RSS

Sist ut 2013

02 Jan

steglitsanKanske att Donna Tartts roman Steglitsan har årets finaste omslag, jag gillar det i alla fall mycket. Bilden av steglitsan är en del av den tavla som får en central roll i berättelsen.

Theo Decker är bara 13 år när hans mamma avlider i en bombattack i New York mot det konstmuseum som de av en slump kilat in på för att förspilla lite tid innan mötet med rektorn på Theos skola. Theo blir skadad i huvudet och när han vaknar upp ser han en svårt skadad äldre man som vill ge honom en ring. Mannen är döende och ber Theo att ta med ringen till en antikaffär med hälsningar från honom. Allt är kaos på muséet och på vägen ut tar Theo med sig en tavla, Steglitsan, som han sen gömmer noggrant.

Theos mamma avlider av sina skador och Theo får snällt flytta ned till Texas till sin alkoholiserade far, som visserligen bedyrar att han slutat dricka sprit men numera missbrukar whisky och lugnande, och dennes nya kvinna. Där möter han Boris, som blir hans bäste vän och tillsammans upptäcker de droger, sprit och kvinnor i en salig blandning.

Olika omständigheter för sedan Theo tillbaka till New York och antikvitetshandlaren som han lämnade ringen till. Tavlan bär han med sig, men nu börjar han bli lite nervös eftersom det står i tidningarna om de försvunna konstföremålen. Vissa har man lyckats få fatt i och konsttjuvarna har långa fängelsestraff att vänta. Det är för sent för Theo att lämna tillbaka tavlan till polisen. Dessutom vet han inte om han skulle klara av att skiljas ifrån den, men han vågar inte längre ha den hemma utan hyr ett förvaringsfack till den. Tavlan är också anledningen till att hans liv än en gång tar en drastiskt vändning.

Det är lite svårt att skriva om handlingen i Steglitsan utan att avslöja för mycket. Jag finner en hel del likheter med Theo Decker och huvudpersonen i Richard Fords roman Kanada, Day (som jag visst inte har bloggat om..?). De första 400 sidorna håller mig fast i ett järngrepp. Jag vill inte sluta läsa! Det är ödesmättat och jag anar att det inte kommer att bli en behaglig tillvaro för Theo. Ändå har han en enorm förmåga att anpassa sig till de yttre omständigheterna (precis som Day) och trots att han strular till det för sig typ hela tiden, så verkar det ändå ordna upp sig. Det är bara det att det kommer en rejäl dipp runt sida 400 som håller i sig en hundra sidor, ungefär. Jag tröttnar lite på det pubertala. Jag menar, nu har ju Theo ändå vuxit upp och är vuxen. Ändå beter han sig ansvarlöst och ganska korkat. Och jag blir lite trött på honom. Sen blir det bra igen, men de sista 200 sidorna sabbar allt igen. Utan att avslöja för mycket blir det gangsteruppgörelser och pang-pang. Och slutet är en enda stor orgie i kloka och välputsade insikter som Theo slutligen kommit fram till när det gäller Livet. Nej,jag gillar det inte alls och hela läsupplevelsen blir väldigt ojämn. Jag tycker att Steglitsan stundtals är fantastisk och gripande, men på sina ställen blir den långtråkig och en smula förnumstig. Därför blir det bara ett medelbetyg, trots att det är en oerhört ambitiös och välskriven roman av Donna Tartt. Och därmed är läsåret 2013 slut.

Författare: Donna Tartt
Titel: Steglitsan
Förlag: Albert Bonniers förlag

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 2 januari, 2014 i Böcker, Kärlek, Sorg, Spänning, Ungdomar, Vänskap

 

5 svar till “Sist ut 2013

  1. Anna

    9 januari, 2014 at 23:04

    Jag gillade. Den var helt klart för lång men långa bitar var i Nicole Krauss klass!

     
    • Fru E

      13 januari, 2014 at 21:56

      Vad kul att du ändrade uppfattning! Absolut läsvärd, säger jag.

       
  2. Books ABC - bokenhanna

    19 januari, 2014 at 13:25

    Kul att läsa dina tankar! Tidigare har jag mest läst ohejdat positiva recensioner, och det i kombination med mina höga förväntningar (en ny Tartt, liksom…) gör att jag har blivit lite rädd för boken, jag vill så gärna älska den… Den ligger och väntar på sängbordet nu, kanske tar jag med mig den på solsemester 🙂

     
    • Fru E

      19 januari, 2014 at 15:05

      Tack! Inte så lätt att släpa med sig bara. 😉

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s