RSS

Kategoriarkiv: Spänning

Kom i min famn av Caroline Eriksson

Gah! Vilken läsupplevelse! Krypande spänning som smyger sig på och lägger sig i magtrakten när jag läser. Kom i min famn av Caroline Eriksson är i samma stil som hennes tidigare roman De försvunna. Att författaren har läst en massa poäng i socialpsykologi märks. Både på sättet hon skriver fram spänningen och hur hon gestaltar alla karaktärer så att de känns som verkliga människor. På något sätt är berättelsen lite lik Mattias Edvardssons En helt vanlig familj. Family noir är verkligen min grej!

Samtalsterapeuten Simone Boman är på ett företagsjobb då hon mötet Thomas. Liksom hon själv är han gift och prioriterar familjen. De två kommer varandra nära under lunchrasterna och Simone, som allt mer börjat ifrågasatta sitt äktenskap med Kristoffer, känner sig sedd för första gången på länge. Hemma oroar hon sig för döttrarna, särskilt den yngsta som har problem med kompisar. Kan man i det läget välja sig själv? Simone vacklar i sitt beslut huruvida hon ska lämna sin man eller inte.

Thomas är lycklig tillsammans med sin fru. Deras fyraåriga dotter Belle är hans ögonsten. Thomas är väldigt mån av att göra rätt, att vara en god människa. När han en dag blir kontaktad av en okänd kvinna som vet detaljer om honom som få känner till, tvingas han konfrontera det förflutna och avslöja saker för sin hustru som han hade hoppats slippa. Men den okända kvinnan lämnar honom ändå inte ifred.

Det här är första delen i en ny serie som definitivt ger mersmak. Tyvärr är det väldigt långt till januari 2021, då nästa bok planeras ges ut. Jag längtar redan! Så se till att ge Caroline Eriksson en massa skrivtid, ni som kan! ☺️

Författare: Caroline Eriksson
Titel: Kom i min famn
Förlag: HarperCrime

 
3 kommentarer

Publicerat av på 12 januari, 2020 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Under den brännande solen

Två bröder, Nathan och Bub, möts vid en gammal grav ute i den australiska öknen. Vid gravstenen ligger deras döde bror Cameron. Han har dött en plågsam död utan skydd för hettan. Men hur hamnade han där? Enligt Bub hade de två bestämt att de skulle träffas vid en helt annan plats. Under kroppen finns en liten fördjupning, som om någon grävt ner något, men ingenting finns i sanden. En bit bort hittar de Camerons bil övergiven. Där finns förnödenheter för att klara ett längre stopp ute i vildmarken. Dessutom fungerar bilen utmärkt. Så varför övergav Cameron den enda säkerheten han hade för att bege sig ut till fots i det ödsliga landskapet under en het, brännande och livsfarlig sol?

Hemma på gården väntar Camerons hustru, deras två döttrar, modern, en farbror och två säsongsarbetare. Dessutom har Nathan med sig sin halvvuxne son som är på besök. Boskapsfarmen ligger ödsligt och skulle någon närma sig, ser man sanden yra på långt avstånd. Ofta går det veckor utan att de får besök. Nathan har en sårig vårdnadstvist bakom sig som till slut fick honom att bli bannlyst i den närmaste byn. När hans älskade hund förgiftades och dog undersvåra plågor, drog han sig undan världen och har därför inte besökt sin bror Camerons gård på ett år. De tre bröderna står inte varandra särskilt nära, men en gång i tiden skyddade de varandra så gott de gick från faderns brutalitet.

Camerons död rör upp både känslor och minnen. Platsen han hittades på är mytisk. Det finns otaliga historier om mannen som begravdes där. En gång i tiden vann Cameron pris för en tavla han målat av platsen. Flera märkliga omständigheter till Camerons död, gör att Nathan misstänker att någon vet mer än denne vill säga, men de ödsliga omgivningarna gör antalet misstänka starkt begränsat.

Jane Harper har gett ut tre böcker på svenska och jag har läst dem allihop (du kan se dem skymta på hyllan i bilden). Hetta och den här, En förlorad man, tyckte jag bäst om. En förlorad man har en spännande intrig, även om jag gissade rätt på en hel del, men framförallt är miljön, som berättelsen utspelar sig i, oerhört fascinerande! Varför? bosätter sig människor på platser, så avlägsna att den kan gå veckor innan en bil passerar? Dessutom i ett utmanande landskap, fullt med giftormar och en brännande sol som snabbt blir en dödsfälla. Gestaltningen är också bra och upplösningen känns riktigt trovärdig. Läs den, tycker jag!

Författare: Jane Harper
Titel: En förlorad man
Förlag: Bokförlaget Forum
Översättning: Klara Lindell

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 januari, 2020 i Böcker, Spänning

 

Jag har läst Årets svenska deckare

SkuggjägarenSvenska deckarakademin delar årligen ut litterära priser i kategorierna Årets bästa svenska deckare, Årets bästa till svenska översatta deckare samt Bästa deckardebut. I år vann Camilla Grebes Skuggjägaren pris för årets bästa svenska deckare med motiveringen ”Elegant komponerad polisroman med kvinnohistoriskt perspektiv”. Jag var först i kön på exet som jag beställt till bibblan och nu har jag läst ut!

