Dödssynden av Maria Grund

Sanna Berling arbetar som kriminalkommissarie och bor, på grund av en katastrof i familjen, i ett smutsigt garage för tillfället. Eir Pedersen heter hennes kollega och hon har förflyttats till den nya enheten eftersom hon kommit ihop sig med kollegorna på sin förra arbetsplats. Eir Pedersen har skinn på näsan och tar ingen skit. Redan efter någon dag har hon hamnat i trubbel när hon spöar upp ett gäng klottrare en mörk kväll. De är lite tilltufsade båda två, Sanna och Eir, men visar sig vara ett vinnande team tillsammans.

När en fjortonårig tjej hittas död i ett kalkbrott, tycks det vara ett tragiskt självmord. Men några detaljer förbryllar. Nr 26 står med märkpenna på hennes höft och dessutom har hon ett snöre som sitter fast i håret som poliserna först inte förstår vad det är. Strax därpå hittas en kvinna, som handlar med antika och dyrbara böcker, död i sitt hem. Hon är brutalt knivhuggen med flera dödande slag och har ett kors inristat på bröstkorgen. Det är då polisen upptäcker att det finns vissa samband med den fjortonåriga tjejen.

Deckarintrigen är bitvis lite snårig och svår att greppa och kanske att det är lite väl många spår som korsar berättelsen. Lite typiskt kanske, för en debutant att vilja så mycket att det lätt blir lite överlastat. Det händer ju väldigt mycket på ett relativt fåtal sidor, men faktiskt tycker jag att Dödssynden håller hela vägen ut ändå. Trots att vi tycks befinna oss på Gotland, känns miljön mer karg och brittiskt. Jag tycker att Dödssynden påminner om flera brittiska deckare jag läst och den känns väldigt ”osvensk”, i positiv bemärkelse. Här finns ett mörker och en råhet som jag lockas av. Maria Grund är väldigt skicklig på att gestalta och jag fastnar direkt för Sanna och Eir och blir nyfiken på dem. Däremot är de övriga poliserna mer otydligt tecknade, kanske för att få mer framträdande roller längre fram… För visst blir detta en ny deckarserie? Jag hoppas för det här är bra, väldigt bra!

Författare: Maria Grund
Titel: Dödssynden
Förlag: Modernista

 

Havets drottning av Jöns Hellsing

Havets drottning av Jöns Hellsing damp ner som en överraskning i brevlådan för några veckor sen. Jag har inte läst de två föregående böckerna i denna trilogi som heter Hope Island, men både författaren och förlaget bedyrade att man kunde läsa dem fristående. Jag var lite skeptisk, men det funkade fint! Jöns Hellsing var noggrann med att skriva lite kort om vad som hänt när det dök upp händelser från förr som hade betydelse för handlingen. Däremot så är jag helt övertygad om att jag hade tyckt ännu mer om boken om jag hade läst alla delar, så det råder jag dig till om du inte redan gjort det. Därför ska du genast sluta läsa för det här inlägget blir ju oundvikligen en viss spoiler…

Den förmögne lord Winsley säljer en havsvik och en stor bit mark på den skotska ön till den brittiska armén är öborna inledningsvis ganska optimistiska. Med köpet följer både arbetstillfällen och bättre infrastruktur. Det är egentligen bara några fiskare som muttrar lite över att de behöver gå längre ut för att fånga sin fisk. Men läget ändras snabbt när det avslöjas att försvaret planerar att spränga i lunnefåglarnas berg och bygga ett gigantiskt utrymme för att förvara sina atomubåtar där. Planerna väcker förfäran och ilska.
I centrumet för upproret står den blivande krögaren Heather, som också har sina privata bekymmer. Hennes barnlängtan har vuxit sig allt starkare, men hennes sambo verkar mer intresserad av sitt eget bokprojekt än något annat. Dessutom ställer hennes exman till med bekymmer. Hon vill inte köpa sina skaldjur från honom, men bojkotten gör det svårt att öppna värdshuset. Helst skulle hon inte vilja ha någon kontakt med honom och vem kan klandra henne för det?

Just detta sistnämnda har jag lite svårt att greppa. Exmannen har alltså någon gång tidigare i bokserien misshandlat Heather så svårt att hon förlorade deras dotter i magen. Mannen ifråga har förvisso gått i behandling för detta och besöker regelbundet en psykolog. Dessutom har han slutat helt med alkohol. Men ändå! Att han inte är mer paria i samhället förvånar och att alla runtomkring verkar tycka att Heather ska ge honom en ny chans gör mig arg! What?! Svårsmält!

Men i övrigt tycker jag att Havets drottning är fin verklighetsflykt och en perfekt roman att avnjuta i dessa oroliga tider! Det är väldigt brittiskt – förlåt, skottskt! – och charmigt. Jag är glad att jag fick möjligheten att läsa den!

Författare: Jöns Hellsing
Titel: Havets drottning
Förlag: Harper Collins Nordic

 

En helt annan sorts Sverigevänner

Vintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Innerlig roman om att älska och att åldras

En dag kommer åldern i kapp oss. Det är oundvikligt. För någon är det kroppen som gör sig påmind, för någon annan är det minnet och orden. Det är vad som händer Madame Seld i den franska författaren Delpine de Vigans roman, Om det inte vore för dig. Madame Seld eller Michka som hon också kallas, en berest dam som varit en firad fotograf och aldrig hade tid att gifta sig eller få barn. Hennes liv har varit dramatiskt på många sätt. Nu sviker både minnet och orden. Hon ersätter borttappade ord med ord som har samma ljud som de hon inte längre minns. Samtidigt är det ord som varit viktiga i Michkas händelserika förflutna. I samma hus bor en ung kvinna som heter Marie som är mycket fäst vid Michka. Hon hjälper henne så gott hon kan och försöker förmå Michka att hålla fast vid orden så gott det går. Men till slut blir situationen ohållbar och Michka behöver mer hjälp än Marie kan ge henne och Michka flyttar in på ett sjukhem.

I samband med att Michka flyttar in på sjukhemmet, dyker Jérȏme upp i berättelsen. Jérȏme arbetar som logoped. Tillsammans med Marie försöker han hjälpa Michka med orden, men han hjälper henne också med en sak som hon velat länge. Något hon vill hinna med, innan det är för sent.

Det här är en otroligt vacker berättelse om åldrande och en vänskap som sträcker sig bortom ålder och hälsa. Det är sorgligt, men också ljust och hoppfullt. Den är riktigt skickligt skriven och såväl författaren som den svenska översättaren, Marianne Tufvesson, gör ett fantastiskt jobb med språket. Michkas felsägningar är oerhört ljudenliga och det blir ganska roligt att läsa de knäppa meningarna, samtidigt som jag förstås känner den förtvivlade sorgen över att mista sitt språk och vad det egentligen gör med ens identitet. Det finns också ett slags sensmoral, eller uppmaning, till läsaren att inte vänta med att säga de saker man bär på – plötsligt kan det vara för sent.

Författare: Delphine de Vigan
Titel: Om det inte vore för dig
Förlag: Sekwa
Översättning: Marianne Tufvesson

 

En halv värld bort av Mike Gayle

De är två främlingar som lever två helt olika liv. Bara en av dem vet att den andre existerar. Kerry Hayes har längtat efter sin bror ända sedan de skildes åt när hon var tio. Hon hamnade på olika fosterhem innan det slut blev en plats på barnhemmet. Hennes bror Jason adopterades av en familj och fick en helt annan uppväxt. Varje år som Jason har fyllt år, har Kerry skickat en födelsedagshälsning till adoptionsbyrån med förhoppningen om att han ska vara nyfiken på sitt ursprung och vända sig till dem för information. Då ska han få se sin systers brev till honom och förstå att han är älskad och saknad. Förhoppningen är att de två ska återförenas och ta igen alla de förlorade åren. Kerry själv lever som ensamstående mamma till en son i Londons utkanter och försörjer sig på att städa hemma hos folk. Hon och sonen har det nödvändigaste, men framförallt har de varandra. En dag får Kerry ett besked som gör att allting kastas omkull.

Samtidigt i en annan del av London bor Jason, eller Noah som han nu heter, med fru och dotter. Han är en framgångsrik jurist och har aldrig blickat bakåt. Hans adoptivföräldrar har alltid varit kärleksfulla och behandlat honom likadant som de biologiska barnen. Någon syster minns han inte överhuvudtaget. Men i takt med att han gifter sig och skaffar familj finns det ändå något lite som skaver hos honom och påverkar relationen till hustrun.

Det här är en bok som är omöjlig att läsa utan att fälla en tår eller två. Vi får se och höra berättelsen från både Kerry och Noahs perspektiv. Det är en känslosam och finstämd historia om vikten av att hitta sitt sammanhang, att höra till, och att våga be om hjälp. En familj kan se ut på många olika sätt – det viktigaste är att man älskar och tar hand om varandra. En halv värld bort träffar rakt i hjärtat!

Författare: Mike Gayle
Titel: En halv värld bort
Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Svensson

 

En bok man läser med andan i halsen

David Ärlemalms debutroman Lite död runt ögonen är en nutida samhällsskildring ifrån ett lite oväntat perspektiv. Huvudpersonen Arto är nämligen en före detta missbrukare och nu ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil. Arto har lyckats ganska väl ändå med föräldraansvaret. Han knegar på och har en tillfällig anställning i matbespisningen på en skola. Men den trygga tillvaron är skör och välts på ända när Arto anklagas för att ha försökt sälja droger till en elev. Plötsligt slutar pengarna komma in och Arto vet att hans tidigare liv inte lämnar utrymme för några misstag för då kommer samhället ingripa och Bodil tas ifrån honom.

Desperationen leder Arto tillbaka på en väg han trodde han hade lämnat för gott. Tillsammans med en far och son som äger en bilverkstad, ingår han en pakt. Han ska stjäla 10 bilar under fem nätter och sen är det slut. Då får han tillräckligt med pengar för att klara sig och Bodil till restaurangjobbet han blivit lovad om någon månad, tar vid. Och Arto är bra på att ta sig in i dyra lyxbilar och uppdraget flyter på bra. Tills en natt då han upptäcker något i bakluckan på bilen han stulit i det fashionabla villaområdet…

Det är en spännande och samtidigt sorglig berättelse. Gestaltningen av den sexåriga Bodil är fin och inkännande. Mor- och dotterrelationen är så otroligt fin. Även om det saknas mycket annat i Bodils liv så vet hon att hennes pappa älskar henne väldigt mycket. Hela tiden när jag läser blir jag frustrerad på Arto – måste han ställa till det så för sig?! – samtidigt som han förstås väcker min sympati. Så klart att jag håller på Arto! Däremot önskar jag att han skulle lita mer på socialsekreterarna och berätta om den svåra sits han befinner sig i, istället för att försöka klara ut problemen på egen hand. Men så är det väl i verkligheten också, att de som haft med myndigheter att göra ofta skyr dem och känner en rädsla inför dem. Trots det svåra ämnet, är det en lättläst bok. Underhållande och svår att släppa!

Författare: David Ärlemalm
Titel: Lite död runt ögonen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 

Sara Blaedels återkomst på svenska

Den danska författaren Sara Blaedel har jag läst flera deckare av tidigare på svenska, men sen har det varit tyst från henne, från svenskt håll i alla fall. Nu är hon tillbaka med en trilogi om Ilka Jensen, en dansk kvinna som ärver en begravningsbyrå i Racine, USA, från sin far som hon inte haft någon kontakt med. Första boken heter Min fars hemlighet och det är mycket som pappan dolt för sin omgivning. När Ilka åker dit för att reda ut arvsfrågan, det finns nämligen även en ny familj med i bilden, blir hon helt enkelt kvar där. Det visar sig att pappan har stora skulder och att läget är mer prekärt än hon kunde ana, är hon tacksam för den hjälp hon får av medhjälparna Artie, som ansvarar för att snygga till liken, och syster Eileen, som är nunna och volontärarbetar. Det finns också ett gammalt olöst mordfall om återigen kommer upp på tapeten när den huvudmisstänkte hittas död. Ilka blir indragen i alla turerna kring den utredningen när kroppen hamnar på hennes begravningsbyrå. Trots det allvarliga ämnet så är boken stundtals nästan lite komisk, som när Ilka måste bege sig till Costco för att köpa en begravningskista, när alla krediter blivit spärrade (även om jag vet att för att handla på den riktiga Costco krävs medlemskap, vilket Ilka inte behöver…). Boken slutar dessutom med en ordentlig cliff hanger, som gör att jag förmodligen kommer att läsa även fortsättningen, även om jag har mina invändningar mot denna första del.

För det första så har jag svårt att förstå mig på huvudpersonen Ilka. Hennes något ombytliga humör bidrar till detta, men dessutom så kan jag inte alls relatera till henne. Hela tiden när jag läser så tänker jag ”så skulle inte jag har gjort!” eller ”varför frågar hon inte bara nunnan rätt ut?”. Jag blir frustrerad över att hon är så onyfiken, tror jag, och bara finner sig i märkliga omständigheter utan att ifrågasätta någonting. För det andra så känns mordhistorien malplacerad. Ilka själv hjälper inte till särskilt mycket i undersökningen, utan allting får sina svar genom att hon får det återberättat för henne. Inte särskilt spännande för läsaren. Den sista invändningen jag har är att det händer inte särskilt mycket. Eller jo, det händer visserligen en del men händelserna bara fladdrar förbi, lite kort. Jag hade önskat mig färre sidospår och mer fördjupning. Bristerna i berättelsen vägs till viss del upp av att Sara Blaedel ändå skriver bra, det är intrigen som jag tycker är lite si sådär. Kanske är det så att trilogin kommer få ordentlig fart i de kommande böckerna? Jag hoppas det, för jag saknar det tempo och den spänning jag sett som Blaedels styrka i hennes deckare. Begravningsbyrån känns ändå som en intressant och tacksam plats att väva en berättelse kring, tänk bara den makalöst bra tv-serien Six Feet Under. Det är också spännande att läsa om skillnaderna i begravningsförfarande mellan USA och Sverige, bland annat med att öppen kista är mycket vanligare. Jag hoppas att därför att serien tar sig!

Författare: Sara Blaedel
Titel: Min fars hemlighet
Förlag: Bokförlaget Polaris
Översättning: Jessica Hallén

 

Convenience Store Woman

 

Sayaka Muratas roman Convenience Store Woman har precis kommit ut på svenska på bokförlaget Lind & co . I svensk utgåva heter den Hur mår fröken Furukura? Det var när jag köpte in en till bibblan som jag insåg att jag ju hade boken oläst i hyllan därhemma (mina olästa böcker är en skattkista, in deed). Så blir en hyllvärmare läst!

Jag tyckte om boken, även om det lustiga emellanåt mest känns sorgligt. Huvudpersonen Keiku Furukura är 36 år och har någon form av autism, skulle jag gissa. Åtminstone så känner hon sig avvikande i förhållande till andra personer och studerar dem noggrant för att kunna härma dem. På så sätt tänker Keiku att hon smälter in och inte får så stor uppmärksamhet. Men Keiku avviker även på andra sätt, åtminstone i den japanska kontext hon lever i. Att arbeta på en och samma matvaruaffär i 18 år och dessutom vara ogift väcker en hel del misstankar och oro. Inte minst hos Keikus syster som bara önskar att Keiku kunde bli normal (läs: bete sig och vara som alla andra). Keiku känner omgivningens krav och det är där den late mansgrisen Shiraha gör entré i Keikus liv.

Författare: Sayaka Murata
Titel: Convenience Store Woman
Förlag: Portobello Books
Översättning: Ginny Tapley Takemori

 

Gastkramande debut i Malmömiljö

Så obehaglig och nästan hypnotisk! Jens Lönnaeus debutroman Clara är full av frågetecken och mystik!

Vilhelm flyttar till Malmö och får tag i ett rum som inneboende hos Clara, med villkoret att han låtsas vara hennes pojkvän. Vilhelm, som själv är desperat att omformulera sitt liv och sig själv, går med på det udda förslaget. Clara regisserar hela Vilhelms liv. Hon bestämmer vad han ska ha för intressen, vilka kläder han ska ha på sig och var han ska jobba. Långsamt inser Vilhelm att hon försöker göra om honom till sin förre pojkvän Marco. Marco som försvann. Claras krav blir allt svårare att leva upp till, men vad händer om han inte pallar längre?

Berättelsen utspelar sig i ett nutida Malmö och stadens motsägelsefulla drag tecknas trovärdigt. Frågan om det är möjligt att skapa sitt eget liv, utan att någonsin se bakåt, ställs på sin spets. Jag tänker på Magnus Johanssons låtrader: ”Hur man än vrider och vänder på sig, så kommer man alltid hemifrån”. Så är det nog.

En finfin debut som jag läser med andan i halsen och hög puls!

Författare: Jens Lönaeus
Titel: Clara
Förlag: Historiska media 

 

Vuxna människor… eller?

Jag har läst Vuxna människor av norska Marie Aubert och är mäkta imponerad över hur väl hon skildrar familjen och det drama som ofta utspelas sig inom densamma.
Här ryms existentiella frågeställningar som vem är jag, som kvinna, om jag inte får några egna barn? Är jag fortfarande ett barn i min familj om jag aldrig får några egna? Hur bryter vi oss loss från de roller vi fått oss tillfördelade sedan tidig ålder? Vem är jag? Är barnlängtan en verklig längtan eller mer ett resultat av samhällets förväntningar på en som kvinna? Dessutom, skammen att vara ensam. Att vara oälskad och inte leva i ett parförhållande. Hur hanterar man den påtvingade ”friheten”?

Ida är 40 år och kommer till sommarstugan för att fira moderns födelsedag direkt från Göteborg. I Göteborg har hon varit på en fertilitetsklinik för att undersöka om hon kan frysa in sina ägg. Ifall hon skulle vilja ha barn. Den biologiska klockan tickar på för fullt ju. I sommarstugan befinner sig också systern Marthe, hennes man och hans dotter från en tidigare relation. Modern och henne sambo har ännu inte anlänt. Marthe och hennes man har kämpat i flera år med att bli gravida. Nu har de äntligen glada nyheter att berätta.

Huvudpersonen Ida är komplex. Ibland känner jag sympati för henne, ibland medlidande. Hon är sylvass, missunnsam, barnslig och oerhört mänsklig! Relationen till systern Marthe är bräcklig. Ida har alltid varit den som klarat sig, som inte behöver moderns omsorger på samma sätt. Åtminstone inte familjens ögon. Marie Aubert undersöker familjen med skarp och hänsynslös blick. Det är spännande som en thriller och samtidigt högst vardagligt. I sommar kommer Marie Aubert med en novellsamling på svenska. Den paxar jag direkt!
Författare: Marie Aubert
Titel: Vuxna människor
Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättning: Cilla Naumann