Förlåt för hålet

Jag läser ju sällan böcker för barn och unga numera. Mina egna barn har blivit för stora och i mitt jobb ligger fokus på vuxna läsare. Men så fick jag erbjudande av Hanna Landahl att läsa hennes nya mellanåldersbok, Förlåt för hålet, och tackade ja. Mycket på grund av att jag har tyckt mycket om hennes båda vuxenromaner, Välkommen till Himmelsta och Under två timmar. Jag gillar verkligen Hannas sätt att gestalta! Hennes karaktärer känns alltid genuina och trovärdiga. Trots deras brister finns det en värme omkring dem som jag tycker mycket om. Det känns som om Hanna skriver om personer som hon själv är väldigt mån om och det smittar av sig på mig som läser. Så även i denna lilla pärla, Förlåt för hålet.

Här är det 10-årige Aston som är berättelsens huvudperson. Han har en liten annorlunda tillvaro eftersom han bor i långa stunder ensam med sin morfar medan hans mamma är ute i världen och rapporterar om katastrofer. Givetvis saknar han sin mamma mycket och vykorten hon skickar är inte tillräckliga. När bästisen Hugo sviker, gör det som allra ondast inuti Hugo och då gör han något han vet att han inte får. Han karvar i väggen med en blyertspenna. Varje gång han gör det blir hålet i väggen större, men det onda inom Hugo lindras och känns inte lika mycket efteråt. Ibland hjälper det också att kolla på skateboardfilmer på youtube. Aston har sin klara favorit. En tjej i hans egen ålder som gör de mest grymma tricken. Kan det verkligen vara samma tjej som flyttat in i huset bredvid Aston och morfar? Han är inte säker, men tycker i alla fall att hon är väldigt, väldigt lik henne.

Aston är en helt underbar kille med Adhd och autism. Det gör att han måste ta mediciner för att orka med vardagen och få tankarna att sakta ner lite. Det är ett fint porträtt av en kille som inte är som andra på många sätt, men som är väldigt lik oss också. Tänker att det är viktigt med såna karaktärer i böcker som vänder sig till barn. Så skönt att få känna igen sig, tänker jag, och att man inte måste vara bara stökig och utagerande om man har den här funktionsnedsättningen. Morfar i boken får också full pott! Han är varm och inkännande. En sån som förstår direkt, utan att en massa ord behöver sägas. Fint med en vuxen som faktiskt finns där för en. Boken är lättläst, men rymmer mycket innehåll. Blyertsillustrationer av Linda Mickelsson bryter av texten, men tillför inte något extra till berättelsen. Läs Förlåt för hålet och känn värmen!

Författare: Hanna Landahl
Illustrationer: Linda Mickelsson
Titel: Förlåt för hålet
Förlag: Idus förlag

 

Annonser

 

Deckare med hemma-känsla!

Fraktur av Karin Slaughter är faktiskt den första bok jag läser av författaren, hur otroligt det än må vara! Jag borde ju ha snubblat över henne förut kan man tycka. Läser väldigt gärna deckare/thrillers och har ju bott i Atlanta (där författaren själv är bosatt). Fraktur är egentligen den andra boken om agent Will Trent vid Georgia Bureau of Investigation, men jag tycker att det funkade fint att läsa den ändå. Det är helt underbart att läsa om miljöer jag känner igen, gator jag åkt på och resturanger jag käkat på. Det adderar verkligen någonting extra till läsupplevelsen!

Det är en rafflande inledning på boken. Abigail Campano kommer tillbaka till sitt hus och upptäcker att rutorna i intill ytterdörren är sönderslagna. När hon går in genom hallen ser hon blodiga fotspår på golvet. När hon följer dem uppför trappan ser hon sin tonårsdotter ligga blodig med kläderna uppdragna längst bort i korridoren och kort därefter kastar sig en man mot henne med en blodig kniv i handen. I det läget gör Abigail det som alla mödrar skulle önska att de kunde i det läget – hon dödar mannen.

Men när Will Trent kommer till platsen, ser han direkt något som Atlantapolisen missat. Blodspåren och den tekniska bevisningen pekar på ett helt annat scenario än det man först trodde skett. Som tack för detta blir han hopparad med Faith Mitchell, vars mamma Will Trent har utrett internt. Faith har, liksom Will Trent, sin egen komplicerade bakgrund och van som hon är med att handskas med mansgrisar inom polisen, är hon beredd på att vässa armbågarna ännu en gång. För att komplicera utredningen ytterligare, delar Will en gemensam, historia med Abigails man Paul. Båda två är dock ytterst angelägna om att den hölls hemlig för omgivningen.

