RSS

Jag fortsätter direkt med del 2

10 Jan

Bok 2 i Oxen-serien heter Mörkermännen och jag tog upp den direkt när jag lagt läst den sista sidan i den första delen, De hängda hundarna. Vilken lyx att ha alla delar till hands! Förutseende som jag var hade jag dessutom packat ner den till fjällen, vis av erfarenheten i somras då jag läste Släkten på Dimön i USA, men inte hade med mig del 2. Det var inte kul!
Mörkermännen börjar också i stort sett där De hängda hundarna slutade. Det har visserligen gått en tid, men inget nytt har hänt mer än att Nils Oxen flytt och hamnat hos en fiskodlare. Där har han tagit en rumänsk identitet och kallar sig för Dragos. Där försöker han hålla sig undan dem som vill se honom död, samtidigt som han försöker hålla sin PTSD i schack. Fortfarande plågas han av svåra mardrömmar och tankarna på sonen som han inte kan träffa tär på honom. Hans medhjälpare Margrethe Franck vid den danska säkerhetspolisen PET har letat i ett år efter Nils Oxen, ivrig att fortsätta kampen mot att avslöja medlemmar i nätverket Danehof. När hon väl lyckas finna honom, blir han återigen indragen i maktspelet.
Jag vill inte säga så mycket mer om handlingen, eftersom man måste läsa dem i ordningen för att förstå.

Jag har funderat lite vad det är i böckerna som gör att jag var tvungen att direkt påbörja den tredje delen, Den frusna elden, trots att jag faktiskt resonerat mig fram till att jag skulle ta en paus efter två böcker. Förmodligen är de två huvudkaraktärerna, som gör det. Niels Oxen känns ovanligt trovärdig som huvudperson, trots att han samtidigt är en schablon: En krigshjälte med stora personliga problem och en sjuhelvetes överlevnadsförmåga! Men just skildringen av sviterna av hans PTSD känns väldigt trovärdiga, liksom hans längtan efter sin son som han inte kunnat träffa på länge. Det finns liksom något ömsint och skört över honom samtidigt. Margrethe Franck är också en tuff kvinna, med stor integritet. Henne vet vi egentligen inte så mycket om, mer än att hon också har varit med om krig och därför har hon en benprotes som dock inte hindrar henne nämnvärt. Och så är det ju väldigt spännande med konspirationshistorier! Inte tycker jag att det är helt otroligt att tänka sig att det kunde föregå i verkligheten heller! Rika män (och en och annan kvinna som släppts in) har alltid gillat att organisera sig i herrklubbar och att de vill utöva inflytande på politisk nivå känns helt rimligt, även om deras metoder är lite väl ”vidlyftiga” kanske…? Böckerna är i alla fall väldigt spännande, kapitlen är korta och det är svårt att sluta att läsa!

Författare: Jens Henrik Jensen
Titel: Mörkermännen
Förlag: Bokförlaget Polaris

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 januari, 2019 i Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s