Ikväll bokcirklade vi om Kaddish på motorcykel av Leif Zern som var M:s val. Jag gav den ett väldigt lågt betyg, bara 3 av 10 poäng. Jag tyckte att den var väldigt intetsägande!
Leif Zern skriver om sin judiska bakgrund och framförallt om sin far som kompromissade lite med de judiska sedvänjorna. Till exempel så åt han gärna kräftor, vilket inte är kosher. Och så åkte han motorcykel, trots att han sjöng kaddish över sin döda mor i synagogan under ett år. Önskan om att ta sig ut till det älskade lantstället Uttran var för stor för.
Det finns partier där berättelsen bränner till och där det kunde ha blivit riktigt intressant, som till exempel hans mor som konverterade till judendomen för att kunna gifta sig med Leif Zerns far. Hon som hade så besvärligt med reumatisk värk. Och de tre finska systrarna som bodde i en paradvåning. Och faderns närmaste vän Calle som så småningom började supa. Men tyvärr dröjer sig inte Leif Zern kvar vid något. Han nöjer sig med att nämna sakerna liksom i förbigående. Jag hade gärna lärt mig mer om judendomen. Jag tycker religion överhuvudtaget är väldigt intressant, men det är likadant där. Judiska begrepp och sedvänjor kastas ut i texten, men ofta utan någon som helst förklaring till varför det är si och inte så. Inte heller tycker jag att författaren har ett särskilt vackert språk heller. Det är mest beskrivningar. Nej, tyvärr känns det som om romanen mest är intressant för Leif Zern själv. Mig förmår den inte alls beröra.
Författare: Leif Zern
Titel: Kaddish på motorcykel
Förlag: Månpocket
Fru E:s böcker 