Fraktur är en spännande och välskriven deckare. Inte jättehögt tempo, men känns väldigt grundlig. Jag uppskattar att författaren fixar att hålla spänningen upp utan avslutande cliff hangers i varje kapitel. Det tyder på självförtroende och en stark intrig, tycker jag! Will Trent är onekligen en intressant karaktär, som ska bli kul att följa. Känns nydanande att skriva om en agent med läs- och skrivsvårigheter, i stället för den vanliga missbruksproblematiken, tycker jag. Det blir definitivt fler böcker av Karin Slaughter för mig framöver!

PS. Tycker det är barnsligt kul med en deckarförfattare som heter Slaughter i efternamn! 🙂

Författare: Karin Salughter
Titel: Fraktur
Förlag: HarperCollins
Översättning: Villemo Linngård Oksanen

 

 

 

För oss som älskar litteratur

”Han pratade om böcker som om de vore levande varelser – gamla vänner, ibland farliga fiender, vissa framstod som provocerade tonåringar, medan andra var gamla damer som broderade framför brasan. I biblioteken fanns, enligt honom, griniga vetenskapsmän, förälskade par, ursinniga furier, potentiella mördare, magra pojkar av papper hand i hand med sköra flickor, vars skönhet upplöstes allt eftersom orden för den ändrades. Vissa böcker var vilda hästar, aldrig inridna, som drog med en i rasande galopp där det bara var att andlöst klamra sig fast i manen så gott det gick. Andra var båtar som fridfullt seglade fram över en sjö i fullmånens sken. Ytterligare andra var fängelser.”

Juliette tar varje morgon metron till sin arbetsplats i Paris. Hon arbetar som fastighetsmäklare och hennes liv är trist inrutat i en massa fasta rutiner. I hennes hand vilar alltid en uppslagen bok, men Juliette ägnar minst lika mycket tid att studera vad hennes medpassagerare läser. Som t.ex. mannen med insektsboken eller kvinnan som alltid slutar läsa på sidan 247, innan hon stänger igen boken med tårfyllda ögon. Men så en dag bestämmer sig Juliette för att ta en omväg till jobbet. I en gränd upptäcker hon en port som står öppen med hjälp av en inklämd bok som dörrstopp. Detta väcker Juliettes nyfikenhet och hon bestämmer sig för att undersöka vad det är för ett ställe. Hon kliver rakt in i en verksamhet som kallar sig Böcker utan gränser och mannen hon träffar tror direkt att hon är någon av de nya boksmugglarna. Det hör man ju direkt att det här är en ljusskygg verksamhet som försiggår i den lilla gränden!

Juliette – kvinnan som läste på metron av Christine Féret-Fleury är en modern saga, fylld till bredden av kärleken till litteratur. Alla vi som lever och andas böcker får verkligen njuta av den här berättelsen. Det är en sann må bra-bok om att ha modet att ompröva sitt liv och våga följa sitt hjärta!

Författare: Christine Féret-Fleury
Titel: Juliette – kvinnan som läste på metron
Förlag: Sekwa
Översättning: Lisa Marques Jagemark

 

Lång väg till rättvisa

David Baldacci har jag faktiskt lyssnat på en gång i Atlanta, när jag bodde där. Herr E gillar hans böcker och det var därför jag hängde med på författarbesöket. Men det är jag glad att jag gjorde för Baldacci var mycket underhållande att lyssna på, full av roliga anekdoter och spännande äventyr som han upplevt! När jag nu såg att han hade kommit med en ny bok, i en helt ny serie, ville jag läsa. Jag tror faktiskt inte att jag läst någonting av honom tidigare…?

Nu har jag i alla fall läst den första i en planerad serie om FBI-agenten Atlee Pine. Boken heter Lång väg mot rättvisa. Berättelsen börjar med att Atlee Pine besöker ett högriskfängelse i Colorado. Där sitter en man inspärrad för flera brutala mord, Daniel James Tor. Atlee Pine är där för att äntligen få svar på vad som hände hennes tvillingssyster och hon är fast förvissad om att Tor sitter inne på den informationen.

