RSS

Ack, så efterlängtad!

03 Feb

stalkerSå när maken skulle bege sig till Sverige på affärsresa fanns det två saker på önskelistan: 1. Lösgodis! USA har goda chokladbitar, men resten är inte särskilt gott. Som jag längtat efter kokosprickar! Sockerbitar! Polly! Skumtomtar! Nr. 2 var den nya Kepler, Stalker, som jag längtat efter och undvikit att läsa allt om innan för att behålla spänningen. Visste inte ens vad den handlade om, förutom det uppenbara, av titeln att döma.

Det blev läs- och godisfest när så Herr E äntligen kom tillbaka hem oss i USA! Jag kastade mig förstås över Kepler direkt, andra böcker fick helt enkelt vänta på min uppmärksamhet. Jag kände ett direkt fysiskt behov av att dyka in i den, helst utan att bli störd alls, men det är ju svårare med en familj. Med dessa förberedelser och förväntningar, läslängt när det är som allra störst!, är det lätt att bli lite… besviken. Och ja, det blev jag. Framförallt för att det var lite taffligt upplagd med ledtrådarna, som t ex att en okänd kvinnokropp som begravts för flera år sen, vid gravöppningen plötsligt visar sig ha ett armbandsur med tydlig inskription som man missat (??) vid den tidigare obduktionen men som nu gör det möjligt att väldigt enkelt fastställa identiteten. Visst, man kan hävda att allt inte måste vara så trovärdigt hela tiden, men jag blir irriterad över sån arrogans gentemot läsarna, som jag faktiskt tycker detta är. Det får gärna vara otroligt, men i så fall med finess! En annan invändning är frossandet i våldet. Och för att göra saker och ting värre så väljer man att beskriva två personer ganska ingående, innan de brutalt mördas. Upplösningen bjuder inte på några överraskningar. Jag har listat ut vem som måste vara den som ligger bakom alla brott, men det är samtidigt så osannolikt att det nästan är skrattretande. Jag vill inte gå in på varför, av risk för spoilers, men du som läst förstår nog vad jag menar… Ändå kan jag ju nästan inte sluta läsa ändå och har väldigt trevligt under tiden, men efteråt kommer tomhetskänslan över mig: Det var ju faktiskt inte så bra, ändå. Känner du igen känslan?

Författare: Lars Kepler
Titel: Stalker
Förlag: Albert Bonniers förlag

 

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 februari, 2015 i Böcker, Deckare, Psykisk ohälsa, Spänning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s