärtsamt på många sätt. Kristian Gidlund beskriver cancern som ett krig han för, där han ständigt måste vara utrustad för nya bataljer. Ändå vet han ju att cancern kommer  att segra till sist. Det är så det kommer att bli.

Det är paradoxalt att det i en bok om döden kan finnas så mycket livskraft och hopp. Men Kristian Gidlund lyckas verkligen visa hur han mitt i allt det fruktansvärda förmår uppskatta livet. Han skriver så vackert att jag blir alldeles tårögd om barnet han aldrig kommer att bli far till. Om kärleken till hästarna och hur han lärde sig rida när han blev sjuk. Glädjen i över att ha så kära vänner runtomkring sig och en familj som älskar honom:

”Jag berättar hur mycket jag älskar dem, mina vänner. Att jag skulle göra vad som helst för var och en av dem (…) Jag berättar att jag ser mitt eget mörker föröver. Att jag ska rida ut den här stormen, så länge som det är möjligt. Att jag ska kämpa, men att jag till slut inte kommer att lyckas. Och att jag vill att de ska veta att jag inte väljer bort dem när döden kommer. Att jag aldrig skulle välja bort deras vänskap för något annat, hur det än kommer att gå.”

Han har ett sånt vackert språk och förmåga att uttrycka sig och det tror jag är avgörande för att jag orkar läsa den här boken. Under läsningen skäms jag många gånger över alla småsaker jag irriterar mig på och att jag inte är mer tacksam över att jag och min familj är friska, att vi har varandra. Att jag inte förmår uppskatta detta varje dag. Jag tycker om att Kristian Gidlund påminner mig om hur värdefullt livet är.

Författare: Kristian Gidlund
Titel: I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början
Förlag: Forum

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 26 juni, 2013 i Böcker, Debutant, Kärlek, Memoarer, Sorg, Vänskap

 

2 svar till “Årets svåraste inlägg

  1. Hanneles bokparadis

    27 juni, 2013 at 13:28

    boken kanske kan ge kraft och förståelse till andra

     
    • Fru E

      1 juli, 2013 at 21:34

      Ja och framförallt som en påminnelse till oss andra som inte är drabbade om att värdera livet.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s