RSS

Vuxna människor… eller?

10 Feb

Vuxna människorJag har läst Vuxna människor av norska Marie Aubert och är mäkta imponerad över hur väl hon skildrar familjen och det drama som ofta utspelas sig inom densamma.
Här ryms existentiella frågeställningar som vem är jag, som kvinna, om jag inte får några egna barn? Är jag fortfarande ett barn i min familj om jag aldrig får några egna? Hur bryter vi oss loss från de roller vi fått oss tillfördelade sedan tidig ålder? Vem är jag? Är barnlängtan en verklig längtan eller mer ett resultat av samhällets förväntningar på en som kvinna? Dessutom, skammen att vara ensam. Att vara oälskad och inte leva i ett parförhållande. Hur hanterar man den påtvingade ”friheten”?

Ida är 40 år och kommer till sommarstugan för att fira moderns födelsedag direkt från Göteborg. I Göteborg har hon varit på en fertilitetsklinik för att undersöka om hon kan frysa in sina ägg. Ifall hon skulle vilja ha barn. Den biologiska klockan tickar på för fullt ju. I sommarstugan befinner sig också systern Marthe, hennes man och hans dotter från en tidigare relation. Modern och henne sambo har ännu inte anlänt. Marthe och hennes man har kämpat i flera år med att bli gravida. Nu har de äntligen glada nyheter att berätta.

Huvudpersonen Ida är komplex. Ibland känner jag sympati för henne, ibland medlidande. Hon är sylvass, missunnsam, barnslig och oerhört mänsklig! Relationen till systern Marthe är bräcklig. Ida har alltid varit den som klarat sig, som inte behöver moderns omsorger på samma sätt. Åtminstone inte familjens ögon. Marie Aubert undersöker familjen med skarp och hänsynslös blick. Det är spännande som en thriller och samtidigt högst vardagligt. I sommar kommer Marie Aubert med en novellsamling på svenska. Den paxar jag direkt!
Författare: Marie Aubert
Titel: Vuxna människor
Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättning: Cilla Naumann

 
2 kommentarer

Publicerat av på 10 februari, 2020 i Böcker

 

2 svar till “Vuxna människor… eller?

  1. annettejuhlin

    10 februari, 2020 at 10:56

    Den här typen av böcker, om familjerelationer i vuxen ålder, tycker jag är så intressanta just nu. Kanske för att det är så mycket igenkänning i syskonroller och vilken roll man har i sin gamla familj i förhållande till föräldrarna. Nu, med distans till allt detta, är det intressant att läsa om det, när man inte längre blir frustrerad eller kanske besviken. Måste läsa den här boken.

     
  2. Fru E

    13 februari, 2020 at 16:51

    Ja, men precis så. Det är ofta ett slags igenkänning på något plan. Tror du kommer att tycka om den!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s