RSS

Kategoriarkiv: Rec.ex.

En småländsk tragedi

På osannolika skäl

Hannes Dükler (f. 1973) är journalist och författare. I boken På osannolika skäl har han skrivit om ett true crime. Agneta Westerlunds kropp hittas svårt sargad nere vid vattnet i Loftahammar en höstkväll 2008. Hennes make Ingemar hade varit ute och klippt gräset på den stora tomten och när han kommer in märker han att Agneta och hunden är ute på kvällspromenad. De har pratat om att de ska se friidrottstävlingarna på tv tillsammans och när Agneta inte kommer tillbaka från hundpromenaden när programmet börjar, blir Ingemar fundersam och tänker att hon kanske har stött på en granne och blivit sen på grund av det. När Agneta fortfarande dröjer, blir han lite mer orolig och bestämmer sig för att gå ut och leta efter henne. Hon svarar inte på sin mobil. Ute är det beckmörkt och Ingemar kontaktar grannar för att fråga om de sett till henne, men ingen har sett varken Agneta eller hunden. Så hör Ingemar någonting från vattnet och tar sig ner dit med sin ficklampa. Plötsligt lyser lampan på Agneta som ligger där, till synes orolig och med fruktansvärda sårskador. Han förstår direkt att han kommit för sent.

Men mardrömmen är inte slut med detta. Ingemar blir snart misstänkt av polisen för att ha dödat Agneta. De tror att han tagit sin åkgräsklippare och kört över henne och koncentrerar sig på att hitta fällande bevis mot Ingemar, snarare än att arbeta förutsättningslöst. De frågar ut grannar och vänner om parets relation och kontrollerar hur deras ekonomiska situation såg ut. Ingemar blir allt mer förtvivlad och tycker sig vara utsatt för en stor rättsskandal. Inte minst bekymrar han sig över all den tid som går förlorad i jakten på den verklige gärningspersonen, när de så grundligt försöker sätta dit honom. Han känner en stor vanmakt, börjar skriva brev till åklagaren och tidningen för att försöka få någon att lyssna på honom.

Det är förstås ett fruktansvärt övergrepp som begås mot Ingemar, som inte enbart förlorar sin älskade maka men också berövas möjligheten att sörja henne. Mitt uppe i sorgen kämpar Ingemar för sin heder och ser sitt liv falla samman runt honom. Vänner börjar dra sig undan och det skvallras så mycket att han inte längre ser någon möjlighet att bo kvar i Loftahammar. Polisen tycks också missa att analysera viktiga spår från Agnetas kläder och framställs som otroligt stenbenta. Men trots detta så hade jag önskat mer av boken. Jag har försökt att begripa vad det är som skaver hos mig. Visst är det så att en del av spänningen försvinner ju genom att allt avslöjas redan på bokens baksida, om man nu inte kände till historien redan från början. Kanske är det berättarperspektivet? Jag hade önskat att Ingemar hade blivit intervjuad istället, att han hade fått återge händelserna med sina egna ord. Nu blir det istället Hannes Dükler som skildrar Ingemars känslor och göranden och till slut känner jag att jag börjat tröttna på Ingemar. Dessutom framstår han själv som alltmer osympatisk. Han förvandlas från en förtvivlad man till en typisk rättshaverist, så rätt han än må ha i sakfrågan. Emellanåt skjuts en av polisens utredare in som röst, för övrigt en av de få som tvivlade på Ingemars skuld, men jag hade önskat mer av detta. Jag hade velat följa polisens arbete och få en inblick i hur de resonerade på djupet. Nu tycks de bara fruktansvärt taffliga och inkompetenta. Lite kort nämns det ju att vid kvinnliga dödsoffer är förövaren nästan alltid en man i kvinnans omedelbara närhet, men varför inte utveckla det lite mer? Det förklarar ju faktiskt varför Ingemar så länge var misstänkt. Jag förstår att det ligger en gedigen research bakom den här boken, men tyvärr tycks Hannes Dükler ha fallit lite i fällan med att komma sitt intervjuobjekt lite för nära. En mer neutral blick hade varit att föredra, tycker jag.

