Annika Taesler har precis vågat pausa akademikerkarriären och gett sig själv ett år för att se hur långt hon kan nå som dressyrryttare, när den hemska ridolyckan sker. Det är en dag i december 2003 och hon tar med sig en av hästarna på en runda i skogen. Det är ungefär så mycket Annika Taesler minns av olyckan, men tydligen blev hästen skrämd av något och Annika föll av och landade olyckligt. När hon vaknar upp ur medvetslösheten som hon försatts, har det gått tretton dygn. Hon får hon reda på att hon har tre brutna kotor i nacken, tre punktformiga blödningar i hjärnan och att hon genomgått två nackoperationer. Dessutom är hon totalförlamad.
Jag hade ju förmånen att få lyssna på författaren när hon berättade om sin bok på bokmässan. Ända in i märgen är berättelsen om kampen tillbaka till något som liknar det liv Annika Taesler levde innan olyckan. Eller kanske ännu mer, vägen tillbaka till sig själv, till den person hon var innan hon bröt nacken. Men det är inte bara sin egen kropp hon måste kämpa med. Hon får strida mot läkare och annan vårdpersonal som vill att hon ska acceptera att det liv hon en gång levde för alltid är över och underkasta sig de begränsningar som hennes overksamma kropp innebär. Men Annika vägrar. Med hjälp av en beundransvärd jävlar-anamma-anda, fantastiska vänner och en pojkvän som man nästan inte tror är sann, samt en otrolig sjukgymnast som ser möjligheter i allt, lyckas hon återerövra livet! Annika Taesler är modig som vågar utelämna sig själv på det här sättet. Tack vare henne förstår jag bättre hur oerhört många fler svårigheter som man måste tampas med som totalförlamad, än det allra mest uppenbara. Som till exempel hur mycket slem det bildas när man inte har muskler som fungerar så att man inte kan harkla sig, vilken panik det är att försöka lära sig andas igen när man varit intuberad och inte minst hur blodtrycket rasar när man försöker komma upp i sittande ställning efter att ha legat ner så länge och att det många gånger känns som man ska dö, i situationer som tidigare bara funkat utan att man behövt anstränga sig. Det är en otroligt gripande berättelse förstås, men totalt osentimentalt skrivet. Faktiskt får man som läsare till och med dra på munnen ibland. Därtill skriver hon väldigt bra. Det är svårt att förstå hur det trots allt kan bli en sådan positiv berättelse. Jag grät på slutet. Vilken fantastisk människa och kämparglöd!
Författare: Annika Taesler
Titel: Ända in i märgen
Förlag: Bookmark förlag
Fru E:s böcker 
Joelinda
6 november, 2016 at 20:24
Den skulle jag vilja läsa! Låter som en makalös bedrift att klara sig så bra som hon gjort.
Fru E
9 november, 2016 at 10:13
Ja, väldigt intressant och inspirerande läsning! Tänk vad en människa kan fixa ändå!
annettejuhlin
29 december, 2016 at 09:40
Jag såg henne och hennes sambo/man i ett morgonprogram på teve, och hon gav verkligen ett starkt intryck. Men man förstår ju att livet inte kan vara lätt, att hon måste känna ångest, vanmakt, sorg ibland. Precis som du skriver, det är så många saker som vi tar för givna vi som inte är i samma situation, som att kunna harkla sig, och som hon måste kämpa med. Jag måste verkligen läsa den här boken. Särskilt som jag minns en reportageserie i SvD om en annan person i samma ålder, som kraschade med sin motorcykel och blev totalförlamad. Han valde att resa till Schweiz och avsluta sitt liv.