RSS

Kategoriarkiv: Rec.ex.

Drabbande berättelse från verkligheten

Till DanielSonen Daniel har regressiv autism. Han utvecklades normalt de första tre-fyra åren, men sen gick han plötsligt tillbaka i sin utveckling. Från att ha pratat oavbrutet till att nästan inte tala alls. Hans personlighet ändras också totalt. Han får ofta har hörselskydd på sig för att stänga ute alla intryck som pockar på uppmärksamhet och tar så mycket energi. Boken är en roman, men förstås är det mycket av det som beskrivs självupplevt. Olaug Nilssen skriver i boken Till Daniel rakt och osentimentalt om hur det kan vara att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning. En vardag med slag, bett eller ingen kontakt alls. Ansatsen är inte att läsaren ska tycka synd om henne, men jag läser med stor respekt för de utmaningar som hon ställs inför. Inte nog med att hon ska bearbeta sorgen över att Daniel inte är som andra barn. Hon tampas också med pappersbyråkratin och ringer mängder med telefonsamtal till myndigheter och vårdinstanser för att både få rätt hjälp, men också för att kunna ge Daniel det stöd han behöver.

Det är svårt att förstå hur hon orkar, men så är det förstås, man orkar väldigt mycket när det handlar om ens barns bästa. Texten tar andan ur läsaren. Boken genomsyras av kärleken hon känner för till sin son och hon skildrar en verklighet som är okänd för de flesta av oss, men som är högst verklig för många. Det är ju en av de fina sakerna med litteratur, att vi får en inblick i andra människors liv. En väldigt fin, drabbande berättelse som förtjänar att läsas av många.

Författare: Olaug Nilssen
Titel: Till Daniel
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättning: Joar Tiberg

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 april, 2019 i Barn, Böcker, Kärlek, Rec.ex., Sorg

 

Angelika av Karin Valtersson

AngelikaDebutanter är alltid spännande att läsa, tycker jag! Karin Valtersson (född 1981) är ursprungligen från Gimo i Uppland, men bor nu med sin familj i södra England och spänningsromanen Angelika förflyttar sig också mellan dessa platser. Ärligt talat, jag hade lite svårt att komma in i berättelsen. Först och främst störde avsaknaden av taltecken vid dialoger, men jag tyckte även att det var lite svårt att följa med i de korta nedslagen från olika år. Jag hade lite svårt att orientera mig och texten krävde att jag koncentrerade mig. Efter ett tag kunde jag lättare närma mig berättelsen och då kunde jag uppskatta det annorlunda skrivsättet. Karin Valtersson stil känns lite mer litterär än vad som brukar vara vanligt i svenska thrillers. Men allra mest imponerad blir jag över hur hon får ihop intrigen. Det är väldigt spännande mot slutet, mer skriver jag inte om det. Framförallt är det ett författarskap som väcker min nyfikenhet och som jag ser framemot att få följa.

Angelika heter Mikaelas yngre syster och hon är den där systern som vågade allt och efter en tids kringflackande liv landade i England, där hon utbildade sig. Så småningom träffade Agelika sin man, den förmögne Thomas, och tillsammans fick de en dotter. Mikaela är hon som bär allting på sina axlar: sitt eget äktenskap, modern som är dement och fadern som vägrar flytta från sitt hus. När Thomas får ett meddelande från sin fru vänder han sig till Mikaela för att få hjälp. Mikaela vet inte alls hur hon ska tolka meddelandet. Har Angelika försvunnit? Inte kan hon väl frivilligt ha lämnat sin man och dotter utan ett ord? Tillsammans med sin pappa beger hon sig till England för att söka efter svar.

Författare: Karin Valtersson
Titel: Angelika
Förlag: Bokförlaget Polaris

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2019 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning

 

Äntligen fick jag läsa fortsättningen!

Lögnen av Linwood Barclay är den av mig hett efterlängtade uppföljaren till Sveket, första delen i Promise Falls-trilogin, som kom förra året! Nu har jag läst och måtte jag inte behöva vänta så länge på den avslutande delen! Den här serien är sååå bra! Jag skulle kunna gödsla med superlativen och vartenda ord skulle vara sant. Jag älskar att en hel stad är huvudperson. Visst, det är privatdetektiven Cal Weaver som får utgöra ”jag-personen”, men det är lika mycket en spännande roman om en stad, dess invånare och ett okänt ”någon” som har en ondskefull plan för alltihop. Jag läste mycket Stephen King i gymnasiet, vilket är en evighet sen, och jag skulle faktiskt kunna drista mig till att skriva att Linwood Barclay allt påminner lite om Kingen i den här Promise Falls-serien.

Fyra personer omkommer i en tragisk olycka på drive in-biografen i Promise Falls när bioduken plötsligt rasar ner. När dottern till en av de omkomna kommer hem till sin fars hus upptäcker hon genast att någon varit där. För att ta reda på varför anlitar hon privatdetektiven Cal Weaver, som upptäcker ett hemligt rum i källaren. Ett rum som visar sig innehålla en hel del komprometterande material. Samtidigt arbetar poliskommissarie Barry Duckworth vidare med två tidigare mordfall som han tror hör ihop. David, som började arbeta för Finley i förra boken, har fullt sjå med att hålla honom inom ramarna för vad som går för sig och inte. Flirten med Sam fick ett hastigt slut i och med vårdnadstvisten som hon har med farföräldrarna till sonen som hon misstänkte David för att vara involverad i, men David fortsätter enträget att hävda sin oskuld. Dessutom har hans föräldrar tillfälligt flyttat in hon honom och hans son. Omvänt från hur det var i första boken, alltså, så livet är minst sagt lite rörigt för honom just nu.

Det är mycket på gång och under ytan bubblar det. Lögnen är en typisk ”tvåa” i det att läsaren egentligen inte kommer så mycket närmare sanningen om alla mystiska dödsfall och vad talet 23 egentligen har för betydelse i sammanhanget, men det är ändå vansinnigt spännande läsning! Jag vill ju få svar på alla mina frågor, men jag får helt enkelt ge mig till tåls. Hur jobbigt detta än är.

Författare: Linwood Barclay
Titel: Lögnen
Förlag: LB Förlag
Översättning: Kjell Waltman

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 mars, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Förlåt för hålet

Jag läser ju sällan böcker för barn och unga numera. Mina egna barn har blivit för stora och i mitt jobb ligger fokus på vuxna läsare. Men så fick jag erbjudande av Hanna Landahl att läsa hennes nya mellanåldersbok, Förlåt för hålet, och tackade ja. Mycket på grund av att jag har tyckt mycket om hennes båda vuxenromaner, Välkommen till Himmelsta och Under två timmar. Jag gillar verkligen Hannas sätt att gestalta! Hennes karaktärer känns alltid genuina och trovärdiga. Trots deras brister finns det en värme omkring dem som jag tycker mycket om. Det känns som om Hanna skriver om personer som hon själv är väldigt mån om och det smittar av sig på mig som läser. Så även i denna lilla pärla, Förlåt för hålet.

Här är det 10-årige Aston som är berättelsens huvudperson. Han har en liten annorlunda tillvaro eftersom han bor i långa stunder ensam med sin morfar medan hans mamma är ute i världen och rapporterar om katastrofer. Givetvis saknar han sin mamma mycket och vykorten hon skickar är inte tillräckliga. När bästisen Hugo sviker, gör det som allra ondast inuti Hugo och då gör han något han vet att han inte får. Han karvar i väggen med en blyertspenna. Varje gång han gör det blir hålet i väggen större, men det onda inom Hugo lindras och känns inte lika mycket efteråt. Ibland hjälper det också att kolla på skateboardfilmer på youtube. Aston har sin klara favorit. En tjej i hans egen ålder som gör de mest grymma tricken. Kan det verkligen vara samma tjej som flyttat in i huset bredvid Aston och morfar? Han är inte säker, men tycker i alla fall att hon är väldigt, väldigt lik henne.

Aston är en helt underbar kille med Adhd och autism. Det gör att han måste ta mediciner för att orka med vardagen och få tankarna att sakta ner lite. Det är ett fint porträtt av en kille som inte är som andra på många sätt, men som är väldigt lik oss också. Tänker att det är viktigt med såna karaktärer i böcker som vänder sig till barn. Så skönt att få känna igen sig, tänker jag, och att man inte måste vara bara stökig och utagerande om man har den här funktionsnedsättningen. Morfar i boken får också full pott! Han är varm och inkännande. En sån som förstår direkt, utan att en massa ord behöver sägas. Fint med en vuxen som faktiskt finns där för en. Boken är lättläst, men rymmer mycket innehåll. Blyertsillustrationer av Linda Mickelsson bryter av texten, men tillför inte något extra till berättelsen. Läs Förlåt för hålet och känn värmen!

Författare: Hanna Landahl
Illustrationer: Linda Mickelsson
Titel: Förlåt för hålet
Förlag: Idus förlag

 

 
 

Deckare med hemma-känsla!

FrakturFraktur av Karin Slaughter är faktiskt den första bok jag läser av författaren, hur otroligt det än må vara! Jag borde ju ha snubblat över henne förut kan man tycka. Läser väldigt gärna deckare/thrillers och har ju bott i Atlanta (där författaren själv är bosatt). Fraktur är egentligen den andra boken om agent Will Trent vid Georgia Bureau of Investigation, men jag tycker att det funkade fint att läsa den ändå. Det är helt underbart att läsa om miljöer jag känner igen, gator jag åkt på och resturanger jag käkat på. Det adderar verkligen någonting extra till läsupplevelsen!

Det är en rafflande inledning på boken. Abigail Campano kommer tillbaka till sitt hus och upptäcker att rutorna i intill ytterdörren är sönderslagna. När hon går in genom hallen ser hon blodiga fotspår på golvet. När hon följer dem uppför trappan ser hon sin tonårsdotter ligga blodig med kläderna uppdragna längst bort i korridoren och kort därefter kastar sig en man mot henne med en blodig kniv i handen. I det läget gör Abigail det som alla mödrar skulle önska att de kunde i det läget – hon dödar mannen.

Men när Will Trent kommer till platsen, ser han direkt något som Atlantapolisen missat. Blodspåren och den tekniska bevisningen pekar på ett helt annat scenario än det man först trodde skett. Som tack för detta blir han hopparad med Faith Mitchell, vars mamma Will Trent har utrett internt. Faith har, liksom Will Trent, sin egen komplicerade bakgrund och van som hon är med att handskas med mansgrisar inom polisen, är hon beredd på att vässa armbågarna ännu en gång. För att komplicera utredningen ytterligare, delar Will en gemensam, historia med Abigails man Paul. Båda två är dock ytterst angelägna om att den hölls hemlig för omgivningen.

Fraktur är en spännande och välskriven deckare. Inte jättehögt tempo, men känns väldigt grundlig. Jag uppskattar att författaren fixar att hålla spänningen upp utan avslutande cliff hangers i varje kapitel. Det tyder på självförtroende och en stark intrig, tycker jag! Will Trent är onekligen en intressant karaktär, som ska bli kul att följa. Känns nydanande att skriva om en agent med läs- och skrivsvårigheter, i stället för den vanliga missbruksproblematiken, tycker jag. Det blir definitivt fler böcker av Karin Slaughter för mig framöver!

PS. Tycker det är barnsligt kul med en deckarförfattare som heter Slaughter i efternamn! 🙂

Författare: Karin Salughter
Titel: Fraktur
Förlag: HarperCollins
Översättning: Villemo Linngård Oksanen

 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 mars, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Lång väg till rättvisa

David Baldacci har jag faktiskt lyssnat på en gång i Atlanta, när jag bodde där. Herr E gillar hans böcker och det var därför jag hängde med på författarbesöket. Men det är jag glad att jag gjorde för Baldacci var mycket underhållande att lyssna på, full av roliga anekdoter och spännande äventyr som han upplevt! När jag nu såg att han hade kommit med en ny bok, i en helt ny serie, ville jag läsa. Jag tror faktiskt inte att jag läst någonting av honom tidigare…?

Nu har jag i alla fall läst den första i en planerad serie om FBI-agenten Atlee Pine. Boken heter Lång väg mot rättvisa. Berättelsen börjar med att Atlee Pine besöker ett högriskfängelse i Colorado. Där sitter en man inspärrad för flera brutala mord, Daniel James Tor. Atlee Pine är där för att äntligen få svar på vad som hände hennes tvillingssyster och hon är fast förvissad om att Tor sitter inne på den informationen.

När Atlee Pine senare är på jobbet, som innebär att hon är ensam ansvarig för Grand Canyon-området på Arizonaenheten, försvinner en turist spårlöst från sitt nattläger. Hans åsna hittas med uppsprättad buk nere i på bottnen av Grand Canyon, men mannen själv är försvunnen. Atlee Pine kallas in för att utreda händelsen och inser snart att den försvunne turisten inte är den han utgett sig för att vara. Men ju mer Atlee Pine nystar i fallet, desto fler frågor uppstår och när hon äntligen tycks få ihop intressanta ledtrådar, vill hennes chef att hon ska kopplas bort från fallet. Det är förstås inte möjligt, eftersom informationen hon har är att något pågår som kan hota hela nationen. Vid sin sida har hon sin sekreterare Carol Blum som visar sig vara mer användbar än Atlee först insåg.

Lång väg till rättvisaHär är mycket action och schablonmässiga gestaltningar, men jag erkänner att jag tycker att det är ganska underhållande. Det är inte svårt att förstå varför Baldaccis böcker säljer så bra – eller lånas så mycket på biblioteken! Intrigen är något invecklad och inte särskilt trovärdig, men beskrivningarna av Grand Canyons natur är ett riktigt plus och tillför trots allt en stor del autencitet till historien. Jag hade önskat lite mer av en katt- och råttalek och kanske att vissa personer inte hade varit att lita på… Frågorna om tvillingssysterns öde lämnas kvar till nästkommande bok och då hoppas jag att vi får veta lite mer om Atlee Pines brokiga bakgrund.

Författare: David Baldacci
Titel: Lång väg mot rättvisa
Förlag: Bokfabriken
Översättning: John-Henri Holmberg

 
2 kommentarer

Publicerat av på 3 mars, 2019 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Ett bättre jag

Ett bättre jag

Marianne Power är en frilansjournalist och bor i London. Hon befinner sig mitt i livet. En söndagsmorgon vaknar hon med tung ågren över Livet. Baksmällan får huvudet att dunka och banksaldot blinkar med röda siffror. Och så är hon ofrivilligt singel. Sen tidigare har hon en förkärlek för självhjälpsböcker. Hennes bokhyllor dignar av hundöronmärkta böcker som alla utlovar de bästa resultat, men trots dem har hon ännu inte lyckats bli den balanserade och omtyckta person hon så gärna vill vara. Nu tror hon sig veta varför de aldrig har funkat. Hon har helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt för att följa råden till punkt och pricka. Därför bestämmer hon sig för att välja ut 12 st. och testa en varje månad och göra precis som författaren föreslår. Då måste hon väl ändå bli lycklig, eller hur? Med hull och hår går hon in för sin nya livsstil och första boken handlar om att utmana sina rädslor. Först en lista på saker hon egentligen inte vågar: vara modell för en krokiklass, göra ett ståupp-nummer på en krog, hoppa fallskärm, laga tänderna… Galet förstås! Men väldigt underhållande!

Marinna Power har en lätt ironisk ton och några av självhjälpsböcker sågas totalt. Dessutom har hon sin omsorgsfulla mamma i bakgrunden, som yttrar vassa repliker som får mig att fnissa högt. Trots Marianne Powers komiska beskrivningar är det här inte enbart en lättsam bok. I bakgrunden lurar depressionen och självhatet. Och visst är det så, att jakten på lycka till slut överskuggar det faktum att Marianne Power trots allt kanske har det ganska bra i livet? För vem är egentligen perfekt, när det kommer till kritan? Vägen till denna livsavgörande (?) insikt är både rolig och lite sorglig läsning och den kanske viktigaste lektionen står en taxichaufför för.

Jag gillade verkligen Ett bättre jag och tycker den slår ”huvudet på spiken” både vad gäller vår tids lätt narcissistiska tid och alla självhjälpsböckers utlovade ”quick fix”. Om det vore så enkelt att bli lycklig, vore vi inte så olyckliga! Dessutom, förnöjsamhet är inte så dumt ibland.

Författare: Marianne Power
Titel: Ett bättre jag. Hur självhjälp inte förändrade mitt liv
Förlag: Polaris
Översättning: Elisabeth Fredholm