Kärlek med förhinder

Bra grej med att ha börjat jobba igen är bilresorna till och från jobbet som innebär ljudbokslyssning! Första ljudboken på väldigt länge (om man inte räknar radioföljetongen) blev Frida Skybäcks roman Norrsken. Det är Mirja Turestedt som läser och hon gör det väldigt bra. Hennes röst är väldigt behaglig att lyssna på och hon dramatiserar precis lagom mycket.

Norrsken är den första boken i en historisk romanserie om systrarna Stiernfors under 1800-talet. Huvudpersonen är den äldsta dottern Cecilia, som just kommit hem till Rosenlunds herrgård i Skåne från en lång tids frånvaro. Ingen förutom Herr och fru Stiernfors vet egentligen var hon varit, men Cecilia är numera en skugga av den hon en gång var. Hennes stora tröst är den anteckningsbok som hon förvarar i fickan och där hon berättar om sitt liv. Och så har hon ju Benjamin förstås, hennes älskade lillebror som i egenskap av sitt kön är ensam arvtagare till gården. Relationen till den yngre systern Amelie har aldrig särskilt nära, däremot har hon alltid haft ett särskilt band till sin mellansyster Elisabeth, men även det har förändrats.

Hennes föräldrar är ivriga att få Cecilia bortgift så fort som möjligt och faderns gäst, Herr Rousseau, tycks vara den perfekte maken, enligt dem. Och vilket val har Cecilia egentligen? Hennes stora och enda kärlek Ludwig reste till Italien och hörde aldrig mer av sig. Inte heller han känner till Cecilias stora hemlighet.

Emellanåt håller jag på att få spel på Cecilias undergivenhet och önskar att hon vågade säga vad hon tänker och agera därefter, samtidigt inser jag att det förmodligen inte hade varit särskilt trovärdigt för en herrskapsfröken på 1800-talet som uppfostrats till att underkasta sig. Just kvinnoporträttet är verkligen intressant läsning. Författaren Frida Skybäck är historielärare och det märks att hon känner sig hemma i tidsåldern. Egentligen är här ingen stor dramatik heller, ändå blir jag helt fast i berättelsen om Cecilias öde och lånade raskt del två, Polarnatt, när första delen var färdiglyssnad. Mycket underhållande och helt perfekt för bilkörning!

Författare: Frida Skybäck
Titel: Norrsken
Uppläsare: Mirja Turestedt
Förlag: Bonnier Audio

 

Brats på glid och ett mord

I ärlighetens namn så var jag rätt trött på Viveca Stens Sandhamnsdeckare efter att ha lyssnat på den förra, I natt är du död. Sedan lyssnade jag på henne på Bokens dag i höstas och tyckte att intrigen i hennes femte deckare om juristen Nora Linde och kommissarie Tomas Andreassen ändå lät ganska spännande. Och nu har jag lyssnat på I stundens hetta och tycker att den var okej. Jag tycker fortfarande att utredningen går i snigeltakt (men det kanske å andra sidan gör den mer realistisk, vad vet jag?), men rikemansbarnen som tillbringar en förödande midsommarhelg i Sandhamn är trovärdigt tecknade. Däremot dryper det om klichéer när en av föräldrarna ska beskrivas och det blir nästan lite löjeväckande. Hur som helst, det är förbaskat svårt att låta bli att fortsätta läsa (lyssna på!) Viveca Stens deckare och som vanligt höjs läsupplevelsen av Katarina Ewerlöfs formidabla uppläsning!

Privat så trasslar det till sig mellan Nora och Jonas och allt börjar när Jonas fjortonåriga dotter Vilma försvinner på midsommardagen. Samtidigt stapplar en förvirrad, drogpåverkad ung tjej in i polisens husbil som står parkerad i hamnen under helgen och kort därefter finner man en ung kille ihjälslagen på ön. Tomas får abrupt lämna den lyckliga bubbla som han befinner sig i sedan dottern Elin föddes när han kallas till Sandhamn för att utreda dödsfallet. Det är ont om ledtrådar och att en av de få är en gul tygbit från polisens reflexvästar gör det inte bättre. För att kartlägga vad som skett innan mordet, kallar polisen in killens kompisgäng som fanns på plats för att fira midsommarhelgen till förhör. Bit för bit nystas sanningen långsamt upp, men runt hörnet lurar redan nästa katastrof.

