RSS

Kategoriarkiv: Rec.ex.

Grace eller Nådegåvan

Nu har jag (äntligen) läst Grace av Anthony Doerr!

Huvudpersonen hydrologen David Wrinkler drömmer om sin fru, innan de två ens har mötts. Han drabbas av sanndrömmar emellanåt och när han drömmer om en kvinna i mataffären som tappar något på golvet och att de sen gifter sig, så vet han vad han måste göra när detta väl sker i verkligheten. Förhållandet är försiktigt och trevande till en början eftersom kvinnan, Sandy, redan är gift. Hennes man är hockeyspelare och när han har sin träning passar de på att ses. Så småningom lämnar Sandy sin man för David och de två får en dotter tillsammans. Dottern Grace är två år då David en natt drömmer om hur de drabbas av en översvämning och Grace drunknar. Av rädsla för att drömmen ska slå in, lämnar han sin lilla familj utan ett ord. Han stiger ombord på ett fartyg och stiger av på en ö, Saint Vincent. Där blir han kvar i tjugofem år innan han bestämmer sig för att sätta sig på ett plan och flyga hem till USA igen för att ta reda på om Sandy och Grace fortfarande lever.

En stark trea! Bitvis vacker och melankolisk, bitvis blir jag fruktansvärt provocerad av huvudpersonens agerande och de beslut han fattar (eller inte fattar) Hans ödesdigra beslut känns absurt. Egentligen händer det inte särskilt mycket heller vad gäller yttre skeenden. Det mesta pågår i David Wrinklers tankevärld. Ändå så läser jag långa partier i taget och fascineras av allt nördigt vetande angående snökristaller och insekter. Och lär mig jättemycket som jag aldrig ens funderat över tidigare! För mig är det den stora behållningen med boken. Den här berättelsen hade blivit ännu bättre om Doerr hade varit en bättre författare. Tyvärr tycker jag inte han håller riktigt.

PS. Grace utkom redan 2005 med titeln Nådegåvan på Albert Bonniers förlag och är Anthony Doerrs debutroman.

Författare: Anthony Doerr
Titel: Grace
Förlag: Bookmark

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 januari, 2018 i Böcker, Debutant, Kärlek, Rec.ex., Vänskap

 

Inte den bästa av Coben

För oss thrillerälskare så är det alltid en högtidsstund när Harlan Coben kommer med nytt på svenska! Jag hade lite koll på att det skulle komma en ny bok på svenska, men blev ändå överlycklig när förlaget skickade boken till mig! Och dessutom lagom till julledigheten! Högt ställda förväntningar, med andra ord.
Låt mig redan från början slå fast att Sanningen inte är den bästa som Coben har skrivit, trots att den kommer som film med Julia Roberts framöver. Ändå är det förbaskat underhållande och närmast omöjligt att inte sträckläsa! På så sätt är han ju en skicklig författare. Han vet verkligen vad som krävs för att hålla läsaren i ett stenhårt grepp! Det är förstås inga djupare personporträtt eller målande beskrivningar av miljön. Cobens signum är ju alltid (?)  någon som visar sig ha levt i en lögn och som plötsligt upptäcker att inget är vad det synes vara. Den här gången heter huvudpersonen Maya Stern som är en före detta stridspilot. För två veckor sen blev hennes man brutalt mördad och Maya försöker att återskapa ett liv tillsammans med sin tvååriga dotter. Av hennes bästa vän får hon en digital fotoram med inspelningskamera för att kunna se så att barnvakten sköter om dottern på ett bra sätt när Maya inte är hemma. En dag får Maya syn på dottern som leker med Joe, Mayas döde make. Att Joes död på något sätt visar sig vara sammankopplad med det olösta mordet på systern Claire några år tidigare, skakar förstås om Maya rejält, samtidigt som hon blir fast besluten att ta reda på vad det är som pågår. Men vem kan hon egentligen lita på i sin omgivningen? Maya börjar rota i händelser från det förflutna och upptäcker att någon är väldigt angelägen om att de ska förbli dolda hemligheter.
Klassisk Coben-intrig! Det som jag stör mig lite på är faktiskt huvudpersonen Maya. Det är svårt att komma henne inpå livet och jag förstår inte alls hennes relation till dottern. Man kan tycka att dottern vore hennes allt nu när hennes livs kärlek är borta, att han ändå på något sätt lever vidare genom henne, men hon är märkligt ointresserad av sin flicka. Och om hon nu älskade henne, hade slutet kunnat bli som det blev? För att inte tala om hur onödig och orimlig den där epilogen ”25 år senare” är. Slutet är helt obegripligt, tycker jag. Vissa kanske kallar det en oväntad twist, men jag tycker det är ett billigt trick som inte håller. Det är svårt att skriva ner sina tankar om en bok när man inte får spoila något för framtida läsare, men kanske att du som läst Sanningen ändå hänger med i hur jag resonerar. Så sammanfattningsvis: Gillar du Coben så läs gör Guds skull! Men om du aldrig läst en thriller av honom tidigare, välj en annan att börja med. Varför inte Saknar dig  som jag beskrev som ”Coben i sitt esse!” förrförra vintern?
Författare: Harlan Coben
Titel: Sanningen
Förlag: Bookmark
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 januari, 2018 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Först ut 2018!

Årets första bok är utläst! Det har blivit ovanligt lite läst i jul, skyller på att jag istället varit väldigt social. Dessutom så är det alltid så när jag är ledig, att jag längtar jättemycket efter att bara slappa med en bok i soffan eller badkaret. Men så kommer de där semesterdagarna och jag blir hur rastlös som helst och vill göra en massa! Nu sitter jag med 1,5 dags ledighet kvar och undrar varför jag inte kopplade av mer… Någon som känner igen sig?
Hur som, min första utlästa bok 2018 blev Sjusiffrigt av Anna Karolina! Författaren är en alldeles ny beknatskap som jag inte läst tidigare, men det här bådade gott! Jag gillade den ovanliga intrigen och att förövarna i boken var tre kvinnor, Jag skulle säga att det inte hör till vanligheterna heller i deckargenren, De tre väninnorna Julia, Nicki och Carla kidnappar en rik affärsman i hopp om att pressa lösenpengar från hans ännu rikare pappa. Men allt går fel och innan de har fått några pengar blir de tvungna att köra sitt brottsoffer till akuten för att förhindra att han förblöder. På samma sjukhus som mannen läggs in arbetar Julia som läkare. Och ja, visst blir han hennes patient.
För ett år sen omkom Julias man och son i en bilolycka. De hade åkt hem tidigare från en fest och stannat vid vägkanten för att sonen behövde kissa. Då blev de påkörda av en bil som smet direkt från olycksplatsen och avled omedelbart. Därför är Nicki och Carla den enda familj som Julia har kvar. Carla har dessutom en bror som också betyder mycket för Julia. Han är missbrukare och har samlat på sig skulder han inte kan betala. Personen som han har fodringar hos är brorsan till Carlas ex. En känd gangster man inte gärna gör sig ovän med. Han pressat brodern på pengar och Carla blir indragen. Som vänner ställer de tre kvinnorna alltid upp för varandra. Även när det gäller att begå allvarliga brott. Men här finns också tvivel. Kan man verkligen lita på sina närmaste vänner? Berättar de alltid sanningen för dig? Och vad gör man när kärlek kommer in i bilden?
Boken är svår att släppa och karaktärerna känns faktiskt ganska trovärdiga, trots att de på pappret känns en smula överdrivna. Jag gissar att det beror på att Anna Karolina är duktig på att gestalta och har goda kunskaper i polisarbetet, efter attt själv ha jobbat inom polisen i 15 år. Jag är ju också svag för oväntade slut och när upplösningen börjar närma sig, läser jag med hjärtat i halsgropen och har ingen aning om hur det kommer att gå! Det som drar ner mitt betyg lite är att kvinnorna inte får fortsätta vara kaxiga och självständiga, utan att det måste komma en man emellan. Jag tycker heller inte att den förälskelsen är särskilt trovärdig, åtminstone inte så som den beskrivs. Ändå, visst har jag fått mersmak på att läsa fler böcker av Anna Karolina!
Författare: Anna Karolina
Titel: Sjusiffrigt
Förlag; Bookmark
 
1 kommentar

Publicerat av på 6 januari, 2018 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning, Vänskap

 

De sju systrarna

De sju systrarnaLucinda Riley heter en irländsk författare som fått två romaner översatta till svenska. I slutet av oktober kom den senaste av dem, De sju systrarna, i min ägo. Ska jag kort säga något om vilken typ av roman det är så skulle jag jämföra denna med Kate Mortons romaner. För som Kate Morton alltid skriver två parallella historier, gör Lucinda Riley när hon kommer med den första delen av sju planerade. Romanserien bygger på legenden om Plejaderna. Enligt pressutskicket ska det så småningom bli en tv-serie av böckerna och det skulle bli perfekt, tror jag! De sju systrarna har det mesta: omöjlig kärlek, familjehemligheter, historiska miljöer, lite detektivarbete och mystik.. Det här är en roman att förlora sig i!

