RSS

Miss Hazel and the Rosa Parks League

30 Apr

I början av februari i år var jag och Herr E och lyssnade på en, för oss, helt okänd författare med det svenskklingande namnet Jonathan Odell (ett taget namn, visade det sig) och vi blev helt betagna i denna kloka man! Så sympatisk, så mycket vettigt att säga. Intelligent och analytisk! Ja, för att ha presenterat sig som en introvert person så framstod han som ytterst charmant och vältalig! Men så berättade han också hur hemma han kände sig på FoxTale Bookshoppe och det var verkligen en härligt familjär och avslappnad stämning den kvällen.

Jonathan Odell är 63 år gammal och arbetade som organisationskonsult i många år, ett arbete han avskydde men tjänade en bra slant på. Han är nykter alkoholist, för som han påpekade med glimten i ögat: ”Försök att växa upp som bög i Mississippi utan att supa!” Livet fick en vändning när han började gå i terapi. Han sa upp sig från sitt konsultjobb och började skriva romaner. Och begav sig till Costa Rica för där kunde han inte språket och skulle bli tvungen att förlita sig på andra människor. Och släppa den förbannade kontrollen.

Hans senaste roman heter Miss Hazel and the Rosa Parks League och är en omarbetning av en annan roman han skrivit, The View from Delphi. Den utspelar sig i Delphi, Mississippi på 1950-talet. Hazel är en vit kvinna som kom på att hon kunde bli bäst på att vara snygg när hon var i tonåren. På så sätt kunde hon också gifta sig med en man på väg uppåt på samhällsstegen och lämna den fattiga landsbygden bakom sig. Hennes man är bilhandlare och besatt av floskler om hur livet ska levas o hur man når framgång. De får två söner och när en av dem dör i en tragisk olycka, rämnar den polerade fasaden och Hazel hamnar på mentalsjukhus. Parallellt med Hazels historia, får vi också möta Vida, en ung svart kvinna dotter, till en pastor som fick sin kyrka nerbränd. Hon har också förlorat en son, en pojke som kom till genom en våldtäkt när hon var 14 år gammal. Så småningom korsas de två kvinnornas vägar när Vida blir Hazels hembiträde.

MissHazel_300_450Det är en fantastisk roman! Jag älskar dialogerna! Hazel påminner lite om karaktären i Kathryn Stocketts Niceville, ni vet hon som inte får vara med och som drabbas av ständiga missfall. Ja, det finns förstås andra likheter mellan dessa två romaner. De svarta hembiträdena har en stor roll även i båda och båda handlar om hur kvinnor går samman och utmanar samhällets strukturer. Jonathan Odell poängterade att de förkastliga Jim Crow-lagarna i Södern även drabbade de vita kvinnorna, vars enda uppgift skulle vara att ta hand om maken, barnen och hushållet. Inte utbilda sig, inte förvärvsarbeta utan vara sin makes trofé som han kunde stoltsera med. Karaktären Hazel bygger på Jonathan Odells egen mamma, som han länge haft ett mycket komplicerat förhållande med.

Miss Hazel and the Rosa Parks League kom till efter sammanlagt tio års intervjuer med svarta i Mississippi. Jonathan Odell reste tillbaka till sin hembygd för att han insåg att det var nödvändigt för att komma till rätta med sig själv. Han är noga med att understryka att han inte ville prata med den svarta befolkningen för att skriva en roman där den vite mannen ”hjälper” den svarte, utan för att bättre förstå sig själv och var han kom ifrån. Själv blev han medveten om raspolitiken när han var i femårsåldern. En svart äldre man arbetade i trädgården hos en grannfru som han tyckte mycket om. I värmen bar mannen en tjock flanellskjorta och svetten rann om honom. När Jontahan frågade mannen varför han hade en sån varm skjorta på sig när det var så varmt ute, förklarade mannen att när han svettas blir skjortan blöt och när vinden blåser, så kyler skjortan ner hans kropp. När grannfrun kommer ut, frågar hon vad Jonathan gör och han svarar att han pratar med Mister Joe, varpå grannfrun svarar ”Joe isn´t a mister, he´s a nigger.” (En scen som för övrigt återfinns i boken) Och hon säger det inte alls föraktfullt utan kärleksfullt. Det är det som kanske är det mest obegripliga och samtidigt väldigt talande. Segregationen genomsyrade hela samhället och sågs som naturligt. (Och tyvärr är rasfrågan fortfarande brännande aktuell) ”That´s just the way thing are”, som Jonathan Odells föräldrar sa när han ville diskutera saken.

Så även om Miss Hazel and the Rosa Parks League aldrig kommer på svenska, så tycker jag att du absolut ska leta upp den och läsa! Det är en så fin roman, gripande läsning på så många plan.

Författare: Jonathan Odell
Titel: Miss Hazel and the Rosa Parks League
Förlag: Maiden Lane Press

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s