RSS

Kategoriarkiv: Rec.ex.

Gick obemärkt förbi

Gick obemärkt förbiEgentligen läste jag ut Gick obemärkt förbi redan för en vecka sen, men jag har gått och funderat lite på hur jag ska kunna skriva om den på ett rättvist sätt. Jag blev så känslomässigt tagen av Ingrid Hedströms vackra, tragiska, grymma berättele! Vi har börjat med såna där ”Jag läser-skyltar” på jobbet. Under de dagar jag gick med den med den här boken på, så pratade jag ständigt om hur f a n t a s t i s k bok det var! När jag sen berättade för kollegor och låntagare att berättelsen handlar om hur vi behandlade ”sinneslöa”, eller idioter som de också kallades vid den här tiden, i Per Albin Hanssons socialdemokratiska folkhem, var det en del som såg förfärade ut och frågade om det inte var en otroligt mörk och dyster läsning. Och det klart, jag läser med både ilska och sorg i bröstet. Men en klar ljuspunkt är ändå alla de sympatiska människorna som finns omkring dessa barn i boken. Som till exempel prästen Gösta Lidelius. Han är själv en person som inte är som alla andra, även om han döljer det väl. Ibland pockar ångesten på och då tar han till flaskan, noga med att bevara även den hemligheten inför omvärlden. Sen har vi också de familjer som de här tre barnen som vi får följa tillhör. Kärleksfulla, rejäla familjer som inget hellre vill än att ta hand om sina missanpassade barn, men som tvingas böja sig inför myndighetsbestämmelser. Relativt godtyckligt väljs barnen ut att skickas till olika anstalter, varav en av de värsta tycks vara Haggården i Hedemora. Därifrån kommer i stort sett ingen och dödstalen är skyhöga bland de intagna.

Vi får följa tre barn och deras familjer Jan-Ivar (1929-1938), Ingvor (1928-1937), Gerda (1935 – 1941) och deras familjer. Alla tre barnen avslutar sina korta liv på Haggården. En annan gemensam nämnare är att de alla föds in i fattiga familjer, inte sällan har den ena föräldern dessutom avlidit. Mer förmögna familjer kunde lättare gömma undan sina söner och döttrar som inte riktigt var som andra. Hemskolning kunde lösas och man kunde avlöna någon som tog hand om dem, till skillnad från fattiga familjer som inte kunde avsätta tid och resurser på samma sätt till dessa barn. Klassperspektivet blir således väldigt tydligt.

Ingrid Hedström har skrivit en otroligt läsvärd, välformulerad roman. Kanske till och med årets viktigaste! Definitivt borde den vara obligatorisk läsning bland politiker och fungera som avskräckande exempel! Det är väldigt svårt och mentalt utmattande att inse vidden av den rasbiologiska politiken som var så dominerande ändå i 1930-talets Sverige. Det tycks som om både högerorienterade politiker och socialdemokrater var skrämmande överens om vikten av att rensa ut störande element ur den svenska befolkningsstammen. Det visar också att det fanns en tydlig schism inom arbetarrörelsen där anarkister och syndikalister var mer tveksamma till den rasbiologiska ideologin. Även liberalerna tycktes tveka inför att skicka iväg värnlösa barn till anstalter på livstid. Flera verkliga personer omnämns i boken, som t. ex. den socialdemokratiska politikern Bernhard Eriksson, som hade det yttersta politiska ansvaret för Haggården och rasbiologen Gustaf Ankarcrona. Här och där finns också autentiska citat. Ingrid Hedström tycks ha gjort en gedigen research och bifogar en förteckning över de källor hon hämtat sina faktauppgifter ifrån. Snälla, läs och förfasas! Det är en obegriplig del av vår svenska historia, låt oss se till att den aldrig kommer igen!

Författare: Ingrid Hedström
Titel: Gick obemärkt förbi
Förlag: Alfabeta

 

Där Satan har sin tron

Jag har läst någon av Unni Lindells tidigare böcker, men det känns som en evighet sen. Jag fick Där Satan har sin tron i påskpresent av förlaget. Mycket uppskattat! Cato Isaksen figurerade i den så namnet var bekant från läsning förr, däremot var Marian Dahle en helt ny karaktär för mig. Både Isaksen och Dahle arbetar vid Oslopolisen. Där Satan har sin tron är första delen i en nysatsning där Marian Dahle är tänkt att få huvudrollen. Därför gör det inget om man inte är bekant med Unni Lindells tidigare böcker eller, om man som jag, inte läst dem på väldigt länge. Berättelsen kan läsas helt fristående och läsaren får information om de tidigare händelser som behövs för att hänga med, allteftersom.

