RSS

Ensamma, tillsammans i Viktoria Myréns senaste roman

17 Sep

IdetytterstaI det yttersta är författaren Viktoria Myréns tredje roman. Jag har även läst hennes båda andra romaner, I en familj finns inga fiender och Iris. Jag gillar verkligen Viktoria Myréns språk och gemensamt för alla tre är att de handlar om existentiella funderingar kring den enskilda människans plats i världen. Alla hennes karaktärer tycks bära på oläkta sår som de gör sitt yttersta för att dölja för omgivningen. Så även huvudpersonerna Kim, Nora, Marc och Hannes i den senaste romanen.

De fyra vännerna har kommit till Hannes sommarställe på en ö långt ute i skärgården för att fira en långhelg ihop. Kim och Hannes är ett par. Nora är Hannes ex och Marc är hennes nye kille. Man anar komplikationer och frågar sig hur kommer det sig att de valt att träffas så här alla fyra? Det vet inte riktigt Kim, Nora och Marc heller. Initiativet låg hos Hannes, som själv inte varit på ön på flera år. Minnet av hans pappa som försvann under en fisketur för många år sen har varit alltför  traumatiskt för att han velat återvända dit, men nu är någonting hos Hannes förändrat.

Den tredje dagen vaknar Kim av att platsen bredvid henne är tom. Hannes måste ha gått upp tidigare. Hon minns att de grälade innan de gick och la sig, men att de hann bli sams igen innan de somnade. Visst var det väl så? Men Hannes kommer inte tillbaka. Han är försvunnen.

Samtidigt driver en hård storm in och slår ut elen på ön. Regnet piskar i deras ansikten när de söker efter Hannes. Under sökandet blottläggs var och ens inre för läsaren. Även Nora och Marc har sina privata problem. Marc funderar över Nora som försvunnit från hemmet i timmar utan att tala om vart de senaste månaderna. Han är bekymrad över hennes håglöshet. Och Nora har inte berättat allt för Marc utan bär sin hemlighet ensam.

Det är gastkramande läsning, spännande på ett inre plan. Viktoria Myrén tränger in i vännernas inre och blottlägger sprickor. Naturen är krävande och hotfull och känslan av en hotande katastrof är påtaglig. Den är obehaglig att läsa och samtidigt oerhört svårt att släppa. Författaren lyckas verkligen hitta rätt ord för att skapa den rätta atmosfären och det är så skickligt gjort att jag undrar hur hon gör. En stilla önskan är att hon ska skriva lite fortare, för jag vill genast ha mer!

Författare: Viktoria Myrén
Titel: I det yttersta
Förlag: Ordfront

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 september, 2015 i Böcker, Rec.ex., Spänning, Vänskap

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s