RSS

Väsen. Ett familjedrama av Domenico Starnone

14 Jul

Väsen : ett familjedramaJag har ett kärleksförhållande till Italien ända sen jag var där som au-pair i 19-års åldern. Det är alltid spännande att läsa italienska författare, men tyvärr är det ju inte så många som översätts till svenska. Domenico Starnone benämns på insidan till omslaget på den här boken, Väsen. Ett familjedrama som en av Italiens allra främsta, omfamnad av litteraturkritiker och pristagare till Italiens finaste litterära pris Premio Strega. Han har också skrivit äktenskapsdramat Band, som gavs ut på svenska förra året. Det är en sån där bok som jag verkligen velat läsa, men som aldrig har blivit av att jag läst.

Väsen. Ett familjedrama är uppdelad i tre kapitel, eller tre akter kan man snarare kalla det, och ett efterföljande appendix. Huvudpersonen heter Daniele Mallarico och är en 75-årig illustratör med gott renommé. Nu börjar han känna sig gammal och orken tryter efter en operation. Tvivlet på sin egen konstnärliga förmåga vacklar, i synnerhet som han får negativ respons på sitt senaste arbete av sin mycket yngre förläggare. En dag blir han upprings av sin dotter i Neapel som undrar om han kan komma ner och passa sitt fyraårige barnbarn Mario i några dagar. Egentligen har han ingen lust att återvända till lägenheten som han en gång själv växte upp i, men han beslutar sig ändå för att motvilligt ställa upp.

Mario är en inteliigent och brådmogen fyraåring som upplevt mer av föräldrarnas äktenskapsproblem än de trott. De visar sig att Daniele ska dela rum med Mario, vilket han blir väldigt missnöjd över men förstår ändå att dölja sina känslor. Det visar sig snart att Mario är oerhört intresserad av att teckna och när föräldrarna rest iväg, ser Daniele en möjlighet att ändå kunna få något nyttigt gjort under vistelsen i Neapel. Tillsammans sätter de sig vid bordet och Daniele fortsätter på sina skisser. När han efter en stund granskar teckningen som Mario gjort, så upptäcker han att Marios teckning är alldeles exceptionellt bra. Upptäckten blir omskakande. Daniele som i hela sitt liv levt på att han har en unik talang, känner sig plötsligt som en bluff:

”Känslan av osäkerhet som allt och alla i Neapel hade ingjutit i mig ända sedan tonårstiden, och som fick mig att fly härifrån när jag var tjugo, höll på att bubbla upp till ytan igen. Jag tänkte på anhopningarna av okontrollerat byggande och vild korruption, plundringar och stölder. Jag mindes hur livet i den här lägenheten, i det här kvarteret, hade vsarit märkt av min pappas fingrar om spelkorten, av hans glupska längtan efter rysningen som drev honom att till och med spela om vår överlevnad. Jag hade kämpat med alla mina krafter för att skilja mig från honom, från alla mina förfäder, från min sjuka hemstad, och visa att jag var annorlunda. Kraften hade kommit från min tro på att vara något utöver det vanliga. Och nu hade det här barnet som bar på vem vet vilka gener i sina ådror (…), plötsligt hade han ritat en överraskande teckning, bara för att han ville härma mig. (…) och med en hade han visat mig att han bar på samma kraft som den jag som ung hade sett som ett särtecken. Det rörde sig alltså inte om en gåva som bara var min. Tvärtom, om den visade sig hos honom kanske den fanns hos alla – till och med hos den där barkillen från härom dagen – och i så fall var jag inte den jag alltid hade trött.”

Därefter inträffar en händelse som skakar om Daniele rejält och får honom att fundera över vem han blivit.

Jag gillade den här boken! Den är lite skruvad och Mario är en oberäknelig unge! Jag tycker särskilt om språket och hur författaren närmar sig Danieles existentiella funderingar. Den berör också den djupa konflikt som finns mellan Nord- och Syditalien och Neapel får utgöra sinnebilden av allt det dåliga i livet som Daniele velat fjärma sig ifrån. Även äktenskapet mellan dottern och svärsonen berörs och Danieles oförmögenhet att säga de rätta tröstande orden, visar att förhållandet mellan far och dotter aldrig varit särskilt innerligt. Men Daniele försöker så gott han klan, på sitt gubbiga vis! Det är omöjligt att inte känna sympati med honom.

Författare: Domenico Starnone
Titel: Väsen. Ett familjedrama
Förlag: Bazar förlag
Översättning: Helena Monti

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 juli, 2019 i Böcker, Rec.ex.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s