RSS

Kategoriarkiv: Facklitteratur

Till min son

Till min son är en antologi där tretton svenska män skriver brev till sina söner. Redaktören är Augustin Erba, som också har författat den avslutande texten i boken. Det handlar mycket om råd hur man ska leva och vilka värderingar som ska följa en genom livet. En del av författarna har (ännu) inga söner, men skickar med visdomsord de själva hade velat få från sina fäder. Boken blandar och ger lite, tycker jag. Vissa kommer ifrån ämnet lite och handlar mest om dem själva. Andra sticker ut lite extra på ett positivt sätt. Däribland vill jag nämna Baker Karims, Teodor Kallifatides och Olof Lundhs bidrag. Förhoppningsvis nöjer sig inte dessa män med att skriva brev till sina söner, utan de ser till att hålla ett pågående samtal med dem under uppväxten. Kanske är det ändå som Olof Lundh skriver: En del av att växa upp handlar om att inte bli som sina föräldrar – och så i slutändan står man där och ser sin egen pappa i spegeln.

Trots de godaste avsikterna, tycks vi föräldrar alltid komma till korta. Flera av bidragen handlar om en vilja att göra sig förstådd, att försonas. Baker Karim går så långt att han önskar sin son en annan (bättre) far. Som kvinna, och mamma, önskar jag att fler hade talat om feminism. Ska vi någonsin kunna förändra samhällets normer i grunden, måste vi börja med barnen.

Författare: Augustin Erba (red.)
Titel: Till min son
Förlag: Bokförlaget Forum

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 april, 2019 i Böcker, Facklitteratur

 

Ett bättre jag

Ett bättre jag

Marianne Power är en frilansjournalist och bor i London. Hon befinner sig mitt i livet. En söndagsmorgon vaknar hon med tung ågren över Livet. Baksmällan får huvudet att dunka och banksaldot blinkar med röda siffror. Och så är hon ofrivilligt singel. Sen tidigare har hon en förkärlek för självhjälpsböcker. Hennes bokhyllor dignar av hundöronmärkta böcker som alla utlovar de bästa resultat, men trots dem har hon ännu inte lyckats bli den balanserade och omtyckta person hon så gärna vill vara. Nu tror hon sig veta varför de aldrig har funkat. Hon har helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt för att följa råden till punkt och pricka. Därför bestämmer hon sig för att välja ut 12 st. och testa en varje månad och göra precis som författaren föreslår. Då måste hon väl ändå bli lycklig, eller hur? Med hull och hår går hon in för sin nya livsstil och första boken handlar om att utmana sina rädslor. Först en lista på saker hon egentligen inte vågar: vara modell för en krokiklass, göra ett ståupp-nummer på en krog, hoppa fallskärm, laga tänderna… Galet förstås! Men väldigt underhållande!

Marinna Power har en lätt ironisk ton och några av självhjälpsböcker sågas totalt. Dessutom har hon sin omsorgsfulla mamma i bakgrunden, som yttrar vassa repliker som får mig att fnissa högt. Trots Marianne Powers komiska beskrivningar är det här inte enbart en lättsam bok. I bakgrunden lurar depressionen och självhatet. Och visst är det så, att jakten på lycka till slut överskuggar det faktum att Marianne Power trots allt kanske har det ganska bra i livet? För vem är egentligen perfekt, när det kommer till kritan? Vägen till denna livsavgörande (?) insikt är både rolig och lite sorglig läsning och den kanske viktigaste lektionen står en taxichaufför för.

Jag gillade verkligen Ett bättre jag och tycker den slår ”huvudet på spiken” både vad gäller vår tids lätt narcissistiska tid och alla självhjälpsböckers utlovade ”quick fix”. Om det vore så enkelt att bli lycklig, vore vi inte så olyckliga! Dessutom, förnöjsamhet är inte så dumt ibland.

Författare: Marianne Power
Titel: Ett bättre jag. Hur självhjälp inte förändrade mitt liv
Förlag: Polaris
Översättning: Elisabeth Fredholm

 

 

Bok- och vinkväll igen!

Igår hade jag och min vän L bok. och vinkväll. Vi hade läst Sigrid Rausings bok Malström. En memoar och upptäckte att vi var väldigt eniga om vårt betyg (3+/5). Flera med oss minns de makabra rubrikerna om Eva Rausing som hittades under presenningar och sängkläder i hennes och maken Hans Kristians fashionabla hem i London juli 2012. Då hade hon varit död i två månader. I hemmet hittade polisen även en stor mängd narkotika och vissa delar av huset där inte hemhjälpen fick tillgång till, var som en enda stor soptipp.
Eva och Hans Kristian träffades på ett behandlingshem för narkomaner. De blev passionerat förälskade och deras kärlekshistoria fick ett tragiskt slut. De fick fyra barn tillsammans och kämpade mot missbruket under hela sitt förhållande. Ibland hade de sina nyktra perioder, men mot slutet eskalerade missbruket. Sigrid Rausing, som är syster till Hans Kristian drev så småningom en process för att få vårdnaden om barnen tillsammans med den andra systern Rausing, Lisbeth. Detta kunde Eva aldrig förlåta Sigrid för. Hon skickade en massa osammanhängande mejl med ömsom hotelser, ömsom tacksamhet för det Sigrid hade gjort. Hennes paranoia ledde till och med till att hon tog kontakt med en privatspanare och hävdade att Sigrids far Hans Rausing var inblandad i mordet på Olof Palme. Tyvärr fick hennes uppgifter en hel del uppmärksamhet i media och gav mer av den publicitet familjen Rausing varit så måna om att undvika.

Sigrid Rausing skriver balanserat om sin familjs tragedi. Det är lågmält och insiktsfullt. Hon rannsakar sig själv utifrån och in. Kunde hon ha gjort något annorlunda? Kunde hon se på fotografierna av sin lillebror att han skulle bli en missbrukare? Hon reflekterar också över sitt eget medberoende. Men mest av allt är Malström kanske en sorgesång över det smärtsamma i att vilja hjälpa, men inte kunna. Ovissheten och oron i att stå vid sidan av. Alla förtvivlade vädjanden som möttes av löften som aldrig kunde infrias. Hon vänder och brider på ansvarsbegreppet och söker rättfärdiga sitt handlande. Lika mycket för sig själv som inför brorsbarnen. Rikedom är inte en självklar väg till lycka, det vet vi. I fallet Rausing så tycks också pengarna kunna bli en förbannelse. Att ständigt kunna få tag i droger, oavsett tid på dygnet utan att behöva tänka på ekonomiska begränsningar samt att kunna isolera sig i ett hus med många anställda som sköter om allt, underlättade förstås missbruket enormt.

Tonen i boken växlar mellan att kännas uppriktig och distanserad. När hon är personlig, är känslan av hennes förtvivlan stark och påtaglig. Men så faller hon in i ett resonerade tonfall och glider in på vitt skilda företeelser som Tolstoj och Mischels marshmallowtest. Bitvis känns texten mer som en essä än en memoarbok. Det är oavbrutet intressant läsning, lätt hypnotiserande på så sätt att jag tänker mycket på det jag läser.

Författare: Sigrid Rausing
Titel: Malström. En memoar.
Förlag: Albert Bonniers förlag

 

Människan bakom rubrikerna

Boken om Kim Wall : När orden tar slutDen trettioåriga journalisten Kim Wall föll offer för en sällsynt kallhamrad mördare. Hon som åkt ensam med motorcykel genom Burma och besökt den tamilska gerillan i Sri Lanka skulle slutligen möta döden i danska farvatten av en känd, dansk uppfinnare. Vilken grym ironi! Alla har vi läst om u-båten, den försvunna kroppen och Peter Madsen, uppfinnaren som också visade sig vara en mördare. Men personen Kim Wall var för många, även mig, okänd. Hennes föräldrar, Ingrid och Joachim Wall, berättar i den här boken om människan bakom alla tidningsrubriker. Peter Madsen skymtar förstås förbi, men tillåts inget större utrymme. Han reduceras till en tämligen ointressant bifigur.

Boken om Kim Wall : när orden tar slut är först och främst berättelsen om en älskad dotter. Stoltheten över henne, spiller över på sidorna. En otroligt driftig ung kvinna med två masters examina och med hela världen som arbetsplats. Dagen efter intervjun ombord på u-båten skulle hon och hennes pojkvän Ole flyttat till Kina. Hon var full av livslust och huvudet fullt av framtida arbetsprojekt. När nyheterna kom om hennes tragiska död, hölls minnesstunder runt om i hela världen för henne. Hon tycktes besitta en alldeles särskild lyskraft och en vilja som kunde försätta berg. Det är oundvikligt att boken blir en alltigenom ljus skildring av henne, hon är ju deras älskade dotter, men jag tycker om tanken på att skriva ett porträtt som motvikt till alla försök att reducera henne som brottsoffer i första hand. Ingrid och Joachim Wall är beundransvärda som de orkar skapa en fond i hennes namn och skriva en bok, samtidigt som de sörjer sin dotter oerhört. De lyckas också med sin avsikt, tycker jag. Själv kommer jag att tänka så mer på Kim Walls oerhörda driv och hennes journalistiska gärningar än på det fruktansvärda sätt hon miste livet, när jag ser hennes namn i tidningarna framöver.

Författare: Ingrid & Joachim Wall
Titel: Boken om Kim Wall: när orden tar slut
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
 

Konsten att dejta

img_1521När jag fick frågan från Bookmark förlag om jag ville läsa Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta, skrattade jag lite högt för mig själv. Jag, 43 år gammal och i ett förhållande sen 24 år tillbaka, kunde nog inte anses tillhöra målgruppen! Men så läste jag utskicket lite närmare och tyckte att den verkade ganska kul ändå. Så jag frågade med vändande mejl om jag kanske ändå kunde få läsa, även om jag inte var den primära läsaren som författaren hade tänkt sig och fick svaret: Klart du kan, den är väldigt underhållande, så fick det bli så!

Jag läste ut den i en enda sittning! Jag fnissade lite åt alla killtyper som författaren Cecilia Salamon stött på i sin jakt på den rätte. Kände igen en del av dem också. De fanns även på min dejtingtid. Att läsa Fuckboy är som att föra ett samtal med en nära tjejkompis. Det är en välbalanserad blandning av skämt och allvar rakt igenom. Jag gillar att Cecilia Salamon börjar med att slå fast att det faktiskt är helt okej att vara singel, om du trivs med det. Det här är en bok för dig som vill börja dejta för att du vill hitta någon att dela vardagen med. En hel del matnyttiga tips för den dejtingsugna finns också och en del fällor att hålla koll på. Författaren konstaterar också att det inte enbart har blivit lättare att dejta med alla appar och dejtingsajter. Visst har utbudet ökat markant, särskilt för den som bor i ett litet samhälle, men som nu kan få kontakt med presumtiva pojk- och flickvänner överallt i Sverige utan svårigheter. Men det innebär också att osäkerheten ökar. Kan jag lita på att jag är den enda som hen dejtar? Är profilbilden verkligen korrekt och relativt nytagen? Och så får vi förstås en massa bra tips på hur vi ska undvika dom där fuckboys som alltså är killar som både vill äta kakan och ha den kvar (och det är alltså du som är kakan!).

Louise Winblad har illustrerat boken och jag gillar verkligen dem jättemycket! De kompletterar texten fint och ibland så får dem också texten att lyfta lite högre än vad den annars skulle ha gjort (t. ex. i avsnittet Sluta tro på tankeläsning). Jag tycker att det här är en snygg presentbok som säkert skulle komma till nytta i ett singelhem. Annars funkar den rätt fint för oss stadgade gamlingar också.

Författare: Cecilia Salamon
Titel: Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta
Förlag: Bookmark förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 maj, 2018 i Böcker, Facklitteratur, Humor, Kärlek, Rec.ex.

 

Hur jag lärde mig förstå världen

Hur jag lärde mig förstå världenHans Rosling, vilken superhjälte. Professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet som tragiskt nog gick bort i cancer förra året.
Fanny Hägerstam är journalist och författare, som tidigare nominerats till Stora journalistpriset för en bok om kvinnor i Tunisien. Idag bor hon i Paris och arbetar främst för Sveriges television. Tillsammans har de skrivit Hur jag lärde mig förstå världen.

Det var i Afrika och närmare bestämt Moçambique som Hans Rosling grundlade sin positiva grunduppfattning om att det mesta i världen faktiskt blir bättre och bättre. Utvecklingen går framåt. Ibland måste vi ha tålamod för den går så sakta, men rörelseriktningen är alltid framåt, vidare. Så varför blev just Moçambique det land som Hans Rosling, som ung läkare, bestämde sig för att resa med sin fru och sina två små barn? Jo, som ung var han engagerad i den socialdemokratiska studentföreningen. Där träffade han en kväll en man som skulle föreläsa. Mannen hette Eduardo Mondlane och var en av frihetskämparna i Moçambique som kämpade för självständighet från Portugal, som koloniserat landet på 1800-talet. När de två stod och småpratade innan föreläsningen, fick han höra att Hans Rosling läste till läkare. Det var bra, svarade Eduardo Mondlane, eftersom landet skulle behöva duktigt folk framöver och då svarade Hans Rosling att han skulle resa dit sen. En kort tid senare sköts Mondlane till döds och nästan tio år senare uppfyllde Hans Rosling sitt löfte. En plikttrogen man som håller sitt ord!

Hans Roslings obotliga optimism var en av hans främsta drivkrafter. Med egna ögon hade han sett hur ekonomisk tillväxt, statligt finansierad välfärd och ett väl fungerande civilsamhälle kunde lyfta ett samhälle från extrem fattigdom till ett relativt välstånd på bara några generationer. Hans egen bakgrund är ett lika gott exempel på detta som något. Hans mormors mor var analfabet och fyra generationer senare blir Hans Rolsing professor. Boken ger också en bild av Hans Rosling som en mycket ödmjuk man. En huvudperson som sällan tar åt sig äran för något, inte ens när han kanske borde. Han var alltid mycket mån om att namnge och lyfta fram personer i hans närhet, inte minst kvinnor. Hans stora kärlek till hustrun Agneta är påtaglig i texten.

Hur jag lärde mig förstå världen är en lättfattlig biografi över en av de mest intressanta personerna jag någonsin stött på. Säkert hade han sina brister, precis som vi andra, men vilken fantastisk människa han var! Nu ser jag fram emot att lära mig mer av hans bok Factfulness som han skrev tillsammans med sin son Ola Rosling och sonhustrun Anna Rosling Rönnlund. Den kommer ut i början av april.

Författare: Hans Rosling
Titel: Hur jag lärde mig förstå världen
Förlag: Natur och kultur

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 mars, 2018 i Böcker, Biografier, Facklitteratur

 

Nätverket i Södertälje

Omslagsbild: NätverketKanske att Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall av Baris Kayhan blir årets sista utlästa bok för min del. I så fall, jag kunde inte ha valt en bättre bok att avsluta ett fint läsår med.

En julinatt 2010 mördas två män brutalt på den ökända spelklubben Oasen i Södertälje. De avrättas med en mängd skott på nära håll. En av dem en känd ledargestalt i Södertäljes kriminella kretsar, den andra en lovande fotbollsspelare som slagit in på fel väg. Morden visar sig snart vara den blodiga kulmen på en maktkamp i Södertäljes undre värld och inom det så kallade Nätverket. Vi får följa bakgrunden till dödsskjutningarna, som många gånger är lite snårigt att hänga med bland alla namn (och smeknamn) som omnämns. Jag hade önskat ett ”relationsträd” så att jag hade kunnat få en översikt på hur vänskapsbanden såg ut. Det hade underlättat läsningen betydligt.

Författaren Baris Kayhan är till vardags grävande journalist på Sveriges Radio. Boken är ett gediget researcharbete och i slutet av boken redovisar han noga sina källor: tiotusentals sidor förundersökningar, polisförhör, avlyssnade samtal, rättegångsprotokoll och tidningsartiklar som ligger till grund för berättelsen. Dessutom har han själv intervjuat poliser som arbetat med fallen, medlemmar i nätverket och anhöriga till offren. Språket är rappt och välskrivet. Och det är oavbrutet väldigt spännande läsning! Fascinerande och på samma gång, förstås, mycket oroande. Det här är Sverige, men känns som att läsa en maffiahistoria från Neapel. Än en gång ett talande exempel på talesättet att verkligheten överträffar dikten, med andra ord. Det finns en massa modiga poliser och domstolspersonal som vågar stå upp för vårt rättssamhälle och på så sätt inger berättelsen hopp. Men annars är det en kolsvart bild av verkligheten som målas upp. Ett parallellsamhälle med sina egna lagar och villkor där det gäller att hålla sig väl med de som styr i samhället. Märkligt nog så låter de så väldigt impulsiva och imbecilla i det återgivna samtalen att man kan undra hur de kunde undgå att åka fast så länge. Samtidigt är det väl just bristen på planering och struktur som gjorde att det tog dit att kartlägga och avslöja dem. Jag funderar också lite på hur det kom sig att inte Skatteverket reagerade på deras affärer, samtidigt som de deklarerade noll eller liten inkomst? Jag undrar också hur personer ur Nätverket har reagerat på Baris Kayhans reportagebok. Det enda jag hittar på nätet är en stinkbomb som briserade under en signering. Ja, det finns mycket som väcker mina tankar under läsningen.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla som gillar spänning och samhällskildringar!

Författare: Baris Kayhan
Titel: Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall
Förlag: Norstedts