När Atlee Pine senare är på jobbet, som innebär att hon är ensam ansvarig för Grand Canyon-området på Arizonaenheten, försvinner en turist spårlöst från sitt nattläger. Hans åsna hittas med uppsprättad buk nere i på bottnen av Grand Canyon, men mannen själv är försvunnen. Atlee Pine kallas in för att utreda händelsen och inser snart att den försvunne turisten inte är den han utgett sig för att vara. Men ju mer Atlee Pine nystar i fallet, desto fler frågor uppstår och när hon äntligen tycks få ihop intressanta ledtrådar, vill hennes chef att hon ska kopplas bort från fallet. Det är förstås inte möjligt, eftersom informationen hon har är att något pågår som kan hota hela nationen. Vid sin sida har hon sin sekreterare Carol Blum som visar sig vara mer användbar än Atlee först insåg.

Här är mycket action och schablonmässiga gestaltningar, men jag erkänner att jag tycker att det är ganska underhållande. Det är inte svårt att förstå varför Baldaccis böcker säljer så bra – eller lånas så mycket på biblioteken! Intrigen är något invecklad och inte särskilt trovärdig, men beskrivningarna av Grand Canyons natur är ett riktigt plus och tillför trots allt en stor del autencitet till historien. Jag hade önskat lite mer av en katt- och råttalek och kanske att vissa personer inte hade varit att lita på… Frågorna om tvillingssysterns öde lämnas kvar till nästkommande bok och då hoppas jag att vi får veta lite mer om Atlee Pines brokiga bakgrund.

Författare: David Baldacci
Titel: Lång väg mot rättvisa
Förlag: Bokfabriken
Översättning: John-Henri Holmberg

 

Cold Case: Försvunnen

Öppningsscenen är ruggigt otäck och en av de bättre jag läst på länge!

Orkanen Rut dundrar in över Skåne. En kvinna har kommit hem sent från en tjänsteresa och hennes man är bortrest. Deras barn sover över hos farföräldrarna. Trädgrenar slår mot fönsterrutorna och det knäpper överallt i huset när vindbyarna far fram. Plötsligt försvinner strömmen, men kvinnan intalar sig att det bästa är att krypa ner under täcket. Imorgon kommer allt att vara som vanligt igen. Men ingenting som förr igen. Morgonen därpå hittas kvinnan död – mördad – i en av badhytterna en bit från hennes hus i Höllviken. En kväll några dygn senare blir en kvinna våldtagen av en okänd gärningsman i sitt hem, men han begår ett misstag. Colaburken som han lämnar kvar på diskbänken bär spår av gärningsmannens DNA.

Tess Hjalmarsson är kriminalinspektör i Malmö och chef över Cold Case-gruppen. Hon har gett sig katten på att lösa ett gammalt fall med en 19-årig tjej som försvann från en utekväll i Simrishamn. Utredningen som gjorde då, i samband med försvinnandet, präglas av slarv och det finns uppenbara brister. Dessvärre tvingas Tess lägga utredningen åt sidan och istället fokusera på att försöka få fast våldtäktsmannen som härjar och som förmodas stämma in på en person som härjade i Köpenhamn några år tidigare.

Till sin förvåning märker Tess att utredningarna har vissa gemensamma beröringspunkter. Kan fallet med den försvunna 19-åringen rentav vara våldtäktsmannens första offer eller finns sanningen om försvinnandet att finna någon helt annanstans? Tillsammans har hon sin parhäst, den frispråkiga Marie Erling, vid sin sida. Privat är det lite rörigt i Tess’ liv. Hon lever ihop med en svartsjuk kvinna hon egentligen inte är kär i och en kväll ställs allting till sin spets och Tess´ tvingas till ett viktigt vägval.

Cold Case: Försvunnen är insprierad av ett verkligt försvinnande. Den då 22-åriga Helena försvann spårlöst på vägen hem från en utekväll i Mariestad. Fallet har inspirerat Tina Frennstedt, som har ett förflutet som kriminalreporter. Detta är den första delen i en planerad serie. Jag blir nyfiken på att läsa mer och fascineras av true crime. Kanske blir kopplingen till det verkliga fallet lite lös här, men Tess Hjalmarsson är en intressant karaktär som gör mig nyfiken.

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Cold Case: Försvunnen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett bättre jag

Marianne Power är en frilansjournalist och bor i London. Hon befinner sig mitt i livet. En söndagsmorgon vaknar hon med tung ågren över Livet. Baksmällan får huvudet att dunka och banksaldot blinkar med röda siffror. Och så är hon ofrivilligt singel. Sen tidigare har hon en förkärlek för självhjälpsböcker. Hennes bokhyllor dignar av hundöronmärkta böcker som alla utlovar de bästa resultat, men trots dem har hon ännu inte lyckats bli den balanserade och omtyckta person hon så gärna vill vara. Nu tror hon sig veta varför de aldrig har funkat. Hon har helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt för att följa råden till punkt och pricka. Därför bestämmer hon sig för att välja ut 12 st. och testa en varje månad och göra precis som författaren föreslår. Då måste hon väl ändå bli lycklig, eller hur? Med hull och hår går hon in för sin nya livsstil och första boken handlar om att utmana sina rädslor. Först en lista på saker hon egentligen inte vågar: vara modell för en krokiklass, göra ett ståupp-nummer på en krog, hoppa fallskärm, laga tänderna… Galet förstås! Men väldigt underhållande!

Marinna Power har en lätt ironisk ton och några av självhjälpsböcker sågas totalt. Dessutom har hon sin omsorgsfulla mamma i bakgrunden, som yttrar vassa repliker som får mig att fnissa högt. Trots Marianne Powers komiska beskrivningar är det här inte enbart en lättsam bok. I bakgrunden lurar depressionen och självhatet. Och visst är det så, att jakten på lycka till slut överskuggar det faktum att Marianne Power trots allt kanske har det ganska bra i livet? För vem är egentligen perfekt, när det kommer till kritan? Vägen till denna livsavgörande (?) insikt är både rolig och lite sorglig läsning och den kanske viktigaste lektionen står en taxichaufför för.

Jag gillade verkligen Ett bättre jag och tycker den slår ”huvudet på spiken” både vad gäller vår tids lätt narcissistiska tid och alla självhjälpsböckers utlovade ”quick fix”. Om det vore så enkelt att bli lycklig, vore vi inte så olyckliga! Dessutom, förnöjsamhet är inte så dumt ibland.

Författare: Marianne Power
Titel: Ett bättre jag. Hur självhjälp inte förändrade mitt liv
Förlag: Polaris
Översättning: Elisabeth Fredholm

 

 

F a n t a s t i s k !

Vår älskade av Kamila Shamsie är en fantastisk roman! Författaren lyckas levandegöra fyra sinsemellan helt olika karaktärer så att läsaren förstår och känner med dem alla. En oerhört viktig roman i vår polariserade samtid där det tycks så lätt att tycka en massa, men mycket svårare att försöka förstå varandra.

Isma är knappt vuxen när modern dör och hon tar hand om sina yngre syskon, tvillingarna Aneeka och Parvaiz. Deras far var jihadist och dog på vägen till Guantánamofängelset. Trots detta har Isma fått visum till USA där hon ska fortsätta sina studier i sociologi. Äntligen är syskonen så självständiga att hon kan börja tänka på sin egen framtid! I USA lär hon känna en annan britt på ett café. Hon vet direkt vem han är, men låtsas inte om något. Mannen, Eamonn, är son till Englands inrikesminister Karamat Lone. En man som Isma och hennes syskon avskyr på grund av hans ambition att visa att han inte är en muslim som alla andra. Karamat Lone är däremot en ny älskling i det politiska etablissemanget på grund av hans moderata muslimska tolkning. Isma och Eamonn tillbringar en hel del tid i varandras sällskap och när Eamonn återvänder till London har han med sig en present från Isma till deras granne. I stället för att posta den som det var tänkt, beslutar han sig för att överlämna presenten personligen istället. Där möter han Aneeka och blir blixtförälskad och de två inleder en hemlig kärleksrelation. Tvillingbrodern Parvaiz har försvunnit utomlands. Han är inte hos släktingar i Pakistan, som det var bestämt, men dyker då och då upp på Skype. Den enda han har lite kontakt med är Aneeka, men inte ens hon vet var han är eller vad han gör.

Förra året mottog författaren Kamila Shamsie (född 1973), som själv har pakistanskt ursprung, Women´s Prize for Fiction för den här romanen (Home Fire heter den på originalspråk). Det är hennes åttonde roman och jag blir naturligtvis väldigt nyfiken på hennes andra sju. Vår älskade är, trots sitt starka politiska tema, väldigt lättläst och slutet är brutalt överraskande. Jag får en inblick i hur svårt det kan vara att leva som muslim i en värld där terrorister har lagt beslag på ens religion. Att de ständigt måste vakta på sig själva och t. ex. inte bli en GM, Googlande Muslim, som aktar sig för att söka information om sådant som kan väcka misstankar. Det är en berättelse som vidgar mina vyer och som påminner mig om att inte döma för fort. Allt är sällan svart eller vitt. Och ett vet jag säkert, romanens fyra huvudpersoner kommer att finnas i mitt liv ett tag framöver. Skynda er och läs!

Författare: Kamila Shamsie
Titel: Vår älskade
Förlag: Polaris bokförlag