Marian Dahle har varit med om en brand och skadats svårt så därför har hon en hel del ärr i ansiktet. Dessutom lider hon av ångestattacker emellanåt och självmedicinerar med lite för mycket alkohol emellanåt. Hon har köpt sig en lägenhet i ett gammalt trähus och fått två nya grannar. En gammal tant som sällan lämnar sitt hem och en konstnär som sökt henne vid ett flertal tillfällen, men Marian har aldrig öppnat för honom.

En ung man som heter Andreas blir en helt vanlig vardagskväll kidnappad av ett par i svarta skinnställ och bortförd till en enslig plats i skogen. Där väntar en väl förberedd tortyr på honom. Förövarna har planerat sin hämnd noggrant, men Andreas tycks helt ovetande om det hat som de två känner för honom. Men Andreas är bara den första personen i deras mörka hämndplan.

Marian återvänder till sin tjänst vid Oslopolisen när hon får erbjudandet att arbeta med ett så kallat cold case. Fallet gäller en liten sexårig flicka som försvann spårlöst vid ett kolonilottsområde för många år sen. Av en slump får mamman syn på en lapp med flera handskrivna namn. Ett av namnen är Andreas, som anmälts som försvunnen av anhöriga för flera dagar sen. Men ingen förutom Marian Dahle tycks se att det finns ett samband mellan Andreas och den lilla flickans försvinnande.

Jag gillar Marian Dahle och att läsaren får veta lite mer om den komplexa personen allteftersom. Hon känns lite opålitlig, minst sagt, ockuperad av sina egna demoner som hon är. Därför tvivlar jag ibland på vad som är verkligt och vad som bara finns inne i Marians eget huvud. Särskilt sympatisk är hon inte heller. Men våldet som beskrivs i boken är rått och emellanåt nästan outhärdligt att läsa om. Då scannar mina ögon snabbt igenom texten, utan att dröja alltför mycket vid vidrigheterna som beskrivs. Det är väldigt spännande, men så plötsligt avslöjas gärningsmännen för läsaren och jag tappar lite av intresset för händelseutvecklingen. Jag menar, jag vet ju faktiskt redan att Marian Dahle kommer att överleva och lösa fallen! Det drar ner mitt omdöme till en helt okej deckare. Med detta sagt – jag kanske inte kastar mig över nästa del i serien när den kommer, men kan absolut tänka mig att läsa den!

Författare: Unni Lindell
Titel: Där Satan har sin tron
Förlag: Piratförlaget

 

Fel bok eller fel läsare, kanske

Poliskommissarie Iris Riverdal kallas till utryckning i ett förmodat lägenhetsbråk. När hon kommer fram till lägenheten hittar hon en död kvinna och hinner se en snabb skymt av den förmodade mördaren. Plötsligt känner hon att pistolen som hon håller i sin hand riktas mot kvinnan istället för mot den flyende gärningsmannen. Hon förstår inte alls vad som händer med henne. Det är som om en osynlig kraft försöker styra henne och ta över hennes kropp och sinne. Därefter hittas fler lik som inte tycks ha något samband med varandra till en början, men ju mer Iris Riverdal nystar i fallen, desto fler trådar hittar hon som bottnar i ett mörkt förflutet. Mörkermännen tycks vara tillbaka.

När jag började läsa De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter så trodde jag att det skulle vara en ”vanlig” deckare, men insåg en bit in i boken att det här förmodligen skulle dra åt skräck och det övernaturliga = inte riktigt min kopp te! Därför är jag egentligen inte rätt person att recensera den här boken. Jag hyser så att säga alltid en viss skepsis mot den här genren och är ganska svårflörtad… Jag är oerhört picky när det gäller den här typen av litteratur och måste vara på rätt humör för att kunna uppskatta den. För mig blir därför den här berättelsen inte det minsta spännande, eftersom jag inte köper intrigen. Däremot tror jag att för rätt läsare kan den här boken säkert vara en riktig bladvändare!

Det är mycket som händer i berättelsen och stundtals blir det lite rörigt, tycker jag. Det jag verkligen känner att jag kan lyfta fram är språket som är välskrivet och har fint flyt! Att det är två författare märks inte och den lite korthuggna tonen matchar innehållet väl. Stämningen är tät och lite rå. Dessutom är karaktärerna fint tecknade och trovärdiga. Jag blir allt lite nyfiken på personerna och deras drivkrafter! De mörkermärkta är första delen i en planerad trilogi och som sig bör lämnar författarna en hel del obesvarade frågor inför nästa del.

Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Titel: De mörkermärkta
Förlag: Piratförlaget

 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 maj, 2017 i Böcker, Rec.ex., Skräck

 

Tysk thriller

Fällan av tyska författaren Melanie Raabe är en debutroman som rönt stora framgångar i hemlandet. Förutom att ha vunnit pris för Årets bästa kriminaldebut så är det tänkt att boken ska bli film. Jag tror att det kan bli en väldigt bra film. Det är en väldigt bra bok. Ibland stör jag mig lite på att språket blir lite stolpigt, men det kan ju vara en översättargrej också..? Annars är Fällan en sån där berättelse som man aldrig riktigt vet vart den ska ta vägen. Och det gillar jag väldigt mycket!

Författaren Linda Conrads har inte lämnat sitt hem på många, många år. Faktiskt inte på tolv långa år. Det var då som hon hittade sin syster brutalt mördad och dessutom hann se en skymt av mördaren. Men trots polisens utredning, hittades aldrig mördaren. Och så en kväll får Linda se mördaren. På tv. Han är en numera känd journalist och Linda förstår att hon inte bara kan börja sprida grundlösa anklagelser mot honom. För vem skulle tro henne? Hon är psykisk labil och har dragit sig undan sin omvärld. Men Linda vet vad hon såg den där fruktansvärda kvällen och har inte glömt hans ansikte. Hon är säker på sin sak. Så hon bestämmer sig för att göra det enda hon kan: att skriva en ny roman. Om mordet på sin syster och mördaren som kommer undan. En enda intervju går hon med på att ge i samband med bokens utgivning, med en enda journalist, nämligen mannen som mördade hennes syster. Hon tror det är den perfekta fällan, men inget går som hon tänkt…

Melanie Raabe håller sin läsare på halster! Det är ett annorlunda upplägg för en thriller, men blir emellanåt så där olidligt spännande som jag älskar! Skildringen av den folkskygge författaren känns trovärdig och boken hon skriver berättar händelserna för tolv år sen så att läsaren får ta del av dem. Det blir en bok i boken, men det finns ett tydligt syfte med den och jag tycker att det funkar väldigt bra, även om den boken känns oerhört dåligt skriven. Dessutom, extra kul att läsa något icke-engelskspråkigt i thrillergenren, tycker jag!

Författare: Melanie Raabe
Titel: Fällan
Förlag: LB Förlag

 
 

Ung kvinna saknad

Ung kvinna saknadAlltså, det är bara att erkänna direkt, jag är väldigt VÄLDIGT svag för psykologiska thrillers och Claire Douglas berättelse om bästa kompisarna Frankie och Sophie är precis en så där omöjlig-att-släppa-bok som jag älskar! Ung kvinna saknad är måste-läsning!

Redan från första sidan är jag fast. Frankie får ett telefonsamtal från Daniel, Sophies bror. Det gäller Sophie. Kvarlevor från en människa har hittats uppsköljda på en strand och polisen misstänker att det kan vara Sophie som försvann spårlöst en septembernatt för 18 år sen. Nu vill Daniel ha Frankies hjälp att finna sanningen om vad som hände den där ödesdigra kvällen. Tog hon livet av sig eller finns det en mördare där ute som aldrig åkt fast?

Frankie återvänder till den lilla staden vid kusten där hon växte upp. I tillbakablickar får vi följa de båda vännernas tonårstid tillsammans ur Sophies perspektiv, särskilt de åren då Sophie kom tillbaka efter att ha gått på en annan skola några år. Gamla pojkvänner, fula gubbar och rivaler dyker upp i berättelsen, samtidigt som Frankie mottar anonyma och hotfulla brev och tycker sig se Sophies gestalt överallt. Minnena väcks successivt till liv, även sådant Frankie har kämpat med att försöka glömma. Dessutom väcks hon varje natt av barnskrik, trots att det bevisligen inte finns några småbarn i huset där hon hyr lägenhet. Umgänget med Daniel är hennes enda trygghet, men kan hon verkligen lita på Daniel? Allt är dunkelt och mycket mystiskt. Emellanåt får jag obehagliga rysningar, som på samma gång är ganska angenäma. Du förstår nog vad jag menar. Klaustrofobisk är ett bra ord som beskriver den här romanen. And I love it!

Claire Douglas är en brittisk författare. Ung kvinna saknad är hennes andra roman, men den första att översättas till svenska.

Författare: Claire Douglas
Titel: Ung kvinna saknad
Förlag: LB förlag

 
4 kommentarer

Publicerat av på 5 maj, 2017 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Det växte ett träd i Brooklyn

Det kom ett erbjudande från Bookmark förlag att läsa en roman som ”handlar om New York, påminner om Elena Ferrantes Neapelböcker och i samma stil som Stoner”. Boken var Det växte ett träd i Brooklyn. Boken omnämns som en modern klassiker och har hyllats av tidningar som The New York Times och Daily Telegraph, för att nämna några. Den kom ut i USA redan 1943 och detta är en nyöversättning. Detta är också första delen eftersom förlaget har valt att dela upp romanen i två delar.

Jag tycker mycket om Det växte ett träd i Brooklyn. Språket är fantastiskt! Jag kan hitta vissa likheter med Stoner i det att de båda berättas i ganska långsamt tempo och vardagtrivialiteter beskrivs ibland ganska ingående. Visst, likheterna med Elena Ferrante finns där. Till exempel så handlar denna också om en flicka som växer upp i böckernas fantastiska värld, så väl som den verkliga. Dessutom är familjen fattig och mamman kämpar för att hålla ihop familjen, medan maken är en suput och drömmare. Han vill sin familj väl, men förmår inte alltid stå emot lockelserna. Och givetvis handlar den om New York!

Frances växer upp i en ganska torftig miljö, materiellt sett. Däremot har hennes mamma fått med sig hemifrån att hon måste läsa varje dag för barnen, både Shakespeare och Bibeln. För som Frances mormor säger:

”(…) flickan måste ha en värdefull sak som kallas fantasi. Hon måste ha en egen hemlig värld, där det finns saker som aldrig har funnits. Hon måste börja tro på saker som inte är av denna världen. När världen blir alltför ful kan hon leva i sin egen fantasi.”

Och så har hon moster Sissy, som bara har fått gå i livets skola. Hon är en frisk fläkt i Frances liv. Tänjer på alla gränser och vägrar att binda sig vid en man. Själv har hon haft sin beskärda del av förluster, men lärt sig att hela tiden resa sig upp. Frances har definitivt tagit efter sin mosters jävlar anamma-mentalitet och är bra på att hitta kreativa lösningar i problemfyllda situationer. Hon är en överlevare, helt enkelt, och jag ser mycket framemot att följa hennes uppväxt i nästa del.

Författaren Betty Smith föddes den 15 december 1896. Samma dag som bokens huvudperson Frances föds fem år senare. Precis som Frances växer Betty Smith upp i Williamsburg, som på den här tiden var en fattig förort till New York. Det växte ett träd i Brooklyn är hennes debutroman och den kom att översättas till 20 språk och filmatiserades också. Betty Smith dog 1972 och hade då hunnit skriva ytterligare tre romaner.

Författare: Betty Smith
Titel: Det växte ett träd i Brooklyn del 1
Förlag: Bookmark förlag

 

Det kan aldrig bli för många deckare!

Bokfloden svämmar som bekant över av deckare och det dyker fortfarande upp nya bekantskaper som översätts. Nu senast fick jag möta  norske Torkil Damhaug som redan gett ut elva böcker i sitt hemland. Jag har ingen aning om Se mig, Medusa som nyligen kommit ut på svenska är en del i en serie eller ej, men jag nästan hoppas det. Här finns så mycket att bli entusiastisk inför! Och så härligt det är att hitta ännu en ny deckarförfattare som överraskar!

Huvudpersonen Axel Glenne är son till en norsk krigshjälte och det är förstås ett arv som förpliktigar. Själv arbetar Axel Glenne som läkare och har sin egen klinik. Under hela hans uppväxt var han den son som familjen satte sitt hopp till. Axels tvillingbror Brede föll ganska fort utanför ramarna och ställde ideligen till det för sig. De båda pojkarna var verkligen som natt och dag. En morgon efter en lång journatt inträffar något som drar igång en händelsekedja som Axel Glenne blir ofrivilligt indragen i. En kvinna hittas död med skador som ser ut som rivsår från en björn. Men det finns inga björnar i centrala Oslo… eller? Kort därpå hittas nämligen ytterligare en kvinna riven och dödad. De båda brottsoffren tycks inte ha någon koppling till varandra, förutom en gemensam nämnare. Axel Glenne. Samtidigt verkar en psykisk labil patient till Axel ha sett någon som liknar honom på pricken. Kan det verkligen vara tvillingbrodern Brede som Axel inte träffat på väldigt många år? Och i så fall, varför dyker han upp så plötsligt?

Se mig, Medusa är en deckare  med många oväntade vändningar och som läsare överraskas jag ständigt. Så till den grad att jag till slut tvivlar på mina egna slutsatser. Den känns också lite originell. Axel Glenne är läkare och en familjeman som verkligen tycks vilja göra gott och inte såra sina närmaste. Ändå faller han dit. Den känns väldigt trovärdig och rymmer också en del dagsaktuella politiska spörsmål, som exempelvis motsättningar mellan stad och landsbygd och skillnaden i synen på rovdjur, som ju också känns igen från Sverige. Jag gillar det här supermycket!  Se mig, Medusa känns som obligatorisk påskekrimläsning i år!

Författare: Torkil Damhaug
Titel: Se mig, Medusa
Förlag: Bokfabriken

 

 

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 april, 2017 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning