RSS

De 7 nycklarna

De 7 nycklarna

De sju nycklarna, som boken fått sitt namn av, är nycklarna till det som kallas rotzonen för internet. De är utspridda på sju individer runt om i världen. En av dessa nyckelbärare är faktiskt svensk och hon heter Ann-Marie Eklund Löwinder. Förutom de sju nycklarna finns också fem olika säkerhetslager som man måste igenom. Rotzonen signeras av de sju en gång i halvåret för att alla ska veta att internets adresser är korrekta för att säkerställa att ingen främmande kraft tar över internet.

I Åsa Schwarz’ thriller är inte Ann-Marie Eklind Löwinder säkerhetschef för Internetsstiftelsen, utan småbarnsmamman Rebecka. Just att hon har familj och barn att ta hänsyn till gör henne också sårbar. Efter att ha vaknat en natt av någon som väser ”The key!” och samtidigt riktar en pistol mot henne, inser hon att hon är i fara. Säpo försöker övertala Rebecka att lämna över nyckeln till dem, men hon vägrar. Hennes man och barn flyttas till en säker adress, samtidigt som Rebecka försöker få kontakt med de andra nyckelbärarna. De visar sig strax att flera av dem har hittats döda, medan andra tycks spårlöst försvunna.

Med sina extremt goda hackerkunskaper försöker Rebecka ta reda på vad det är som pågår. Vem är det som försöker skaffa sig kontroll över internet? Spåren leder åt olika håll: den kinesiska underrättelsetjänsten, högerextrema organisationer och amerikanska NSA. Oavsett vilken fienden är – konsekvenserna skulle bli förödande!

De 7 nycklarna är en skrämmande thriller som är skriven i ett rasande tempo. Jag läser lite med andan i halsen och alla spår förvillar även mig! Boken är på nästan exakt 300 sidor och Åsa Schwarz har gjort ett fantastiskt jobb som lyckats sätta en helt ovetande läsare in i hur skyddet runt internet fungerar, utan att belasta texten med alltför mycket fackspråk! Jag förstår också vilken mardröm det skulle innebära om dessa nycklar hamnade i fel händer. Konsekvenserna vore så allvarliga att det är helt omöjligt att föreställa sig hur det skulle gå för oss. Med alla IT-skandaler på sistone är De 7 nycklarna särskilt aktuell och tänkvärd. Den är så mycket mer än ”bara” underhållning! Jag tycker också att tankarna som författaren delar med sig av i slutordet är oerhört vettiga. Visst borde vi reflektera mer över den digitala säkerheten och vara källkritiska i allt vi läser, och kanske delar, på internet!

Författare: Åsa Schwarz
Titel: De 7 nycklarna
Förlag: Hoi förlag

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 16 september, 2017 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

De anhörigas kamp

I förmiddags var det dags för min bokcirkel på biblioteket där jag jobbar. Det var första träffen efter sommaruppehållet och extra kul att det var två nytillkomna damer med! Vi hade läst tre titlar av Susanna Alakoski. Själv hade jag läst April i anhörigsverige. De flesta tyckte att böckerna var för eländiga och jobbiga att läsa, men jag och en till deltagare tyckte att det var läsning som berörde!

April i anhörigsverige är en ytterst angelägen bok om missbruk och alla de anhöriga som drabbas. Det är ett slags dagbok, Susanna Alakoski skriver också om deadlines, middagar och olika framträdanden, men då och då blir texten mer åt essä-hållet. Både korta och långa utläggningar om det sociala arvet barn till missbrukande föräldrar bär med sig i olika grad. Men allt är inte nattsvart. Barn till missbrukare som inte själva faller i missbruk tenderar att bli oerhört kompetenta vuxna: ansvarstagande, en förmåga till överblick, god analysförmåga, lojala och empatiska. Men det är klart, priset för detta är oerhört högt.

Det finns många intressanta iakttagelser och information att ta till sig. Boken är väldigt självbiografisk i många stycken och någonstans skriver Alakoski att en annan möjlig titel hade varit Susannas kamp. Jag läste boken lite i taget och det var nog klokt, risken för känslomässig utmattning är hög. Det är bitvis oerhört tung läsning, men vardagligheterna som skildras ger små välbehövliga pauser. Avslutningsvis ett sånt vackert stycke angående att försonas:

”Känslan av att vara älskad är starkare än allt missbruk i världen. I detta ligger läkningen. De ville oss inte illa, de kunde oss bara inte väl.”

Till nästa gång ska vi läsa en roman av Åsa Hellberg. Blir definitivt lite lättsammare! Älskar blandningen!

Författare: Susanna Alakoski
Titel: April i anhörigsverige
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
 

Fin debut om att våga stå upp för sig själv

Det är 1987. Jim sitter på ett flygplan, på väg till farbrodern och kusiner på Nya Zeeland. Han är på flykt från sitt gamla liv i Stockholm. En flykt från smärtsamma minnen av mobbningen under skolåren, från att ha svikit den person som betytt allt för honom. Men också en chans till omstart, att vara den han faktiskt är fullt ut, att våga stå upp för sig själv. Men livet ”down under” blir inte alls som Jim har tänkt sig. Vistelsen hos släktingarna blir inte alls som Jim föreställt sig och till slut blir han utkastad från hemmet och får flytta till ett vandrarhem. Där möter han amerikanen Adam som tar med honom på en omvälvande resa som också blir Jims räddning.

Parallellt får läsaren ta del av små fragment av Jims skoltid. Lite nämns om Jims familj utan det tycks vara vänner och mobbare som huvudsakligen påverkat honom. År 1977 går Jim i tredje klass. Väl medveten om att han inte är riktigt lika ”killig” som de andra grabbarna i hans klass. Noga med att inte leka för mycket med tjejerna för då kan han ju bli smittad av det där ”tjejiga” som flickor har. Denna eviga längtan efter att vara ”rätt” och att passa in. Att ständigt pejla av vad alla andra tycker och försöka rätta sig in i leder, inte sticka ut, vara ”normal”. Så fortsätter det egentligen för Jim ända till Det Största Sveket. Så hemskt att behöva skada den man älskar för att slå sig fri, men helt nödvändigt ändå, för Jim.

Johan Ehns smått självbiografiska (sägs det) debut Down under är inte så speciell till en början, faktiskt lite småseg. Men berättelsen växer ju mer bilden av Jim målas fram. Även om fokus mycket ligger på att Jim ska våga stå upp för sig själv och våga visa andra att han är faktiskt är gay, så rör mycket existentiella frågor vi alla brottats med någon gång i livet, inte minst under tonårstiden. Det är en fin roman som Johan Ehn har skrivit och jag ser fram emot fler berättelser från honom framöver.

Johan Ehn (f. 1967) är skådespelare och konstnärlig ledare för Teater Barbara i Stockholm. Han är också gift med författaren Mats Strandberg.

Författare: Johan Ehn
Titel: Down under
Förlag: Gilla böcker

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2017 i Debutant, Kärlek, Rec.ex., Resor, Ungdomar, Vänskap

 

Pappas pojke av Emelie Schepp

Pappas pojkeSam Witell står i kassakön på matvarubutiken och väntar på att få betala, när hans sexårige son ringer på mobilen och skräckslaget berättar att det är någon inne i huset. En man som slagit till hans mamma så att hon nu ligger orörlig på golvet och nu är på väg uppför trappan till Jonathan. När Sam kommer hem till huset är Jonathan spårlöst försvunnen och hans fru ligger livlös i hallen.

Åklagare Jana Berzelius blir ansvarig för förundersökningen, tillsammans med Henrik Levin och Mia Bolander vid polisen och Sam blir direkt huvudmisstänkt. Samtidigt håller de förstås också andra möjligheter öppna. Kända pedofiler som vistas i närområdet kartläggs och en mystisk man som setts utanför villan unde dagen spåras upp. Men det finns något som är något som Sam döljer för polisen, något han inte vill berätta för dem.

Samtidigt har Jana fått ett annat problem på halsen. I häktet sitter gängledaren Danilo Pena som vägrar snacka med någon annan än henne. De två delar ett mörkt förflutet som Jana är mycket angelägen att ingen någonsin får veta någonting om. Allra helst inte hennes kollega Per Åström, som gör allt han kan för att kunna sättaPena bakom lås och bom för en lång tid framöver, och som hon dessutom precis inlett en kärleksrelation med.

Jag fick Pappas pojke som förhandsex i mjukband av förlaget just innan jag skulle åka till Mallorca på semester. Den fick så klart följa med på resan! Perfekt strandläsning men nästan lite för spännande emellanåt för att läsas i sällskap med andra. Jag hade lätt kunnat förvandlats till en mycket asocial person och bara läst hela tiden. Jag har förstås hört talas om Emelie Schepp innan, men aldrig läst något av henne tidigare. Det gjorde ingenting att Pappas pojke är den fjärde boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag tyckte att det var lätt att komma in i serien ändå. Däremot önskar jag att jag att jag inte hade förbisett dessa böcker för Emelie Schepp skriver riktigt bra! Jag gillar karaktärerna, som känns realistiska och jag gillar att det hintas om fler avslöjanden framöver kring Janas minst sagt ovanliga uppväxt. Det väcker min nyfikenhet! Så kul att ha hittat en ny svensk deckarförfattare att hålla koll på!

Emelie Schepp utsågs till Årets Deckarförfattare 2016 och är vinnare av Crimetime Specsavers Award ”Årets Deckarförfattare” 2017.

Författare: Emelie Schepp
Titel: Pappas pojke
Förlag: Harper Collins Nordic

 
2 kommentarer

Publicerat av på 21 augusti, 2017 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning, Uncategorized

 

Hur långt är du beredd att gå för att leva lyckligt?

Under juli månad hade bokförlaget Natur och kultur en tävling på Instagram varje fredag. I potten låg ett ex av Michelle Richmonds äktenskapsthriller (är det ens ett ord?) Pakten till dig och en taggad läskompis. Jag deltog och den tredje fredagen utsågs jag och Herr E till vinnare och fick varsitt förhandsex. i brevlådan.

Egentligen var det ju meningen att vi skulle läsa Pakten samtidigt, men jag läser ju så mycket mer och framförallt fortare än min herr E…

Ikväll blev jag klar – på vår bröllopsdag och tillika bloggens födelsedag! Idag är det 9 år sen det första inlägget på Fru E:s böcker!

Jag ska villigt erkänna att Pakten gjorde så att jag kom för sent till jobbet imorse. Det var en medveten handling, jag visste att jag var tvungen att lämna frukostbordet en viss tid för att hinna ta med hunden ut på en runda innan jobbet och vara där i tid. Men jag kunde faktiskt inte sluta läsa precis då. Det var så olidligt spännande! Boken handlar om det nygifta paret Jake och Alice som i bröllopspresent får en udda gåva. En liten låda med ett erbjudande om att gå med i något som kallas Pakten. Ett medlemsskap som skulle garantera dem ett lyckligt äktenskap i all framtid. Det känns så självklart för dem att tacka ja, även om manualen som följer till verkar lite väl… detaljerad.

Till en början är allt väldigt bra. De träffar nya vänner och vissa av Paktens regler tycks verkligen funka för att allt ska kännas underbart mellan dem. Att uppvakta varandra med presenter en gång i månaden och alltid svara när partnern ringer är ju inga uppoffringar. Men det är väldigt viktigt att man inte missar något av sina åtaganden för då utsätts man direkt för en bestraffning… När Jake träffar sin studiekamrat JoAnne på en fest för medlemmar beter hon sig mycket underligt. Hon verkar uppriktigt bekymrad över att Jake och Alice är med i Pakten. Tvivel väcks och när Jake och Alice upptäcker hur långt deras åtagande egentligen sträcker sig är det redan för sent och plötsligt framstår deras liv som en verklig mardröm utan lyckligt slut.

Själva intrigen är topp! Riktigt häftigt upplägg! Och som sagt, emellanåt är det isande nagelbitarspänning av högsta kaliber! Tyvärr tycker jag inte att det håller hela vägen. Upplösningen har faktiskt lite anti-klimax över sig. Utan att avslöja för mycket så tas allt ett litet steg för långt, enligt mig. Synd på så rara ärtor, men läs Pakten ändå och kom för sent till arbetet! Nu ser jag framemot att diskutera den med min käre make.

Författare: Michelle Richmond
Titel: Pakten
Förlag: Natur och kultur

 
2 kommentarer

Publicerat av på 14 augusti, 2017 i Böcker, Kärlek, Spänning

 

Om Olland i Holland

Det blev några dagar i Holland den här sommaren. Jag, Herr E och dotter C åkte ner för att kolla på Sveriges kvartsfinal mot Holland i Doetinchem i fotbolls-EM. Med mig på resan hade jag Olof Lunds bok Vad jag talar om när jag talar om fotboll och den här: Körsbärslandet av Dorte Hansen. Idag läste jag ut den sistnämnda på min altan hemma i stan där jag bor, men till största delen läste jag den i bilen på vägen hem. Det var kanske inte så smart gjort egentlig, för Körsbärslandet är ingen lättläst roman. Här förekommer både perspektivbyten och bruten kronologi som inte markeras särskilt i texten. Det gjorde att jag hade bitvis lite svårt att följa med i handlingen. Tyvärr. Emellanåt är den ganska rolig läsning. Dorte Hansen ser på vår samtid med en torr, lätt sarkastisk ton och driver med bland annat storstadsbor som så ofta idealiserar det hårda livet på landsbygden. Samtidigt är det också en vacker berättelse med meningar som gör att jag ibland stannar upp och läser om.

Olland är det plattyska namnet på Altes land, som är en region söder om Elbe i delstaterna Hamburg och Niedersachsen i Tyskland. Där finns Europas största äppel- och körsbärsodlingar och det är dit Vera kommer som flykting från Polen efter andra världskriget. Trots att hon har bott i huset i över sextio år är hon fortfarande en utböling. En dag dyker hennes systerdotter Anne och hennes fyraårige son upp vid hennes dörr. Anne har lämnat sin otrogne man och deras lägenhet i stan och nu behöver de någonstans att bo. Något motvilligt låter Vera de två flytta in i undantaget på gården, vilket rubbar Veras ensliga tillvaro rejält, samtidigt som Anne hittar en plats att börja om på.

Det här är en läsvärd debut! Dorte Hansen (född 1964) är lingvistiker i grunden, men sadlade om till journalist och skriver idag för radio och andra medier.

Författare: Dorte Hansen
Titel: Körsbärslandet
Förlag: NoNa

 
5 kommentarer

Publicerat av på 2 augusti, 2017 i Böcker, Debutant, Humor, Släkthistoria, Vänskap

 

Skrämmande debut!


Många deckare blir det! Här är en till jag precis läst ut: Annabelle av Lina Bengtsdotter.

Charlie Lager, kriminalinspektör vid Nationella operativa avdelningen (NOA) i Stockholm, skickas tillsammans med en kollega till den lilla orten Gullspång. Vad ingen vid NOA vet är att Gullspång också är den plats som Charlie växte upp på men lämnade i all hast som fjortonåring. Sedan dess har hon aldrig återvänt och heller aldrig saknat de hon lämnade bakom sig.

Tillsammans med den lokala polisen och Missing People försöker Charlie ta reda på vad som hänt den försvunna Annabelle. Sist hon sågs var på en fest i ett gammalt ödehus där ungdomar brukar hålla till på helgerna. Hennes föräldrar är förstås utom sig av oro och mamman är nära ett sammanbrott. Utredningen visar att Annabelle haft en hemlighet som hon inte delat med någon. Inte ens sin bästa kompis. Samtidigt försöker Charlie hålla sina egna minnen från barndomen i schack.

Lina Bengtsdotter är själv uppvuxen i Gullspång och utbildad lärare i svenska och psykologi. Det märks att hon har stenkoll på både språk och gestaltning. Hon fångar också hemvändandet väldigt trovärdigt, hur Charlie liksom skäms lite över allt det inskränkta i Gullspång, men samtidigt minns många fina minnen från uppväxten, så känslorna blir väldigt dubbla. Det är mycket imponerande av en debutant! Det är verkligen en bladvändare och jag gillar Charlies kantighet! Jag tycker dock att det är synd att Annabelles försvinnande hamnar lite i skymundan för en annan berättelse. Likaså blir avslöjandet vad som hänt henne mer en passus. Det gör att den här fina debuten inte riktigt får full pott i min bok.

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Annabelle
Förlag: Forum