Euforisk över en ny deckarbekantskap!

Peter May introduceras på svenska tack vare förlaget Modernista som lyckats så väl med att återuppväcka gamla spänningsförfattare som en gång översatts till svenska och sen övergivits, som t.ex. Gillian Flynn och S.J. Bolton. Peter May inträder på den svenska deckarscenen med en smart och fascinerande deckare som heter Svarthuset. Svarthuset är den första delen i en trilogi och det bådar gott! Det som är extra spännande är att Peter May låter det förflutna spela en avgörande roll och återblickarna bakåt i tiden då huvudpersonen Fin McLeod, numera polis i Edinburgh, växte upp på den karga ön Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, faktiskt blir mer spännande mordgåtan. Men det är mordgåtan som gör att Fin återvänder efter 18 år i exil. Resan blir också ett andningshål. Några månader tidigare miste han sin son i en smitningsolycka och därmed också den grund som hela hans äktenskap vilade på.

Känslorna att återse ön och människorna Fin en gång växte upp med är blandade. Han minns hur tacksam han en gång i tiden var för att komma därifrån, men samtidigt kan han se skönheten i den vindpinade ön. Men mycket är också annorlunda. Barndomskamraten Artair har blivit ett råbarkat fyllo och dessutom gift sig med kvinnan som Fin en gång älskade, Marsaili. Minnen från förr växer till liv under tiden som han bedriver spaning på ön för att undersöka om det bestialiska mordet på sadisten som en gång brukade plåga Fin och hand vänner har något att göra med ett liknande mord som Fin utreder i Edinburgh. Vi får återvända ända till den dag då Fin började i skolan och gjordes till åtlöje för att han inte kunde engelska, bara gaeliska, fram till den tragiska händelsen under guga-jakten och flytten till studentlivet i Glasgow. Det är väldigt, väldigt spännande och gör att mordgåtan känns som en bisak. Vem som har gjort det, bryr jag mig inte så mycket om. Jag vill veta vad det för mystiskt som döljs i det förflutna är! Och det får jag så småningom och svaret visar sig ha betydelse för upplösningen på mordgåtan. Det är äldst snyggt gjort av Peter May!

Men, eller kanske snarare MEN! Känsliga (eller mer: bara normalt funtade) läsare varnas för beskrivningar av guga-jakten slakten! Det är en årlig tradition på Isle of Lewis (åtminstone i den fiktiva världen) då man beger sig ut till en ö, långt ut i havsbandet, för att döda halvsulornas ungar och sen ta med dem tillbaka som en kulinarisk delikatess. Jag får ångest och blir illamående av att läsa om fåglarnas förtvivlan över att deras ungar slaktas! Det blir till slut så olidligt att jag helt enkelt får hoppa över den alltför ingående beskrivningen.

Med dessa varningens ord gratulerar jag också dig som ännu inte fått Svarthuset i din hand. Du har en spännande tid framför dig! Ta chansen att läsa nåt riktigt, riktigt bra i jul! Själv läste jag klart den nyss, med tända ljus och till ljuden av stormen Svens efterdyningar utanför huset och det var lite som att befinna sig på en helt annan plats för en stund.

Författare: Peter May
Titel: Svarthuset
Förlag: Modernista