RSS

Kategoriarkiv: Övergrepp

The Nickel Boys av Colson Whitehead

Nickel BoysNär medborgarrättsrörelsen når den afroamerikanska befolkningen i Florida, tar en tonårig pojke som heter Elwood Martin Luther Kings ord till sitt hjärta. Han är precis lika mycket värd som en vit pojke.  Förändringens vindar blåser och ett annat liv är möjligt. Elwood övergavs tidigt av sina föräldrar och växte upp med sin mormor. Mormodern är en kärleksfull kvinna, men noga med att se till att Elwood vet vad som är rätt och fel. I skolan briljerar Elwood med sina kunskaper och han drömmer om att läsa vidare på college. Men i Jim Crows Södern med raslagarna som fortfarande begränsar och förtrycker, är ett oskyldigt misstag allt som behövs för att förstöra sin framtid. För Elwoods del blir det att få skjuts av en man, i en bil som visar sig vara stulen. Elwood döms till ungdomsvård och hamnar på en “skola”, The Nickel Academy. Syftet sägs vara att tillgodose fysisk, intellektuell och moralisk träning så att den kriminelle ungdomen kan bli en hedervärd och ärlig man. I verkligheten är The Nickel Academy en horribel miljö för pojkar med sadistiska lärare, korrupta tjänstemän, våld och sexuella övergrepp som vardag. Den pojke som ändå vågar bjuda på motstånd, försvinner lätt utan spår. Ingen vet heller riktigt hur länge man måste vara där. För att komma ut måste du klara dig till olika nivåer, som är helt godtyckliga och du kan lätt flyttas ned igen. Elwood försöker I den här miljön desperate hålla fast vid Dr. Kings ord som han själv yttrade till den vite mannen när han satt arresterad: ”Kasta oss i fängelse och vi ska ändå älska dig.” Elwoods bästa vän på skolan är Turner, som är desto mer desillusionerad. Han har för längesen insett att i den här världen kan man inte lita på någon och det enda sättet att överleva är att hålla sig på sin plats och undvika trubbel.

The Nickel Boys är en uppskakande berättelse. Fri från detaljer, men skrämmande ändå för som läsare förstår man mycket väl vad det är som sker. Kanske är det så skrämmande att det inte ens går att skriva ut i ord? The Nickel Academy och berättelsen om Elwoods öde är hämtat från verkligheten. Verklighetens skola hette Arthur G. Dozier School for Boys och har i efter hand beskrivit som ett koncentrationsläger för pojkar. Skolan var i bruk mellan åren 1900 och 2011 och när skolan stängdes så upptäcktes ca 80 omärkta gravar på området. Man tror att ungefär 100 pojkar bragdes om livet under sin vistelse på skolan. År 2017 bad staten Florida offentligt om ursäkt till överlevande och deras familjer för alla grymheter de fått utstå. Googla för mer information och bilder! Romanen kommer på svenska, på Albert Bonniers förlag, nu i november. PS. Älskar omslaget, så läckert!

Författare: Colson Whitehead
Titel: The Nickel Boys
Förlag: Little, Brown Book Group

 

Daniel Dencik: Jag väntar i snön

Jag väntar i snön

Det här är en speciell bok jag kände mig lite kluven inför efter att jag hade läst klart! Som roman betraktat gillar jag den oerhört. Det är ett bra upplägg och ett vackert språk. Berättelsen bygger på en sann historia. Bokens jag heter Alexander och är frånskild. Han har delad vårdnad om parets sexåriga tvillingar. Han bor i Danmark, hon i Sverige, men umgänget funkar ändå relativt väl.  Och så plötsligt en dag när Alexander är i Stockholm för att hämta sina barn får han reda på att han inte får träffa sina barn mer. Barnen säger sig vara rädda för honom och Alexander förstår ingenting. Det är en obegriplig chock! Grova anklagelser om våld och övergrepp riktas mot honom och när han försöker ta reda på vad det är som händer, möts han av en enorm ovilja från alla inblandade. Det blir en kafkaliknande tillvaro, fylld av ångest och utan möjlighet att bemöta anklagelserna. Det hela går till en rättegång. Mamman företräds av en känd svensk stjärnadvokat och har hela Myndighetssverige bakom sig, men trots det så kvarstår faktum: Det finns inga blåmärken, inga bevis annat än barnens påstådda rädsla för sin pappa. Ändå får han inte träffa sina barn.

Det som gör mig lite kluven med den här boken är att det smyger sig in ett korn av misstänksamhet mot Alexander. För inte kan det väl gå så här långt utan att det finns någon substans i anklagelserna? Eller? Att så ensidigt bara få ta del av den ena partens upplevelser gör att jag ställer mig lite skeptisk. Daniel Dencik säger själv att det är en självbiografisk roman och har till och med gett sig själv ett annat namn i boken, Alexander. Så hur mycket fakta saknas i boken?

Författare: Daniel Dencik
Titel: Jag väntar i snön
Förlag: Bokförlaget Polaris
Översättning: M. Andersson

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 november, 2019 i Övergrepp, Barn, Böcker, Rec.ex., Sorg

 

Historierna som måste berättas del 2

OskuldMan skulle kunna kalla det orutinerat, det är trots allt jag som köper in böckerna till biblioteket, men jag missade helt att reservera Kicki Sehlstedts uppföljare till Sweet Lolita, Oskuld, trots att det är en av höstens måste-böcker för mig! Därför fick jag snällt vänta på min tur och när jag fick den läste jag ut den på ett par dagar. Hur länge måste jag nu vänta på nästa bok? Vi är ett otacksamt släkte på så sätt, vi läsare. En författare behöver ofta en ansenlig tid för att avsluta ett romanprojekt och sen läser vi ut alstret på så kort tid, men Kicki Sehlstedt får faktiskt skylla sig själv! Är boken så spännande som denna så går det ju inte att läsa långsamt!

Journalisten Aida Svensson har efter skilsmässan flyttat in med dottern hos kriminologiprofessor Kajan Berglund. Det är en temporär lösning i väntan på en lägenhet. Kajan har fått en reporter efter sig som tror han hittat något spektakulärt i Kajans förflutna, samtidigt som hon kopplas in i ett fall som gäckat polisen i ett halvår. En försvunnen influencer, Linn Alvén försvann spårlöst efter sin artonårsfest. Det sista spåret efter henne är en snapchat-bild på Söder i Stockholm. Där tvingas Kajan samarbeta med sitt ex Micke, som håller i utredningen tillsammans med åklagaren han inlett ett förhållande med. En knepig situation, minst sagt. Inte blir det bättre av att Kajan kommer med svidande kritik mot polisens utredning, som innehåller flera graverande brister. En kritik som hon dessutom levererar i nyhetsprogram på tv.

Aida är för tillfället föräldraledig med Alice, men när hon besöker sin arbetsplats, tidskriften Probonos redaktion, får hon upp ögonen för en sluten facebookgrupp där medlemmarnas gemenskap tycks grunda sig på ett utbrett kvinnohat. I forumet skriver män om bristen på sex som förvägras dem av kvinnor som är horor och feministfittor. Jargongen är hård och bilder läggs ut regelbundet på kvinnor som misshandlas och våldtas och får en massa kommentarer som hejar på och uppmuntrar. Männen är ett internationellt fenomen och kallas för incels, en akronym för Involuntary Celibats, det vill säga män som lever i ofrivilligt celibat. Det är en oerhört skrämmande läsning, men egentligen inget nytt. Män tycks i alla tider ha hotats av kvinnor som tar plats i samhället. Problemet är väl att de lättare kan organisera sig nu i och hitta jämlikar, tack vare de sociala medierna. Kicki Sehlstedt vill nyansera bilden av en incel genom att låta en av dem få en röst i berättelsen. Jag tycker att hon lyckas delvis, visst är bokens Alxander en ömkansvärd människa på många sätt. Men själv påminns jag om alla de kvinnor som lever i ofrivillig ensamhet och verkligen lider, men som ändå inte låter sin situation yttra sig i ett våldsamt manshat. Sex och relationer är ingen förbannad rättighet! Hur sorgligt det än är att tvingasleva utan, är det inget man kan kräva av sin omgivning.

