RSS
Video

Att stå ut

25 Sep

IMG_2476IMG_2478För några veckor sen så vann jag Mattias Edvardssons första ungdomsroman, Stå ut. Jag blev jätteglad över vinsten, Mattias Edvardssons tidigare romaner har jag läst många positiva recensioner om och dessutom har jag honom i mitt twitter-flöde och tycker han verkar mycket sympatisk. Att dessutom bo i USA och få bokpost med svenska böcker är fantastiskt (Hej posteftersändning!)! Och med en sån fin hälsning!

Igår läste jag klart Stå ut. Det är en lättläst bok på många sätt. Dels är det  korta kapitel och mycket dialog, dels finns det ett driv i berättelsen och man vill bara veta hur det ska gå för de tre huvudpersonerna. Nike är tjejen som alltid får A på alla prov och redovisningar. Hon ställer inte till bekymmer för någon, tar ingen plats. Hon drömmer ofta om att vara någon annan med andra föräldrar som inte jobbar så mycket (mamman) eller är deppig och trött (pappan) och med andra vänner än bara Myran. Både Nike och Myran vet att hade de fått välja så hade de aldrig valt varandra, men nu är det de två som liksom blivit över och därför har de dragits till varandra. Men som Nike säger: Vi är inga riktiga vänner. Jag skulle aldrig ringa Myran mitt i natten om jag fick en hjärtattack. Skulle inte messa henne om jag plötsligt blivit blixtförälskad. Om jag behöver lipa är hennes axel inget alternativ. Jag gillar inte ens alla hennes statusuppdateringar på Fejjan. När hon vill chatta brukar jag låta henne vänta minst i feminuter. Vi är nåt slags nödvänner, i brist på andra.” Men Nike har en hemlighet. På kvällarna låtsas hon vara den populära bloggerskan Nicole: snygg, sexig och smart och någon ALLA ser upp till och vill efterlikna.

Liam är Nikes totala motsats på många sätt. Han lever ensam med sin cancersjuka mamma och är livrädd för att hon ska dö och lämna honom ensam kvar. Han har många kompisar, men inga vänner han kan prata med och när oron måste pysa ut gör han en massa dumma grejer: ”Ibland gör jag saker som får mig att må illa. Det går inte att förklara varför. Det bara händer, även fast jag lovar och svär att aldrig göra nåt sånt igen. Det känns faktiskt rätt hopplöst, undrar om det alltid kommer vara likadant?” En kväll blir han vän med Nicole på Facebook…

Christer är Nikes och Liams lärare, även kallad Ärret, eftersom han har ett stort ärr som löper över ena kinden. Han går till jobbet och gör vad han måste, men helst hade han låtit bli. ”Jag saknar gnistan, viljan. Alltså sitter jag med armarna i kors, längst bak i klassrummet, tisdag efter tisdag, och ser hur mitt yrke förändras och urvattnas. Jag som en gång älskade att undervisa och se unga människor utvecklas, växa och förstå. Nu vet jag inte längre vad jag är: administratör, byråkrat, socionom, polis, förvaltare, psykolog. Kunskapsförmedlingen har blivit en parentes.  Christer är världens ensammaste, trots alla kollegor runt omkring honom. På kvällarna sitter han ensam i sin lägenhet och gör inget annat än sörjer det liv han kunde ha levt.

Alla tre försöker de bara att stå ut. Livet kommer ju bli bättre, det är ju så man säger, men när? Nike, Liam och Christer förenas i en längtan efter något annat, men de vet bara inte om det. Men när Liam blir vän med Nicole på Facebook, startas en händelsekedja som kommer påverka dem alla.

Jag känner igen alla tre från mitt eget liv. Jag var aldrig någon Nike eller Liam, men visst fanns de runtomkring mig. Och visst hade jag lärare som Christer också, men aldrig att jag funderade över deras liv och varför de var så tråkiga och oengagerade. Vi såg nog aldrig dem som människor med ett liv utanför skolan, upptagna som vi var med allt runt vår egen person. Det är ganska ovanligt att vi får läsa ungdomsböcker med en vuxen i en av huvudrollerna, men jag gillar det väldigt mycket. Stå ut är också en politisk bok hur skolan blivit med Björklund i spetsen och jag antar att Christers funderingar också är författarens egna…? För i likhet med Christer, är också Mattias Edvardsson gymnasielärare och säkert har han stött på många Nike och Liam bland sina elever och det är nog det som gör att alla tre känns så levande. Om jag hade fått önska så hade jag valt ett annat slut, men jag förstår samtidigt att man kanske vill att en ungdomsbok ska sluta hoppfullt…? Mer säger jag inte av risk att ”spoila” för mycket. Nu ska jag lämna boken vidare till mina två tonårstjejer. Det ska bli spännande att se vad de tycker och om de känner igen sig!

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Stå ut
Förlag: Opal

 

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 september, 2014 i Böcker, Sorg, Ungdomar, Vänskap

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s