Romantiskt på Cocoa Beach, FL

Inför den här resan till Florida (igen), kom jag på något smart. Varför plocka ihop en hög med semesterläsning när två bokhandelsbesök är inplanerade? Varför inte bara ta med sig en enda bok (smög med en reservbok också, på paddan) som dessutom är snabbläst så att jag faktiskt måste köpa nya böcker, för husfridens skull? Sagt och gjort, jag la ner Nittio minuter av Katarina Persson i väskan och hela familjen, inklusive våra två hundar, tog bilen ner till Florida med första stopp i Cocoa Beach.

Här stannade vi i ett par nätter. Ena dagen besökte vi Kennedy Space Center, som var en heldagsutflykt. Till och med jag som inte är särskilt intresserad av rymdforskning, tyckte det var oerhört mäktigt att se alla avfyrningsramper och andra rymdmackapärer. Vi hade också en duktig guide som visade oss runt i buss på området så jag fick lära mig en hel del, t. ex. att det är NASA som ligger bakom GPS-tekniken. Andra dagen tillbringade vi i vågorna och på den brännheta sanden. Cocoa Beach är känt för sin vindsurfning och vattnet var badkarsvarmt och helt ljuvligt! Jag hade förstås med mig min bok och läste ut den i en solstol.

Nittio minuter är Katarina Perssons debutroman. Jag fick erbjudande direkt av författaren att läsa den och bestämde mig att tacka ja när jag hade läst lite om dess handling (och fantastiska Posten med dess eftersändning ser till att recex:en hittar till USA också, inte dåligt!) Huvudpersonen heter Nina och är en svensk ung tjej, uppvuxen i USA med svenska föräldrar och har nyligen kommit hem efter studier i Sverige. Hem är Los Angeles. Siktet är inställt på ett jobb på det luxuösa Visconti Hotel i Beverly Hills och Nina går därifrån i tron att hon ska bli erbjuden anställning, men så är inte fallet. Hotellets chef tycker att Nina saknar tillräcklig erfarenhet. Att Ninas pojkvän sedan flera år tillbaka dessutom gör slut i samma veva, gör förstås inte livet lättare. Dessutom har hon redan skrivit kontrakt med en kompis på en alldeles perfekt lägenhet och hon måste se till att få in pengar, på något sätt.

Med baktanken att skaffa lite erfarenhet innan hon söker ett nytt hotelljobb, bestämmer sig Nina efter många om och men att tacka ja till att bli skådespelaren Jake Wakefields personliga assistent. Hon minns honom sen barndomen. Han var kompis med Ninas bror och brukade alltid reta henne. Hon upptäcker att han fortfarande är en retsticka och ångrar snart att hon tog jobbet. Hennes tröst är att det bara är tillfälligt. Men hur det än var tänkt med det, så upptäcker Nina snart hur hon dras till Jake. Men Hollywoodlivet är inte alltid glamoröst och enkelt, så inte heller för Nina, som också upptäcker nya sidor hos sig själv.

Jag tycker att Katarina Persson har ett fint flyt i språket och som läsare kommer jag snabbt in i handlingen och får en klar bild av personerna som gestaltas. Handlingen i sig är ganska förutsägbar, men jag myser på samma sätt som jag skulle göra av en romantisk komedi på tv. Det här är perfekt feelgood för stranden! Två små invändningar dock: Nittio minuter är lite för lång (438 sidor i pocketupplagan) och ibland, inte alltid, så fastnar författaren i att beskriva lite för mycket. Jag hade önskat att Katarina Persson litat lite mer på sin förmåga att gestalta, jag som läsare får tydliga bilder i huvudet och kan förstå vad Nina tänker, utan att det behövs uttryckas explicit. Men jag blir alltid imponerad av personer som skrivit en debutroman, just för att jag har väldigt svårt för att se att jag skulle lyckas med detta någonsin (även om det vore roligt att försöka någon gång) och jag läser gärna mer av Katarina Persson framöver!

Författare: Katarina Persson
Titel: Nittio minuter
Förlag: Månpocket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måste blogga i kapp!

Även om det varit lite si och så med bloggandet under juli månad, så har jag läst jättemånga bra böcker! Läsmoodet har varit på topp! Men nu har jag en del att blogga om också…

Först ut i augusti blir den första boken jag läste på Kreta: Den man älskar av Emily Griffin. Det är en pocket som jag fått av mina döttrar och som legat oläst ett tag. Jag läser inte så ofta chic-litt (längre), men jag tyckte att den här verkade mysig och en perfekt bok att börja semestern med. Dessutom, den utspelar sig i mitt älskade New York!

Huvudpersonen i Emily Giffins roman Den man älskar heter Ellen Dempsey. Hon lever ett lyckligt, nästan perfekt skulle man kunna säga, liv i New York tillsammans med maken Andy. De har precis nästan gift sig och Ellen lever sin dröm. Jobbet som fotograf går lysande och hon trivs med sina kolleger. Mitt i allt det här rosaskimrande livet springer Ellen på sin gamla kärlek Leo. Det är sju år sen sist och deras förhållande fick ett snöpligt slut och Ellen hann egentligen aldrig förstå vad det var som hände mellan dem då. Det tog lång tid attglömma Leo och när Ellen ser honom igen, inser hon att hon nog aldrig riktigt har kommit över honom. Men betyder det att hon inte längre älskar sin man Andy? Enklaste vägen vore att aldrig mer träffa Leo, men ödet vill annorlunda och helt plötsligt har de en hel del saker ihop. Ellen våndas och börjar ifrågasätta sitt äktenskap och livet med Andy. Är han verkligen hennes livs kärlek?

Det är faktiskt ganska mysig läsning och jag gillar att jag inte kan lista ut vem hon ska välja. Det håller spänningen vid liv! Vad jag saknar är lite mer hetta och glöd, lite mer känslor. Lite mer romantik, helt enkelt! Men det betyder samtidigt att berättelsen ändå är ganska trovärdig och inte så glättig som chic-litt ofta är. En helt ok bok, alltså (men Hyllan hyllar!).

Författare: Emily Giffin
Titel: Den man älskar
Förlag: Bonnier Pocket