Till min son är en antologi där tretton svenska män skriver brev till sina söner. Redaktören är Augustin Erba, som också har författat den avslutande texten i boken. Det handlar mycket om råd hur man ska leva och vilka värderingar som ska följa en genom livet. En del av författarna har (ännu) inga söner, men skickar med visdomsord de själva hade velat få från sina fäder. Boken blandar och ger lite, tycker jag. Vissa kommer ifrån ämnet lite och handlar mest om dem själva. Andra sticker ut lite extra på ett positivt sätt. Däribland vill jag nämna Baker Karims, Teodor Kallifatides och Olof Lundhs bidrag. Förhoppningsvis nöjer sig inte dessa män med att skriva brev till sina söner, utan de ser till att hålla ett pågående samtal med dem under uppväxten. Kanske är det ändå som Olof Lundh skriver: En del av att växa upp handlar om att inte bli som sina föräldrar – och så i slutändan står man där och ser sin egen pappa i spegeln.
Trots de godaste avsikterna, tycks vi föräldrar alltid komma till korta. Flera av bidragen handlar om en vilja att göra sig förstådd, att försonas. Baker Karim går så långt att han önskar sin son en annan (bättre) far. Som kvinna, och mamma, önskar jag att fler hade talat om feminism. Ska vi någonsin kunna förändra samhällets normer i grunden, måste vi börja med barnen.
Författare: Augustin Erba (red.)
Titel: Till min son
Förlag: Bokförlaget Forum
Fru E:s böcker 