RSS

Kategoriarkiv: Historisk roman

Det växte ett träd i Brooklyn

Det kom ett erbjudande från Bookmark förlag att läsa en roman som ”handlar om New York, påminner om Elena Ferrantes Neapelböcker och i samma stil som Stoner”. Boken var Det växte ett träd i Brooklyn. Boken omnämns som en modern klassiker och har hyllats av tidningar som The New York Times och Daily Telegraph, för att nämna några. Den kom ut i USA redan 1943 och detta är en nyöversättning. Detta är också första delen eftersom förlaget har valt att dela upp romanen i två delar.

Jag tycker mycket om Det växte ett träd i Brooklyn. Språket är fantastiskt! Jag kan hitta vissa likheter med Stoner i det att de båda berättas i ganska långsamt tempo och vardagtrivialiteter beskrivs ibland ganska ingående. Visst, likheterna med Elena Ferrante finns där. Till exempel så handlar denna också om en flicka som växer upp i böckernas fantastiska värld, så väl som den verkliga. Dessutom är familjen fattig och mamman kämpar för att hålla ihop familjen, medan maken är en suput och drömmare. Han vill sin familj väl, men förmår inte alltid stå emot lockelserna. Och givetvis handlar den om New York!

Frances växer upp i en ganska torftig miljö, materiellt sett. Däremot har hennes mamma fått med sig hemifrån att hon måste läsa varje dag för barnen, både Shakespeare och Bibeln. För som Frances mormor säger:

”(…) flickan måste ha en värdefull sak som kallas fantasi. Hon måste ha en egen hemlig värld, där det finns saker som aldrig har funnits. Hon måste börja tro på saker som inte är av denna världen. När världen blir alltför ful kan hon leva i sin egen fantasi.”

Och så har hon moster Sissy, som bara har fått gå i livets skola. Hon är en frisk fläkt i Frances liv. Tänjer på alla gränser och vägrar att binda sig vid en man. Själv har hon haft sin beskärda del av förluster, men lärt sig att hela tiden resa sig upp. Frances har definitivt tagit efter sin mosters jävlar anamma-mentalitet och är bra på att hitta kreativa lösningar i problemfyllda situationer. Hon är en överlevare, helt enkelt, och jag ser mycket framemot att följa hennes uppväxt i nästa del.

Författaren Betty Smith föddes den 15 december 1896. Samma dag som bokens huvudperson Frances föds fem år senare. Precis som Frances växer Betty Smith upp i Williamsburg, som på den här tiden var en fattig förort till New York. Det växte ett träd i Brooklyn är hennes debutroman och den kom att översättas till 20 språk och filmatiserades också. Betty Smith dog 1972 och hade då hunnit skriva ytterligare tre romaner.

Författare: Betty Smith
Titel: Det växte ett träd i Brooklyn del 1
Förlag: Bookmark förlag

 

Ett sagoäventyr med historisk förankring

Vad gör man om en bok blir liggandes kvar i den där superstora TBR*-högen, trots att man egentligen är väldigt sugen på att läsa den? Jo, man väljer den som månadens bokcirkelbok när det blir ens tur förstås! Sagt och gjort, i mars var det min tur att välja vilken bok vi skulle läsa och valet föll på Minatyrmakaren av Jessie Burton!

Vi ger våra böcker som vi läser i bokcirkeln betyg mellan 1 och 10. Sedan går vi ”runt bordet” och den som gett den lägst betyg börjar att prata om boken. Jag gav den sju poäng. Det som drog ner betyget lite är att jag tyckte dels att den var lite lång, dels att jag tyckte att titeln inte riktigt speglade innehållet. Det finns visserligen en miniatyrmakare med i boken, men hon har inte den betydelsen för berättelsen som man skulle kunna tro, utifrån titeln.

Jag älskar att se ett fotografi över ett riktigt dockskåp från Amsterdam, tillhörande en Petronella Oortman, som alltså har samma namn som bokens huvudperson. Nella, som hon kallas, lever i Nederländerna på 1600-talet. Hon gifter sig med en förmögen handelsman och flyttar till hans hus i Amsterdam. Bröllopsnatten blir inte alls som hennes mamma sagt och hon ser knappt till sin make under veckorna som följer. Tillsammans med sin svägerska och två tjänare försöker hon förstå sig på sin nya roll som husfru, men hon har ingen som hon kan anförtro sig åt. I bröllopsgåva har hon fått ett minatyrskåp som hennes man säger åt henne att börja inreda. Hon tar kontakt med en minatyrmakare som genast börjar skicka möbler och dockor som är identiska med huset, Nella och personerna runt om henne. När det börjar kännas precis som om minatyrmakaren kunde förutspå framtiden försöker Nella ta kontakt och undanbe sig fler minatyrer, men ingen tycks känna till minatyrmakarens rätta identitet. Under tiden trasslar Nellas make in sig i skumraskaffärer och ödesdigra relationer.