På osannolika skäl lever inte riktigt upp till mina förväntningar, men det är trots det en läsvärd, smått osannolik historia att läsa! Skildringen av Ingemars och Agnetas stora kärlek är fin. Ett ytterligare plus är avsnittet om olyckor med älgar inblandade. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om aggressiva älgars framfart, samtidigt som de får mig att bli lite rädd. Jag har ju alltid trott att vildsvin är de farligaste på mina löparrundor i skogen!

Författare: Hannes Dükler
Titel: På osannolika skäl
Förlag: Bokförlaget Polaris

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 oktober, 2019 i Böcker, Facklitteratur, Kärlek, Rec.ex., Sorg

 

Jag har läst boken med höstens vackraste bokomslag!

Och eken står där änSofia Lundbergs nya roman Och eken står där än har nog fått höstens vackraste omslag! Det är ett omslag som andas värme, höst och en gnutta vemod och stämmer fint in på denna berättelse om Esther och Rut. Esther har nyligen lämnat en destruktiv relation bakom sig och har nu delad vårdnad om sexårige sonen Adrian. Hon sörjer sitt misslyckade äktenskap och har svårt att finna sig tillrätta i den nya vardagen. Inte minst tycker hon att det är jobbigt att inte få vara med Adrian hela tiden utan vara tvungen att nöja sig med hälften. Många tankar hamnar i en känsla av att kanske ändå ha tagit fel beslut, samtidigt som hon innerst inne vet att ett liv med Adrians pappa hade varit ett olyckligt sådant. En dag träffar hon en äldre dam vid bänken under den stora eken dit hon brukar gå på sin promenad. Kvinnan heter Rut och hon matar fåglar och tycks så förnöjd med livet. Hon uppmanar Esther att försöka fundera på allt det vackra i livet och berättar samtidigt historier från hennes eget liv, nedtecknade genom dagboksanteckningar och brev. Rut som, mycket romantiskt, rymde med en italiensk diplomatson och bosatte sig i Italien. Undan för undan växer en stark vänskap fram mellan de två kvinnorna och Esther börjar längta till helgerna då hon får träffa Rut igen. Men så en dag är Rut helt försvunnen och en mäklare står på vid eken och hävdar att det närliggande huset och tomtmarken är till salu. Vad är det som har hänt med Rut? Esther är beredd att offra mycket för att få träffa Rut igen och snart sitter hon på ett flyg ner till Italien.

Det är en stillsam roman, tyvärr lite tillrättalagd emellanåt (jag tänker särskilt på avsnittet när Esther är i Italien första gången). Jag hade önskat att inte allt löste sig så smidigt till slut som det gjorde. För min del hade stråket av sorg och svärta fått finnas hela vägen till slutet. Ändå är Och eken står där än en bitterljuv roman som håller mitt intresse hela vägen. Jag tycker att det är skickligt att kunna balansera svåra och tunga ämnen med en sån lätthet som Sofia Lundberg gör. Jag känner Esthers förtvivlan över att livet blev som det blev och att priset för att älska någon blev så högt. Hon känns också trovärdig i sina känslor och sorg över att behöva lämna bort sin son veckovis till en pappa som hon inte riktigt litar på. Helt säker kan jag ändå våga säga att det här är en bok som kommer att hitta många läsare!

Författare: Sofia Lundberg
Titel: Och eken står där än
Förlag: Forum

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 september, 2019 i Böcker, Kärlek, Rec.ex., Resor, Vänskap

 

Välkommen till Flanagans!

 
 

Nu har jag också läst Pachinko!

Pachinko

Igår var det dags för månadens bok- och vinkväll igen! Jag hade valt vilken bok vi skulle ha läst. Jag valde en roman som jag varit nyfiken på länge och bara hört positivt om – Pachinko av Min Jin Lee. Det är ett otroligt vackert omslag som Sofia Scheutz har gjort. Boken är ett konstverk i sig! Som vanligt drack vi bubbel, men den här gången åt vi sushi till. Mycket passande då merparten av Pachinko utspelar sig i Japan!

Boken börjar på 1910-talet i Korea, som då fortfarande är ett och samma land. Där växer en älskad flicka upp, Sunja. Hon är dotter till ett strävsamt, men fattigt par, som länge längtat efter ett barn. I tonåren blir hon gravid med en äldre man som hon blir förälskad i. Sunja tror att allt är i sin ordning, de ska ju gifta sig! Men mannen visar sig redan vara gift och ha tre döttrar i Japan. Han erbjuder Sunja att bli hans koreanska fru, men Sunja vägrar och bryter all kontakt. När en kristen präst kommer till pensionatet som Sunjas mor driver, insjuknar han i tuberkolos, men med hjälp av Sunja och hennes mor tillfrisknar han. När han får reda på Sunjas tillstånd, erbjuder han sig att gifta sig med henne och ta med henne till Japan.

Det nygifta paret flyttar in hos makens bror och hans hustru. De är barnlösa och när Sunja föder sonen Noa blir han allas barn, högt älskad av dem alla. Så småningom föder Sunja ännu en son. Sedan inträffar katastrofen. Sunjas make blir fängslad och bortförd. Livet i Japan är svårt på många sätt, inte minst för att koreanerna föraktas av japanerna. De ses som oärliga, smutsiga och korkade av sin omgivning. De har svårt att få jobb och bor tillsammans med sina landsmän i slumområden. Enda möjligheten de har att komma någonstans är att studera vidare eller att börja arbeta med pachinko, vilket är en koreansk spelautomat.

Pachinko är en drygt 500 sidor lång episk roman. Under läsningen befinner jag mig i omväxlande Korea och Japan. Jag trivs där, låter berättelsen sjunka in. Dessutom lär jag mig en massa nya saker och det är alltid roligt! Jag får en inblick i den koreanska kulturen, till exempel visste jag inte att pachinko ens existerade innan jag läste den här boken. Men, och det finns ett litet sådant som gör att jag ”bara” ger den ett medelbetyg, både jag och L tycker att vi aldrig riktigt kommer någon av karaktärerna nära. Inte ens Sunja, som ju faktiskt är den person som står i centrum för hela berättelsen! Vi reagerar också på att romanen aldrig riktigt bränner till, trots de svåra ämnen den behandlar, som exil och identitet. Dessutom blir vi frustrerade över allas stoiskhet! De härdar ut och bär sitt ok och de som inte orkar tar livet av sig, men även det sker utan större dramatik. Vi konstaterar att det kanske ligger i den koreanska kulturen att inte förvänta sig så mycket av livet? I alla fall då, på den tiden? Romanen utspelar sig fram till 1989 så den spänner ju över sjuttio år. 

Författare: Min Jin Lee
Titel: Pachinko
Förlag: Bokförlaget Polaris
Översättning: Lars Ahlström

 

 

Väsen. Ett familjedrama av Domenico Starnone

Väsen : ett familjedramaJag har ett kärleksförhållande till Italien ända sen jag var där som au-pair i 19-års åldern. Det är alltid spännande att läsa italienska författare, men tyvärr är det ju inte så många som översätts till svenska. Domenico Starnone benämns på insidan till omslaget på den här boken, Väsen. Ett familjedrama som en av Italiens allra främsta, omfamnad av litteraturkritiker och pristagare till Italiens finaste litterära pris Premio Strega. Han har också skrivit äktenskapsdramat Band, som gavs ut på svenska förra året. Det är en sån där bok som jag verkligen velat läsa, men som aldrig har blivit av att jag läst.

Väsen. Ett familjedrama är uppdelad i tre kapitel, eller tre akter kan man snarare kalla det, och ett efterföljande appendix. Huvudpersonen heter Daniele Mallarico och är en 75-årig illustratör med gott renommé. Nu börjar han känna sig gammal och orken tryter efter en operation. Tvivlet på sin egen konstnärliga förmåga vacklar, i synnerhet som han får negativ respons på sitt senaste arbete av sin mycket yngre förläggare. En dag blir han upprings av sin dotter i Neapel som undrar om han kan komma ner och passa sitt fyraårige barnbarn Mario i några dagar. Egentligen har han ingen lust att återvända till lägenheten som han en gång själv växte upp i, men han beslutar sig ändå för att motvilligt ställa upp.

Mario är en inteliigent och brådmogen fyraåring som upplevt mer av föräldrarnas äktenskapsproblem än de trott. De visar sig att Daniele ska dela rum med Mario, vilket han blir väldigt missnöjd över men förstår ändå att dölja sina känslor. Det visar sig snart att Mario är oerhört intresserad av att teckna och när föräldrarna rest iväg, ser Daniele en möjlighet att ändå kunna få något nyttigt gjort under vistelsen i Neapel. Tillsammans sätter de sig vid bordet och Daniele fortsätter på sina skisser. När han efter en stund granskar teckningen som Mario gjort, så upptäcker han att Marios teckning är alldeles exceptionellt bra. Upptäckten blir omskakande. Daniele som i hela sitt liv levt på att han har en unik talang, känner sig plötsligt som en bluff:

”Känslan av osäkerhet som allt och alla i Neapel hade ingjutit i mig ända sedan tonårstiden, och som fick mig att fly härifrån när jag var tjugo, höll på att bubbla upp till ytan igen. Jag tänkte på anhopningarna av okontrollerat byggande och vild korruption, plundringar och stölder. Jag mindes hur livet i den här lägenheten, i det här kvarteret, hade vsarit märkt av min pappas fingrar om spelkorten, av hans glupska längtan efter rysningen som drev honom att till och med spela om vår överlevnad. Jag hade kämpat med alla mina krafter för att skilja mig från honom, från alla mina förfäder, från min sjuka hemstad, och visa att jag var annorlunda. Kraften hade kommit från min tro på att vara något utöver det vanliga. Och nu hade det här barnet som bar på vem vet vilka gener i sina ådror (…), plötsligt hade han ritat en överraskande teckning, bara för att han ville härma mig. (…) och med en hade han visat mig att han bar på samma kraft som den jag som ung hade sett som ett särtecken. Det rörde sig alltså inte om en gåva som bara var min. Tvärtom, om den visade sig hos honom kanske den fanns hos alla – till och med hos den där barkillen från härom dagen – och i så fall var jag inte den jag alltid hade trött.”

Därefter inträffar en händelse som skakar om Daniele rejält och får honom att fundera över vem han blivit.

Jag gillade den här boken! Den är lite skruvad och Mario är en oberäknelig unge! Jag tycker särskilt om språket och hur författaren närmar sig Danieles existentiella funderingar. Den berör också den djupa konflikt som finns mellan Nord- och Syditalien och Neapel får utgöra sinnebilden av allt det dåliga i livet som Daniele velat fjärma sig ifrån. Även äktenskapet mellan dottern och svärsonen berörs och Danieles oförmögenhet att säga de rätta tröstande orden, visar att förhållandet mellan far och dotter aldrig varit särskilt innerligt. Men Daniele försöker så gott han klan, på sitt gubbiga vis! Det är omöjligt att inte känna sympati med honom.

Författare: Domenico Starnone
Titel: Väsen. Ett familjedrama
Förlag: Bazar förlag
Översättning: Helena Monti

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 juli, 2019 i Böcker, Rec.ex.

 

Belinda Bauer: När repet brister

När repet bristerBelinda Bauer är en favorit bland thrillerförfattarna! Hon skriver alltid gastkramanande och med en isande känsla av enannalkande katastrof, ofta med barn i betydelsefulla roller. När repet brister är hennes senaste bok på svenska och den är precis så där obehagligt läskig som jag älskar!

Jack och hans två yngre systrar blir lämnade i bilen på motorvägen medan deras mamma går för att hämta hjälp efter att bilen lagt av. Hon säger att hon snart ska vara tillbaka och under tiden är det Jack som bestämmer. De tre barnen väntar i vad som känns som en evighet och till sist bestämmer Jack för att de ska gå och se efter var mamman tagit vägen. De hittar henne aldrig och en kort tid därefter hittas hon död, knivhuggen i sin gravida mage. Tillsammans med pappan försöker syskonen läka sitt trauma, men pappan orkar inte och ger upp och en dag när han gått för att köpa mjölk så kommer han aldrig tillbaka. Jack försöker ta hand om sina syskon så gått det går och försörjer sig på att göra inbrott.

En kväll gör han inbrott i Catherine Whiles hem och lämnar ett meddelande till henne. Vid sängbordet har han satt fast en lapp med en kniv. På lappen står det Jag kunde ha dödat dig. Men Jack vill inte döda någon, han vill bara ha Catherines uppmärksamhet. Catherine, som är höggravid, bestämmer sig för att inte säga något om händelsen till någon, inte ens hennes pojkvän. Hon vill inte oroa honom och dessutom var allt hennes eget fel som lämnade badrumsfönstret öppet så att tjuven kunde smita in.

Mer vill jag inte berätta om handlingen, men jag kan avslöja att den tog en sån där gastkramande vändning som blivit Belinda Bauers signum! Jag frös till is där jag låg i sängen och läste! Visst är en del saker i boken lite otrovärdiga, som t. ex. att syskonen lever ensamma i huset utan att någon slagit larm eller Catherines agerande på slutet, men det bortser jag gärna ifrån när det finns så många andra komponenter som jag älskar! Som vanligt är Belinda Bauer oerhört duktig på att skildra händelserna genom ett barns ögon och som sagt, spänningen stiger kontinuerligt under läsningen och boken tappar aldrig fart. Har du inte läst Belinda Bauer så tycker jag att du ska göra det A S A P!

Författare: Belinda Bauer
Titel: När repet brister
Förlag: Modernista
Översättning: Nils Larsson

 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 juli, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Ön av Ragnar Jónasson

ÖnJag såg verkligen fram emot att återskapa bekantskapen med Reykjavikspolisen Hulda Hermansdóttir och blev väldigt glad när Ön dök upp i min brevlåda! Jag läste ju den första boken i serien, Mörkret, i vintras och det ovanliga med den var ju att författaren Ragnar Jónasson började sin serie med att berätta den bakifrån så att Mörkret utspelar sig i slutet av Hulda Hermansdóttirs karriär. Den här boken utspelar sig således 1987 respektive tio år senare, 1997.

Utanför Islands kust ligger en isolerad ö dit man bara kan tas sig med båt. Det finns inte så mycket på ön, men där finns en stuga. I den hittas 1987 en ung kvinna död. Hennes pappa åtalas och fälls för mordet, men han har alltid vidhållit sin oskuld. Tio år senare sammanstrålar fyra ungdomar som alla kände den mördade kvinnan väl. En av dem var hennes lillebror. Tillsammans återvänder de till ön för en helg där de ska minnas sin döda vän. En av dem ska aldrig återvända.

Fallet läggs på Hulda Hermansdóttirs bord. Hon beger sig genast ut till ön och påbörjar förhör med de tre kvarvarande ungdomarna. Ganska snart ser hon kopplingar till fallet med den mördade kvinnan för tio år sen. Dessutom ser hon tydliga brister i utredningen som då gjordes. Av den polis som nu är hennes närmaste chef och en av de manliga kolleger inom polisen som har svårt att erkänna Huldas kompetens. Inte nog med det, var och en av ungdomarna tycks dessutom dölja något, både för Hulda och varandra.

Ön är inte riktigt lika vass som Mörkret. Själva intrigen och gåtan som Hulda och läsaren ska lösa är väl kompnerad. Jag hinner misstänka flera olika under läsningen, men jag tycker att Hulda inte ges tillräcklig plats i berättelsen. Jag vill ju läsa mer om Huldas bakgrund och saknar att få reda på mer om henne. Det känns som om författaren håller läsaren på halster, vilket är lite frustrerande. Slutscenen är däremot riktigt ruggig, om man läst Mörkret, och förebådar verkligen vad som väntas skall.

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Ön
Förlag: Modernista
Översättning: Arvid Nordh

 
1 kommentar

Publicerat av på 18 juni, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning, Ungdomar, Vänskap