RSS

Evighetsbarnen

23 Feb

IMG_2998Jag har bara lyssnat på en ljudbok av Beate Grimsrud tidigare. Det var den delvis självbiografiska romanen En dåre fri, som författaren läste själv. Jag föll pladask för hennes språk och ända sen dess har jag velat läsa fler böcker av Beate Grimsrud, men det har inte blivit av (som vanligt, too many books…) och därför blev jag själaglad när Albert Bonnier Förlag ville skicka ett recex. av hennes senaste roman, Evighetsbarnen (inte särskilt enkelt att få tag i svenska romaner här annars). Och vilken f a n t a s t i s k läsupplevelse detta är! När jag läser baksidestexten för Herr E, tittar han lite frågande på mig och säger ”Den låter lite knepig, tycker jag”. Och visst förstår jag inte alltid allt, men det behöver jag inte heller. Jag vilar i förundran över Beate Grimsrud magiska språkkonst och läser mer för språket än för intrigen, som inte är särskilt rafflande utan tämligen vardaglig. Men texten är full av små aforismer och klokheter. Understrykningar görs flitigt med min blyertspenna och små anteckningar ryms i marginalen efter att romanen är utläst. Helst skulle jag vilja tänka mig en hel anteckningsbok fullt med Grimsrud-citat att bära med mig, så varning för en citat-tungt inlägg!

Evighetsbarnen är en Stockholmsroman om fyra personer, Siri, Louise, André och Tomas, samtliga knivskarpt utmejslade av Grimsruds penna. Titeln syftar på de människor som ”inte hängt med, men heller inte ramlat av”, just som de fyra i berättelsen. Siri ”ser inte verkligheten som den är. Jo, hon ser verkligheten som den är, men inte som den är för andra”. Hon har precis överlåtit skötseln av den butik med begagnade kläder som hon driver till en ung, energisk vikarie som gillar gult, för att sticka på en långresa. Men egentligen har hon varit på psyk och aldrig lämnat Stockholm på hela tiden. Anledningen att hon hamnade på psyk är för att hon blev med barn, men ingen annan såg något barn. Siri själv fattade ingenting, hon kände ju hur barnet därinne sparkade och växte. Äntligen skulle hennes dröm att bli mamma gå i uppfyllelse! ”Det är både livligt och inget liv alls” på avdelningen och här är ”dagar mellan osäkerhet och säkerhet”. Till sist inser även Siri att det inte fanns något barn och skrevs ut. Hon tröstar sig hos sin amerikanska väninna Louise, som också är hennes älskarinna. Louise jobbar i sminket på Tv 4 och kan höra i telefonen om Siri har målat läpparna. Men Louise har sina egna problem och hela hennes kropp är sargad av ärr från vassa kanter. Hon köper också alldeles för många saker som hon älskar, men som inte älskar henne tillbaka. André arbetar som anestesisköterska på sjukhuset och har ”omsorgsögon”. Det han gillar med sitt jobb är att jobba med människor som sover. André ger också pengar till tiggaren utanför affären:

”Han ger pengar för att han tror att alternativet är sämre. För att en människa visar upp sin köld, sitt armod, sitt trångmål, sitt beroende av andra. Och för att han rest från sitt land där han inte är välkommen, till ett annat land där han inte heller är välkommen, och för att han bär på en dröm om ett hemma som inte är nära att gå i uppfyllelse.”

Han har en egensinnig katt också, Kassandra, som är hans samtalspartner och den han berättar om livet för. Men på sista tiden har en viss irritation infunnit sig mot katten, just på grund av att hon är bara just det, en katt. André drömmer om sammanhang, gemenskap och att kanske finna sin själsfrände, trots livets odds verkar vara emot honom. Tomas är sjukhusfotograf och någon André dras till. Men Tomas är

”inte en som delar med sig till andra. Han vill vara ifred. Han behöver inte bli sedd av andra som en av dem. Han ältar inte sina misslyckanden, för han har inga. För han har inte varit inne på planen där man kan lyckas. Han har bara stått utanför och tittat på, och det är bra så.”

Dessa fyra evighetsbarn kämpar i existentiell motvind, klamrar sig fast vid Livet. Inuti dem finns samtidigt en gnutta hoppfullhet om att livet ska vara tillräckligt, kanske till och med komma att innehålla något mer.

Det är en så fin roman på alla sätt och för första gången på väldigt länge känner jag för att läsa om romanen en gång till, övertygad om att jag kommer att hitta fler citat, formuleringar och på pricken-gestaltningar. Evighetsbarnen har funnit sin självklara tillvaro i mitt litteraturälskande hjärta! LÄS!

Författare: Beate Grimsrud
Titel: Evighetsbarnen
Förlag: Albert Bonniers förlag

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2015 i Böcker, Kärlek, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Vänskap

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s