RSS

Där framtidens fötter vandrar

26 Feb

IMG_3012Överraskningar är underbara saker! En dag i januari damp det ner en bok i min amerikanska brevlåda med en personlig hälsning från författaren själv, Mattias Edvardsson. Jag har ingen aning varför han ville överraska mig, men jag blev väldigt glad! Boken är hans andra roman och heter Där framtidens fötter vandrar. Vacker titel, eller hur?

Huvudpersonen heter Charlie Borg och är en man i 35-års åldern. Han är utan fast jobb och har ett kraschat kärleksförhållande bakom sig, knaprar piller mot ångest och är allmänt vilsen i livet. När Charlies pappa dör är allt han lämnar efter sig en plastpåse. I den hittar Charlie en nött skrivhäfte med orden Jag önskar jag hade stannat kvar. Det har gått några år sen de sågs sist. Sista gången var när Charlie var ute på krogen med en kompis och de passerade pappan där han satt nersupen och trasig på en parkbänk. Charlie sa till kompisen att det var en gammal granne som var lite jobbig.

Charlie minns sin far från barndomen på 80-talet. Kärleksfull, impulsiv och ibland lite pinsam. När han tänker tillbaka på sin skolgång är det utsattheten, pikningarna och hånleendena som han minns mest. Hur besviken han blev på skolan när han upptäckte att lärarna blev irriterade när han visste mer. Hur han aldrig riktigt passade in. Det är dessa delar med romanen jag gillar allra bäst. Vi är jämngamla, Mattias Edvardsson och jag, och jag känner igen mig i allt som beskrivs från den här tiden. Godiset som man inte plockade själv och att cykla ner och köpa cigaretter till sin pappa (men inte Commerce utan Gula Blend). De blå stencilerna som ibland färgade av sig och en fröken som spelade orgel på morgonsamlingarna, likaså har jag mimat till Baden Badens låt Jag har en dröm på roliga timmen. Och jag minns också hur jag väckte mina föräldrar för att tala om att Palme blivit mördad.

Charlie försöker få fatt i vad som hände med fadern efter att han fick sparken från Posten och vart han tog vägen efter skilsmässan. Hans mamma är fortfarande ovillig att tala om fadern och tycker att det är bättre att låta allt vara glömt än att rota i det förflutna. Men Charlie söker också upp de få vänner som hans far hade i försök att skapa skärpa i bilden av sin far. Kanske om han förstår var det vad som hände att han också kan förmå vara en far till sin egen son, Albin. För känslan av att bara ge upp innan han sabbat allt är stor.

Samtidigt som Charlies historia berätta, tas läsaren med på en odyssé genom ett samhälle som förändras kraftigt under de dryga trettio år som romanen spinner över. Platsen är Malmö och en del referenser till gator och platser finns, men känslan är att det skulle kunna vara vilken stad som helst i Sverige. Jag tycker mycket om språket i boken. Där finns en behaglig rytm och värme. Porträttet av fadern blir komplext, å ena sidan en barndomens hjälte, å andra sidan en tragisk figur som gjorde många personer illa. Jag tänker på Åsa Linderborgs far så som han beskrevs i hennes självbiografiska roman Mig äger ingen och ser flera likheter mellan honom och Charlies pappa. Där framtidens fötter vandrar är en vacker, vemodig roman med en del, tacksamma, glimtar av hopp.

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Där framtidens fötter vandrar
Förlag: Parabellum Nord

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 26 februari, 2015 i Böcker, Sorg

 

Ett svar till “Där framtidens fötter vandrar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s