Tragisk bladvändare

   För en så där sex – sju år sen läste jag ”Bara Alice” av Maggie O’Farrell. Jag gillade boken mycket och fastän författaren hoppade mellan tre olika huvudpersoner och inte alls var skriven i kronologisk ordning, blev det aldrig rörigt för mig. Jag fängslades av det tragiska och mörka. Och jag tycker om när historien långsamt nystas upp i en bok. ”The vanishing act of Esme Lennox” är skriven på samma sätt. Iris jobbar i sin secondhand-butik när hon får ett telefonsamtal från en advokatbyrå. Samtalet gäller en kvinna vid namn Euphemia  (Esme) Lennox som enligt mannen är Iris farmors syster. Hon har tillbringat drygt sextio år på ett mentalsjukhus. Nu när sjukhuset ska läggas ned så behöver advokaten tillåtelse av Iris, som närmast anhörig, att skriva ut Esme och flytta henne till annat boende. Märkligt nog har Iris farmor, som nu drabbats av Alzheimer, alltid hävdat att hon är ett ensambarn. Iris undrar hur sjuk Esme måste vara för att ha varit inlåst i över sextio år… Nyfikenheten tar över och hon bestämmer sig för att åka och hälsa på sin farmors syster på sjukhuset.

Esmes fruktansvärda livsöde rullas sedan upp och långsamt, bit efter bit, framträder det oerhörda. Det är så fruktansvärt smärtsamt att läsa och jag värjer mig nästan ibland, trots att jag samtidigt inte kan sluta läsa. Och helt plötsligt tar det slut mycket snabbt och jag får läsa om de sista sidorna för att förstå vad som händer. Mycket sägs mellan dessa rader… En fantastisk läsupplevelse!