Jag tycker att Miniatyrmakaren känns som en saga för vuxna! Mycket är dock väldigt realistiskt skildrat, som livet i Amsterdam under den här tiden. På bokens sista sidor finns till och med en förteckning över hur mycket saker och ting kostade i 1600-talets Nederländerna. Jessie Burton är duktig på att skriva målande och sätta igång min fantasi! Jag fascineras över hur modernt samhälle de ändå levde i, trots att värderingarna förstås var väldigt traditionella. Det sägs att Minatyrmakaren ska bli en tv-serie och jag tror den skulle vara alldeles underbar att se! Bokomslaget är också så fantastiskt! Gjort av Catrin Welz-Stein och förtjänar att omnämnas!

*To-Be-Read, alltså böcker som väntar på att läsas

Författare: Jessie Burton
Titel: Minatyrmakaren
Förlag: Modernista

 

 

En välskriven uppväxtskildring från förr

Lagom till Alla Hjärtans Dag damp det ner en fin bokpresent i brevlådan. Det var bokförlaget Historiska media som skickat en roman från deras kommande vårutgivning. En debutant, i alla fall när det gäller att skriva för vuxna (hennes ungdomsroman Vinter på Berättargränd kom 2008) är Erika Olofsson Liljedahl med sin uppväxtskildring Någonstans brister himlen och det ryktas att en av förläggarna på Historiska media lät manuset ligga tills en kväll då hon tog med det hem och inte kunde sluta läsa. Den har redan fått flera fina recensioner, men jag är tyvärr inte lika förtjust.

Öppningsscenen är dramatisk! Det är 1920-tal och trettonårige Elis är ute på havet med sin brutale far. Jag anar att fisketuren inte kommer att sluta bra och här ryms mycket i den knappa konversationen mellan de två. Elis älskade storasyster har i all hast lämnat den bohuslänska fiskestugan och rymt sin kos. Alla håller tyst om orsaken och Elis kan bara inte tro att hon försvunnit frivilligt, utan att varsko honom innan. När anledningen till Signes avfärd väl avslöjas, bestämmer sig Elis för att lämna familjehemmet och hämta hem sin syster. Utan särskilt mycket på fickan tar han tåget en bit söderut och går den sista biten till Höganäs, där han tror att Signe befinner sig. Det blir en strapatsrik resa och det han möter när han väl kommer når slutmålet, öppnar sig en ny och okänd värld för Elis. Elis inre och yttre resa blir en tydlig allegori över skillnaderna mellan stad och landsbygd och framförallt ett Sverige i förändring.

Det bästa med Någonstans brister himlen är språket! Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har säkert läst mycket i sitt liv. Det märks, hon har ett bildspråk som är finstämt och miljöskildring är så klar att jag som läsare ser både människor och platser tydligt i bilder framför mig. Tempot är ganska makligt och då och då stannar texten liksom upp, som för att vänta in sin läsare. Det gillar jag! Däremot hade jag för min del önskat mer drama, mer action. Jag tycker inte riktigt att det bränner till, utan farorna anas mer, trots att berättelsen stundtals är ganska mörk och hotande. Det vilar ett oskuldhetens skimmer över Elis och han behöver egentligen aldrig på riktigt konfronteras med något av allt det farliga som finns omkring honom. Därför blir det lite för ”snällt” rakt igenom, tycker jag. Mitt betyg på Goodreads blev därför tre stjärnor.

Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Titel: Någonstans brister himlen
Förlag: Historiska media

 

Fin men lite spretig debutroman

Nerverna heter David Nyman nyutkomna debutroman. Den är verklighetsbaserad och romankaraktären Ida är baserad på författarens egna farmor. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa debutanter! De är helt oskrivna kort och man vet egentligen aldrig vad man kan vänta sig som läsare. Ofta blir jag överraskad av hur skickligt man kan skriva första gången. Ja, då är ju förstås inte den allra första gången för någon, men jag menar första gången man blir publicerad.

Det finns mycket jag tyckte om i Nerverna. Det finns ett slags stillhet som jag gillar. Ivar Broman är en strävsam man. Lite stoisk finner han sig i livets alla vändor. Han tycker att han har allt när han får sin Ida. Tillsammans driver de byns lanthandel och efter något års äktenskap föds deras son Harry. Men när Ida får ett sent missfall, bryter mano-depressiviteten som legat och bidat sin tid ut. Ida läggs in på ett sinnessjukhus, som man kallade de psykiatriska vårdhemmen på 1940-talet. Hon är nervsjuk, som man säger. Därefter får hon endast korta permissioner, men faller alltid åter ner i det bottenlösa mörkret. Ivar orkar inte längre varken sköta sin lanthandel eller sin son, som han lämnar bort till sin syster. Själv drar han till Stockholm och blir inneboende hos en gammal dam, samtidigt som han hankar sig fram inom järnvägen. Kontakten med Ida och Harry blir allt mer sporadisk. Långt senare möts far och son igen när Ivar ligger på sin dödsbädd. Är det för sent för försoning?