Författare: Viveca Sten
Titel: I stundens hetta
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Bonnier audio

 

Hon var bättre förr!

DÅ: Jag läste Busters öron och trodde mig hittat en ny svensk favoritförfattare. Jag verkligen älskade den boken!

NU: Marionetternas döttrar i bilstereon på resorna till och från jobbet. Fantastik uppläsning av Anna Maria Käll, men berättelsen är seg och tämligen ointressant.

Det finns en goda förutsättningar. En medelålders kvinna, Mariana, driver en antikaffär för leksaker. Hennes man och nästan vuxna dotter har flyttat till USA, men Mariana ville inte lämna sin älskade affär. Innerst inne är nog känslan av ett äktenskap på upphällning mer bidragande till belsutet att stanna kvar på den ort där hennes far hittades skjuten på karusellen när Mariana bara var 11 år.

En amerikansk jude, Amnon Goldstein, flyttar till orten med syftet att skríva en historia om byns historia och dess invånare. Hans plötsliga uppdykande väcker misstänksamhet bland ortsborna, ändå förmår han dem att öppna upp sig och berätta sådant de aldrig berättat förut. Men inte alla är lika förtjusta i Amnon och plötsligt börjar mystiska och lite otäcksa saker hända. Mariana hittar djurögon som någon lämnat till henne och ortens hästuppfödare blir av med sin högt skattade hingst och minnen från det mörka förflutna lurar under ytan.

Tyvärr blir detta inte alls den spännande berättelsen med twist, som jag hade hoppats på. I stället är det ganska förutsägbart och inte alls särskilt fängslande. Det är lätt att börja tänka på helt andra saker när man lyssnar, trots att Anna Maria Käll gör ett gott jobb – det är inte där det brister. Jag lyssnar mest klart för att jag hoppas på att den ska ta sig. Vilket den aldrig gör. Rekommenderas inte!

Författare: Maria Ernestam
Titel: Marionetternas döttrar
Uppläsare: Anna Maria Käll
Förlag: Bonnier audio

 

Nådastöt

Det är jul i den lilla byn Three Pines utanför Montreal. Landskapet är vackert julkortsvitt och i varje stuga råder julstämning. Allt förbyts i rädsla och oro när den färgstarka, men mycket impopulära, livsstilsgurun C.C. de Poitiers hittas död under den årliga curlingmatchen. Hennes död tycks först vara en tragisk olycka, men när omständigheterna kring dödsfallet pekar på ett mycket planlagt mord rycker kommissarie Gamache ut för att ta fast gärningsmannen. Ungefär samtidigt inträffar ett mord på en hemlös kvinna i Montreal som visar sig ha starka band till Three Pines. Ingenting blir lättare av att Gamache ser sig motarbetad av sin egen poliskår. Dessutom får han den besvärliga polisaspiranten Nicole på halsen.

Nådastöt är Louise Pennys andra deckare om samhället Three Pines och kommissarie Gamache. Jag lyssnade på den som ljudbok. Den första, Mörkt motiv, läste jag och fastän den inte var jättejättespännande så hade jag svårt att sluta läsa. Den påminde mig mycket om Agatha Christies detektivromaner. Kanske passar sig böckerna bättre i text, för fastän uppläsaren Tomas Bolme gör en habil insats (även om han låter urfånig när han ska gestalta de äldre damerna!) så är det fruktansvärt svårt att hänga med i alla hopp när man inte lyssnar mer än 25 minuter åt gången! Dessutom tyckte jag inte att själva intrigen kändes särskilt genomarbetad. Mycket lämnades oförklarat och jag tyckte inte att historien var särskilt trovärdig. Men jag ger inte upp hoppet! I februari kommer den tredje delen, Den grymmaste månaden, och jag står redan i kö. På boken!

Författare: Louise Penny
Titel: Nådastöt
Uppläsare: Tomas Bolme
Förlag: Bonnier audio

 

Många trådar i deckarhärvan

Cilla & Rolf Börjlind – Nästa svenska deckarunder? Lika bra som Kepler?

