RSS

Kategoriarkiv: Deckare

Tre års lång väntan är över

En högre rättvisaDet har gått tre år sen sist. En högre rättvisa är Michael Hjorts och Hans Rosenfeldts sjätte deckare om Riksmordskommissionen. Hett efterlängtad bok!

När Uppsala drabbas av vad man förmodar vara en serievåldtäktsman, samlas Riksmordskommissionen på nytt. Tillsammans med lokalpolisen arbetar de frenetiskt med att få fast mannen som drogar sina offer innan han trär en säck över huvudet på dem och våldtar dem. Sebastian kopplas in som expert till allas stora besvikelse. Torkel, Ursula, Vanja och Billy har alla sina personliga skäl till att hålla Sebastian borta från sina liv. Snart visar det sig att offren inte alls är slumpvis utvalda. Förklaringen till att just de drabbats finns att söka i det förflutna. Men ingen av kvinnorna tycks villiga att säga sanningen om händelsen som ledde fram till de brutala överfallen flera år senare.

Det är ett extra plus att få följa samma personer i flera böcker. En högre rättvisa tar vid precis där föregående bok (De underkända) slutade. I den här boken tycker jag kanske att gruppmedlemmarnas egna bekymmer tar fokus på brottet som ska lösas. Billys gamla synder kommer upp till ytan när Jennifers dykarutrustning hittas slängd vid ingången till ett ökänt grottsystem i Frankrike och Billy blir kontaktad av Jennifers far som upptäckt något märkligt. Sebastian och Vanja har ingen kontakt efter att Sebastian svek återigen genom att hoppa i säng med Vanjas mamma, som Vanja brutit kontakten med helt. Ursula och Torkel är inte längre sängkamrater och Torkel har flyttat ihop med en ny kvinna.

Jag tycker att det är mer intressant att läsa om konflikterna inom Riksmord än att fundera över vem som är den skyldige till överfallen. Även om jag också kan tycka att det blir lite väl mycket intriger fram och tillbaka mellan dem för att det ska bli helt trovärdigt… Det är en spännande intrig, men den håller inte riktigt. Dessutom tycker jag att det finns en del frågetecken också som aldrig riktigt reds ut. Helt rimligt blir det inte heller mot slutet, även om det är kittlande på ett obehagligt sätt. Jag väntar spänt på fortsättningen och kan bara hoppas att jag slipper vänta i tre år till.

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: En högre rättvisa
Förlag: Norstedts

 

 

 

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 26 november, 2018 i Böcker, Deckare, Spänning

 

Deckare extra allt!

Ända sen jag för första gången läste om Thomas Mullens Darktown, har jag vetat att jag bara måste läsa den! Författaren väver skickligt samman en påhittad mordgåta med verkliga händelser. Berättelsen utspelar sig i Atlanta, GA 1948. På centrala direktiv har stadens polismästare tvingas att utse åtta färgade polismän, de första någonsin, vilket förstås skapar spänningar i det rasistiska samhället. Darktown är det fattiga området där afroamerikanerna bor och stadsdelen är tydligt avskärmad från de rikare och vita delarna av staden. Här patrullerar de åtta polismännen med ytterst begränsade befogenheter. De får inte bära vapen eller hålla kvar någon utan måste då kalla på de vita poliserna. Boggs och Smith heter de två svartsa poliser som har passet när en svart ung kvinna hittas mördad och slängd bland soporna i rännstenen. De känner igen kvinnan från en händelse tidigare på kvällen då de stoppade en vit man i en bil som hade kört vårdslöst. Hon satt i passagerarsätet, men de vita polismännen som kom till platsen när Boggs och Smith ville gripa honom, lät bilföraren åka utan vidare åtgärd. När den unga kvinnans far släpas till förhör och utsätts för påtryckningar för att erkänna att han bragt sin dotter om livet, inser Boggs och Smith att om de ska sätta dit den riktige mördaren så måste de själva ta fast honom. De får hjälp från oväntat håll, men riskerar inte bara sitt jobb utan även sina liv i jakten på mördaren.

