RSS

Arkiv

Bild

Amerikansk bokcirkelpremiär

20140803-174941-64181007.jpgI fredags gjorde jag något riktigt modigt! Jag åkte till ett café som jag aldrig hade varit på (men som serverade Swedish pancakes?!), för att vara med i en bokcirkel vars deltagare jag aldrig hade mött och diskutera en roman på engelska! Hur kom det sig att jag hamnade där? Jo, det finns en webbsida som heter Meetup.com där det finns sociala grupper för allt möjligt, inte minst litteratur. Det är tydligen ett ganska vanligt fenomen i USA att man söker reda på människor med liknande intressen och sen träffas och ses inte allt som något underligt. Ganska coolt, tycker jag, och perfekt för mig som är nyinflyttad och verkligen behöver söka lite sällskap. I alla fall, visst pirrade det lite i magen, men jag oroade mig faktiskt mest för att gå fram till fel sällskap, så när jag inte gjorde det så släppte nervositeten med en gång. Det var ett mycket trevligt sällskap om åtta kvinnor som alla hade läst W. Bruce Camerons debutroman A Dog’s Purpose. Alla utom en hade hund så detta var verkligen en klockren bok att välja! Och alla utom jag var förstås helsålda! Liiite jobbigt läge, men efter att ha velat fram och tillbaka kom jag fram till att jag måste vara ärlig och berätta om mina invändningar. Jag tycker ju själv att de bästa boksamtalen är de där man tycker olika och de blir en diskussion. Och så finns det ju olika sätt att säga saker på. Jag försökte verkligen att vira in dem i lite bomull för att inte trampa någon på fötterna…

Lite kort om handlingen först: A Dog’s Purpose är en sockersöt berättelse, som faktiskt legat som bestseller på både New York Times och USA Today’s listor. Den gavs ut redan sommaren 2010, så den har några år på nacken. Det har kommit en uppföljare sen dess som heter A Dog’s Journey. Den handlar om en hund som återföds gång på gång för att komma på meningen med livet. Jag gillar historien om när hunden heter Bailey och räddas ur en stekvarm lastbil av en kvinna och sen får bo hemma hos hennes familj och blir sonen Ethans hund. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om kärleken mellan pojken och hans hund och lite ledsen när jag läser om hur tråkigt Bailey tycker när Ethan måste gå till skolan och han stängs in i garaget. Här finns många fina skildringar av ordlös kommunikation mellan människa och djur. Visst känner jag igen mig och relationen till mina egna två älsklingar. Jag är helt övertygad om att hundar har ett sjätte sinne och förstår mycket mer än vi kan tro. Däremot är jag inte säker på att hundar tänker på det sätt som författaren här vill få oss att tro. Många gånger tycker jag det skiner igenom att det är en människa som beskriver hundens tankar och det finns en viss diskrepans mellan hur djupa tankar en hund kan ha och vad den inte alls förstår, som skaver lite. En annan invändning är språket, jag tycker det är lite banalt och emellanåt känns det som jag läser något som är skriven för en yngre publik och inte vuxna. Nummer tre på invändningslistan är att jag har svårt för det här med återfödelsen. I alla fall att hunden skulle kunna dra lärdomar mellan de olika liven och medvetet arbeta på att förändra/förbättra sig i det nya livet.

Ändå, bokcirkeln var väldigt trevlig och stämningen kändes avslappnad så jag ska försöka dyka upp på septemberträffen också! Det känns fint att vara med i en bokcirkel IRL igen.

Författare: W. Bruce Cameron

Titel: A Dog’s Purpose

Förlag: Forge

 

 

 

 
6 kommentarer

Publicerat av på 4 augusti, 2014 i Böcker, Bokcirkel, Debutant, Djur, Humor, Kärlek, Sorg, Vänskap

 
Bild

Romantiskt på Cocoa Beach, FL

20140722-180526-65126980.jpgInför den här resan till Florida (igen), kom jag på något smart. Varför plocka ihop en hög med semesterläsning när två bokhandelsbesök är inplanerade? Varför inte bara ta med sig en enda bok (smög med en reservbok också, på paddan) som dessutom är snabbläst så att jag faktiskt måste köpa nya böcker, för husfridens skull? Sagt och gjort, jag la ner Nittio minuter av Katarina Persson i väskan och hela familjen, inklusive våra två hundar, tog bilen ner till Florida med första stopp i Cocoa Beach.

Här stannade vi i ett par nätter. Ena dagen besökte vi Kennedy Space Center, som var en heldagsutflykt. Till och med jag som inte är särskilt intresserad av rymdforskning, tyckte det var oerhört mäktigt att se alla avfyrningsramper och andra rymdmackapärer. Vi hade också en duktig guide som visade oss runt i buss på området så jag fick lära mig en hel del, t. ex. att det är NASA som ligger bakom GPS-tekniken. Andra dagen tillbringade vi i vågorna och på den brännheta sanden. Cocoa Beach är känt för sin vindsurfning och vattnet var badkarsvarmt och helt ljuvligt! Jag hade förstås med mig min bok och läste ut den i en solstol. 20140722-182405-66245968.jpg

Nittio minuter är Katarina Perssons debutroman. Jag fick erbjudande direkt av författaren att läsa den och bestämde mig att tacka ja när jag hade läst lite om dess handling (och fantastiska Posten med dess eftersändning ser till att recex:en hittar till USA också, inte dåligt!) Huvudpersonen heter Nina och är en svensk ung tjej, uppvuxen i USA med svenska föräldrar och har nyligen kommit hem efter studier i Sverige. Hem är Los Angeles. Siktet är inställt på ett jobb på det luxuösa Visconti Hotel i Beverly Hills och Nina går därifrån i tron att hon ska bli erbjuden anställning, men så är inte fallet. Hotellets chef tycker att Nina saknar tillräcklig erfarenhet. Att Ninas pojkvän sedan flera år tillbaka dessutom gör slut i samma veva, gör förstås inte livet lättare. Dessutom har hon redan skrivit kontrakt med en kompis på en alldeles perfekt lägenhet och hon måste se till att få in pengar, på något sätt.

Med baktanken att skaffa lite erfarenhet innan hon söker ett nytt hotelljobb, bestämmer sig Nina efter många om och men att tacka ja till att bli skådespelaren Jake Wakefields personliga assistent. Hon minns honom sen barndomen. Han var kompis med Ninas bror och brukade alltid reta henne. Hon upptäcker att han fortfarande är en retsticka och ångrar snart att hon tog jobbet. Hennes tröst är att det bara är tillfälligt. Men hur det än var tänkt med det, så upptäcker Nina snart hur hon dras till Jake. Men Hollywoodlivet är inte alltid glamoröst och enkelt, så inte heller för Nina, som också upptäcker nya sidor hos sig själv.

Jag tycker att Katarina Persson har ett fint flyt i språket och som läsare kommer jag snabbt in i handlingen och får en klar bild av personerna som gestaltas. Handlingen i sig är ganska förutsägbar, men jag myser på samma sätt som jag skulle göra av en romantisk komedi på tv. Det här är perfekt feelgood för stranden! Två små invändningar dock: Nittio minuter är lite för lång (438 sidor i pocketupplagan) och ibland, inte alltid, så fastnar författaren i att beskriva lite för mycket. Jag hade önskat att Katarina Persson litat lite mer på sin förmåga att gestalta, jag som läsare får tydliga bilder i huvudet och kan förstå vad Nina tänker, utan att det behövs uttryckas explicit. Men jag blir alltid imponerad av personer som skrivit en debutroman, just för att jag har väldigt svårt för att se att jag skulle lyckas med detta någonsin (även om det vore roligt att försöka någon gång) och jag läser gärna mer av Katarina Persson framöver!

Författare: Katarina Persson
Titel: Nittio minuter
Förlag: Månpocket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 23 juli, 2014 i Böcker, Chic-litt, Debutant, Kärlek, Rec.ex.

 
Bild

Only väg is upp!

20120924-220723.jpg

Tänker att det här är en passande titel för mitt bloggande just nu, när jag egentligen inte alls har tid med strul och ny blogg (snart Bokmässan ju!). Det är också titeln på Emmy Abrahamsons nya roman, som jag precis har läst ut. Och just nu skulle jag behöva lite av huvudpersonen Filippa Karlssons flyt!

Trots att flytten till London börjar jättefel med en förväntad lägenhet som visar sig vara en luftmadrass i ett sunkigt rum som hon får dela med en vilt främmande person, så misströstar Filippa inte. Hon fullföljer sina planer på att försöka komma in på skådespelarlinjen på The Royal Drama School och söker jobb (och nytt boende!). Under tiden hinner hon också med att träffa ett par potentiella Mr Right också.

Nej, det är inte särskilt trovärdigt någonting, men faktum är att det ändå är rätt underhållande läsning! Det går lätt och fort att läsa, berättelsen dansar fram över sidorna och dialogen är bra. Och visst är det lite härlig Girl Power över Filippa som reder ut allt till slut.

(Och även jag som nu skrivit ett inlägg från min iPad för första gången – Yes, det funkar!)

Författare: Emmy Abrahamsons
Titel: Only väg is upp
Förlag: Rabén & Sjögren

 
2 kommentarer

Publicerat av på 24 september, 2012 i Böcker, Resor, Ungdomar