Den här boken har hyllats av både litteraturkritiker och på sociala medier, men jag tycker inte att Sarah Vaughans Efter skandalen lever upp till hajpen! Visst ät det en underhållande berättelse, men jag saknar det där lilla extra och stör mig på att gestaltningen är så schablonmässig. Dessutom tycker jag inte att den är särskilt spännande och twisten såg jag komma långt innan.
I centrum för berättelsen står James Whitehouse, en politiker i premiärministerns allra innersta krets sedan collegetiden. En priviligierad man på många sätt: rik, karismatisk och med en lojal hustru, Sophie, trots alla otrohetsaffärer. Den senaste affären slutar i en skandal då den unga kvinnan ifråga går ut och anklagar James Whitehouse för våldtäkt. Kate Woodcroft är kvinnan som företräder målsäganden. Hon är expert på sexualbrott och är övertygad om James’ skuld, men vet att de arbetar i motvind. Det finns inga vittnen till den påstådda våldtäkten och James Whitehouse lever inte upp till bilden av den typiska våldtäktsmannen i folks ögon.
Det är en rättegångsberättelse som känns något förutsägbar och som sagt, de tre huvudpersonerna känns som karikatyrer mer än som levande personer, vilket är synd. Det behövs romaner om maktmissbruk och mäns självklara positioner i samhället. Hur en del män tycks ta vad de tror är dem givet i livet, utan en tanke på någon annan. Skulden är definitvit mannens, men jag har också god lust att ruska om Sophie som tycks vara mer blåögd än Rödluvan. Det är tur att hon morskar upp sig lite till slut. I det stora hela är Efter skandalen god underhållning för stunden, men berättelsen lyfter aldrig.
Författare: Sarah Vaughan
Titel: Efter skandalen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
Fru E:s böcker 