Springfloden haussades rejält inför utgivningen, men jag är inte riktigt övertygad. Visst är det spännande, men bitvis också ganska rörigt. Det känns som om författarna har så många idéer de vill gå vidare med intrigen känns överbelastad. De hade gott och väl kunnat spara lite stoft till kommande deckare…

Öppningsscenen är magnifik! En gravid kvinna står nerdrogad, begravd i sanden på ön Nordkoster. Hon kan inte röra sig, men är fullt medveten om vad som händer. En stor springflod* är på väg in och en kort stund senare dränks kvinnan i vattenmassorna. Fruktansvärt otäckt!

Tjugo år senare får Olivia Rönning en studieuppgift vid Polishögskolan i Stockholm. De ska välja ett så kallat cold case och skriva hur man kunde gjort utredningen annorlunda med hjälp av dagens tekniska kunskap. Hon väljer ett mord på Nordkoster som aldrig löstes av det skäl att det var hennes pappas sista jobb som polis innan han hastigt avled.

Samtidigt begås flera brutala misshandelsbrott mot hemlösa i Stockholm. Misshandeln filmas samtidigt och dyker kort därefter upp på en internetsajt. Dessutom återvänder en man från sin exil i Puerto Rico och gör en käns företagsledare mycket nervös.

Springfloden är den första boken i en planerad serie. Fastän jag inte är überförtjust så kommer jag garanterat att läsa uppföljaren. Jag är helt övertygad om att paret Börjlind kan så mycket bättre än det här! (Älska tv-serien Graven! som de skrivit manuset till!) Tomas Bolme gör som vanligt ett gott arbete med inläsningen.

Många har bloggat om Springfloden, bland andra Calliope som blev positivt överraskad och Bokbiten som hade språkliga invändningar.

* Då månen, solen och jorden befinner sig på ungefär samma linje vid måne och fullmåne förstärker solens och månens tidvattenkrafter varandra och tidvattenhöjden blir större än genomsnittet. Sv. Wikipedia

Författare: Cilla & Rolf Börjlind
Titel: Springfloden
Uppläsare: Tomas Bolme
Förlag: Norstedts

 

Tillrättalagt dravel… faktiskt!

Linda Olsson läser själv sin roman Det goda inom dig och det tar ett tag innan jag vänjer mig vid hennes röst. Den är lite sävlig och skär sig nästan lite (inte riktigt, men det är inte en klar röst). Tempot passar i och för sig berättelsen, men jag blir otålig av ingenting händer och far i väg i tankarna flera gånger under den första cd:n (lyssnar i bilen). Berättelsen utspelar sig på flera plan. I två olika ”då” och ett nu. Det är ibland lite svårt att hålla reda på var i tiden vi är, särskilt om jag slutar mitt i ett avsnitt.

Marion är runt sextio och bor ensam i en stuga vid kusten i Nya Zeeland. En gång i tiden hetter hon Marianne. Hon växte upp med sin morfar, men sen kom hennes mamma och hämtade henne och hon fick en lillebror, Daniel. Dessvärre blev mamman psykotisk efter förlossningen och hennes man började misshandla henne både fysiskt och psykiskt. Det blev Marianne som fick ta hand om lille Daniel. Så småningom dör både mamman och styvpappan och Marianne och Daniel skiljs åt. Marianne hamnar hos morbrodern i Nya Zeeland och börjar kalla sig Marion för att glömma. När berättelsen börjar har hon lärt känna en pojke, Ika, som kommer från trasiga familjeförhållanden och är svår att komma nära. Hon kämpar för att få bli hans fostermor, men vet inte riktigt om det mest är för sin egen skull hon gör det? Det förflutna väcks till liv när Marion börjar minnas sin barndom.

Jag har bara läst Nu vill jag sjunga dig milda sånger tidigare, men Linda Olsson har även skrivit Sonat till Miriam. Jag gillade verkligen den förra, men tyvärr faller Det goda inom dig platt till marken. Författaren vältrar sig i en ÖVERTYDLIGHET som blir hemskt irriterande och i slutet måste hon även tala om för läsaren vilket bokens budskap är, ifall vi skulle missa! Dessutom är det lite väl otroliga tillfälligheter som inträffar och som känns helt onödiga. Jag längtar efter att ta fram rödpennan och stryka vissa avsnitt, för berättelsen om lilla Marianne är gripande och berörde verkligen men resten blir bara TOO MUCH (något som för övrigt hintas redan i titeln, eller hur?).

Bokbrus var inte heller så förtjust.