Berättelse börjar med Elsie som är polissyster på 1940-talet. Hennes liv slogs i spillror när hennes blivande make omkom i en olycka och hon tvingades adoptera bort sin dotter. Hon börjar arbeta i Stockholm och försöker slå sig in på männens arbetsplats, vilket inte är helt lätt, men jobbet är hennes livlina. Elsie blir den första som möter den så kallade Träskmördaren som bryter sig in på natten, misshandlar, våldtar och spikar fast sina kvinnliga offer i golvet.

På 70-talet är det Britt-Marie som blir en av de poliser som utreder nästa fall då en kvinna återigen mördas med samma tillvägagångssätt. Hennes chef antingen ignorerar henne eller skäller ut henne. Till slut får hon på nåder sitta med på arbetsmötena med de manliga kollegorna. Britt-Marie lever ihop med Björn, som en gång var hennes stora kärlek men som nu super sig igenom dagarna. För att kunna arbeta har Britt-Marie fått be sin bistra svärmor om hjälp med sonen Erik om dagarna.

Tio år senare möter vi Hanne, som tidigare i serien är i 60-års åldern och är dement, men som nu är en ung akademiker som blir inkopplad när Träskmördaren åter slår till. Hennes uppgift är att bistå polisen med en gärningsmannaprofil som är en helt ny, och ifrågasatt, metod inom utredningsarbetet.

I den avslutande delen återser vi Hanne och även Malin från tidigare böcker i serien. Malin har precis återgått till jobbet efter mammaledighet och får tampas med sin chef Bodil, som tycker att Malin borde prioritera arbetet mer nu när hon är tillbaka. Det olösta fallen med Träskmördaren blir återigen aktuella när ett nytt kvinnolik hittas. Slutet knyter ihop de fyra olika kvinnornas berättelser väldigt snyggt. Skuggjägaren rymmer så mycket! Det är en historisk odyssé över kvinnors intåg i polisyrket och det motstånd den kvinnliga frigörelsen väckte. Jag tänker direkt på den nutida kopplingen med fenomenet med så kallade incels. Historien går igen! Dessutom är själva deckargåtan riktigt smart och jag kan inte gissa vem som är den skyldige! Camilla Grebe är något särskilt bland de svenska deckarförfattarna och nu inleds den långa väntan på nästa del. Lyllos dig som fortfarande har Skuggjägaren oläst, säger jag!

Författare: Camilla Grebe
Titel: Skuggjägaren
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 december, 2019 i Böcker, Deckare, Historisk roman, Spänning

 

The Nickel Boys av Colson Whitehead

Nickel BoysNär medborgarrättsrörelsen når den afroamerikanska befolkningen i Florida, tar en tonårig pojke som heter Elwood Martin Luther Kings ord till sitt hjärta. Han är precis lika mycket värd som en vit pojke.  Förändringens vindar blåser och ett annat liv är möjligt. Elwood övergavs tidigt av sina föräldrar och växte upp med sin mormor. Mormodern är en kärleksfull kvinna, men noga med att se till att Elwood vet vad som är rätt och fel. I skolan briljerar Elwood med sina kunskaper och han drömmer om att läsa vidare på college. Men i Jim Crows Södern med raslagarna som fortfarande begränsar och förtrycker, är ett oskyldigt misstag allt som behövs för att förstöra sin framtid. För Elwoods del blir det att få skjuts av en man, i en bil som visar sig vara stulen. Elwood döms till ungdomsvård och hamnar på en “skola”, The Nickel Academy. Syftet sägs vara att tillgodose fysisk, intellektuell och moralisk träning så att den kriminelle ungdomen kan bli en hedervärd och ärlig man. I verkligheten är The Nickel Academy en horribel miljö för pojkar med sadistiska lärare, korrupta tjänstemän, våld och sexuella övergrepp som vardag. Den pojke som ändå vågar bjuda på motstånd, försvinner lätt utan spår. Ingen vet heller riktigt hur länge man måste vara där. För att komma ut måste du klara dig till olika nivåer, som är helt godtyckliga och du kan lätt flyttas ned igen. Elwood försöker I den här miljön desperate hålla fast vid Dr. Kings ord som han själv yttrade till den vite mannen när han satt arresterad: ”Kasta oss i fängelse och vi ska ändå älska dig.” Elwoods bästa vän på skolan är Turner, som är desto mer desillusionerad. Han har för längesen insett att i den här världen kan man inte lita på någon och det enda sättet att överleva är att hålla sig på sin plats och undvika trubbel.

The Nickel Boys är en uppskakande berättelse. Fri från detaljer, men skrämmande ändå för som läsare förstår man mycket väl vad det är som sker. Kanske är det så skrämmande att det inte ens går att skriva ut i ord? The Nickel Academy och berättelsen om Elwoods öde är hämtat från verkligheten. Verklighetens skola hette Arthur G. Dozier School for Boys och har i efter hand beskrivit som ett koncentrationsläger för pojkar. Skolan var i bruk mellan åren 1900 och 2011 och när skolan stängdes så upptäcktes ca 80 omärkta gravar på området. Man tror att ungefär 100 pojkar bragdes om livet under sin vistelse på skolan. År 2017 bad staten Florida offentligt om ursäkt till överlevande och deras familjer för alla grymheter de fått utstå. Googla för mer information och bilder! Romanen kommer på svenska, på Albert Bonniers förlag, nu i november. PS. Älskar omslaget, så läckert!

Författare: Colson Whitehead
Titel: The Nickel Boys
Förlag: Little, Brown Book Group

 

En osannolik hjälte! Nikki driver en bokhandel på dagtid, på kvällen söker hon upp män som misshandlat sina kvinnor för att ”tala” dem till rätta. Det funkar alltid!

En dag blir hon anlitad av chefen för ett Silicon Valley-företag som misstänker en av sina anställda för att sälja företagshemligheter. Nikki antar uppdraget att skugga kvinnan som heter Karen, men upptäcker snart att inte allt står rätt till och avslöjar sig. Karen lovar att berätta vad det är som händer, men innan hon hinner göra detta, hittar Nikki henne brutalt mördad på sitt hotellrum. Och någon försöker lägga skulden på Nikki…
Samtidigt jagas Nikki av män som vill veta hur mycket Karen hann avslöja och för Nikki rinner tiden iväg. Hon måste få alla svar innan oskyldiga måste dö och dessutom undkomma dem som jagar henne.

Rädda mig från farliga män av S.A. Lelchuk har en oväntat bra intrig (skrämmande aktuell!) och hur klyschig Nikki än må låta så är hon gestaltad på ett sådant sätt som får mig att tro på att hon faktiskt existerar! Och hennes bakgrundshistoria känns intressant och väl underbyggd. Jag älskar hämnerskan Nikki, hon är så cool! Det här är första delen på en serie som jag definitivt kommer fortsätta att läsa!

Författare: S. A. Lelchuk
Titel: Rädda mig från farliga män
Förlag: Bokfabriken
Översättning: Anders Tengner

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 oktober, 2019 i Böcker, Bokhandlare, Humor, Rec.ex., Spänning

 

Mysrys i Ljusskär

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck handlar egentligen inte så mycket om en bokcirkel. Det är ett smart drag av författaren att ända välja just den titeln. Feelgodböcker med någonting bokrelaterat brukar gå hem hos läsarna, så även hos mig. Visst nämns här en del boktitlar också (bland annat en gammal favorit hos mig, Tidsresenärens hustru av Audrey Nieffenegger som tål att läsas om), men fokus är förstås på relationer och det är det Frida Skybäck är så bra på! Hennes personporträtt är alltid trovärdigt tecknade och hennes språk känns så lätt. Det känns alltid som att hennes romaner kommit till utan ansträngning, texten flödar fint över sidorna. Bokcirkeln vid världens ände växlar mellan en nutidsberättelse och en dåtida sådan. I nutiden återvänder Erika hem till sin mamma Mona i skånska Ljusskär för några veckors semester. Med sig har hon den sexåriga dottern, medan tonårsdottern och hennes man Martin är kvar hemma. Äktenskapet knakar i fogarna, främst på grund av att Martin jämt tycks sätta sitt eget företag högst på priolistan. Mona driver ett pensionat som heter Monas Bed & Breakfast & Books i sitt barndomshem och arbetar dygnet runt för att få det att gå runt. Ändå gnisslar det i rören, färgen flagnar och renoveringsbehovet är stort. Erika tänker försöka övertala sin mamma att sälja huset och gå i pension.

Samtidigt som Erika återvänder till Ljusskär, har Patricia tagit sig dit ända från USA. Hon söker efter sin sedan många år försvunna syster Madeleine som reste till Ljusskär i ett ungdomsutbyte för Frihetskyrkan och den karismatiske pastor Lindberg och sedan aldrig mer hördes av. Vi får också träffa Doris som nyligen förlorat sin älskade make sedan fyrtio år tillbaka och Marianne som växte upp i Ljusskär men som sedan dess har haft en framgångsrik karriär i Hollywood. Och Yousef förstås, trädgårdsmästaren från Turkiet.

Dåtidens berättelse utgörs av Madeleine och hennes ankomst till Ljusskär. Vi får följa henne när hon inrättar sig i Frihetskyrkans arbete och rutiner. Hon får dela rum med färgstarka Desirée som blir hennes förtrogna. Ganska snart väljs hon ut för enskilda samtal med pastor Lindberg och hon får också ansvaret för kyrkokören. Hon blir förälskad i pastorns son Jonas och drömmer om att resa till Afrika med honom för att missionera och ta hand om föräldralösa barn. Men så upptäcker Madeleine en del märkliga saker som hon inte riktigt kan få grepp om. Vad hände med Amanda som ledde kyrkokören tidigare? Och vad är det Aino har råkat ut för under ett besök inne på pastorns kontor?

Jag tycker att Frida Skybäck har skrivit en riktigt underhållande roman som skickligt knyter ihop de parallella berättelserna. Madeleines okända öde engagerar och det blir till sist ett spännande mysterium som jag anar upplösningen till, men ändå inte riktigt kan lista ut svaret på. Jag gillar helt klart den delen av romanen bäst, men befinner mig gärna på Monas pensionat också. Det är lite småputtrigt och mysigt att tänka sig det här pensionatet med alla böcker och att hänga med damerna en stund och höra dem smågnabbas. Här finns också en hel del att prata om, varför inte i en bokcirkel. På förlagets hemsida har Frida Skybäck satt ihop diskussionsfrågor som man kan använda sig utav.

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokcirkeln vid världens ände
Förlag: LB förlag

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 september, 2019 i Böcker, Feelgood, Släkthistoria, Spänning, Vänskap

 

Historierna som måste berättas del 2

OskuldMan skulle kunna kalla det orutinerat, det är trots allt jag som köper in böckerna till biblioteket, men jag missade helt att reservera Kicki Sehlstedts uppföljare till Sweet Lolita, Oskuld, trots att det är en av höstens måste-böcker för mig! Därför fick jag snällt vänta på min tur och när jag fick den läste jag ut den på ett par dagar. Hur länge måste jag nu vänta på nästa bok? Vi är ett otacksamt släkte på så sätt, vi läsare. En författare behöver ofta en ansenlig tid för att avsluta ett romanprojekt och sen läser vi ut alstret på så kort tid, men Kicki Sehlstedt får faktiskt skylla sig själv! Är boken så spännande som denna så går det ju inte att läsa långsamt!

Journalisten Aida Svensson har efter skilsmässan flyttat in med dottern hos kriminologiprofessor Kajan Berglund. Det är en temporär lösning i väntan på en lägenhet. Kajan har fått en reporter efter sig som tror han hittat något spektakulärt i Kajans förflutna, samtidigt som hon kopplas in i ett fall som gäckat polisen i ett halvår. En försvunnen influencer, Linn Alvén försvann spårlöst efter sin artonårsfest. Det sista spåret efter henne är en snapchat-bild på Söder i Stockholm. Där tvingas Kajan samarbeta med sitt ex Micke, som håller i utredningen tillsammans med åklagaren han inlett ett förhållande med. En knepig situation, minst sagt. Inte blir det bättre av att Kajan kommer med svidande kritik mot polisens utredning, som innehåller flera graverande brister. En kritik som hon dessutom levererar i nyhetsprogram på tv.

Aida är för tillfället föräldraledig med Alice, men när hon besöker sin arbetsplats, tidskriften Probonos redaktion, får hon upp ögonen för en sluten facebookgrupp där medlemmarnas gemenskap tycks grunda sig på ett utbrett kvinnohat. I forumet skriver män om bristen på sex som förvägras dem av kvinnor som är horor och feministfittor. Jargongen är hård och bilder läggs ut regelbundet på kvinnor som misshandlas och våldtas och får en massa kommentarer som hejar på och uppmuntrar. Männen är ett internationellt fenomen och kallas för incels, en akronym för Involuntary Celibats, det vill säga män som lever i ofrivilligt celibat. Det är en oerhört skrämmande läsning, men egentligen inget nytt. Män tycks i alla tider ha hotats av kvinnor som tar plats i samhället. Problemet är väl att de lättare kan organisera sig nu i och hitta jämlikar, tack vare de sociala medierna. Kicki Sehlstedt vill nyansera bilden av en incel genom att låta en av dem få en röst i berättelsen. Jag tycker att hon lyckas delvis, visst är bokens Alxander en ömkansvärd människa på många sätt. Men själv påminns jag om alla de kvinnor som lever i ofrivillig ensamhet och verkligen lider, men som ändå inte låter sin situation yttra sig i ett våldsamt manshat. Sex och relationer är ingen förbannad rättighet! Hur sorgligt det än är att tvingasleva utan, är det inget man kan kräva av sin omgivning.

Parallellt med Linns försvinnande löper också en nutidsberättelse om Julia som är en influencer som håller på med träning och fått en stor grupp följare genom instagram och youtubekanal. Jag tycker att författaren gör ett fint personporträtt av en ung tjej som hamnat i en svår situation hon inte ser någon utväg ur. Det känns trovärdigt och Julias öde blir till slut lika spännande att följa som den försvunna Linns. Jag önskar Linn, Julia och alla unga kvinnor trygga vuxna som de vågar ta hjälp av. Ingenting är så svårt som det ser ut när man är ensam om sina tankar, allt går att lösa om man vågar berätta! Det gör ont i mig att tänka på att vår putsade fasad på sociala medier innehåller så mycket mörker som aldrig visas upp, att det finns så många, särskilt unga kvinnor, som mår så dåligt.

Jag hoppas att det här inlägget har fått mina läsare att bli nyfikna på Kicki Sehlstedts böcker. De är komplexa, trovärdiga och engagerar sin läsare! Förutom att vara oerhört spännande, alltså. Läs för sjuttom, läs!

Författare: Kicki Sehlstedt
Titel: Oskuld
Förlag: Piratförlaget

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2019 i Övergrepp, Böcker, Deckare, Spänning

 

Lyckan kommer, lyckan går

Det perfekta paret

Det perfekta paret av Elin Hildebrand är en underhållande berättelse om kärlek, familjerelationer och plötslig död. Celeste och Benji ska gifta sig i på Benjis familjegods i Nantucket. Celeste kommer från en mer anspråkslös familj med nära band till sina föräldrar. Gäster anländer från när och fjärran för att delta i festligheterna. Till och med Celestes svårt cancersjuka mamma kommer för att dela den lyckliga upplevelsen med sin dotter. Allt går enligt planerna, men bara några timmar innan ceremonin hittar Celeste brudtärnan död i vattnet, drunknad. Polisen anländer snabbt till platsen och börjar kartlägga de föregående dygnen. När de börjar skrapa på ytan, upptäcker de att allt inte var så lyckligt som det tycktes ge sken av och frågorna hopar sig.

