RSS

När författaren missar att förklara något väsentligt

Det är så snyggt omslag till Vendela Vidas roman När dykaren lämnar sin kläder! Men sanningen är att jag hade svåra problem med den här boken i början. Faktiskt var jag nära att ge upp, vilket jag försöker att undvika så långt det går. Men med facit i hand, det hade inte varit en särskilt stor förlust! Berättelsen är skriven i ett du-tilltal och dessutom i presens! Det kändes jätteavigt att läsa, särskilt när man dessutom inte har en aning om vem ”du” är! Sen blev det lite bättre, när jag väl kom in i handlingen.

En amerikansk kvinna landar i Casablanca, Marocco. Redan vid incheckningen på hotellet blir hon bestulen på sin ryggsäck. I den har hon alla sina värdesaker som mobil och plånbok. Hela hennes identitet. Den lokale polischefen lovar att hjälpa till efter att kvinnan ljugit om att hon skriver för New York Times och inte tvekar att varna sina läsare för att turista på orten. När han så småningom ger henne en färgglad ryggsäck och säger att de hittat hennes väska, spelar kvinnan med, trots att ryggsäcken inte är hennes. Passet i väskan föreställer en okänd kvinna som trots allt inte är så olik henne själv. Hon spelar kvinnan på passet ett tag, men byter sen till sin systerdotters namn, av rädsla för att bli påkommen med identitetsstölden. Frågan som läsaren ställer sig är förstås: Vem är hon egentligen och varför befinner hon sig i Casablanca?

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida beskrivs som ”rolig” i baksidestexten. Det är alltid knepigt med ”roliga” böcker. Det som är roligt för någon, behöver inte alls vara det för dig. Och faktiskt, jag ser inget roligt alls med den här boken. Den är definitivt sorglig och oroande mer än humoristisk. Dessvärre slutar den också i ett frågetecken och jag känner mig otillfredsställd när jag slår ihop boken. Dessutom finns det en stor invändning i mig som gnager. På sidan 17, alltså precis i början vid hotellets incheckningsdisk, skriver författaren att kvinnan tar fram passet ur ryggsäcken och fyller i sin information på hotellets blankett. Strax därpå blir ryggsäcken stulen, men passet ligger ju inte i ryggsäcken utan på disken!? Således tycks en identitetsstöld tycks helt onödig från början. Kvinnan kan ju bevisa vem hon är! Och frågan om vart passet tar vägen sen, lämnas obesvarad. Det borde ju rimligtvis ha tagits om hand av hotellpersonalen, eller hur? Såna här inkonsekvenser stör mig nåt oerhört och det drar också ner min läsupplevelse.

Vendela Vida (född 1971) bor i Kalifornien. Hon har en svensk mamma och är gift med författaren Dave Eggers. Tillsammans har de två barn. Vendela Vida har skrivit fem böcker och är också lärare i kreativt skrivande.

Författare: Vendela Vida
Titel: När dykaren lämnar sina kläder
Förlag: [etta]

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 juni, 2018 i Afrika, Böcker, Resor, Sorg

 

De sista flickorna

De sista flickornaDe sista flickorna av Riley Sager är en debutroman som gillas både av mig och av Stephen King! (Blurbad på omslaget) Jag har dock en invändning mot upplösningen, men jag vet att jag är lite kräsen. Jag läser ofta thrillers. Därför vill jag gärna både bli överraskad och känna att slutet är någorlunda rimligt. Här blir det lite too much med allt som händer och ett begränsat persongalleri gör ju att det inte är så svårt att lista ut hur det ligger till i god tid före upplösningen… Men fram till dess är det vansinnigt spännande och jag längtade till att få fortsätta läsa den!