Parallellt med Linns försvinnande löper också en nutidsberättelse om Julia som är en influencer som håller på med träning och fått en stor grupp följare genom instagram och youtubekanal. Jag tycker att författaren gör ett fint personporträtt av en ung tjej som hamnat i en svår situation hon inte ser någon utväg ur. Det känns trovärdigt och Julias öde blir till slut lika spännande att följa som den försvunna Linns. Jag önskar Linn, Julia och alla unga kvinnor trygga vuxna som de vågar ta hjälp av. Ingenting är så svårt som det ser ut när man är ensam om sina tankar, allt går att lösa om man vågar berätta! Det gör ont i mig att tänka på att vår putsade fasad på sociala medier innehåller så mycket mörker som aldrig visas upp, att det finns så många, särskilt unga kvinnor, som mår så dåligt.

Jag hoppas att det här inlägget har fått mina läsare att bli nyfikna på Kicki Sehlstedts böcker. De är komplexa, trovärdiga och engagerar sin läsare! Förutom att vara oerhört spännande, alltså. Läs för sjuttom, läs!

Författare: Kicki Sehlstedt
Titel: Oskuld
Förlag: Piratförlaget

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2019 i Övergrepp, Böcker, Deckare, Spänning

 

Efter skandalen av Sarah Vaughan

Efter skandalenDen här boken har hyllats av både litteraturkritiker och på sociala medier, men jag tycker inte att Sarah Vaughans Efter skandalen lever upp till hajpen! Visst ät det en underhållande berättelse, men jag saknar det där lilla extra och stör mig på att gestaltningen är så schablonmässig. Dessutom tycker jag inte att den är särskilt spännande och twisten såg jag komma långt innan.

I centrum för berättelsen står James Whitehouse, en politiker i premiärministerns allra innersta krets sedan collegetiden. En priviligierad man på många sätt: rik, karismatisk och med en lojal hustru, Sophie, trots alla otrohetsaffärer. Den senaste affären slutar i en skandal då den unga kvinnan ifråga går ut och anklagar James Whitehouse för våldtäkt. Kate Woodcroft är kvinnan som företräder målsäganden. Hon är expert på sexualbrott och är övertygad om James’ skuld, men vet att de arbetar i motvind. Det finns inga vittnen till den påstådda våldtäkten och James Whitehouse lever inte upp till bilden av den typiska våldtäktsmannen i folks ögon.

Det är en rättegångsberättelse som känns något förutsägbar och som sagt, de tre huvudpersonerna känns som karikatyrer mer än som levande personer, vilket är synd. Det behövs romaner om maktmissbruk och mäns självklara positioner i samhället. Hur en del män tycks ta vad de tror är dem givet i livet, utan en tanke på någon annan. Skulden är definitvit mannens, men jag har också god lust att ruska om Sophie som tycks vara mer blåögd än Rödluvan. Det är tur att hon morskar upp sig lite till slut. I det stora hela är Efter skandalen god underhållning för stunden, men berättelsen lyfter aldrig.

Författare: Sarah Vaughan
Titel: Efter skandalen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättning: Molle Kanmert Sjölander

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 juli, 2019 i Övergrepp, Böcker

 

När orden inte räcker till

Pojke slukar universumDet här blogginlägget har jag gått och dragit på i nästan en månads tid. För hur kan jag skriva något som gör den här fantastiska romanen rättvisa? Är inte säker på att jag kan säga någonting om den som ens kommer i närheten av vad jag kände när jag läste den här boken. Vilken bok jag talar om? Årets bästa läsupplevelse! Det vill säga Pojke slukar universum av Trent Dalton. Boken som gjort succé runt om i världen och som delvis bygger på författaren Trent Daltons egen barndom, hans debutroman! Den är så makalöst bra att jag redan är sugen på att läsa om den!

Inledningsvis grep den inte alls tag i mig, det ska jag villigt erkänna. Jag kände en gnutta skepsis och tänkte att kanske har hyllningskören ändå fel den här gången. Vad var det som var så speciellt med detta? Men när vändningen väl kom, gjorde den det med besked och jag kunde nästan inte sluta läsa (vilket var extremt opassande eftersom jag var på weekendsemester med min käre Herr E)! Jag försökte berätta för min man vad som var så fantastiskt med boken, men märkte att vad jag än sa så lät det inte alls så lockande som jag önskade.  Hur pratar man om en bok som känns i hela kroppen när man läser? En bok som fascinerar, förbryllar och fångar läsaren i sin egna värld som både är verklig, men också ett slags fantasi? Jag gör väl ett försök, men lyckas jag inte få dig som läser detta att begripa att det här är något alldeles, alldeles extra, så har jag misslyckats.

Pojke slukar universum är en hjärtskärande coming-of-age-berättelse om 12-årige Eli som lever i en sjaskig förort till Brisbane där det finns mer droger än mat. Han bor i ett hus tillsammans med sin bror Gus som slutade prata den dagen deras riktige pappa stack. I stället skriver han meddelande med fingret i luften och iakttar omgivningen med en skarpsynt blick. Dessutom tycks han kunna förutspå framtiden. Hans mamma har en ny kille, som langar heroin, men som borde haft ett annat liv och vill alla väl. Elis bäste vän är en ökänd kriminell som heter Slim, men som paradoxalt nog också är den mest pålitlige vuxna personen runt Eli. Det är en cynisk och våldsam miljö för ett barn och Eli kämpar förtvivlat med att vara en god människa, vad det nu är, men omgivningen för det inte enkelt för honom. Han drömmer om att en dag arbeta som journalist och skriva om brott. När styvpappan plötsligt försvinner, blir situationen än mer desperat för Eli och han beslutar sig för att rädda sin mamma, samtidigt som han blir kär för första gången i sitt unga liv.

Pojke slukar universum är en roman som blandar alla möjliga genrer. Jag skulle kunna beskriva den som en kärleksroman, en uppväxtberättelse, en thriller, magisk realism eller en våldsam samhällsskildring och allting skulle vara lika rätt! Här ryms alla känslor och läsupplevelsen är en riktig berg-och-dalbana till åktur!

Trent Dalton är numera prisbelönt reporter på The Weekend Australian Magazine, men har tidigare varit redaktör för The Courier-Mail.

Författare: Trent Dalton
Titel: Pojke slukar universum
Förlag: HarperCollins
Översättning: Tove Hellbom

 

 

 

En annorlunda barndom, minst sagt

Allt jag fått lära migAllt jag fått lära mig av Tara Westover är en bok som jag sett i mitt sociala flöde väldigt länge. Först på de amerikanska bloggarna/instagrammarna och sen på de svenska dito. Hyllningskören har varit stark och enad – alla tycks älska den här boken, till och med den förre amerikanske presidenten Barack Obama! Det kan vara lite vanskligt att börja läsa en sådan hyllad bok, att drabbas av brustna förhoppningar när man väl börjat läsa, men jag tycker faktiskt att Tara Westovers memoar är n ä s t a n så fantastisk som alla säger!

Tara Westover växer upp med sin familj på ett skrotupplag i delstaten Idaho. Hennes föräldrar är mormoner, men inte riktigt som de andra mormonerna. Hennes far är övertygad om att regeringen, sjukhuset, militären, ja hela samhällsapparaten är en konspiration av några han kallar Illuminati och som hotar deras existens. Endast Gud är tillförlitlig och hans vilja har alltid en mening. Till och med när de handlar om när den ene sonen, Luke, svårt brännskadar sitt ben i en olycka. Eller som när bilen hamnar på taket och modern blir svårt skallskadad efter en tur till Arkansas för att hälsa på släktingar. Vid dessa tillfällen vore en oförlåtlig synd att vända sig till sjukvården och istället vårdas både sonen och modern hemma med diverse örttinkturer. Hemmet är våldsamt och otryggt. Allra värst är brodern Shawn som tycks ha en förkärlek för våld och att förnedra andra människor. Tara råkar värst ut och han terroriserar henne både fysiskt och psykiskt för att visa sin makt. Ingen ingriper, alla tystar ner våldsamheterna och Tara själv hanterar det genom att försöka skratta åt Shawns tokerier. Oerhört drabbande läsning som är som ett knytnävsslag i magen på läsaren. Under hela sin barndom sätter Tara aldrig sin fot i skolan. Emellanåt får hon en viss hemundervisning av modern, men ofta hjälper hon sin far med skroten eller arbetar extra för att bidra till hushållet. Först när hon är 16 bestämmer hon sig för att försöka komma in på ett college i närheten och lyckas få tillräckligt med poäng för att antas. Det blir starten på Taras uppvaknande och sakta med säkert börjar hon reflektera över sin uppväxt. I takt med insikten om allt hon gått miste om och vacklandet i sin egen tro, förändras hon. Så småningom inser hon att hon inte längre kan låtsas att allt är normalt kring sin familj, men hur gör man det utan att förlora dem man älskar mest?

Det är en fascinerande historia som Tara Westover berättar. Hennes bildningsresa är nästan osannolikt och numera kan hon dessutom titulera sig doktor. Hon besitter ett stort mod och texten är skriven utan bitterhet, vilket imponerar stort på mig. Jag tycker kanske att den är lite tillrättalagd ibland. Kanske beror det på att författaren själv har en distans numera till sin egen historia. Jag saknar också mer information om hur svårt det var att hänga med i början. Kanske lite fler exempel på situationer som var svåra? Det är till största delen när hon skriver om relationen till sina föräldrar och syskon som jag sitter som fastnaglad och inte kan sluta läsa, men jag hade också velat att hennes akademiska erfarenheter fick samma glöd i texten. Annars är detta en oerhört intressant skildring som förtjänar sin uppmärksamhet!

Författare: Tara Westover
Titel: Allt jag fått lära mig
Förlag: Natur och kultur
Översättning: Peter Staffansson

 

Testamente av Nina Wähä får högsta betyg!

I onsdags var det återigen dags för bok- och vinklubb med min vän L. Till träffen hade vi läst Nina Wähäs Testamente och vi var eniga om att det förtjänade ett högt betyg. Jag gav den faktiskt årets första femma! Är mäkta imponerad över romanbygget, hur Nina Wähä lyckas få ihop alla delar och alla röster. Varje karaktär känns som en egen individ och trots att de flesta av dem inte får så många sidor att höras på, lyckas författaren ändå få mig att uppleva att jag känner dem väl. Tack Nina!, för registret i början, det underlättade mycket. De tornedalska personnamnen var inte helt enkla att hålla reda på. Slutet då, fanns det någon skyldig? Eller var det en olycka? Där var vi inte riktigt överens. Ett litet minus i kanten, tyckte vi att Penttis brev till Annie var. Det kändes inte riktigt som hans ord. Var han kapabel att känna så mycket och förstå vad han utsatt Siri för? Där tvekade vi lite och hade hellre sett att advokaten sagt att han hade skrivit ner vad Pentti sa istället. Då hade vi förstått varför texten skilde sig så mycket från hur vi uppfattat Pentti.

Det här är en myllrande familjesaga, som mestadels utspelar sig i början på 80-talet långt uppe i Tornedalen i byn Aapajärvi. Äldsta dottern Annie kommer till jul för att hälsa på i barndomshemmet. I magen växer ett foster som hon inte riktigt bestämt sig för om hon vill ha eller inte. I Stockholm väntar barnets far på att de ska flytta ihop och att de ska bli en liten familj tillsammans. En efter en återvänder alla syskonen och ett oväntat uppdrag utkristalliseras. De ska rädda modern undan den våldsamme och hatiske Pentti, fadern som alla tippar på tårna runt för att inte väcka uppmärksamhet. Men först måste hon övertalas om att det är det enda rätta. Alla barnen är djupt präglade av den dysfunktionella uppväxten, men på olika sätt. Någon har själv gått i faderns våldsamma spår, en annan har flytt till akademikervärlden i Helsingfors och gör sitt bästa för att klippa alla band. En annan har gift sig och nyligen fått besked att hon har en allvarlig sjukdom, men vill inte berätta det för någon. Ytterligare en annan har ett sällsynt band till skogen och alla dess djur, men har svårare för människor. Och så Annie då, som genast tar på sig storasysterrollen och vill styra upp allt, trots att hon har sitt eget liv att fundera över. Julbesöket blir upptakten till en berättelse som slutar i ett mord. Eller hur som helst, med ett oväntat dödsfall och ett testamente, som drastiskt kastar om rollerna i familjen.

Vi är bara i början av 2019, men jag hoppas – och tror – på en augustnominering i höst för den här fantastiska romanen!

Författare: Nina Wähä
Titel: Testamente
Förlag: Norstedts