RSS

Vattnet i mars

31 Jul

vattnetimars_inb_lowAtt tro att Vattnet i mars av Mikael Fant passar bra som strandlektyr är att missta sig grundligt, något jag blev varse om ganska snart. Mikael Fants nya roman är ett ambitiöst hantverk som kräver förtjänar en uppmärksam läsare. Berättarglädjen och drivet känns igen från författarens debutroman Grundläggande genetik. Det är ett kärt återseende –  fem år sen sist! – och jag tror faktiskt att den kommer kvala in bland årets absolut bästa läsupplevelser. Bara så att ni fattar hur välskriven och fängslande den här boken är.

Berättelsen börjar med en begravning och slutar med en födelse och där emellan händer det en massa saker, inte minst med släkten Aronsson själva. Det är Jonna som berättar, står det att läsa, men jag tycker att varje röst berättar sin egen historia så det där förstår jag inte riktigt. Den enda betraktaren är läsaren själv och jag tycker romankaraktärerna kommunicerar direkt med mig när jag läser, utan ombud. Hur som helst, vi får följa några av släktingarna under ett år. Det är Edvin som är gift med Inga, vars begravning allting börjar med. Han bor på ett ålderdomshem och har börjat glömma saker. Men han har ett system för det också. På hemmet byts hyresgästerna ut med jämna mellanrum och varje gång ska den nya presenteras för alla på ett sätt som Edvin tycker är lite märkligt men syster Margareta vågar man inte sätta upp sig emot och ålderdomshemmet är lite som att börja på dagis igen. Agneta är dotter till Edvin och mamma till Jonna (och enligt Mikael Fant den karaktär som står längst ifrån honom själv, fick jag veta på twitter!). Hon har precis vunnit en skrivartävling i en veckotidning, till omgivningens stora förvåning, och blivit bjuden på resan till prisutdelningen i Stockholm. Hon har medvetet valt att inte ta med sig sin man Jerker, medan Jerker själv tycker att det är snålt av tidskriften att inte bjuda med respektive också. Men Agneta står inför en stor förändring i livet. Hon inser det nu. Livet kan bli så mycket mer än det hon har. Hon måste bara våga. Eva är Agnetas ena syster och den som lämnade byn och flydde därifrån när hon var sjutton år (och den karaktär som är mest lik författaren, tydligen). Hon är en framgångsrik genusforskare och gift  med Sónia, som är biologisk mamma till Fredrik. Jag gillar Fredrik bäst, kanske för att han är den som är mest sympatisk av dem alla. Nästan för bra för att vara sann, men en sån kille som jag hoppas att mina döttrar träffar nån gång i livet. Maja är Agnetas och Eva syster och den som ansågs mest lyckad av dem alla ett tag. I alla fall när hon snärjde Timrås stjärnspelare Raimo och gifte sig med honom. Men tyvärr blev det inget NHL-kontrakt för Raimo, men Maja lever gott ändå. Och blundar för hur pengarna som finansierar lyxlivet tjänas ihop. Och så har vi då slutligen Alex som så grundligt lurade mig, vilket fick mig att inse 1. hur gärna jag vill katalogisera in människor (kanske är det bibliotekarien i mig som talar?) 2. hur trångsynt jag kan vara, trots att jag gärna vill se mig själv som en vidsynt person. Alex fick mig att vakna till och ruskas om i fördomarna rejält. Tack, Alex, för det (och tack Mikael Fant för att du la krokben för läsaren. Tydligen är det fler än jag som snubblat där, en liten tröst. Eller kanske inte, förresten.)!

Jag tror att jag fick med dem alla! Jag gillar när händelser plockas upp i nästföljande kapitel. Det är ett tjusigt berättargrepp som jag tycker mycket om och det använder sig författaren av på ett mycket skickligt sätt i Vattnet i mars. Det gör ju också att de olika berättelserna hänger ihop med varandra och bildar en större helhet tillsammans. Jag är också sjukt imponerad av hur Mikael Fant har lyckats hitta varje karaktärs unika röst! Läs och njut!

Författare: Mikael Fant
Titel: Vattnet i mars
Förlag: Piratförlaget

Annonser
 
 

Etiketter:

8 svar till “Vattnet i mars

  1. Hanneles bokparadis

    31 juli, 2013 at 20:57

    trångsynthet vill man ju inte erkänna

     
    • Fru E

      31 juli, 2013 at 21:03

      Man vill ö h t inte drabbas…

       
  2. ochdagarnagar

    31 juli, 2013 at 22:05

    Jag var helt uppslukad av boken, och ville mest av allt ta hand om morfar!

     
    • Fru E

      31 juli, 2013 at 22:17

      Det var så fint och kärleksfullt skrivet om Edvin!

       
  3. Lottens Bokblogg

    31 juli, 2013 at 22:08

    Jag tyckte den var bra, men var inte lika frälst 😉 Det var några kapitel jag gillade bättre än andra. Berättartekniken gillade jag!

     
    • Fru E

      31 juli, 2013 at 22:19

      Jag tyckte om alla kapitel. Tycker de alla hade så mycket intressant att säga och var nyfiken på dem allihop. Förstår inte att jag inte läste den direkt när den kom!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s