Författare: Linda Olsson
Titel: Det goda inom dig
Uppläsare: Författaren själv
Förlag: Bonnier audio

 

Det här är på riktigt

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken är den första av Jonas Gardells dokumentärromaner om när AIDS kom till Sverige. Jag lyssnade på den som cd-bok och författaren läser den själv. Jag tror det ger en extra nerv den här gången. Det här är så vansinnigt bra! Attans! vilken författare han är ändå och vilket patos han lägger in i sin berättelse. Det känns självklart att det är Jonas Gardell som ska berätta den här historien, ingen annan hade kunnat göra det bättre – det är jag säker på!

Jag minns när AIDS kom till Sverige. Jag gick i lågstadiet och jag vet att jag hörde de vuxna prata mycket om den hemska sjukdomen. Dessutom hade jag ju lärt mig läsa och mina ögon sökte sig till alla texter som fanns tillgängliga, således även löpsedlar. Killarna i klassen sprang omkring och skrek ”Ha ha, nu får du AIDS!” och dunkade varandra i ryggen. Som en lek. Och att höra Jonas Gardell berätta om hur en liberal dagstidning som DN ända in på 80-talet vägrade att publicera dödsannonser över män där den närmast sörjande var en annan man och höra erfarna läkare uttala sig om rädslan av vårda patienter på ”sitt” sjukhus. Jag häpnar och vill inte tro att det var så. Och samtidigt, med perspektiv, så glädjande och skönt att vår syn på homosexualitet och de homosexuella har förändrats så mycket tills idag.

Fakta varvas med fiktion i den här berättelsen. Allt som står där har hänt, hävdar författaren, men personerna är fiktiva. Benjamin som är ett Jehovas vittne. Gudfruktig och rättfärdig som få, men som vet innerst inne att han egentligen är någon annan. En sådan som älskar män. Och Rasmus som flyr inskränktheten i värmländska Koppum och flyttar till Stockholm och friheten. Där vågar han äntligen leva ut och vara den han är. Och Paul, den judiske bögen som har ett sånt stor hjärta och vill alla väl och som blir den som för samman Benjamin och Rasmus den där julaftonen -82, då allt ligger i sin linda och katastrofen väntar runt hörnet.

Jag blir så tagen av att lyssna på Torka aldrig tårar utan handskar och blandar ilska med sorg och förskräckelse. Det värsta är att jag vet att det inte kommer att sluta lyckligt för alla och det gör mig ont. Hur ska jag orka läsa de andra delarna? Och samtidigt ser jag så väldigt mycket fram emot det.

Författare: Jonas Gardell
Titel: Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken
Uppläsare: Författaren själv
Förlag: Norstedts

 

Märklig är bara förnamnet

Andrew Kaufmans Alla mina vänner är superhjältar har precis kommit ut som ljudbok. Jag har lyssnat på den och vet inte riktigt vad jag ska tänka och tycka. Det här är helknasigt, charmigt men ytterst märkligt! Om man kan koka ner sin hela personlighet till ett enda uttryck, ja, då är man en superhjälte. Huvudpersonen Tom kan inte det. Det kan däremot hans fru, Perfektionisten. Tyvärr har Tom av olika skäl, bland annat en annan superhjälte som heter Hypnos, blivit totalt osynlig för Perfektionisten. Det skedde på deras eget bröllop. Hon hör honom inte, ser honom inte och därför tror hon att han övergivit henne. Nu sitter de båda på planet till Vancouver och Tom måste se till att hon upptäcker honom innan landningen. Därefter är det alldeles för sent och de kommer aldrig att nå varandra igen.

Det är spännande att fundera över det här med superhjältar. Vem skulle jag själv vara? Antagligen inte den jag vill vara. Förutom kärlekshistorien mellan Tom och Perfektionisten får vi möta en massa andra superhjältar i Toms bekantskapskrets. Det blir ibland lite rörigt och jag kan flera gånger känna att den här boken borde jag nog läst i stället (precis som jag gjorde precis rätt när jag lyssnade på Korparna, istället för att läste boken). Framförallt tänker jag att den här boken hade gjort sig bättre i annan form överhuvudtaget. Jag tycker att berättelsen om Tom och Perfektionisten kommer lite i skymundan. Min stora behållning av Alla mina vänner är superhjältar är faktiskt de olika karaktärsbeskrivningarna av hjältarna. Då fnissar jag ibland högt, ofta igenkännande. För ärligt talat, visst finns dom bland våra vänner? Jag tänker mig att en liten humoresk med teckningar och beskrivningar av olika superhjältar hade funkat bättre för mig. Det här blir tyvärr en smula rörigt och svårlyssnat, även om det är riktigt kul emellanåt. Å andra sidan, då hade jag missat  intervjun med Andrew Kaufman, som är inlagt som extraspår. Vilken härlig människa och vilken underbar röst! Morgan Alling gör för övrigt en habil uppläsning. Jag tycker kanske att han läser lite för fort ibland, men rösten passar till Tom.

Författare: Andrew Kaufman
Titel: Alla mina vänner är superhjältar
Uppläsare: Morgan Alling
Förlag: A Nice Noise

 

Medicin för en sjukling

Jag är hemma sjuk för andra dagen i rad och håller på att dö av rastlöshet. Försöker vila eftersom det är det jag behöver, men det är inte lätt… Vid 16-tiden (!) kommer så äntligen posten och jag skyndar ut för att se om det kanske, kanske är nåt till mig… Och det är det! 🙂

Och inte vad som helst heller utan väldigt efterlängtade böcker! En ljudbok från trevliga A Nice Noise: Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman samt från Adlibris: Sadie Jones alldeles färska The Uninvited Guests!

Bättre medicin finns nog inte! Eller hellre, det är nu det börjar bli roligt att vara sjuk! 😉

 

Livet är hårt mot dom hårda

Tabula Rasa Hotels är Jonas Joelssons debutroman. Det är spännande med debutanter, tycker jag, och det finns alltid en gnutta oro innan man läser (med öronen i det här fallet) att det inte ska vara bra. Glädjande nog – den här gången är det det!

Jonas Joelsson har skrivit en mycket obehaglig och tankeväckande bok. Huvudpersonen heter David Skoglund och han är i reklmabranschen. Han är killen som kommer och går som han vill lite på jobbet, så länge han levererar är han outstanding och briljant. Givetvis har han gott om cash och en riktig festprisse. Han är singel, bor i innerstan och ser till att få sig ett ligg när han behöver. Det vill säga, sådan är David Skoglund före.

Efter händer något. David Skoglund är inte längre killen som alla lyssnar till. Vem han är vet han knappt ens själv. Vilsen och trasig söker han efter något eller kanske någon och tvingas ta konsekvenserna av sina tidigare handlingar. Något fruktansvärt har hänt. Vilken roll spelar Tabula Rasa Hotels?

Boken är uppbyggd i ett före och ett efter. Ibland är det lite svårt att hålla i sär i vilken tidsperspektiv man befinner sig, men jag tror att det är mest problematisk om man, som jag gjorde, lyssnar på boken. Ibland stängde jag av mitt i (förstås) och när jag fortsatte lyssna hade jag lite svårt att orientera mig. Jag tror inte man har samma problem om man läser boken. Då kan man ju bläddra bakåt och skumläsa lite av det man läste innan man slutade förra gången. Uppbyggnaden gör i alla fall att spänningen hålls vid liv hela tiden. Man vill ju veta vad det är som har hänt med David! Och trots att han egentligen är en helt odräglig människa så känner man sympati för honom. Han har fastnat i det ytliga storstadslivet och helt tappat bort sin egen identitet i jakten på pengar och status. Och allt sker i en verklighet som säkert existerar på vissa håll, men som tack och lov är en väldigt främmande tanke i mitt liv. Författaren får mig att tänka till, utan att moralisera. Det gillas! Detta är definitivt en stilsäker debut i rappt tempo som bådar gott inför framtiden.

Uppläsare är Gustaf Skarsgård och han är verkligen David Skoglund! Han låter precis så blasé och less på allt som jag föreställer mig att huvudpersonen är, ändå är det en väldigt behaglig röst att lyssna till.

Författaren Jonas Joelsson  har själv arbetat flera år som copywriter. Han är dessutom vän med Gustaf Skarsgård, lite kul! Just nu håller han på med att skissa på lite idéer till en uppföljare till Tabula Rasa Hotels. Spännande!

Författare: Jonas Joelsson
Titel: Tabula Rasa Hotels
Uppläsare: Gustaf Skarsgård
Förlag: A Nice Noise