RSS

Sorgens förvirring

22 Jan

Cover-Sorgens-förvirring-photo-205x300Knivskarpt och ändå så lätt och böljande vackert. Så skulle jag kanske kunna beskriva den franska författaren Laurence Tardieus språk efter att ha läst först romanen Eftersom ingenting varar och nu senast den nyutkomna Sorgens förvirring, som är en självbiografisk roman. En dotter skriver indirekt till sin far, trots hans motstånd, och försöker förstå varför han begick det brott han gick och som fick honom fängslad. Under samma tid gick författarens mor bort i cancer så sorgen blev på något sätt dubbel. Laurence Tardieu skriver främst för att förstå sin far, men blir också varse insikter om sin egen person. Texten är fragmentarisk och tankarna kommer i oordning. Det är verkligen en sorgens förvirring som löper genom hela romanen:

”Jag vet bara en sak: jag vill att min text ska nå dig, måtte vi inte komma oberörda ur detta. Det är bara i sagorna som allting slutar utan hinder. Livet, det lämnar sina spår.”

Jag tycker inte att Sorgens förvirring är lika omtumlande läsning som Tardieus förra roman, Eftersom ingenting varar. Bitvis känns texten alltför privat, som om Tardieu mer skriver ner sina egna tankar för sig själv, än för en läsande publik. Men andra gånger är det väldigt allmänmänskligt. Hur väl känner man egentligen en människa, även om man är hans dotter? Och familjer som väljer tystnad och väjer för känslosamma uttryck är inget unikt. Men framförallt, det är så bländande språk och mitt eget ex är fullt med post it-lappar över meningar som jag vill behålla och läsa om igen:

”Att skriva det är inte att berätta historier, det är att försöka nå livets kant, det stoffet, ombytligt, våldsamt och oförutsägbart. Men livet, det är ingen historia, livet, det utspelar sig inte, dethänder inte, det vrider sig, det hickar, det har varken början mitt eller slut, inga personer, det är kroppar som går framåt, som faller, som älskar, som inte vet, vi går alla vacklande framåt och ingen går oskadd härifrån, vi slutar alla med att dö. Medan man i mina böcker låter mig gå mot det som inte kan berättas, tränga in i de nattliga rummen på tröskeln till dit orden inte kunde sägas, att man tillåter mig leta där, där livet har begravt, där livet har gömt, det är dit jag vill gå, till det förlorade landet, de outsagda markerna, som i kärlek försöker man nå den andre i det mest fördolda, men som bara kroppen till slut ibland utelämnar i ett skrik inget ord någonsin kommer att kunna ersätta.”

Författare: Laurence Tardieu
Titel: Sorgens förvirring
Förlag: Oppenheim

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 januari, 2014 i Böcker, Rec.ex., Sorg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s