Jag tycker att det går lite trögt att komma in i handlingen till en början. Polisarbetet känns lite stolpigt och det känns som författaren borde ha utlämnat det het och hållet och istället fokuserat enbart på relationerna. Detta är trots allt ingen deckare i vanlig mening och intrigerna under ytan skildrar Elin Hildebrand riktigt bra. Där lyckas hon verkligen väcka en nyfikenhet hos mig som läsare. Likaså är miljöerna runt Nantucket underbart beskrivna.

Jag har tidigare läst Winter Street av samma författare. Tyvärr har jag aldrig bloggat om den, men den finns omnämnd under 2014 års läslista. Jag minns det som en fin, men något banal julberättelse. Tydligen har den blivit en serie.

Elin Hilderbrand är själv bosatt i Nantucket sedan 25 år. Där bor hon med man och tre tonårsbarn. Hon har svenskt påbrå från båda sina föräldrar. The New York Post har kallt henne för ”The Queen of Summer Beach Read” och Det perfekta paret är hennes första mordgåta.

Författare: Elin Hildbrand
Titel: Det perfekta paret
Förlag: Lovereads
Översättning: Anna Thuresson

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 september, 2019 i Böcker, Kärlek, Spänning

 

Äntligen kom jag till Edinburgh International Book Festival!

Det här har varit på min bucket list ett tag, att någon gång besöka Edinburgh International Book Festival! I år var det äntligen dags! Vädret i Skottland bjöd (som vanligt?) på en fin mix av allt: sol, vindstilla, blåsigt, regn, moln, åska… men det är världsliga ting! Det var förstås en helt underbar upplevelse! Det var inte alls som en Bokmässa i Göteborg. Det var mycket mindre yta och mycket mindre folk, kanske för att den pågår under hela två veckor. Mycket kretsade kring program som man köpte biljetter till (redan i början av sommaren, mind you), inte så mycket var gratis och öppet för alla. På området fanns två stycken provisoriska boklådor med både böcker av författare som skulle besöka festivalen och skotsk litteratur i allmänhet. Vi hade köpt biljetter på nätet, samma dag de släpptes. Vi var lite osäkra på hur snabbt de skulle bli slutsålt, så vi hängde bokstavligen på låset. Det visade sig vara lite blandat. En del föreläsningar blev utsålda snabbt, men några som vi var på hade fortfarande enstaka platser lediga.

Vi kom till Edinburgh på första festivaldagen och vår första programpunkt var Tobias Jones som har skrivit en bok om Ultras, d v s fotbollssupportergrupperna i Italien. Boken han skrivit om detta fenomen heter Ultra. The Underworld of Italian Football. Det kändes som en given punkt för oss som älskar fotboll och jag har ju dessutom bott i Italien ett halvår och vet hur stor kärleken till sporten är där. Tobias Jones är journalist i grunden och flyttade till Parma i Italien redan 1991. Han berättade att Ultras är ett väldigt motsägelsefullt fenomen och de är illa ansedda även i Italien. Därför ville han belysa den positiva sidan hos dem och låta dem själva komma till tals utan att låta förutfattade meningar spela in. Ultras är en rörelse som har pågått under ca 50 år. Fansen är den enda riktiga länken till lagen numera, så som fotbollen har utvecklats. Kopplingen till egna spelare från området där man bor har försvunnit i och med att spelare köps och säljs och ägarna har heller sällan en koppling till platsen. Det är fansen som står för den. Till skillnad från de brittiska huliganerna är Ultras bättre organiserade och det är just gruppdynamiken som Tobias Jones tyckte var särskilt intressant att studera närmare. Till 90 % är det en manlig värld man möter, men alla var ovanligt välkomnande och inkluderande när Tobias Jones började att ta kontakt med dem. I varje supporterförening finns många olika grupperingar och dessa speglar i mångt och mycket det italienska samhället. Det kan finnas en hel del schismer och splittring inom gruppen, där ryms alltifrån extremvänster till extremhöger på den politiska skalan. Så småningom hamnade Tobias Jones i södra Italien i sin jakt på det goda inom Ultras. I Cosenza finns en franciskanermunk som har öppnat en

matbank för hemlösa, i vilken han engagerade Ultra. Det finns också en sällsynt närvaro i Ultras, en tro på ett lag som nästan blir en religiös upplevelse. Människor letar efter tillhörighet, oavsett om den är bra eller dålig. I Ultras finns personer med olika bakgrund och yrken. Det som Tobias Jones funnit är gemensamt för ledarna inom supporterföreningarna är att de är oerhört karismatiska, har humor och besitter stor intelligens. Jag ser fram emot att få läsa boken!

Senare på lördagskvällen var det dags att lyssna på Casey Gerald i samtal med DeRay Mckesson. Gerald Casey har skrivit boken There Will Be No Miracles Here – en oerhört stark titel, känner jag! (Jag köpte dock inte denna, utan DeRay Mckessons i stället…) Han är en ung, svart man från Texas som har gjort ALLT han kan för att bli accepterad fullt ut som medborgare. Han har studerat både på Yale och Harvard, startat företag, har haft TED-talks, blivit omnämnd som en av hundra mest viktigaste bloggare och hamnat på tidningsomslag. När han väl gjort allt det där, bröt han ihop och fick ett sammanbrott vid 27-års ålder när en nära vän begick självmord. Han insåg att han nått till en dead end och att prestera högt inte var tillräckligt. Den svarta befolkningen måste börja protestera och säga att det är nog nu! Casey Gerald är också homosexuell, men även om boken är självbiografisk har den inget komma-ut-kapitel. Anledningen till detta är, säger han själv, att det inte är så att en person vaknar en morgon och ser sig i spegeln och inser att han är gay. Det är en process som pågår länge och upptäckten kommer alltid av en specifik händelse, att ha känt något starkt. Men för att älska krävs mod, för att älska är att ta risker. Och länge var Casey Gerald en fegis, men inte längre. DeRay Mckesson har skrivit boken On the Other Side of Freedom och den köpte jag! DeRay Mckesson är i grund och botten lärare. För fem år sen reste han till Ferguson för att protestera mot polisvåldet mot den svarta befolkningen efter att en 18-åring hade skjutits till döds helt utan annan anledning än just hans hudfärg. Där blev han en av grundarna till rörelsen Black Lives Matter och arresterades själv. Gerald och Mckesson är gamla vänner och deras samtal präglades av en stor närhet. Under samtalet gick strömmen. På grund av kraftig åska stängde man ner elen på gatan och endast nödljus tändes. Där satt de utan mikrofon och med endast en mobillampa som ljus och fortsatte helt lugnt samtalet! Så otroligt proffsigt! Vi hamnade bredvid ett äldre amerikanskt par som bodde i Edinburgh nu. Kvinnan började prata med oss direkt när vi satte oss och frågade hur vår första dag på festivalen varit. Så härligt amerikanskt, älskar det! Hon var från Illinois och maken från Texas. alldeles i närheten av där Casey Gerald växte upp. Han utmanade verkligen stereotypen av en äldre vit man från Texas, höll ett tacktal efter samtalet och var alldeles tårögd. Så underbart ögonblick!

 

Dagen efter lyssnade vi först på Zinzi Clemmons, som skrivit boken What We Lose. Hon är också amerikan och hennes debutroman har fått stor uppmärksamhet i den litterära världen. Hon flankerades av Miren Agure Meabe som kommer från den baskiska delen av Spanien och skriver på baskiska. Hon hade en tolk med sig. Det är nog det samtalet som var sämst, även om det fortfarande var väldigt intressant att lyssna på. Kanske var inte moderatorn lika vass som de andra, kanske var det tolken som störde upplevelsen lite. Jag vet inte. Båda författarna har skrivit autofiktiva romaner. Zinzi Clemmons (i gult) vårdade sin döende mamma och skrev dagbok under hela perioden fram till hennes död. Dessa dagboksanteckningar utgjorde grunden till romanen, även om hon ändrat och lagt till en del. För henne är formen lika viktig som själva storyn och gestaltningen. Hon liknar formen vid en behållare som måste passa intrigen och personerna. Hon är förstås väldigt tacksam över all uppmärksamhet hon fått med sin första bok, men önskar att den uppmärksamheten kunde ha delats på fler debutanter. Hon konstaterar att det finns så många fina böcker som aldrig får den uppmärksamhet de förtjänar och de tycker hon är sorgligt. Miren Agure Meabe har tidigare enbart skrivit poesi. Att byta genre var svårt i början, tyckte hon. Miren Agure Meabe är en av de största baskiska författarna. Sedan tonåren har hon ett glasöga. Glasögat försöker göra det ett riktigt öga kan, t. ex. blinka och i hennes bok blandar hon fakta om ögat med det autofiktiva. Även om hon exponerar sig själv i boken, visar hon endast brösten, som hon själv uttrycker det. Uppbrottet från hennes äktenskap fick henne att inse att glasögat var en symbol för allt hon förlorat i livet. Ibland fick hon påminna sig själv, under skrivprocessen, att skriva en snävare prosa och inte brodera ut med alltför många metaforer. Jag och herr E satt väldigt nära scenen och vi fascinerades av glasögat! Det var så vackert gjort, såg nästan exakt ut som ett riktigt öga! Till och med blänket fanns där! Jag köpte ingen av dessa böcker. Helt enkelt för att jag var tvungen att prioritera lite med tanke på plånbok och bagagevikt…

 

Därefter lyssnade vi på när Louise Doughty och Stuart Turton samtalade om sina nya böcker tillsammans med en jättebra moderator, Lee Randall. Louise Doughty kände jag till sen innan. Inte för att jag läst något av henne men jag såg ju tv-serien Kvinna inför rätta, som bygger på romanen med samma namn. Väldigt bra! Stuart Turton var en ny bekantskap för mig eftersom han bara har skrivit den bok som han var där för att prata om, The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle. Louise Doughty senaste thriller heter Platform Seven och ja, båda fick följa med mig hem. Den förstnämnda har jag redan läst ut, så snart kommer nog ett inlägg om den! Stuart Turton arbetade som frilansjournalist i Dubai när han övertalade sin fru om att han måste få skriva sin berättelse som han tänkt på sen han var liten, men att de måste flytta tillbaka till England för att han skulle kunna göra detta.Så de lämnade Dubai och återvände till England och där planerade Stuart Turton sin intrig i tre månader, innan han skrev ens en rad. Han började med själva mordet. Hur mördar man någon när man har en tidsdetektiv som byter kropp varje dag? Karaktärerna får samma möjligheter som läsaren att lösa mordet. Allt sker i ”realtid” och mysteriet liknar Agatha Christie mycket. The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle är en äkta pusseldeckare, men med vissa ”moderna” knep som att låta detektiven återfödas i olika kroppar. Jag kan avslöja att jag inte lyckades men tydligen finns två personer som lyckats och twittrade om det, så det ska vara görbart. Boken tog 2 1/2 år att skriva klart. Det är förståeligt, handlingen är oerhört intrikat. Louise Doughty berättade att hon en gång i tiden var student i Leeds och varje gång hon skulle åka hem så bytte hon tåg vid samma tågstation och denna station skulle sen komma att ”förfölja” henne resten av livet så fort hon skulle förflytta sig till en annan plats. Hon brukade föreställa sig att om hon hade varit en ond människa i livet, så skulle hon hamna i helvetet och det skulle vara just den här tågstationen. Därför utspelar sig just den nya boken där. Boken handlar om en kvinna som tappat sitt minne, men återfår det långsamt. Hon har själv dött, men bär skulden för att en man har mördats. När hon skrev boken, övernattade hon flera nätter på Northern Hotel som ligger precis med utsikt över tågstationen, i rum 132. Därifrån gjorde hon sen all research. Till skillnad från Staurt Turton så planerar Louise Doughty aldrig sina böcker. Hon skriver den scen som faller henne in och blandar allt i en pärm tillsammans med bilder som inspirerar henne. Normalt sett skriver hon både öppningsscenen och slutscenen tidigt i processen. Metoden hon använder liknar hon vid ett pusslande: först hörnbitarna, sen kantbitarna och till sist alla de där andra bitarna i mitten. Jag är väldigt pepp på att läsa Platform Seven efter det här mycket underhållande samtalet!

Söndagskvällen avslutades med Carol Ann Duffy, kanske Skottlands mest kända poet! Tillsammans med en ur-skotte, John Sampson, som spelade en massa olika blåsintrument, läste hon sina dikter. De flesta från sin senaste diktsamling Sincerity. Hennes dikter är väldigt lättillgängliga och skrivna på ett vardagligt språk. Ofta handlar de om olika sorters samhällsförtryck, ibland med en humoristisk ton. Det här var riktigt bra och det är fantastiskt att lyssna på en författare som läser upp sina egna dikter! Boken fick förstås följa med hem!

Hannah Beckerman och Bev Thomas, återigen med fantastiska Lee Randall som samtalsledare, var måndagens första programpunkt. Dag tre alltså på festivalen. Ingen av författarna hade jag hört om sen tidigare, spännande! Hannah Beckerman har skrivit romanen If Only I Could Tell You. Hon är journalist i grunden. Boken handlar om tre generationer kvinnor och hur familjehemligheter påverkar dem alla och sipprar igenom, generation för generation. Hon ville skriva om en äldre kvinna som inte levde på det sätt som andra förväntat, men efter femte utkastet så sa Hannah Beckermans man till henne: ”Du vet väl om att du skriver om de avgörande händelserna i ditt eget liv?” och då föll polletten ner. Det var en annan berättelse hon skulle skriva. Fram till förra året så hade Hannah Beckerman inte sett sin pappa sen hon var liten. Hon hade valt bort honom i sitt liv eftersom han var alkoholiserad. Nu finns han inte längre i livet och hon har gått många år i terapi för att förlika sig med sin livshistoria. Ruth Hartland, huvudperson i boken A Good Enough Mother av Bev Thomas, arbetar som terapeut på en traumaenhet. Hon är en framgångsrik mor till tvillingar, men den ena tvillingen är spårlöst försvunnen sen 1 1/2 år tillbaka. En dag möter hon en patient som väldigt mycket påminner om hennes egen son, Dan. Hon engagerar sig starkt i Dan och vill hjälpa honom, men hennes egen sorg efter sin förlorade son överskuggar hennes professionalitet och ställer till problem. Själv ville Bev Thomas skriva om paradoxen om att en förälder måste kunna älska och stötta sitt barn, men också att separera sig från barnet för att detta ska kunna bli självständigt. Det innebär att också vara en mamma som inte alltid finns där, hur svårt det än är. Jag köpte båda böckerna! Den förstnämnda, If Only I Could Tell You, har jämförts med Jojo Moyes och jag gissar att den snart blir översatt till svenska… Den andra, A Good Enough Mother, hade jag redan fingrat lite på inne i en av bokhandlarna. Omslaget är så snyggt med ett badkar där en kran står och droppar. Det väcker nyfikenhet och lockar verkligen till läsning!

Sedan var det dags för lite hederligt brittiskt Afternoon Tea! Vi fick ett flervåningsfat fyllt med olika scones och sötsaker i perfekt mumsstorlek! Den här gången tillsammans med kokboksförfattaren Caroline Eden som specialiserat sig på att skriva resereportage utifrån lokala recept. Boken hon hade med sig, Black Sea, utspelar sig i länderna kring Svarta Havet och människorna som lever där. Otroligt intressant hur havet skapat en gräns och en egen identitet som inte sällan skiljer sig från den övriga i landet. Hon pratade mest om Odessa och olika hamnstäder i Turkiet, men boken ska även handla om platser och mat från Georgien och Rumänien. Jag blev lite nyfiken på boken, inte så mycket för maten kanske, men för reseberättelsen, men det blev inget köp ändå.

Sista programpunkten vi lyssnade på var Danny Dorling, Geetha Marcus och Joelle Taylor som under ledning av den kända deckarförfattaren Val McDermid diskuterade hemlöshet i dagens Storbritannien. Mycket, mycket intressant och väldigt skrämmande. De två första var forskare vid olika universitet och hade lite olika utgångspunkter. Danny Dorling arbetade mycket med siffror och statistik kring hemlöshet och Geetha Marcus hade intervjuat unga kvinnor från olika resandefolk som alla hade rötter i Storbritannien och alltså inte är romer. Antalet hemlösa i Storbritannien ökar hastigt och både forskarna enades om att problemet är att inte politikerna VILL göra något åt det. En sjättedel av den brittiska befolkningen är idag hemlösa, men paradoxalt nog så har man i London t. ex. aldrig haft så många sovrum per capita som nu. Särskilt Danny Dorling pratade mycket om privata hyresvärdar som köper upp kommunala bostadshus, renoverar dem och sen hyr ut dem till kapitalstarka hyresgäster, inte sällan blir de övernattningslägenheter. Joelle Taylor berättade lite om sitt liv som hemlös. Hon har lyckats ta sig ur en fruktansvärd situation, inte minst med hjälp av knarket. Tack vare drogförsäljningen behövde hon inte längre sälja sin kropp och kunde spara ihop pengar för att ta sig loss från en hopplös situation. Hon har skrivit en diktsamling, The Woman Who Was Not Here, men som jag tyvärr inte köpte. Hon läste sina dikter med stolthet och en enorm känsla. Jag och Herr E blev både tårögda och fick gåshud. Tyvärr fick jag inte med mig boken hem på grund av att vi var tvungna att bege oss tillbaka till hotellet för att ta oss ut till flygplatsen. Dessbättre så såg vi Joelle Taylor på flygplatsen och bytte ett par ord med henne, mest för att berätta hur väldigt berörda vi blivit av hennes dikter och framförande.

Ja, det här blev ett v ä l d i g t  långt inlägg om fantastiska International Edinburgh Book Festival 2019! Jag är så glad att vi kom dit och hoppas förstås att det blir fler tillfällen framöver! Inramning med Edinburgh stad kunde inte ha varit bättre och atmosfären var helt underbar. Så många litteraturälskare på samma ställe!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Belinda Bauer: När repet brister

När repet bristerBelinda Bauer är en favorit bland thrillerförfattarna! Hon skriver alltid gastkramanande och med en isande känsla av enannalkande katastrof, ofta med barn i betydelsefulla roller. När repet brister är hennes senaste bok på svenska och den är precis så där obehagligt läskig som jag älskar!

Jack och hans två yngre systrar blir lämnade i bilen på motorvägen medan deras mamma går för att hämta hjälp efter att bilen lagt av. Hon säger att hon snart ska vara tillbaka och under tiden är det Jack som bestämmer. De tre barnen väntar i vad som känns som en evighet och till sist bestämmer Jack för att de ska gå och se efter var mamman tagit vägen. De hittar henne aldrig och en kort tid därefter hittas hon död, knivhuggen i sin gravida mage. Tillsammans med pappan försöker syskonen läka sitt trauma, men pappan orkar inte och ger upp och en dag när han gått för att köpa mjölk så kommer han aldrig tillbaka. Jack försöker ta hand om sina syskon så gått det går och försörjer sig på att göra inbrott.

En kväll gör han inbrott i Catherine Whiles hem och lämnar ett meddelande till henne. Vid sängbordet har han satt fast en lapp med en kniv. På lappen står det Jag kunde ha dödat dig. Men Jack vill inte döda någon, han vill bara ha Catherines uppmärksamhet. Catherine, som är höggravid, bestämmer sig för att inte säga något om händelsen till någon, inte ens hennes pojkvän. Hon vill inte oroa honom och dessutom var allt hennes eget fel som lämnade badrumsfönstret öppet så att tjuven kunde smita in.

Mer vill jag inte berätta om handlingen, men jag kan avslöja att den tog en sån där gastkramande vändning som blivit Belinda Bauers signum! Jag frös till is där jag låg i sängen och läste! Visst är en del saker i boken lite otrovärdiga, som t. ex. att syskonen lever ensamma i huset utan att någon slagit larm eller Catherines agerande på slutet, men det bortser jag gärna ifrån när det finns så många andra komponenter som jag älskar! Som vanligt är Belinda Bauer oerhört duktig på att skildra händelserna genom ett barns ögon och som sagt, spänningen stiger kontinuerligt under läsningen och boken tappar aldrig fart. Har du inte läst Belinda Bauer så tycker jag att du ska göra det A S A P!

Författare: Belinda Bauer
Titel: När repet brister
Förlag: Modernista
Översättning: Nils Larsson

 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 juli, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning