RSS

Kategoriarkiv: Historisk roman

Fin men lite spretig debutroman

Nerverna heter David Nyman nyutkomna debutroman. Den är verklighetsbaserad och romankaraktären Ida är baserad på författarens egna farmor. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa debutanter! De är helt oskrivna kort och man vet egentligen aldrig vad man kan vänta sig som läsare. Ofta blir jag överraskad av hur skickligt man kan skriva första gången. Ja, då är ju förstås inte den allra första gången för någon, men jag menar första gången man blir publicerad.

Det finns mycket jag tyckte om i Nerverna. Det finns ett slags stillhet som jag gillar. Ivar Broman är en strävsam man. Lite stoisk finner han sig i livets alla vändor. Han tycker att han har allt när han får sin Ida. Tillsammans driver de byns lanthandel och efter något års äktenskap föds deras son Harry. Men när Ida får ett sent missfall, bryter mano-depressiviteten som legat och bidat sin tid ut. Ida läggs in på ett sinnessjukhus, som man kallade de psykiatriska vårdhemmen på 1940-talet. Hon är nervsjuk, som man säger. Därefter får hon endast korta permissioner, men faller alltid åter ner i det bottenlösa mörkret. Ivar orkar inte längre varken sköta sin lanthandel eller sin son, som han lämnar bort till sin syster. Själv drar han till Stockholm och blir inneboende hos en gammal dam, samtidigt som han hankar sig fram inom järnvägen. Kontakten med Ida och Harry blir allt mer sporadisk. Långt senare möts far och son igen när Ivar ligger på sin dödsbädd. Är det för sent för försoning?

Tyvärr blir det lite spretigt när författaren avviker från att berätta om familjen Broman och istället låter överläkaren Allan Renck komma till tals. Det är han som är högst ansvarig för vården på Santa Anna, där Ida är inskriven. Han har en föreställningen om havsbadets lugnande inverkan på patienterna och driver igenom att de får tillgång till en bit strand. Jag hade hellre sett att den berättelsen vävdes in i Idas. Annars tycker jag mycket om hur David Nyman väver in föräldrarnas berättelse med den nutida Harrys. Hur Harry söker efter svar om sin uppväxt genom att forska i det förflutnas tystnad. Tack och lov att psykisk sjukdom inte är riktigt lika stigmatiserande idag!

Författare: David Nyman
Titel: Nerverna
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 
 

Homegoing eller Vända hem

img_0385I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Kall kall jord

Kall, kall jordFörsta boken att bli utläst 2017 blev denna: Kall kall jord av Adrian McKinty. Denne irländske författare är nykomling på svenska och han har skrivit flera böcker om kriminalinspektör Sean Duffy och detta är den första i serien (Tack! Modernista för att ni översätter och ger ut böckerna i ordning). Lite kul kuriosa är att Adrian McKinty är ett stort fan av Tom Waits och alla hans böcker bär titlar från dennes låttexter! Sen tycker jag att kall kall jord (The Cold Cold Ground) verkligen är synnerligen lyckad deckartitel!

Det som är extra häftigt med Kall kall jord är att den utspelar sig på Nordirland under 80-talet. Jag som var barn då minns en hel del ”rubriker” från konflikten (inbördeskriget!) mellan protestanter och katoliker. Jag har inte tänkt på det på många år, men så sjukt att det här pågick för inte alls så längesen. Jag tycker tiden som McKinty har placerat sin berättelse i verkligen tillför något alldeles extra till den här deckaren. Många händelser tycks helt autentiska och det är levande beskrivet. Som t. ex. hur poliserna checkar av ett område innan de går in. Hur fe hela tiden är beredda på falsklarm för att locka dem till platser där förövarna ligger i bakhåll och poliserna själva är de tänkta offren.

Det är två till synes helt separata mord som inleder den här berättelsen. Den ena är en ung man som lämnas i en övergiven bil. Hans hand är avskuren och gärningsmannen verkar vilja sända ett budskap till någon. I alla fall är det en mördare som vill att hans offer ska hittas. Det andra är en ung kvinna som hittas hängd. Ingen tycks sakna henne men obduktionen visar att hon nyligen fött ett barn som hon har ammat. Naturligtvis hör de två så till synes olika händelserna ihop med varandra, vilket kriminalinspektör Sean Duffy strax upptäcker.

För en deckarälskare som jag är det här en nyfunnen bekant som jag direkt känner att jag klickar med. Lite påminner han faktiskt om en annan av mina favoriter, Ian Rankin, Det är verkligen samhällets bakgård som skildras och poliserna är inte alltid de hjältar vi tror dem vara. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills jag återser Sean Duffy igen!

Författare: Adrian McKinty

Titel: Kall kall jord

Förlag: Modernista

 
8 kommentarer

Publicerat av på 7 februari, 2017 i Böcker, Historisk roman, Krig, Rec.ex., Spänning

 

Äntligen Peter May igen!

Entry IslandNär det kommer en ny deckare av Peter May, håller jag på den ett tag! Han tillhör en av mina absoluta favoriter i genren och jag vill njuta ordentligt när jag läser hans böcker. Därför har också Entry Island blivit liggande på vänt ett tag, men nu kunde jag inte hålla mig längre!

När den avlägset belägna ön Entry Island drabbas av ett överfallsmord i hemmet, kallas Sime Mackenzie dit tillsammans med ett utredningsteam från Montréal. Han mår så där och har sömnproblem efter att ha blivit lämnad av sin älskade, men han är den ende som kan prata engelska och gaeliska, vilket fortfarande är det vanligaste på ön. En affärsman har hittats knivskuren till döds i sitt hem och det enda vittnet är hans hustru, Kirsty. Men brott är sällsynta på Entry Island, och mord i synnerhet så därför blir också Kirsty huvudmisstänkt. Första gången Sime träffar Kirsty drabbas han av en märklig deja vú-känsla. Han tycker sig känna igen Kirsty, trots att de aldrig tidigare träffats.

Parallellt löper också en annan historia genom Peter Mays bok. Det är den om Sime Mackenzies förfader som på 18oo-talet fördrevs från sin hembygd i den stora utrensningen som engelsmännen genomförde på de olika öarna i Yttre Hebriderna. Det var en bit historiebeskrivning som var helt okänd mark för mig, otroligt spännande och tragiskt! För min del blev denna berättelse den största behållningen med Entry Island. Jag tycker nog att mordgåtan är lite blek och inte blir jag särskilt nyfiken på vem mördaren är heller. Att det förmodligen inte är Kirsty är ju rätt uppenbart. Däremot är den om Sime Mackenzies ursprung både gripande och lär mig någonting. Han skriver ju otroligt bra också, Peter May! Det märks verkligen att han vill sprida sin kunskap i ämnet, men han väver skickligt in det i deckarhistorien. Entry Island är en fristående deckare som även passar den historieintresserade!

Författare: Peter May
Titel: Entry Island
Förlag: Modernista

 

Florence Stephens förlorade värld

florencestephens-inb-low

Paret Lena Ebervall och Per E Samuelsson är båda advokater och skriver böcker om verkliga händelser som har en juridisk kläm på något sätt. Jag har lyssnat på en som ljudbok i bilen tidigare, Ers Majestäts olycklige Kurt, som handlade om Haijby-affären på 1950-talet. Då slogs jag av hur välskriven den var och att författarna verkligen lyckades intressera mig för en händelse långt tillbaka som jag aldrig hört talas om tidigare. Deras senaste dokumentärroman heter Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk. Jag hade faktiskt inte hört talas om Florence Stephens heller, men Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö, där jag bor. De har de mest fantastiska julmarknaderna och jag har varit på opera där flera gånger. Otroligt vacker miljö! Jag blir fascinerad av författarparets förmåga att gestalta karaktärerna och miljön. Det är så levande och detaljrikt att läsningen påminner om en filmupplevelse!

Florence Stephens blev nästan 100 år gammal. Hon föddes i Skatelöv församling, Kronobergs län den 5 oktober 1881 och dog den 2 april 1979. I folkmun var hon känd som ”Fröken på Huseby” eftersom hon aldrig gifte sig. Det skvallrades om att hon var oäkta dotter till Oscar II. Han var en notorisk kvinnokarl och just nio månader innan Florence föddes höll han, liksom alla år, en födelsedagsfest i januari och då var Florence mor, Elisabeth, en av gästerna. Säkert är i alla fall att de två hade en kärleksrelation. Florence Stephens växte upp på Huseby bruk som den äldsta av tre döttrar. Hon var en färgstark, parant kvinna. Ytterst konservativ levde hon länge kvar i ståndssamhället och vägrade envist att befatta sig med stavningsreformen från 1906. Familjehemligheten om hennes riktiga ursprung kom att prägla hela Florence Stephens liv och hon blev vad man sa ”kungasjuk”. Hennes stora beundran inför kungligheter gjorde ju också att hon litade blint på kungens brorson, Carl jr, även kallad Charlie eller Mulle. Han är högst delaktighet i bedrägeriet som innebär att Florence Stephens skulle förlora hela sin förmögenhet på 20 år. Dessutom förmåddes hon att förklara sig själv omyndigförklarad 1957 och hennes förmyndare Olof Malmqvist utsatte henne för en förödmjukande behandling. Florence Stephens fick oväntat stöd av författaren Vilhelm Moberg som engagerade sig i hennes fall, trots en schism inledningsvis mellan dem. Hans engagemang hade stor del i att hon återfick sin rättskapacitet 1975. Det är många turer i Florence Stephens liv och hon handlar ofta oövertänkt och nyckfullt, men det råder ingen tvivel om att hon blev grundligt lurad av dem hon litade på allra mest. Hennes livsöde är ett gott exempel på när verkligheten överträffar dikten… med råge!

En intressant detalj är att breven som hennes mor Elisabeth och kung Oscar 11 skrev till varandra finns bevarade. Florence Stephens har själv läst dem och dessa sägs avslöja om kungen var hennes riktige far eller inte. Florence själv hemligstämplade dem och bestämde att de inte skulle få öppnas förrän 30 år efter hennes död, vilket var 2009. Men då beslutade det nuvarande kungaparet att hemligstämplandet skulle förlängas fram till år 2035. Man kan ju verkligen undra om detta vore så viktigt, om det inte är så att Florence Stephens ändå var Oscar II:s dotter…

Författare: Lena Ebervall & Per E Samuelsson
Titel: Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk
Förlag: Piratförlaget

 

Bokens dag i staden där jag bor

Förra tisdagen var det Bokens dag i staden där jag bor. Åtta författare, varav två författarpar, berättar om sina senaste böcker. Konferencier var som vanligt den duktige lokalprofilen Olle Larsson och sedan några år tillbaka håller man till på den gamla teatern, som är en otroligt vacker byggnad från tidigt 1900-tal. Förutsättningarna för en lyckad kväll är alltså de allra bästa!

Och det var fantastiskt trevligt! Jag hade också det bästa sällskapet i form av Herr E. Först ut var Cilla och Rolf Börjlind. De kom ut i år med den fjärde boken om Tom Stilton och Olivia Rönning, Sov du lilla videung. När de skulle komma på nästa romanprojektet funderade över allt otäckt som sker runtomkring oss just nu och kom fram till att verkligheten är tillräckligt skrämmande för att man ska behöva konstruera något utifrån fantasin. Till exempel så försvinner tusentals av ensamkommande barn i Sverige varje år och ingen vet vart de tar vägen. Detta blev ett centralt tema i den nya boken där Olivia Rönning arbetar sida vid sida med Mette Olsäter vid polisen och Tom Stilton anlitas som konsult.

Lite plågsamt var det att höra och se nästa författare, Sara Mannheimer, som var så uppenbart malplacerad i sammanhanget där de andra författarna hade skrivit händelsebaserad underhållningslitteratur och hon en roman där språket, och allt det förmår kommunicera, är det väsentliga. Hon valde att enbart läsa olika stycken högt från sin nya bok Urskilja oss där en tågresa och varje stopp väcker olika ihågkomster från en kvinnas liv. I mina öron tycktes texterna närmast som prosalyrik. Lite tungsint, men vackert på samma gång. Men som sagt, hur tänkte man där? Tyvärr vet jag inte riktigt vad fotografen (d v s Herr E) sysslade med riktigt för han tog aldrig några bilder av dessa författare…

Lena Ebervall och Per E. Samuelsson har skrivit Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk som jag har läst och som ligger på vänt för blogginlägg (snart, snart!). Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö och där har jag varit flera gånger på både opera och julmarknad. Det var verkligen kul att läsa om Huseby bruks historia och Florence Stephens var sannerligen en färgstark kvinna! Hon blir ekonomisk grundlurad och mister hela sin förmögenhet på 20 år. Mer om boken kommer som sagt i ett eget inlägg… Men också ett gott exempel på när verkligheten är tillräckligt rafflande! Sen var det dags för en paus!

Efter pausen var Stefan Einhorn först ut. Ska jag vara ärlig så har jag alltid haft lite svårt för honom. Han har verkat så självgod! Men han gjorde ett helt annat intryck ikväll, kanske för att hans roman Pappan delvis är självbiografisk? Stefan Einhorn berättar om sin pappa Jerry Einhorn som var en känd läkare och chef över Radiumhemmet i Stockholm, men tillåter sig också att fabulera så läsaren ska inte veta riktigt vad som är sant och inte. Öppen är han i alla fall med att trots att han älskade sin pappa, kände han sig sällan sedd, lyssnad på eller respekterad av honom. Och det säger väl en hel del om deras relation, tänker jag… Händelsen som leder till att boken handlade om pappan sägs i alla fall vara sann och riktig! En författare som heter Stefan Einhorn sitter i en hotellbar i Stockholm. Han har skrivkramp. Då möter han en man som föreslår att han ska skriva om sin pappa. Författaren tvekar eftersom pappan är en offentlig person som många redan har en uppfattning om, men mannen föreslår att låta berättelsen bli ett mellanting mellan fantasi och verklighet. Då kan ingen veta när du berättar sanningen och när du bara hittar på.

Sen var det Steve Sem-Sandbergs tur! Jag tror att han tyckte att det var jättejobbigt att stå och prata inför en publik. Åtminstone lät det så på hans röst! Men han gjorde det väldigt bra och undertecknad köpte boken efteråt för att hon blev så lässugen… Just saying!  Hans nya roman heter i alla fall Stormen och till en del anspelar titeln förstås på Shakespeares berömda verk med samma namn. En man som heter Andreas återvänder till sin barndomsö för att tömma dödsboet efter sin styvfar Johannes. Där tvingas han konfronteras med sina minnen  och bilden av vem han själv är och kanske framförallt, vilka hans föräldrar var. Steve Sem-Sandberg väver in minnen från sin egen barndom i denna berättelse. Liksom huvudpersonen i Stormen tillbringade författaren själv sommarhalvåret på en ö utanför Oslos kust. Där fanns en man som samarbetat med tyskarna under kriget och som ägde mycket mark på ön. De vuxna brukade säga till barnen att de skulle akta sig för nazisten och rädslan för gubben var ständigt närvarande. Och så läste han ett stycke där Andreas och hans syster stöter på en annan läskig markägare på ön där de bor, som verkligen fångade mig!

Sist ut för kvällen var Annika Lantz som är aktuell med självbiografin Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd. Boken startar som en skildring av den åldrade kroppens förfall men övergår i något helt annat. Under skrivandets gång får den neurotiska hypokondrikern Annika Lantz beskedet om att hon har cancer. Den första lärdomen blir således att bara för att du ständigt oroar dig för att drabbas av katastrofer, betyder det inte att du slipper undan! I behandlingen blir orden och skrivandet det som fortfarande är friskt. Annika Lantz är ju Annika Lantz och därför blir ju även det svåraste lite roligt när hon berättar. Emellanåt blixtrar allvaret till och jag hade önskat at hon vågat (orkat?) vara kvar lite längre i den känslan för hon är ju så skarp och har lätt för att uttrycka sig. Det blir lätt lite glättigt.

Jag gillar verkligen, verkligen konceptet med Bokens dag och hoppas att jag får möjlighet att gå nästa år!

 

 

 

 

 

 

Isande kyla i kropp och själ

Där gryningen dröjerDär gryningen dröjer heter den tredje deckaren i Anna Lihammers serie om kriminalkommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Året är 1936 och i Berlin hålls de olympiska spelen i det framväxande Nazityskland. Dit är också Carl Hell på väg, högst motvilligt. I sista stund kallas han tillbaka för att utreda ett dubbelmord. Dessutom har en prostituerad kvinna hittas svårt misshandlad. Han kräver att få arbeta med  polissyster Maria Gustavsson, vilket tas emot med bestörtning. Vad ska en kvinna kunna bidra med i en sådan här utredning?Det blir således Maria Gustavssons uppgift att vaka över kvinnan på sjukhuset, eftersom någon vill henne illa.

Tjugotre år tidigare är en professor och hans medhjälpare på väg till Arktis för att lösa gåtan med Andréexpeditionens öde råkar ut för diverse missöden och medlemmarna tvingas övervintra i en stuga, som knappt erbjuder skydd mot hårda snöstormar eller isbjörnar, utan adekvat utrustning och bristfälligt med förnödenheter. Ingen av deltagarna är heller särskilt förberedda för en sådan här svår uppgift från början. Men första tiden är de vid tämligen gott mod, men ju längre tiden går desto mer tycks en viss hackordning utformas med en ledare som tycks njuta av att plåga sina undersåtar. Det är en mycket obehaglig läsning, men fascinerande på samma gång.

Anna Lihammer skildrar det mörka 30-talet så att det känns levande och parallellerna till vår tid är rysligt obehagliga. Om man stillatigande ser på, kan vad som helst hända. Därför är det en ytterst aktuell bok för vår tid, så väl som en välskriven historisk skildring. Titeln Där gryningen dröjer tycks anspela på både det arktiska mörkret och det allt kyligare samhällsklimatet. Kanske tycker jag att upplösningen blir lite tillkrånglad och hafsig. Förmodligen hade den tjänat på att få breda ut sig lite mer och boken hade kunnat vara lite längre. Men det är ändå en förbaskat välskriven och spännande deckare!

Författare: Anna Lihammer
Titel: Där gryningen dröjer
Förlag: Historiska media

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 oktober, 2016 i Debutant, Historisk roman, Rec.ex., Resor, Spänning