Huvudpersonen Quincy är en av tre kvinnor som med några års mellanrum är de enda överlevarna från tre olika massakrer. I medierna har de därför kallats för de sista flickorna. De andra två, Samantha och Lisa har valt lite olika strategier. Samantha har gått under jorden och Lisa har skrivit en bok om det hemska som hände. Dessutom utbildade hon sig till barnpsykolog. De tre har inte haft någon kontakt med varandra genom åren. Quincy minns ingenting av det fruktansvärda som hände i stugan, Pine Cottage. Hon minns sin bästa vän, födelsedagsfesten och killen hon var kär i, men mycket mer är det inte. Nu har hon en stor matblogg och bakar sig fri från ångesten. Hon bor i en fin lägenhet som hon köpt av, pengar hon fick ut från försäkringen. Egentligen är hon inte så fri från sina minnen som hon vill låta påskina.
När Lisa plötsligt hittas död under märkliga omständigheter, söker Samantha upp Quincy i hennes hem. Samtidigt går medierna igång på hela de sista flickorna-grejen igen. Quincy påminns än en gång att hon är allt annat än ”normal” och hon känner ett slags samhörighet med Samantha. Hon är egentligen den enda som kan förstå vad Quincy gått igenom. Inte ens Coop, polisen som hållit kontakt med Quincy under alla år och varit ett enormt stöd, kan begripa. Eller hennes man Joe som hon älskar och som aldrig svikit henne, men som nu har fullt upp med sin karriär som brottmålsadvokat. Samantha blir därför både en livlina och någon som till sist skulle kunna putta Quincy över galenskapens rand.

Det är en häftig debut hon lyckas med, Riley Sager! Våldet är ganska blodigt och rått skildrat och tempot är pulshöjande. Riktigt läskigt är det att Quincy inte minns/vill minnas. Vad är det egentligen hon utelämnar för läsaren? Är hon en pålitlig berättare? I höst kommer redan en fristående uppföljare, Två sanningar och en lögn. Så klart jag kommer att läsa den!

Författare: Riley Sager
Titel: De sista flickorna
Förlag: Modernista

 
1 kommentar

Publicerat av på 8 juni, 2018 i Debutant, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Spänning

 

Konsten att dejta

img_1521När jag fick frågan från Bookmark förlag om jag ville läsa Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta, skrattade jag lite högt för mig själv. Jag, 43 år gammal och i ett förhållande sen 24 år tillbaka, kunde nog inte anses tillhöra målgruppen! Men så läste jag utskicket lite närmare och tyckte att den verkade ganska kul ändå. Så jag frågade med vändande mejl om jag kanske ändå kunde få läsa, även om jag inte var den primära läsaren som författaren hade tänkt sig och fick svaret: Klart du kan, den är väldigt underhållande, så fick det bli så!

Jag läste ut den i en enda sittning! Jag fnissade lite åt alla killtyper som författaren Cecilia Salamon stött på i sin jakt på den rätte. Kände igen en del av dem också. De fanns även på min dejtingtid. Att läsa Fuckboy är som att föra ett samtal med en nära tjejkompis. Det är en välbalanserad blandning av skämt och allvar rakt igenom. Jag gillar att Cecilia Salamon börjar med att slå fast att det faktiskt är helt okej att vara singel, om du trivs med det. Det här är en bok för dig som vill börja dejta för att du vill hitta någon att dela vardagen med. En hel del matnyttiga tips för den dejtingsugna finns också och en del fällor att hålla koll på. Författaren konstaterar också att det inte enbart har blivit lättare att dejta med alla appar och dejtingsajter. Visst har utbudet ökat markant, särskilt för den som bor i ett litet samhälle, men som nu kan få kontakt med presumtiva pojk- och flickvänner överallt i Sverige utan svårigheter. Men det innebär också att osäkerheten ökar. Kan jag lita på att jag är den enda som hen dejtar? Är profilbilden verkligen korrekt och relativt nytagen? Och så får vi förstås en massa bra tips på hur vi ska undvika dom där fuckboys som alltså är killar som både vill äta kakan och ha den kvar (och det är alltså du som är kakan!).

Louise Winblad har illustrerat boken och jag gillar verkligen dem jättemycket! De kompletterar texten fint och ibland så får dem också texten att lyfta lite högre än vad den annars skulle ha gjort (t. ex. i avsnittet Sluta tro på tankeläsning). Jag tycker att det här är en snygg presentbok som säkert skulle komma till nytta i ett singelhem. Annars funkar den rätt fint för oss stadgade gamlingar också.

Författare: Cecilia Salamon
Titel: Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta
Förlag: Bookmark förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 maj, 2018 i Böcker, Facklitteratur, Humor, Kärlek, Rec.ex.

 

Far och dotter i en dödlig katt- och råttalek

Träskkungens dotterKaren Dionnes thriller Träskkungens dotter var en sån bok som jag visste direkt att jag skulle gilla, första gången jag hörde talas om den! Mina föraningar stämde! Annars kan det ju vara lite vanskligt med de där förväntningarna…

”Om jag talade om för dig vad min mor hette skulle du känna igen namnet direkt. Mor var berömd, trots att det aldrig var någon hon hade drömt om. Hennes berömmelse var inte    av ett slag som någon    skulle önska sig.”

Orden ovan är Helenas. När hon var 12 år gammal flydde hon och hennes mamma ifrån den man som rövat bort modern som tonåring. Helena växte upp i en fallfärdig stuga, omgiven av träskmark i Michigan. Hennes pappa var Träskkungen, en man som styrde sin lilla familj med järnhand och inte tvekade att dela ut tortyrliknande bestraffningar om han tyckte sig nödgad. Helena lever sina första tolv år fullständigt isolerad från omvärlden, utan moderniteter som elektricitet och rinnande vatten. Av sin far lär hon sig följa spår i naturen och flå kaniner som hon fångat i fällor. Det är först som vuxen som hon förstår vidden av det hennes far gjorde mot dem. Nu har han rymt från fängelset och Helena misstänker att han kommer att försöka ta kontakt med henne, trots att det gått många år sen de träffades sist. Därför vill hon se till att förekomma honom och få tag i honom först. Helena har byggt upp en bräcklig tillvaro. Hon har aldrig berättat sanningen om hennes bakgrund för sin familj.

Det här är en psykologisk trovärdigt skildrad thriller som jag hade svårt att släppa! Både den hjärtat-i-halsgropen fyllda katt- och råttaleken mellan Helena och hennes otäcke far och tillbakablickarna till en skrämmande uppväxt håller mig i fast grepp! HC Andersens saga Dykungens dotter bildar en suggestiv fond till berättelsen. Men jag måste erkänna att dessa partier läser jag skyndsamt. Här finns så mycket annat intressant och jag tycker lika mycket om den nutida skildringen, som tillbakablickarna från barndomen.

Författare: Karen Dionne
Titel: Träskkungens dotter
Förlag: NoNa

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 maj, 2018 i Övergrepp, Barn, Rec.ex., Spänning

 

På tips från låntagare!

För några veckor sen kom en låntagare in till filialbiblioteket där jag jobbar en gång/vecka och lämnade tillbaka en bok som hon var helt lyrisk över! Hon hade lånat den på ren chans och frågat mig om jag kände till den. Det gjorde jag inte, mer än att jag sett den på hyllan. Boken heter Kvinna i Jerusalem och författaren Abraham B. Yehoshua. Jag blev förstås väldigt nyfiken och när jag tipsade låntagaren om att låna en bok som jag älskat som också har några år på nacken, Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones, så kom vi överens om att vi skulle läsa varandras rekommenderade böcker (jag älskar mitt jobb!). Nu har jag således avslutat Kvinnan i Jerusalem på altanen i morgonsolen och är också ganska lyrisk, faktiskt!

Boken gavs ut på svenska 2008. En kvinna i 40-årsåldern dödas vid ett terrorattentat på en marknad i Jerusalem. Hennes öde skulle ha farit obemärkt förbi om det inte vore för en nitisk journalist som snappar upp kvinnans dödsfall och skriver en artikel under rubriken ”Den chockerande omänskligheten bakom vårt dagliga bröd” där han anklagar kvinnans arbetsgivare, ett stort bageri i staden, för att inte måna om sina anställda. Kvinnan har legat oidentifierad på bårhuset i flera dagar och hennes enda personloga tillhörighet var en löneavi från sin arbetsplats. Bageriets ägare blir upprörd och vill genast skapa good will. Därför ger han i uppdrag åt sin HR-chef att utreda kvinnans liv och se till att hennes närmaste släktingar kompenseras ekonomisk för sin förlust. HR-chefen är nyskild och bor hemma hos sin mamma. Han är inte alls entusiastisk inför sin nya uppgift, men plikttrogen som han är accepterar han den ändå. Kvinnan visar sig heta Yulia och arbetade som nattstäderska på bageriet. Ju mer HR-chefen får veta om denna kvinna, desto mer uppslukad blir han av henne. I sin jakt att ställa saker och ting till rätta, blir han alltmer desperat och till sist är han så helt upptagen av detta att han inte ser det absurda.

Jag gillar hur denna roman är skriven. Alla personer, förutom Yulia som ju kan ses som bokens absoluta huvudperson, är inte namngivna annat än med titel eller funktion. Invävt i berättelsen finns också kursiverade röster från omgivningen som skildrar händelserna utifrån sett, till exempel Yulias grannar i hyreshuset. Det är väldigt snyggt gjort!

Så vem är då denne okände författare? På bokens omslag läser jag att Abraham B Yehoshua är född 1936 i Jerusalem och är en av Israels främsta författare. Han är också professor i litteratur och har tidigare gett ut flera böcker på svenska, som till exempel Älskaren och Den befriade bruden. Dessutom brukar han tydligen finnas med i nobelprisdiskussionerna. Jag konstaterar att han är ännu en israelisk författare som jag läst och tyckt om!

Författare: Abraham B. Yehoshua
Titel: Kvinnan i Jerusalem
Förlag: Brombergs

 
1 kommentar

Publicerat av på 21 maj, 2018 i Böcker, Mellanöstern

 

En träffsäker satir som gnager

Nej och åter nej

Ingrid och Jan är ett medelålderspar som varit gifta i 25 år snart. De har två nästan-vuxna söner som fortfarande bor hemma och beter sig som hotellgäster, nöjda med att slippa ansvar. Vardagen har mist sin forna glans, tycker Ingrid. Hennes jobb som lärare känns inte heller lika meningsfullt längre. Relationen till Jan präglas av repetitioner och rutiner, tycker Ingrid, medan Jan tycker att de har haft tur som fortfarande har hållit ihop allteftersom vännerna skilt sig. För Jan går också karriären strålande. Han har nyligen blivit befordrad till avdelningsdirektör och känner sig mer vital än någonsin. På arbetet har han spanat in en yngre kollega, Hanne, som är en av de coola på avdelningen. Efter en blöt personalfest hamnar de i säng med varandra och uppfylld av detta får Jan en märklig känsla att han vill berätta om sin hisnande upplevelse för Ingrid, men han besinnar sig i sista stund. Och så fortsätter han sin otrohetsaffär i hemlighet i drygt ett år, tills en dag då han inte kan hålla inne med det längre. Men han är noggrann med att poängtera att han inte tänker lämna Ingrid. Allt han begär är lite tid så att han kan reda ut vad det här är och se hur det är att leva med Hanne i en vardag (!). Hanne är 34 år gammal och har varit den andra kvinnan alltför länge nu. Hon drömmer om tvåsamhet och barn. Det där trygga invanda mönstret som ett stabilt förhållande erbjuder.

Ingrids, Jans och Hannes berättelser flätas samman i Nina Lykkes roman Nej och åter nej. I flera recensioner har den benämnts som ”rolig”, men jag tycker att den är mest deprimerande. Texten är ganska kylig och distanserad, när den skulle behövt en skopa värme för att beröra mig mer. Mest känner jag en frustration över Jan som är så egoistisk! Han är en tvättäkta manschauvinist som inte tar hänsyn till andras känslor alls, varken Ingrids eller Hannes. Han utgår enbart ifrån sina egna behov. Jag håller ju på Ingrid förstås och beundrar henne för att hon vägrar bli ett offer. Hon gör det enda rätta som väljer att finna ett annat liv, även om det också innebär att hon tar avstånd till allt och alla, även hennes söner. Det finns däremot flera träffsäkra vardagsbetraktelser, som till exempel konstaterandet sönerna slutade prata vid köksbordet vid 14-års ålder:

”Från en dag till en annan övergick de från att kvittra som småfåglar till att dumt stirra ner i var sin tallrik, och när föräldrarna försökte få med dem i pratet runt middagsbordet hördes bara några grymtningar från dem. Ingrid och Jan försökte sinsemellan hålla liv i samtalen, men i närvaro av de tigande, tuggande ansiktena var det svårt (…).”

Jag tror att många med tonårssöner kan känna igen sig där… Sammanfattningsvis blir boken ett kanske för mig. Jag är inte riktigt övertygad.

Nina Lykke (1965) är en norsk författare, bosatt i Oslo. Nej och åter nej är hennes första roman på svenska. Den är en av de nominerade titlarna till Årets bok 2018.

Författare: Nina Lykke
Titel: Nej och åter nej
Förlag: Wahlström & Widstrand 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 maj, 2018 i Böcker, Rec.ex.

 

Aktuell samtidsthriller med driv

I höstas var jag på Bokens dag i min stad och lyssnade då på bland annat Pascal Engman som debuterat med samtidsthrillern Patrioterna. Nu har den kommit i pocket och jag har läst! Låt mig börja med att fastslå att det här är en riktigt rafflande berättelse och en given present till den (man) som inte så gärna läser vanligtvis, men som vill ha en semesterbok på stranden. Jag tror att den här boken skulle kunna få den mest ovillige att fastna och planerar själv att lämna över den till någon i min närhet…

Ruggigt aktuell känns den också, på ett obehagligt vis. Jag vill inte tro att det skulle kunna bli ett verkligt scenario, men sanningen att säga så känns det inte långt borta alls. Carl Cederhielm heter mannen som tröttnat på att samhället ser ut som det gör med skäggbarn som begår övergrepp och släpps fria, knivslagsmål på flyktingförläggningar och det allra värsta av allt, en illegal invandrare som begår ett terrorattentat på Drottninggatan i Stockholm. De värsta skurkarna som förrått det svenska samhället är journalisterna som inte har skildrat verkligheten som den ser ut, utan vaggat in allmänheten i en tro på solidritet och empati som ska lösa alla problem. Därför har han tillsammans med sina två medhjälpare gjort en dödslista med tio namn på journalister som skadat Sverige allvarligast. Skräcken sprider sig på nyhetsredaktionerna bland reportrarna. Hot på mejl och sociala medier har blivit en vanesak men nu ser man sig över axeln hela tiden. I Chile finns en man som begått ett rån. Det är fem år kvar på brottets preskriptionstid, men redan nu funderar han mycket på att ta med sig sin gravida flickvän och lämna landet. Som livvakt till en rysk ”affärsman” går man aldrig säker och August vill ha lugn och ro. I Stockholm kör Ibrahim Chamsai taxi, ovetandes om att han om fyra veckor ska spränga sin taxibil och döda 32 personer i det värsta terrordådet i svensk historia. Han vill bara ha ett tryggt liv för sin hustru, sig själv och sin dotter som studerar till affärsjurist och bli en del av det samhälle han känner en sån stor tacksamhet för. Dessa tre berättelser mynnar ut till en enda när Carl, August och Ibrahims vägar korsas.

Det är rappt skrivet med ett härligt driv och kapitlen är ganska korta och jag tänker ”bara ett till, bara ett till” och har snart läst ut. Det är en otäck verklighet som skildras och planen för att skapa kaos i Sverige är djävulusisk, men väldigt effektiv. Det dör väldigt många i den här boken och jag önskar att fler av de goda kunde ha mött ett annat öde, men det är nog min enda invändning. Pascal Engman har tänkt ut en djärv plan för att förföra sina läsare och han lyckas med bravur i sin debut. Jag läser gärna fler böcker av honom framöver!

Författare: Pascal Engman
Titel: Patrioterna
Förlag: Piratförlaget

 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 maj, 2018 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning