Finstämt om en överlevare

Jag fick det här tipset av kollega L att jag borde läsa och då gjorde jag det. Det är sällan jag får tips –  jag ger mest –  men uppskattar det verkligen. Jenny Jägerfelds mellanåldersbok (som i vanlig ordning kan läsas av alla, inklusive drygt 40-åriga bibliotekarier som jag) Comedy Queenhandlar om den sorg och skuld de efterlevande ofta känner efter att en nära anhörig begått självmord och som de måste brottas med för att kunna gå vidare. Det är en angelägen bok på många sätt.

Huvudpersonen heter Sasha Rein, 12 år. Sashas mamma tog livet av sig efter att ha varit svårt deprimerad en längre tid. Hon hade ingen ork att fortsätta leva. Sasha är livrädd för att mammans självmord ska smitta henne så att hon inte heller vill leva längre. Alla säger ju att Sasha är så väldigt lik sin mamma. Ibland hör Sasha hur hennes pappa gråter i duschen när han tror att hon inte hör. För att hålla döden borta gör Sasha en lista med sju punkter. En av punkterna handlar om att bli stå upp-komiker. Det vore underbart att göra folk glada istället för att de ska vara ledsna. Sashas mamma pratade alltid om att personer antingen har ”funny bones”, det vill säga att det roliga är medfött, eller också har de inte det. Sasha hoppas att hon är en av dem, men hon vet inte. Kanske hennes bästis Märta bara skrattar åt Sashas skämt för att vara snäll? Andra punkter på listan handlar om att inte läsa böcker, för det kan få en att tänka sorgliga tankar och undvika att älska, eftersom det gör så ont att mista. I skolan har Sasha precis börjat lära sig det periodiska systemet. Siffrorna för varje ämne fascinerar henne. Sashas mamma blev 36 år. Trettiosex är atomnumret för krypton. Det är en ädelgas som är välditg sällsynt i jordens atmosfär. Precis som Sashas mamma.

Det är fint att läsa om alla fina vuxna Sasha har omkring sig. Både pappan och morbrodern gör så gott de kan för att finnas där för henne, på olika vis, och Märta är verkligen en önske-bästis! Jag gillar också Linn på BUP som inte värjer för de ledsna känslorna och möter Sasha på precis rätt sätt. Och visst har Sasha ”funny bones”! Henens skämt lättar upp allt det sorgliga för läsaren. När jag slår igen boken har jag en härligt varm känsla i hjärttrakten och vet att Sasha kommer att klara sig.

Författare: Jenny Jägerfeld
Titel: Comedy Queen
Förlag: Rabén & Sjögren

 

Far och dotter i en dödlig katt- och råttalek

Karen Dionnes thriller Träskkungens dotter var en sån bok som jag visste direkt att jag skulle gilla, första gången jag hörde talas om den! Mina föraningar stämde! Annars kan det ju vara lite vanskligt med de där förväntningarna…

”Om jag talade om för dig vad min mor hette skulle du känna igen namnet direkt. Mor var berömd, trots att det aldrig var någon hon hade drömt om. Hennes berömmelse var inte    av ett slag som någon    skulle önska sig.”

Orden ovan är Helenas. När hon var 12 år gammal flydde hon och hennes mamma ifrån den man som rövat bort modern som tonåring. Helena växte upp i en fallfärdig stuga, omgiven av träskmark i Michigan. Hennes pappa var Träskkungen, en man som styrde sin lilla familj med järnhand och inte tvekade att dela ut tortyrliknande bestraffningar om han tyckte sig nödgad. Helena lever sina första tolv år fullständigt isolerad från omvärlden, utan moderniteter som elektricitet och rinnande vatten. Av sin far lär hon sig följa spår i naturen och flå kaniner som hon fångat i fällor. Det är först som vuxen som hon förstår vidden av det hennes far gjorde mot dem. Nu har han rymt från fängelset och Helena misstänker att han kommer att försöka ta kontakt med henne, trots att det gått många år sen de träffades sist. Därför vill hon se till att förekomma honom och få tag i honom först. Helena har byggt upp en bräcklig tillvaro. Hon har aldrig berättat sanningen om hennes bakgrund för sin familj.

Det här är en psykologisk trovärdigt skildrad thriller som jag hade svårt att släppa! Både den hjärtat-i-halsgropen fyllda katt- och råttaleken mellan Helena och hennes otäcke far och tillbakablickarna till en skrämmande uppväxt håller mig i fast grepp! HC Andersens saga Dykungens dotter bildar en suggestiv fond till berättelsen. Men jag måste erkänna att dessa partier läser jag skyndsamt. Här finns så mycket annat intressant och jag tycker lika mycket om den nutida skildringen, som tillbakablickarna från barndomen.

Författare: Karen Dionne
Titel: Träskkungens dotter
Förlag: NoNa

 

I hemmets trygga vrå

Sharon och Barry Mason bor i ett välrenommerat bostadsområde tillsammans med sina två barn, Daisy och Leo. En kväll har de en stor fest för boende i området. Åttaåriga Daisy klär ut sig till en tusensköna, men sent på kvällen ringer föräldrarna till polisen och anmäler henne försvunnen. Trots otaliga vittnen så tycks ingen ha någon information som kan ge svar på vart Daisy tagit vägen. När poliserna granskar bilderna som togs från festen, upptäcker de att den lilla flicka som de trodde var den utklädda Daisy i själva verket är en helt annan. Plötsligt kan de inte ens vara riktigt säkra på att Daisy ens var på festen. Kriminalkommissarie Adam Fawley, som leder utredningen, kommer snart underfund med att inget med familjen Mason är som det ser ut att vara. Vad vet egentligen storebror Leo om Daisys försvinnande? Varför ljuger Sharon om till synes ovidkommande saker? Och vilket slags förhållande hade egentligen Barry till sin dotter? Adam Fawley blir dessutom mer känslomässigt engagerad än han borde då fallet påminner honom om det barn han själv förlorat.

Jag gillar att boken hoppar mellan olika tidsperioder. Visst ställer det vissa krav på läsaren, till exempel att man noggrant läser tidsangivelsen i början, annars blir det knepigt att hänga med, men jag gillar deckarförfattare som försöker förnya sättet att berätta en historia på. Jag tycker dock att Cara Hunter är lite övertydlig emellanåt med vilken social bakgrund paret Mason har, att de är uppkomlingar som inte kan alla sociala koder för överklassen etc. Kanske är det hennes brittiska påbrå som är orsaken till att det lyfts fram otaliga gånger i texten? Hur som, jag ryser av obehag när jag läser om familjen Mason. Redan från början anar jag att något inte står rätt till i den familjen, kan jag säga. *burr* Författaren lyckas väldigt väl med att gestalta karaktärerna, tycker jag.

I hemmets trygga vrå är Cara Hunters första bok i serien om Adam Fowley. Jag kommer definitivt att läsa de kommande böckerna!

Författare: Cara Hunter
Titel: I hemmets trygga vrå
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

 

Deckare med otäck verklighetsförankring

Jag läser ganska mycket deckare och thrillers. Ändå var Lisa Bjurwald en helt okänd författare – och person! – för mig. Förra årets debuterade hon med den första deckaren om specialpolisen Rebecka Born, Tills bara aska återstår. Lisa Bjurwald själv är även en prisbelönt journalist och något av en expert på främlingsfientlighet. Hon är också chefsredaktör för tidskriften Författaren. När jag fick möjlighet att läsa hennes andra bok, Ta min hand, som just kommit ut, var jag väldigt pepp på att läsa.

Det är en mörk och otäck berättelse som utspelar sig under den stora flyktingströmmen till Europa för något år sen. Två bröder bor med sin släkting i ett grekiskt flyktingläger. Men så kommer det en man och för bort dem. När pojkarna vaknar upp befinner de sig med två andra män i en bil på väg norrut genom Europa. Samtidigt befinner sig specialpolis Rebecka Born i ett slags ingenmansland. För tillfället är hon avstängd från sin tjänst vid Sektionen för särskilda hot (SSH). Då kommer ett anonymt tips angående försvunna flyktingbarn. Hennes första reaktion är att avfärda tipset. Det är för det första tämligen vagt. För det andra har hon nog med sig själv och att reda ut den situation hon hamnat i. Men så kommer ett liknande tips. Den här gången från en mer betrodd källa och nyfikenheten väcks. Vart har alla försvunna barn egentligen tagit vägen? Rebeckas efterforskningar leder in till internets mörkaste vrå, Darknet.

Samtidigt varvas berättelsen också med de båda bortrövade brödernas öden och en pedofil som kallar sig Vargen. Det är en fruktansvärt skrämmande läsning. De inre bilder som kommer upp är ohyggliga, ändå är Lisa Bjurwald noga med att inte lägga krut på en massa sadistiska detaljer, vilket är klokt. Läsaren har ändå inga svårigheter att föreställa sig de fruktansvärda scenarion som utspelar sig i dessa pedofilnätverk. Jag tycker att Ta min hand är välskriven på många sätt. Det märks att Lisa Bjurwald har stora kunskaper i ämnet och känner ett genuint engagemang i dessa frågor. Det jag saknar är lite mer information om Rebecka Born, vem hon är som person och vad hon har varit med om. Kanske borde jag helt enkelt ha läst den första delen innan. Efterordet är det mest otäcka av allt. Här visar författaren att verkligheten ligger väldigt nära fiktionen.

Författare: Lisa Bjurwald
Titel: Ta min hand
Förlag: Bladh by Bladh

 

En annan Albin

Jag har läst En annan Albin av Johan Unenge. Albin går på mellanstadiet. Han bor ihop med sin mamma och pappa. Det finns en storebror också, men han pluggar på annan ort. Albin är ett sånt där barn som ingen tycks se. Han är nästintill osynlig, till och med inför hans egen familj. Hans pappa verkar ständigt bli besviken på Albin. Kanske för att Albin inte alls är en sån kille som pappa var. En sån som var jättebra på fotboll, till exempel. Det är bara farmor som verkligen tycks se honom, men hon ligger på sjukhus och är inte alltid så pigg. Det bästa med farmor är att hon verkligen ser Albin och dessutom älskar han när hon berättar historier från förr. Det gör ingenting att han hört dem flera gånger tidigare. Albin är ensam i skolan också. Inte direkt mobbad, men heller ingen som hör till. Han brukade umgås en hel del med Emma när han var mindre, men nu pratar de knappt längre.

Så blir det friluftsdag och hela skolan ska orientera. Albin hamnar tillsammans med två andra killar som brukar vara rätt taskiga. Väl ute i skogen så lämnar de Albin när han har fastnat med ena skon i mossen. Medan han försöker ta sig loss hinner de försvinna helt utom synhåll för Albin. Till en början är han ganska lugn, men snart kommer paniken. Tänk om han inte hittar de andra! Sen kommer mörkret och Albin förstår att det är ingen som letar efter honom. Han tvingas övernatta i skogen. När han vaknar nästa morgon, kurrar magen av hunger. Som tur är hittar han några bär att äta. Bär som påminner till utseendet om blåbär, men är några helt andra…

När sökpatrullen hittar Albin är han omtöcknad, trött och ledsen. Ännu mer ledsen blir han när han förstår att det dröjde länge innan någon saknade honom. Inte ens hans mamma och pappa undrade var han var förrän när det blev kväll. I skolan vet rektorn inte ens vad han heter och försöker skyla över sitt ansvar för hur en elev kunde bli kvarglömd i skogen. Men annars är något helt förändrat. Plötsligt tycks alla vilja prata med Albin: klasskompisar, fröken, journalister. Albin njuter av den nya rollen han har fått och är överväldigad av all uppmärksamhet. Det är bara Emma som inte tycks vara så förtjust i den här nya Albin. Men vem är det egentligen som förändrats? Alla andra eller Albin själv? Kanske har allting med de mystiska bären han åt att göra?

Jag gillar Albin jättemycket och tänker att såna som han vimlar det av ute på skolorna. Barn som är där, men ändå inte riktigt syns och hörs. Som varken är utanför eller hör till gemenskapen. I första hand tror jag att En annan Albin funkar bäst som högläsningsbok. Målgruppen är mellanstadiet, alltså ca 10-13 år. Själva texten är ganska kompakt och jag tror många barn kan uppleva den som lite svårläst. Tempot är inte högt och det är ingen bok där bladen vänder sig själva direkt. I grund och botten är det en ganska dyster historia, hjärtknipande emellanåt. Dess största styrka tycker jag är alla tankar boken väcker och här finns en massa att diskutera tillsammans med barn och elever. Det finns mycket att prata om när det gäller frågor som identitet och makt. Och hur blir man egentligen en person som både trivs med sig själv och är omtyckt av andra?

Författare: Johan Unenge
Titel: En annan Albin
Förlag: Rabén & Sjögren

 

Glad och lycklig? Knappast

Glad och lycklig? Knappast är Thomas Hallings första bok i en planerad serie om en tjej på mellanstadiet som heter Linn. Linn bor ihop med sin mamma. Hennes föräldrar är skilda och pappan har gift om sig och fått en ny familj. Han ringer gärna Linn om han behöver barnvakt. Linn älskar sin lillasyster och har svårt att säga nej. Hon behöver pengarna och vill gärna umgås med sin lillasyster. Livet hemma hos mamma är torftigt. Det saknas ofta pengar och mamman vill inte göra något. Linn får ta stort ansvar för alla. Så stort att hon inte alltid hinner med skolarbetet, trots att hon vill vara duktig. Hon är ganska ensam, inte direkt utanför men inte heller självklar i något gäng. I skolan finns Habib och Aisha säger en dag att han har frågat henne om Linn. Linn tycker Habib är rätt gullig. Aisha och Linn börjar prata mer och mer och en dag frågar Aisha om Linn vill följa med och träna innebandy. Linn skulle väldigt gärna vilja börja spela innebandy, men så var det ju det där med pengar och allt man behöver för att kunna spela…

Jag brukar tycka om Thomas Hallings böcker. Jag gillar Linn, men tyvärr vill författaren ordna upp allt för Linn redan i den här första boken. Jag önskar att han istället hade valt att låta Linn få ha det lite besvärligt. Att han hade vågat dröja sig kvar i dysfunktionaliteten. Nu löser sig det mesta ganska enkelt och det drar ner trovärdigheten. Jag tror inte att efter ett enda möte så blir skilda föräldrar sams och förstår hur de måste agera för att alla ska må bra. Det finns så många barn och ungdomar som har det struligt hemma med föräldrar som inte tar ansvar och överlåter alltför mycket av sina egna bekymmer på sina barn. Det skulle vara underbart om saker och ting kunde lösa sig så snabbt som för Linn, men jag är ganska säker på att det inte är så verkligheten ser ut. Det drar ner betyget lite och jag ger boken godkänt med ett litet minus i kanten. Vågar jag hoppas på en modigare fortsättning, Thomas Halling?

Författare: Thomas Halling    
Titel: Glad och lycklig? Knappast
Förlag: Alfabeta

 

 

Det växte ett träd i Brooklyn

Det kom ett erbjudande från Bookmark förlag att läsa en roman som ”handlar om New York, påminner om Elena Ferrantes Neapelböcker och i samma stil som Stoner”. Boken var Det växte ett träd i Brooklyn. Boken omnämns som en modern klassiker och har hyllats av tidningar som The New York Times och Daily Telegraph, för att nämna några. Den kom ut i USA redan 1943 och detta är en nyöversättning. Detta är också första delen eftersom förlaget har valt att dela upp romanen i två delar.

Jag tycker mycket om Det växte ett träd i Brooklyn. Språket är fantastiskt! Jag kan hitta vissa likheter med Stoner i det att de båda berättas i ganska långsamt tempo och vardagtrivialiteter beskrivs ibland ganska ingående. Visst, likheterna med Elena Ferrante finns där. Till exempel så handlar denna också om en flicka som växer upp i böckernas fantastiska värld, så väl som den verkliga. Dessutom är familjen fattig och mamman kämpar för att hålla ihop familjen, medan maken är en suput och drömmare. Han vill sin familj väl, men förmår inte alltid stå emot lockelserna. Och givetvis handlar den om New York!

Frances växer upp i en ganska torftig miljö, materiellt sett. Däremot har hennes mamma fått med sig hemifrån att hon måste läsa varje dag för barnen, både Shakespeare och Bibeln. För som Frances mormor säger:

”(…) flickan måste ha en värdefull sak som kallas fantasi. Hon måste ha en egen hemlig värld, där det finns saker som aldrig har funnits. Hon måste börja tro på saker som inte är av denna världen. När världen blir alltför ful kan hon leva i sin egen fantasi.”

Och så har hon moster Sissy, som bara har fått gå i livets skola. Hon är en frisk fläkt i Frances liv. Tänjer på alla gränser och vägrar att binda sig vid en man. Själv har hon haft sin beskärda del av förluster, men lärt sig att hela tiden resa sig upp. Frances har definitivt tagit efter sin mosters jävlar anamma-mentalitet och är bra på att hitta kreativa lösningar i problemfyllda situationer. Hon är en överlevare, helt enkelt, och jag ser mycket framemot att följa hennes uppväxt i nästa del.

Författaren Betty Smith föddes den 15 december 1896. Samma dag som bokens huvudperson Frances föds fem år senare. Precis som Frances växer Betty Smith upp i Williamsburg, som på den här tiden var en fattig förort till New York. Det växte ett träd i Brooklyn är hennes debutroman och den kom att översättas till 20 språk och filmatiserades också. Betty Smith dog 1972 och hade då hunnit skriva ytterligare tre romaner.

Författare: Betty Smith
Titel: Det växte ett träd i Brooklyn del 1
Förlag: Bookmark förlag

 

Homegoing eller Vända hem

I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Fin mellanåldersbok om livet och döden

Det magiska hjärtat av Kristina Ohlsson är precis så där magisk som titeln utlovar! Robertas bästis Charlotte är svårt hjärtsjuk. Om hon inte får ett nytt hjärta snart, så dör hon. Som tur är har Roberta ropat in en magisk jordglob på en auktion precis. Hennes morfar Horatio – som egentligen inte är hennes riktiga morfar (men vad spelar det för roll?) – har berättat att jordgloben kan uppfylla en önskan. Rummet behöver vara alldeles mörkt och jordgloben måste stå precis intill en ljusstake. Genom hålet i klotet kommer en svag ljusstråle. Sedan snurrar man på jordgloben fem gånger och det land som ljusstrålen då pekar mot, måste man samla in jord eller vatten ifrån. Det enda kruxet är att önskan inte får handla om döden. Gör man det kommer jordgloben att förstöras för alltid och önskan kommer absolut inte att bli uppfylld. Och det är ju just det, att det enda Roberta önskar sig just nu är att Charlotte inte ska dö.

Då kommer Roberta och hennes nyfunne vän Eric på den smarta idén att de kan önska att Charlotte får en otroligt fin 90-års dag! För då kommer det ju innebära att hon blir minst nittio år och inte kommer att dö just nu i alla fall. Det är bara det att länderna som de får upp är Japan, Brasilien, Tadzjikistan, Israel och Antarktis… Men då får de världens smartaste idé!

Den här berättelsen är så fin! Roberta och Charlotta är väldigt rädda för döden båda två, av lite olika anledningar. De gör en lista över sånt som är otäckt med döden och jag håller med om varenda punkt. Men Roberta möter en präst som ger henne en liten annan syn på döden och det är så trösterikt. Jag tycker mycket om Det magiska hjärtat. Trots allt det sorgliga så är det mycket trösterikt och vänskapen som skildras är så fin. Det är en varm känsla i kroppen när jag läst ut! Boken passar kanske allra bäst för barn mellan 9 och 12 år.

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Det magiska hjärtat
Förlag: Lilla Piratförlaget

 

 

Zombier på stan!

Zombiespanarna heter Annika Widholms uppföljare till Spökspanarna. I denna bok fortsätter äventyret för Malva och hennes bästis Hanna.

Det är lördag och Malva ska sova över hos Hanna. Hannas storebror kollar på en film om zombier och de vill gärna sitta bredvid i soffan, men de hinner bara se en liten stund innan Hannas mamma kommer och säger att filmen är för läskig för dem. Men Hanna vet hur filmen slutar och berättar för Malva hur en gruppzombier försöker ta sig in i ett varuhus för att äta upp ett par tjejer. Malva ryser så att huden knottrar sig! Nästa dag skjutsar Hannas pappa dem till gallerian och det är där, precis vid ingången till en affär, som Hanna får syn på en zombie!

Zombiespanarna är en lättläst, lite ryslig bok för lågstadieelever. Jag tycker inte att den är riktigt lika läskig som Spökspanarna, kanske för att jag själv tror mindre på zombier än på spöken. Däremot är illustratören Jonna Björnstjernas bilder av zombier skrämmande nog! Deras blick är så där oerhört tom och glasartad, precis som man tänker sig zombiers ögon och bilderna samspelar fint med texten.

Författare: Annika Widholm
Illustratör: Jonna Björnstjerna
Titel: Zombiespanarna
Förlag: Hegas