Det är vansinnigt spännande berättat och en snillrikt konstruerad gåta som inte når sin lösning förrän alldeles mot slutet! Mycket bättre än så här kan knappast en kriminalroman bli! Jag älskar verkligen att jag inte bara får en spännande intrig, utan att jag också faktiskt lär mig något. Den öppna rasismen och det förakt som den afroamerikanska befolkningen får utstå är svår att greppa och går inte alls att förstå. Det känns så absurd att det vore komiskt om det inte vore för att det var sant. Så här gräsligt var det! Extra intressant läsning blir det för mig som själv har bott utanför Atlanta och väl känner till området. Det är ju samma område som där Martin Luther King växte upp och där han grundade sin kyrka. Idag ser det väldigt pittoreskt ut med de karaktäristiska ”shotgun houses” i trä, men jag förstår att det var betydligt ruffigare då. Darktown för högsta betyg av mig! Det här är måste läsning för alla samhälls- och historieintresserade deckarälskare! Och jag blir överlycklig när jag ser på Goodreads att det står #1 efter titeln. Det betyder att det kommer att komma en fortsättning – det ser jag fram emot!

Författare: Thomas Mullen
Titel: Darktown
Förlag: Historiska media

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 november, 2018 i Böcker, Deckare, Historisk roman, Rec.ex., Spänning

 

Uppföljaren är bättre!

Francesca

Jag tyckte om Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle, men tyckte att den hade några brister. Särskilt tänkte jag på att storyn breddades lite för mycket och handlade till slut inte så mycket om Annabelles försvinnande utan mer om polisen Charlie Lagers barndomshistoria. Kanske var den nödvändig för att uppföljaren, Francesca*, skulle bli så bra? Jag har precis sträckläst och tycker att intrigen håller ihop bättre i den här boken. Även denna handlar om en ung tjejs spårlösa försvinnande.

Francesca är Annabelles motsats, åtminstone när de kommer till yttre jämförelser. Hon är dotter till det förmögna paret Mild som äger herrgården Gudhammar utanför Gullspång. Hon och hennes äldre syster är elever på internatskolan Adamsberg strax utanför samhället. Där passar hon inte alls in med de strikta koderna för uppförande, men tillsammans med vännen Paul så står hon i alla fall ut. Men så hittas Paul död, drunknad. Ett självmord, säger alla, med Francesca vet att Paul aldrig skulle ta livet av sig utan att lämna ett brev till henne efter sig. Dessutom vet hon vad hon såg den där balkvällen. Henrik och hans kompisar hade blöta byxben och Pauls gula ros låg slängd vid deras fötter. Men Henrik är även storasysterns pojkvän och en av de populära killarna på skolan. Ingen vill lyssna på Francescas anklagelser och när hon skickas hem efter att ha skurit sig svårt i armen, bestämmer hon sig för att fortsätta sökandet efter svar. Kort därpå försvinner Francesca från hemmet och man antar att hon rymt hemifrån så utredningen läggs ner.

Charlies barndomskompis Susanne mår dåligt efter skilsmässan från sin man. Hon orkar inte riktigt med livet och sina fyra söner. När Charlies chef är på henne att ta semester bestämmer hon sig för att passa på att åka tillbaka till Gullspång och hjälpa Susanne. Att Charlie precis fått höra om Francescas mystiska försvinnande för trettio år sen, spelar också in. Hon tycker sig minnas vissa vaga minnen från sin egen uppväxt som kan ha kopplingar till Francesca. Till sin hjälp har hon journalisten Johan, han som höll på att kosta henne hela sin karriär förra gången.

Boken är skriven växelvis ur Charlies och Francescas perspektiv, med korta kapitel. Det är svårt att sluta att läsa och jag kan inte riktigt lista ut hur allt förhåller sig innan det avslöjas på de allra sista sidorna. Det är skickligt! Att jag är svag för hemvändarberättelser är inget nytt och Lina Bengtsdotter skriver med en psykologisk trovärdighet som förstärker känslan av att detta skulle kunna ha hänt på riktigt. Dessutom är jag ju svag för litterära referenser och texterna som skickas från Paul till Francesca, som innehåller en massa tyst information. Vem hade inte älskat att få såna meddelanden från sin bästis? Charlie Lager är också en komplex själ vars uppväxt gör mig vansinnigt nyfiken på Gullspång. Denna lilla ort som känns som ett otäckare, mörkare Midsummer. Jag ser fram emot att få återvända dit, i fiktionen!