Tyvärr blir det lite spretigt när författaren avviker från att berätta om familjen Broman och istället låter överläkaren Allan Renck komma till tals. Det är han som är högst ansvarig för vården på Santa Anna, där Ida är inskriven. Han har en föreställningen om havsbadets lugnande inverkan på patienterna och driver igenom att de får tillgång till en bit strand. Jag hade hellre sett att den berättelsen vävdes in i Idas. Annars tycker jag mycket om hur David Nyman väver in föräldrarnas berättelse med den nutida Harrys. Hur Harry söker efter svar om sin uppväxt genom att forska i det förflutnas tystnad. Tack och lov att psykisk sjukdom inte är riktigt lika stigmatiserande idag!

Författare: David Nyman
Titel: Nerverna
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 
 

Homegoing eller Vända hem

img_0385I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Kall kall jord

Kall, kall jordFörsta boken att bli utläst 2017 blev denna: Kall kall jord av Adrian McKinty. Denne irländske författare är nykomling på svenska och han har skrivit flera böcker om kriminalinspektör Sean Duffy och detta är den första i serien (Tack! Modernista för att ni översätter och ger ut böckerna i ordning). Lite kul kuriosa är att Adrian McKinty är ett stort fan av Tom Waits och alla hans böcker bär titlar från dennes låttexter! Sen tycker jag att kall kall jord (The Cold Cold Ground) verkligen är synnerligen lyckad deckartitel!

Det som är extra häftigt med Kall kall jord är att den utspelar sig på Nordirland under 80-talet. Jag som var barn då minns en hel del ”rubriker” från konflikten (inbördeskriget!) mellan protestanter och katoliker. Jag har inte tänkt på det på många år, men så sjukt att det här pågick för inte alls så längesen. Jag tycker tiden som McKinty har placerat sin berättelse i verkligen tillför något alldeles extra till den här deckaren. Många händelser tycks helt autentiska och det är levande beskrivet. Som t. ex. hur poliserna checkar av ett område innan de går in. Hur fe hela tiden är beredda på falsklarm för att locka dem till platser där förövarna ligger i bakhåll och poliserna själva är de tänkta offren.

Det är två till synes helt separata mord som inleder den här berättelsen. Den ena är en ung man som lämnas i en övergiven bil. Hans hand är avskuren och gärningsmannen verkar vilja sända ett budskap till någon. I alla fall är det en mördare som vill att hans offer ska hittas. Det andra är en ung kvinna som hittas hängd. Ingen tycks sakna henne men obduktionen visar att hon nyligen fött ett barn som hon har ammat. Naturligtvis hör de två så till synes olika händelserna ihop med varandra, vilket kriminalinspektör Sean Duffy strax upptäcker.

För en deckarälskare som jag är det här en nyfunnen bekant som jag direkt känner att jag klickar med. Lite påminner han faktiskt om en annan av mina favoriter, Ian Rankin, Det är verkligen samhällets bakgård som skildras och poliserna är inte alltid de hjältar vi tror dem vara. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills jag återser Sean Duffy igen!

Författare: Adrian McKinty

Titel: Kall kall jord

Förlag: Modernista

 
8 kommentarer

Publicerat av på 7 februari, 2017 i Böcker, Historisk roman, Krig, Rec.ex., Spänning

 

Äntligen Peter May igen!

Entry IslandNär det kommer en ny deckare av Peter May, håller jag på den ett tag! Han tillhör en av mina absoluta favoriter i genren och jag vill njuta ordentligt när jag läser hans böcker. Därför har också Entry Island blivit liggande på vänt ett tag, men nu kunde jag inte hålla mig längre!

När den avlägset belägna ön Entry Island drabbas av ett överfallsmord i hemmet, kallas Sime Mackenzie dit tillsammans med ett utredningsteam från Montréal. Han mår så där och har sömnproblem efter att ha blivit lämnad av sin älskade, men han är den ende som kan prata engelska och gaeliska, vilket fortfarande är det vanligaste på ön. En affärsman har hittats knivskuren till döds i sitt hem och det enda vittnet är hans hustru, Kirsty. Men brott är sällsynta på Entry Island, och mord i synnerhet så därför blir också Kirsty huvudmisstänkt. Första gången Sime träffar Kirsty drabbas han av en märklig deja vú-känsla. Han tycker sig känna igen Kirsty, trots att de aldrig tidigare träffats.

Parallellt löper också en annan historia genom Peter Mays bok. Det är den om Sime Mackenzies förfader som på 18oo-talet fördrevs från sin hembygd i den stora utrensningen som engelsmännen genomförde på de olika öarna i Yttre Hebriderna. Det var en bit historiebeskrivning som var helt okänd mark för mig, otroligt spännande och tragiskt! För min del blev denna berättelse den största behållningen med Entry Island. Jag tycker nog att mordgåtan är lite blek och inte blir jag särskilt nyfiken på vem mördaren är heller. Att det förmodligen inte är Kirsty är ju rätt uppenbart. Däremot är den om Sime Mackenzies ursprung både gripande och lär mig någonting. Han skriver ju otroligt bra också, Peter May! Det märks verkligen att han vill sprida sin kunskap i ämnet, men han väver skickligt in det i deckarhistorien. Entry Island är en fristående deckare som även passar den historieintresserade!

Författare: Peter May
Titel: Entry Island
Förlag: Modernista