RSS

Bokens dag i min stad

24 Okt

För ganska exakt en vecka sen var jag och lyssnade på olika författare i min stad. Arrangemanget är återkommande varje höst och jag tror att det var fjärde gången jag gick i år. Det är så trevligt och intressant att få lyssna till författare som berättar om sina verk! Men någonstans vet jag att jag läst en skildring om en författare som ”tvingas” delta på Bokens dag av sitt förlag och jag kan aldrig låta bli att tänka: Hur många av dessa författare gör detta för att de tycker det är roligt? Vanligtvis brukar det vara en moderator, men i år hade de ett annat upplägg med två från lokaltidningens kulturredaktion som turades om att intervjua. Det var ett mycket bra upplägg, tycker jag. Det kändes mer jämlikt och de författare som kanske inte tar lika mycket plats, kom fram på ett annat sätt.

PC Jersild började med att yttra orden ”Jag är författaren som blev läkare, inte tvärtom”. Appropå på att han också är läkare, men enligt egen utsago han sin första roman när han var femton. Han fortsatte även skriva när han började arbeta som läkare. Innan jobbet på morgnarna parkerade han sin bil vid Hagaparken och skrev en timme innan han åkte till sjukhuset. Hans senaste roman heter Tivoli och utspelar sig inom en nära framtid, ca 20-25 år bort. Nöjesparken Gröna Lund i Stockholm har köpts upp av kineser. Trygghet, sjukvård och nöje är de tre saker som äldre värdesätter mest, enligt undersökningar. En änka anförtror sig åt sin robot. Denne blir den väninnan hon aldrig haft. Hjärtstartare på hjul rör sig runt de äldre och lyssnar av EKG:n. Emellanåt blir det kaotiskt när de sätter igång fullt fungerande hjärtan. PC Jersild själv beskriver Tivoli somen munter dystopi med vissa tragiska inslag”. Själv blir jag lite förbluffad över hur vital och kvicktänkt denne äldre herre är!

Ester Roxberg skrev ju en uppmärksammad bok om sin pappa häromåret . Hon är ju också från trakten. Hennes senaste roman heter Barnvagnsblues och handlar mycket om föräldraskap. Själv väntar hon sitt tredje barn och har funderat mycket på frågeställningar som Vad är en förälder? Vilka förväntningar finns det på en mamma? Den här boken skulle egentligen blivit en helt annan från början, var det tänkt. Den skulle handla om sin kompis’ mamma som aldrig blev accepterad i samhället som Ester växte upp ioch inte sågs som en ”god mor”. I Esters ögon var hon dock den perfekta mamman på alla sätt. Den nya romanen handlar också om den klaustrofobi som Ester menar att hon känt under föräldraledigheten med de tidigare barnen.

Sist ut innan pausen var Pascal Engman. Han fick tyvärr mest prata om sin egen bakgrund som halv-Chilenare. Hans pappa och dennes dåvarande fru flydde militärkuppen i Chile i början av 1970-talet och hamnade i Sverige. Där gick de snart skillda vägar och pappan träffade kvinnan som kom att bli Pascal Engmans mamma. Pascal åkte själv till Chile när han hade bestämt sig för att skriva en bok. Det blev mycket vin och skrivande under vistelsen i Chile. Han är också journalist och som sådan har han bli medveten om hur mycket hot journalister får utstå och hur otrygga de är, inte minst kvinnliga journalister. Hans debutroman Patrioterna är en thriller som handlar just om detta ämne. Tre nynazister bildar en cell i Stockholm och sätter upp 10 journalister på sin dödslista. Huvudpersonen August upptäcker att hans flickvän finns med på denna lista och blir indragen. Blev genast lite lässugen!

Efter pausen var Emma Ångström först att intervjuas. Hon är en mångsysslare! På sitt CV skilda yrken som journalist, ljusarkitekt och kommunikationschef. Väldigt brokig bakgrund, spännande! Hennes senaste skräckroman heter Det sista experimentet. Handlingen utspelar sig i Sundborn, Dalarna. Bakgrunden till detta är att Emma Ångströms farfar hade ett hus där när Emma var liten, så boken är en hyllning till honom. Huvudpersonen heter Dante. Han ser tillbaka på sin barndomssomrar uppe hos sin farfar. Det handlar en del om farfar och hans excentriske hustru, men också om bästisen som sysslar med svartkonst. Det finns också en parallell berättelse. Den om kvinnan som vaknar upp ensam, nästintill helt utan kläder, i ett kall och trångt utrymme. Hur har hon hamnat där? Författaren berättar att hon inte läser särskilt mycket skräck själv, hon är egentligen ganska mörkrädd, men samtidigt är hon fascinerad av den psykologiska skräcken. Ibland blir hon själv rädd för det hon skriver.

Näst på tur var Christer Björkman som är aktuell med en självbiografi som heter Generalen – bara jag vet vem som vinner. Den handlar förstås mycket om melodifestivalen och allt arbetet med att utveckla den, men också en del om uppväxten som var lite speciell. Han är uppvuxen i Borås med sin mamma, som var egenföretagare i spelbranschen, vilket på den tiden var väldigt ovanligt, särskilt som ensamstående kvinna. Hon var en mycket målmedveten kvinna som resta mycket i sitt jobb. En dag satte hon därför ut en annons och sökte efter en fosterfamilj som kunde ta hand om Christer några år. Därför bodde han i ett fosterhem under några år innan mamman hämtade hem honom igen. Christer Björkman har ”alltid” sjungit och uppträtt. Sitt första framträdande gjorde han i Folkets Park när han var fem år gammal. År 1967 såg han melodifestivalen på en tv i en hotellfoajé där han väntade på sin mamma. När han såg vinnaren förstod han direkt att det är därför man sjunger, för att vinna. Tjugofem år senare gjorde han just det med låten Imorgon är en annan dag och han berättade också mycket livfullt hur j***a nervös han var! Intressant att lyssna på och Christer Björkman framstod definitivt som en mer ödmjuk man än jag hade tänkt mig. Positivt överraskad!

Sist ut för kvällen var Tina Nordström som skrivit sin elfte (!) kokbok. Den heter Mitt kök och förhoppningen är att det ska bli en matbibel som finns i många svenska kök framöver. Det var väldigt intressant att se hur hon verkligen gick in i en roll när det var hennes tur att intervjuas. Personen som reste sig hade en helt annan utstrålning än kvinnan som satt i soffan och väntade på sin tur. Jag måste säga att jag alltid har haft lite, lite svårt för Tina Nordström. Jag tycker att hon blir lite hysterisk emellanåt och entusiasmen är mer enerverande än charmig. Tyvärr kände jag likadant den här gången. När hon hade fått prata om sin kokbok var jag helt matt och det passade bra att kvällen var slut för den här gången. Vi ses nästa år!

 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 24 oktober, 2017 i Böcker, Debutant, Författare IRL

 

Ett svar till “Bokens dag i min stad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s