*) I bokinformationen på adlibris ser jag att det står att Francescas vän heter Noah. Men jag lovar, han heter Paul. 🙂

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Francesca
Förlag: Forum

 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 november, 2018 i Böcker, Deckare, Psykisk ohälsa, Spänning, Ungdomar

 

Inte lika vass som den första

Falska vänner

I maj förra året läste jag Jane Harpers debutroman Hetta och blev helt lyrisk! Att hennes andra bok, Falska vänner, kom ut strax före min semester var helt perfekt! Jag läser alltid mycket spänningslitteratur, men att få försjunka i en ny deckare när man är ledig är ju helt oslagbart! Tyvärr hanns den inte med under semestern så jag började på den samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet igen. På så sätt var det lite tur att Falska vänner inte var riktigt så spännande som jag hade hoppats/förväntat mig/önskat. Jag älskar utgångsläget: en kvinna återvänder inte efter en vildmarkstur med sina arbetskamrater, som team building-aktivitet för arbetsgruppen. Att denna kvinna, som heter Alice, dessutom arbetar på hemligt uppdrag från polismyndigheten med att få fram dokument som visar på ekonomiska oegentligheter i företagsledningen, är ytterligare en faktor som gör hennes försvinnande extra mystiskt och intressant.

Upplägget är att poliskommissarie Aaron Falk och Carmen Cooper är de som haft kontakt med Alice innan hon försvann. De startar en utredning direkt och upptäcker att i samma område som hon försvann i, härjade en seriemördare för flera år sen. Han åkte visserligen fast för sina avskyvärda brott mot kvinnor, men det är oklart vart hans son tog vägen. Det visar sig att redan dag 2 under vildmarksäventyret fick Alice och hennes fyra arbetskamrater problem. De blev av med utrustning och missade en stig de skulle ta och gick vilse. Genom tillbakablickar i boken får läsaren reda på att det fanns stora spänningar i gruppen och att det glada fotografiet som togs av de fem kvinnorna innan de begav sig ut i vildmarken, inte alls speglade verkligheten.

Visst låter det som en oerhört spännande story? Problemet är att det aldrig blir särskilt spännande. Det byggs upp förväntningar på ett mer avancerat scenario än vad de faktiskt blir i slutändan. Så mycket kan jag säga, utan att avslöja för mycket. Liksom Hetta är Falska vänner en välskriven berättelse, men för mig saknas det där som gör att jag inte kan sluta läsa. Och faktiskt, jag kommer faktiskt fram till vad som hänt Alice innan Aaron Falk gör det!

Författare: Jane Harper
Titel: Falska vänner
Förlag: Forum

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 augusti, 2018 i Böcker, Deckare

 

Tilltrasslad deckare och förmodligen den sista jag läser

Annars skjuter jägaren migAnnars skjuter jägaren mig är den tredje deckaren av Nele Neuhaus på svenska. Jag föll pladask för den första Snövit ska dö, som jag lyssnade på som ljudbok i bilen. Den andra boken, Stora stygga vargen var inte riktigt lika bra, tyckte jag. Nu har jag alltså läst den tredje i serien om kriminalinspektör Pia Kirchhoff och hennes chef Oliver von Bodenstein och den börjar väldigt lovande. Pia Kirchhoff har gift sig i hemlighet med sin djurparksföreståndare Christoph och de är i färd med att bege sig på bröllopsresa över jul och nyår. Men en mördare går löst och tillintetgör Pias planer. Först skjuts en äldre kvinna ihjäl när hon är ute med sin hund på kvällen. Kort därefter dödas en kvinna på liknande sätt i sitt kök, skjuten av en prickskytt genom fönstret framför ögonen på sitt barnbarn. Ingen av kvinnorna tycks ha några fiender. Tvärtom tycks de båda två vara mycket omtyckta av sin omgivning. Motiv till morden saknas därför helt och polisen famlar i blindo. En analytiker från delstatspolisen kallas in som expert och retar upp alla på stationen med sin arrogans och besserwisserattityd. Först när ett tredje dödsoffer påträffas, en ung man som har fått ett nytt hjärta för tio år sen, finner de ledtrådarna som leder dem vidare i utredningen. Fallen har väckt stor publicitet och rädslan ute i samhället är stor, men mördaren tycks inte välja sina offer planlöst utan tvärtom följa en noggrant utarbetad plan.

Tyvärr tappar berättelsen sitt tempo efter drygt halva boken. Nele Neuhaus vecklar in sig i en massa spår som är svåra för läsaren (mig) att hålla reda på och dessutom så ägnas sida upp och sida ner åt uttjatat utredningsarbete som går framåt i snigelfart. Plötsligt är det en massa personer att hålla reda på och intrikata händelseförlopp från det förflutna presenteras. Den intressanta etiska aspekten ägnas knappt alls någon uppmärksamhet. Som om inte det vore nog upptäcker jag plötsligt flera översättningsmissar som irriterar (”jobsposter”? s. 309, ”utvakat”? s. 317). Förmodligen för att intrigen inte intresserar mig tillräckligt, men det drar ju ner läsupplevelsen ytterligare.

Men angående rubriken på detta blogginlägg, nej, jag kommer förstås inte att sluta läsa deckare, men några fler böcker i den här serien blir det sannolikt inte för mig. Att Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein känns befriande normala poliser, är tyvärr inte tillräckligt. Halvdana deckare väljer jag gärna bort när det finns så många andra fina böcker att läsa!

Författare: Nele Neuhaus
Titel: Annars skjuter jägaren mig
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 juli, 2018 i Böcker, Deckare

 

Inte den bästa, men fortfarande bra, säger jag!

Se henne försvinnaEn av de bästa krimserierna jag läser just nu, är Eva Dolans böcker om kommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira. Nyligen kom den fjärde i serien, Se henne försvinna. Jag tycker nog att den inte hör till dem bättre, men då är den fortfarande bra. Jag har läst att flera kritiker går tvärt emot mig och håller denna för att vara hennes bästa. Nej, nej, nej! Men så har jag väldigt höga förväntningar när Eva Dolan kommer med en ny deckare. Föregående bok, som heter Efter din död är nog min favorit hittills. Jag gillar att hon sätter fingret på en aktuell samhällsfråga i varje bok. I Se henne försvinna riktas fokus på transpersoner och hur de ofta får utstå både hot och våld på grund av sin läggning. Dessutom är de alltid välskrivna – inga lösa trådar eller nödlösningar. Allt är noga uttänkt ända till slutet.

Corinne Sawyer hittas död vid floden vid ett populärt motionsspår för löpare. För sexton veckor sen gjorde hon den sista operationen och lämnade därmed sitt liv som Colin Sawyer, frånskild tvåbarnsfar. Efterforskningar i polisregistret avslöjar att flera transkvinnor har attackerats i området. Dessutom visar kartläggningen av Corinnes liv att hon inte enbart var omtyckt. Tvärtom hade hon retat upp flera personer i sin närhet och var inte sällan provocerande mot sin omgivning. Sin son hade hon ett mycket komplicerat förhållande till och hennes ex-fru har numera ett förhållande med Corinnes barndomsbästis. När Zigic och Ferreira försöker hitta kopplingar till tidigare attacker mot transpersoner, är det inte många som vill träda fram och berätta. Samtidigt är det massmediala intresset enormt och allas blickar tycks riktade mot utredningen.

Riktigt spännande blir det aldrig riktigt, som en deckare. Däremot är familjen Sawyer väldigt komplex och intressant. Deras motstridiga utsagor om sin före detta make, far och bäste vän är förvillande. Är det någon bild som är mer sann än den andra? Vem var denne Colin/Corinne egentligen? Måste man sympatisera med ett mordoffer? Så här får Eva Dolan mig att fundera och det är väl gott nog?

Författare: Eva Dolan
Titel: Se henne försvinna
Förlag: Modernista

 
2 kommentarer

Publicerat av på 6 maj, 2018 i Böcker, Deckare, Rec.ex.

 

Ny norsk krim!

Klart man nappar på ett erbjudande från Kult PR att läsa en ny norsk kriminalförfattare! Och så damp Maestro av Geir Tangen ner i min brevlåda! En morgon i veckan hade jag väldigt svårt att slita mig från sängen. Ute var det snöstorm och drygt 10 minusgrader och min säng var så varm och gosig… Men jag kom till jobbet och boken blev utläst först imorse – lördagsmorgon at its best!

Jag ska villigt erkänna att det tog några sidor innan jag riktigt kom in i Geir Tangens bok Maestro. Kapitlen är mycket korta, mellan 2-4 sidor och det är en massa namn att hålla reda på. Det finns en mördare, dock inte kursiverad (tack för det!) som kommenterar händelserna, annars hoppar det mellan olika berättarröster. Huvudpersonerna är två. Den ena är en lite avdankad journalist som är på kant med tillvaron och dricker för mycket för att det ska vara hälsosamt, Viljar Ravn Gudmundsson. Den andra är en ung kvinnlig krimialkommissarie som heter Lotte Skeisvoll. Båda bor i det norska samhället Haugesund, där även författaren själv är bosatt. Dedikationen i början är så fin att den måste återges här: Till mamma och pappa för att ha visat mig magin som finns i böcker. Sorgligt nog skriver Geir Tangen i efterordet att föräldrarna inte hann uppleva att boken gick i tryck. Men Maestro är alltså en debutroman och författaren (född 1970) arbetar som gymnasielärare, men har tidigare varit frilansjournalist. Han driver också Norges största deckarblogg.

Allt börjar med att Viljar får ett mycket obehagligt mejl från en Stein Åmli. Personen skriver att hen är upprörd och frustrerad över att brottslingar går fria från sina rättmätiga straff och att hen därför har beslutat sig för att skipa rättvisa. Det första offret ska vara en tidigare ostraffad kvinna som förskingrat en massa pengar och visat trolöshet mot huvudman. Rita, som kvinnan heter, hittas död nedanför sin balkong. Någon har slängt henne över räcket från ett högt våningshus. Strax därefter kommer ett nytt mejl med ett nytt lika kryptisk innehåll. Viljar anar en personlig koppling till mördaren, men har nog med sina personliga problem för att riktigt fokusera. Under tiden får Lotte Skeisvoll förstärkning från Oslo i form av hennes tidigare chef. Ingen av dem är särskilt förtjust över tanken att samarbeta och Lotte gör allt för att behålla kontrollen över utredningen. Kanske att denna osämja påverkar utredningen negativt. I alla fall hinner fler människor mista livet innan de äntligen upptäcker en viktig ledtråd. Morden tycks vara hämtade ur scener från populära deckare och mördaren är den självskrivne maestron som håller i taktpinnen.

När jag väl kommit in i handlingen och lärt mig namnen på de olika karaktärerna, tar det fart ordentligt! Det är sällan jag famlar i blindo vem som är mördaren så här som jag gör under läsningen av Maestro. Generellt brukar upplösningen i deckare jag läser sällan intressera mig så värst mycket – jag har ju redan listat ut hur det ligger till. Men den här gången är vändningarna mot slutet överraskande många! Dessutom finns en finurlig knorr som jag gillar extra mycket, men inte vill avslöja här. Det är fantasifullt och häftigt gjort! Läs boken, om du är nyfiken! Maestro är Geir Tangens debut och jag tycker den lovar mycket gott inför framtiden! Det blir ett högt betyg från mig!

Författare: Geir Tangen
Titel: Maestro
Förlag: Forum

 
2 kommentarer

Publicerat av på 4 mars, 2018 i Böcker, Debutant, Deckare, Rec.ex., Spänning