Maia och hennes fem systrar har alla blivit adopterade av Pa Salt, en hemlighetsfull miljardär som byggt sig ett eget paradis utanför Genève. När han plötsligt går bort och begravs till havs, samlas syskonen på egendomen och varje syster får en ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sitt ursprung. Maias ledtrådar leder henne till Rio de Janiero, dit hon också reser. Hon arbetar som översättare och har en författare som hon arbetat med där. Tillsammans nystar de upp alla trådarna i Maias förflutna och berättelsen delar sig i två. Vi får följa med tillbaka till 1920-talet då Izabela Bonfacio, Maias mormor, är redo för att giftas bort. Hennes far har arbetat upp en förmögenhet i kaffeindustrin men drömmer om att tillhöral den verkliga aristokratin. Lägligt nog finns där en ogift ung man, Gustavo Aires Cabral, som blir förtjust i Izabela. Izabela älskar sin far, men älskar inte Gustavo. Hon lyckas köpa sig lite tid genom att övertala pappan och Gustavo att få följa med sin väninnan och hennes familj på en resa till Europa. Väl där så träffar hon en ung konstnär, Laurent Brouilly, Han går i lära hos en skulptör som heter Paul Landowski och som arbetar med en magnifik kristusstaty som ska placeras på berget ovanför Rio… I Laurents studio upptäcker Izabela vad äkta kärlek är och hon slits mellan plikten och önskan om att leva sitt liv som hon själv valt.

Jag älskar att de historiska referenserna är autentiska och att Paul Landowski faktiskt byggde den berömda statyn Cristo Redentor utanför Rio! Likaså är jag väldigt nyfiken på vem den där sjunde systern är och jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa de andra syskonens familjehistoria. Hoppas och tror att nästa bok i serien kommer ut på svenska under 2018! Jag har i alla fall hittat tre delar på engelska: The Storm Sister, The Shadow Sister och The Pearl Sister.

Förfáttare: Lucinda Riley
Titel: De sju systrarna
Förlag: Bazar förlag

 

Italiensk thriller

 
1 kommentar

Publicerat av på 26 november, 2017 i Rec.ex., Spänning

 

Just nu är jag här

Imorgon kl. 18 får vi veta vem som vinner Augustpriset i de tre olika kategorierna: skönlitteratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslítteratur. Och så förstås vinnaren av Lilla Augustpriset! En extra tumme hålls för Saga Miketinac från Ronneby som med sin mamma gick på samma mammabarngymnastik som jag och min ena dotter en gång i tiden. Världen är liten!

När jag fick erbjudande att få läsa en av de augustprisnominerade titlarna, tackade jag förstås ja med entusiasm! Jag älskar Augustpriset och tycker alltid det ´är så spännande med nomineringarna, Vem som faktiskt vinner till slut är inte alls lika intressant, tycker jag, men de utvalda titlarna håller alltid en hög kvalité. Dessvärre har jag inte tagit mig tid att läsa dem i år. Recensionsexen som vällt in (tack alla fina förlag!) har varit tillräcklig läsning för mig som haft ovanligt låg energi den här hösten. Jag har i alla fall önskat mig Anyurus roman i julklapp, men det är flera andra jag har varit sugen på, bland annat den jag fick möjlighet att läsa: Just nu är jag här av Isabelle Ståhl som faktiskt är en debutant! Isabelle Ståhl (1988) är född i Ängelholm och arbetar som litteraturkritiker och krönikör på Svenska Dagbladet, men har också skrivit för andra tidningar. Dessutom är hon doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet.

Huvudpersonen i Just nu är jag här heter Elise och läser en fristående kurs vid Stockholms universítet. En hel del av hennes vakentid läggs på mobilen och appen Tinder. Ofta med GPS-funktionen på så att hon kan se vilka av hennes matchningar som finns i närheten av henne. Ångesten och livsledan dämpas effektivt med alkohol, sömnmedel och kravlösa ligg. I alla fall tillfälligt, men det räcker för Elise som inte har några planer med sitt liv. Tvärtom, livet tycks vara helt utan mening. Vi lever ett tag, sen dör vi (oftast alldeles för sent).

”Det finns något så äckligt med naturen när den är så här färsk och nyvaken, något febrigt, kletigt, den söta doften från syrenerna påminner om ruttet kött. Det är så grönt att det ser overkligt ut, konstgjort, som en datoranimation. Det finns något outhärdligt med naturen, den är så ödslig och väldig och likgiltig. Jag får svindel när jag tittar för länge på världen utanför telefonskärmen. Jag skräms av dess djup.”

Isabelle Ståhl har skrivit en vemodig generationsroman om en ung kvinna som ljuger och iscensätter för att slippa vara äkta och därmed blotta sig själv. Hon brottas med känslor av otillräcklighet och meningslöshet, har svårt att engagera sig i något beständigt. Koncentrationen tryter. Vare sig det är pojkvänner eller livsplaner. Gränsen mellan det digitala livet och det verkliga livet har luckrats upp. Bekräftelse och likes på sociala medier slår det autentiska genslaget med hästlängder. Kanske för att det är något som du kan gå tillbaka och kontrollera i efterhand, kanske till och med känna samma känsla av eufori över att du faktiskt räknas. Dessutom är det viktigt att ständigt vara uppkopplad, påkopplad. FOMO (the Fear Of Missing Out) är högst verklig. Men så träffar hon Viktor, advokaten som är hennes kurskamrat och fem år äldre. Han som inte tycks ha några bekymmer och vars liv har en klar, utstakad riktning. Nu ska hon väl ändå äntligen kunna bli lycklig?

Jag känner mig märkligt gammal med mina 43 år när jag läser den här romanen. Texten talar egentligen aldrig till mig. Jag skräms av Elises passivitet och desillusion. Det är så sorgligt att läsa om hennes jakt på bekräftelse och hur hon ständigt tycks komma tillbaka till samma punkt hon utgick ifrån, som en stressad hamster i ett hjul. Samtidigt säger berättelsen förstås en hel del om vår samtid och därför är det fascinerande läsning, men det är snarare en dystopi jag får ta del av än en utopisk betraktelse. Det är läsning som gör mig illa till mods att läsa, men samtidigt berör den ju och får mig att känna någonting. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Det är svårt med läsning som gör en så nedstämd och ledsen. Skickligt berättad är Just nu är jag här i alla fall. Det tycker jag helt säkert.

Författare: Isabelle Ståhl
Titel: Just nu är jag här
Förlag: Natur och kultur

 

 

Deckare med otäck verklighetsförankring

Jag läser ganska mycket deckare och thrillers. Ändå var Lisa Bjurwald en helt okänd författare – och person! – för mig. Förra årets debuterade hon med den första deckaren om specialpolisen Rebecka Born, Tills bara aska återstår. Lisa Bjurwald själv är även en prisbelönt journalist och något av en expert på främlingsfientlighet. Hon är också chefsredaktör för tidskriften Författaren. När jag fick möjlighet att läsa hennes andra bok, Ta min hand, som just kommit ut, var jag väldigt pepp på att läsa.

Det är en mörk och otäck berättelse som utspelar sig under den stora flyktingströmmen till Europa för något år sen. Två bröder bor med sin släkting i ett grekiskt flyktingläger. Men så kommer det en man och för bort dem. När pojkarna vaknar upp befinner de sig med två andra män i en bil på väg norrut genom Europa. Samtidigt befinner sig specialpolis Rebecka Born i ett slags ingenmansland. För tillfället är hon avstängd från sin tjänst vid Sektionen för särskilda hot (SSH). Då kommer ett anonymt tips angående försvunna flyktingbarn. Hennes första reaktion är att avfärda tipset. Det är för det första tämligen vagt. För det andra har hon nog med sig själv och att reda ut den situation hon hamnat i. Men så kommer ett liknande tips. Den här gången från en mer betrodd källa och nyfikenheten väcks. Vart har alla försvunna barn egentligen tagit vägen? Rebeckas efterforskningar leder in till internets mörkaste vrå, Darknet.

Samtidigt varvas berättelsen också med de båda bortrövade brödernas öden och en pedofil som kallar sig Vargen. Det är en fruktansvärt skrämmande läsning. De inre bilder som kommer upp är ohyggliga, ändå är Lisa Bjurwald noga med att inte lägga krut på en massa sadistiska detaljer, vilket är klokt. Läsaren har ändå inga svårigheter att föreställa sig de fruktansvärda scenarion som utspelar sig i dessa pedofilnätverk. Jag tycker att Ta min hand är välskriven på många sätt. Det märks att Lisa Bjurwald har stora kunskaper i ämnet och känner ett genuint engagemang i dessa frågor. Det jag saknar är lite mer information om Rebecka Born, vem hon är som person och vad hon har varit med om. Kanske borde jag helt enkelt ha läst den första delen innan. Efterordet är det mest otäcka av allt. Här visar författaren att verkligheten ligger väldigt nära fiktionen.

Författare: Lisa Bjurwald
Titel: Ta min hand
Förlag: Bladh by Bladh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 november, 2017 i Övergrepp, Barn, Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning