RSS

Kategoriarkiv: Psykisk ohälsa

Kvinnorna på slottet

Måhända låter titeln på Jessica Shattucks roman Kvinnorna på slottet som en klassisk historisk kärleksroman, men det är det verkligen inte. Berättelsen om de tre tyska kvinnorna utspelar sig till största delen i efterkrigstidens Tyskland. Marianne von Lingenfels återvänder till slottet som en gång tillhörde hennes avlidne make för att hålla ett löfte. Hon ska samla de kvinnor som liksom hon har blivit änkor efter stupade motståndsmän. Tyskar inom överklassen som inte sympatiserade med nazisterna. Såren efter kriget måste läkas och själar få ro och vistelsen på slottet är tänkt att bli den fristad dessa kvinnor, och deras barn, så väl behöver. Men kriget har förändrat dem alla och de är inte längre samma personer som de en gång var. Benita är inte längre en ung levnadsglad kvinna. Hon tvingades leva som sexslav åt en rysk högt uppsatt militär när ryssarna och de allierade intog Berlin, förutom att hon skildes från sin son som fick växa upp på ett nazistiskt barnhem. Ania och hennes pojkar hittas i ett överfyllt flyktingläger på gränsen till Polen, undernärda och sjuka. För att överleva och gå vidare tvingas de ställas inför svars och försonas med de val de alla gjorde under och efter kriget.

Detta är en roman som skildrar efterkrigstiden i Tyskland ur ett ovanligt perspektiv. Den visar på hur många tyskar också föll offer för nazisternas illdåd och hur svårt livet var för dem efter andra världskrigets slut, inte minst under de allierades och de ryska truppernas ockupation. Det är en välskriven, gripande och ibland överraskande roman som Jessica Shattuck har skrivit. Läs den!

Författare: Jessica Shattuck
Titel: Kvinnorna på slottet
Förlag: Harper Collins Nordic

 

Det finns inga monster

Det finns inga monster

Det damp ner en bok som jag inte hade hört nåt om, men av en författare som jag vagt kände till. Boken hette Det finns inga monster och författaren heter Liselott Willén. Jag älskar att få upp ögonen för nya författarskap och det är spännande att öppna en bok och inte ha en aning om hurdan den är!

Lite grann påminner Det finns inga monster om Caroline Erikssons roman De försvunna. Stämningen är precis lika suggestiv och huvudpersonen går inte riktigt att lita på. I Willéns roman är det Alice som flyttar tillbaka till huset vid havet som de inte varit i på 10 år. Anledningen till flytten är att Alice har mått allt sämre psykiskt och tanken är att denna förändring ska hjälpa henne att må bättre. Läsaren får se glimtar av Alice problematik. Bland annat har hon till synes oprovocerat misshandlat en skolkamrat och hon tar ångestdämpande medicin. Men miljöombytet tycks få helt motsatt effekt. Huset vid havet väcker bortträngda barndomsminnen till liv. Hon börjar få minnesbilder av dagen då hennes pappa försvann. Hon minns en blodig hammare och att hennes pappa var nerblodad.

I byn finns flera personer som inte är så glada i att Alice och hennes mamma är tillbaka. De viskas och tisslas om dem och folk kastar ogillande blickar mot dem. I skogen finns ett hus där Alice ser en flicka i gulmönstrad klänning. Hon får en känsla av att flickan behöver hjälp, men ingen verkar veta vem hon är. Och så finns Jonathan, mannen som väcker känslor i henne, men som hon inte vet riktigt om hon kan lita på. Och just den här osäkerheten förs också över till läsaren. Inte heller jag vet riktigt vem som är tillförlitlig. Och kan man lita på en huvudperson som Alice, som plötsligt slutar ta sin medicin och tycks se sådant ingen annan ser?

Det finns mycket att tycka om i den här psykologiska spänningsromanen. Jag gillar verkligen den kusliga stämningen som finns där redan på första sidan och jag är mycket förtjust i den osäkerhet som författaren får mig att känna. Däremot hade jag önskat att upplösningen inte kom så abrupt och att berättelsen hade varit lite lättare att komma in i. Den bjuder på visst motstånd, vilket inte alls behöver vara negativt, men det vore synd om det innebär att andra läsare ger upp för att den är lite svår att få grepp om till en början.

Liselott Willén )född 1972) är uppvuxen på Åland, men bor nu i Örebro där hon kombinerar författarskapet med läkaryrket. Hon har tidigare gett ut fem romaner. Jag blir definitivt sugen på att läsa fler av henne!

Författare: Liselott Willén
Titel: Det finns inga monster
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
 

Gick obemärkt förbi

Gick obemärkt förbiEgentligen läste jag ut Gick obemärkt förbi redan för en vecka sen, men jag har gått och funderat lite på hur jag ska kunna skriva om den på ett rättvist sätt. Jag blev så känslomässigt tagen av Ingrid Hedströms vackra, tragiska, grymma berättele! Vi har börjat med såna där ”Jag läser-skyltar” på jobbet. Under de dagar jag gick med den med den här boken på, så pratade jag ständigt om hur f a n t a s t i s k bok det var! När jag sen berättade för kollegor och låntagare att berättelsen handlar om hur vi behandlade ”sinneslöa”, eller idioter som de också kallades vid den här tiden, i Per Albin Hanssons socialdemokratiska folkhem, var det en del som såg förfärade ut och frågade om det inte var en otroligt mörk och dyster läsning. Och det klart, jag läser med både ilska och sorg i bröstet. Men en klar ljuspunkt är ändå alla de sympatiska människorna som finns omkring dessa barn i boken. Som till exempel prästen Gösta Lidelius. Han är själv en person som inte är som alla andra, även om han döljer det väl. Ibland pockar ångesten på och då tar han till flaskan, noga med att bevara även den hemligheten inför omvärlden. Sen har vi också de familjer som de här tre barnen som vi får följa tillhör. Kärleksfulla, rejäla familjer som inget hellre vill än att ta hand om sina missanpassade barn, men som tvingas böja sig inför myndighetsbestämmelser. Relativt godtyckligt väljs barnen ut att skickas till olika anstalter, varav en av de värsta tycks vara Haggården i Hedemora. Därifrån kommer i stort sett ingen och dödstalen är skyhöga bland de intagna.

Vi får följa tre barn och deras familjer Jan-Ivar (1929-1938), Ingvor (1928-1937), Gerda (1935 – 1941) och deras familjer. Alla tre barnen avslutar sina korta liv på Haggården. En annan gemensam nämnare är att de alla föds in i fattiga familjer, inte sällan har den ena föräldern dessutom avlidit. Mer förmögna familjer kunde lättare gömma undan sina söner och döttrar som inte riktigt var som andra. Hemskolning kunde lösas och man kunde avlöna någon som tog hand om dem, till skillnad från fattiga familjer som inte kunde avsätta tid och resurser på samma sätt till dessa barn. Klassperspektivet blir således väldigt tydligt.

Ingrid Hedström har skrivit en otroligt läsvärd, välformulerad roman. Kanske till och med årets viktigaste! Definitivt borde den vara obligatorisk läsning bland politiker och fungera som avskräckande exempel! Det är väldigt svårt och mentalt utmattande att inse vidden av den rasbiologiska politiken som var så dominerande ändå i 1930-talets Sverige. Det tycks som om både högerorienterade politiker och socialdemokrater var skrämmande överens om vikten av att rensa ut störande element ur den svenska befolkningsstammen. Det visar också att det fanns en tydlig schism inom arbetarrörelsen där anarkister och syndikalister var mer tveksamma till den rasbiologiska ideologin. Även liberalerna tycktes tveka inför att skicka iväg värnlösa barn till anstalter på livstid. Flera verkliga personer omnämns i boken, som t. ex. den socialdemokratiska politikern Bernhard Eriksson, som hade det yttersta politiska ansvaret för Haggården och rasbiologen Gustaf Ankarcrona. Här och där finns också autentiska citat. Ingrid Hedström tycks ha gjort en gedigen research och bifogar en förteckning över de källor hon hämtat sina faktauppgifter ifrån. Snälla, läs och förfasas! Det är en obegriplig del av vår svenska historia, låt oss se till att den aldrig kommer igen!

Författare: Ingrid Hedström
Titel: Gick obemärkt förbi
Förlag: Alfabeta

 

Där Satan har sin tron

Jag har läst någon av Unni Lindells tidigare böcker, men det känns som en evighet sen. Jag fick Där Satan har sin tron i påskpresent av förlaget. Mycket uppskattat! Cato Isaksen figurerade i den så namnet var bekant från läsning förr, däremot var Marian Dahle en helt ny karaktär för mig. Både Isaksen och Dahle arbetar vid Oslopolisen. Där Satan har sin tron är första delen i en nysatsning där Marian Dahle är tänkt att få huvudrollen. Därför gör det inget om man inte är bekant med Unni Lindells tidigare böcker eller, om man som jag, inte läst dem på väldigt länge. Berättelsen kan läsas helt fristående och läsaren får information om de tidigare händelser som behövs för att hänga med, allteftersom.

Marian Dahle har varit med om en brand och skadats svårt så därför har hon en hel del ärr i ansiktet. Dessutom lider hon av ångestattacker emellanåt och självmedicinerar med lite för mycket alkohol emellanåt. Hon har köpt sig en lägenhet i ett gammalt trähus och fått två nya grannar. En gammal tant som sällan lämnar sitt hem och en konstnär som sökt henne vid ett flertal tillfällen, men Marian har aldrig öppnat för honom.

En ung man som heter Andreas blir en helt vanlig vardagskväll kidnappad av ett par i svarta skinnställ och bortförd till en enslig plats i skogen. Där väntar en väl förberedd tortyr på honom. Förövarna har planerat sin hämnd noggrant, men Andreas tycks helt ovetande om det hat som de två känner för honom. Men Andreas är bara den första personen i deras mörka hämndplan.

Marian återvänder till sin tjänst vid Oslopolisen när hon får erbjudandet att arbeta med ett så kallat cold case. Fallet gäller en liten sexårig flicka som försvann spårlöst vid ett kolonilottsområde för många år sen. Av en slump får mamman syn på en lapp med flera handskrivna namn. Ett av namnen är Andreas, som anmälts som försvunnen av anhöriga för flera dagar sen. Men ingen förutom Marian Dahle tycks se att det finns ett samband mellan Andreas och den lilla flickans försvinnande.

Jag gillar Marian Dahle och att läsaren får veta lite mer om den komplexa personen allteftersom. Hon känns lite opålitlig, minst sagt, ockuperad av sina egna demoner som hon är. Därför tvivlar jag ibland på vad som är verkligt och vad som bara finns inne i Marians eget huvud. Särskilt sympatisk är hon inte heller. Men våldet som beskrivs i boken är rått och emellanåt nästan outhärdligt att läsa om. Då scannar mina ögon snabbt igenom texten, utan att dröja alltför mycket vid vidrigheterna som beskrivs. Det är väldigt spännande, men så plötsligt avslöjas gärningsmännen för läsaren och jag tappar lite av intresset för händelseutvecklingen. Jag menar, jag vet ju faktiskt redan att Marian Dahle kommer att överleva och lösa fallen! Det drar ner mitt omdöme till en helt okej deckare. Med detta sagt – jag kanske inte kastar mig över nästa del i serien när den kommer, men kan absolut tänka mig att läsa den!

Författare: Unni Lindell
Titel: Där Satan har sin tron
Förlag: Piratförlaget

 

Glad och lycklig? Knappast

Glad och lycklig? Knappast

Glad och lycklig? Knappast är Thomas Hallings första bok i en planerad serie om en tjej på mellanstadiet som heter Linn. Linn bor ihop med sin mamma. Hennes föräldrar är skilda och pappan har gift om sig och fått en ny familj. Han ringer gärna Linn om han behöver barnvakt. Linn älskar sin lillasyster och har svårt att säga nej. Hon behöver pengarna och vill gärna umgås med sin lillasyster. Livet hemma hos mamma är torftigt. Det saknas ofta pengar och mamman vill inte göra något. Linn får ta stort ansvar för alla. Så stort att hon inte alltid hinner med skolarbetet, trots att hon vill vara duktig. Hon är ganska ensam, inte direkt utanför men inte heller självklar i något gäng. I skolan finns Habib och Aisha säger en dag att han har frågat henne om Linn. Linn tycker Habib är rätt gullig. Aisha och Linn börjar prata mer och mer och en dag frågar Aisha om Linn vill följa med och träna innebandy. Linn skulle väldigt gärna vilja börja spela innebandy, men så var det ju det där med pengar och allt man behöver för att kunna spela…

Jag brukar tycka om Thomas Hallings böcker. Jag gillar Linn, men tyvärr vill författaren ordna upp allt för Linn redan i den här första boken. Jag önskar att han istället hade valt att låta Linn få ha det lite besvärligt. Att han hade vågat dröja sig kvar i dysfunktionaliteten. Nu löser sig det mesta ganska enkelt och det drar ner trovärdigheten. Jag tror inte att efter ett enda möte så blir skilda föräldrar sams och förstår hur de måste agera för att alla ska må bra. Det finns så många barn och ungdomar som har det struligt hemma med föräldrar som inte tar ansvar och överlåter alltför mycket av sina egna bekymmer på sina barn. Det skulle vara underbart om saker och ting kunde lösa sig så snabbt som för Linn, men jag är ganska säker på att det inte är så verkligheten ser ut. Det drar ner betyget lite och jag ger boken godkänt med ett litet minus i kanten. Vågar jag hoppas på en modigare fortsättning, Thomas Halling?

Författare: Thomas Halling    
Titel: Glad och lycklig? Knappast
Förlag:
Alfabeta

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 maj, 2017 i Barn, Böcker, Psykisk ohälsa, Vänskap

 

Tysk thriller

Fällan av tyska författaren Melanie Raabe är en debutroman som rönt stora framgångar i hemlandet. Förutom att ha vunnit pris för Årets bästa kriminaldebut så är det tänkt att boken ska bli film. Jag tror att det kan bli en väldigt bra film. Det är en väldigt bra bok. Ibland stör jag mig lite på att språket blir lite stolpigt, men det kan ju vara en översättargrej också..? Annars är Fällan en sån där berättelse som man aldrig riktigt vet vart den ska ta vägen. Och det gillar jag väldigt mycket!

Författaren Linda Conrads har inte lämnat sitt hem på många, många år. Faktiskt inte på tolv långa år. Det var då som hon hittade sin syster brutalt mördad och dessutom hann se en skymt av mördaren. Men trots polisens utredning, hittades aldrig mördaren. Och så en kväll får Linda se mördaren. På tv. Han är en numera känd journalist och Linda förstår att hon inte bara kan börja sprida grundlösa anklagelser mot honom. För vem skulle tro henne? Hon är psykisk labil och har dragit sig undan sin omvärld. Men Linda vet vad hon såg den där fruktansvärda kvällen och har inte glömt hans ansikte. Hon är säker på sin sak. Så hon bestämmer sig för att göra det enda hon kan: att skriva en ny roman. Om mordet på sin syster och mördaren som kommer undan. En enda intervju går hon med på att ge i samband med bokens utgivning, med en enda journalist, nämligen mannen som mördade hennes syster. Hon tror det är den perfekta fällan, men inget går som hon tänkt…

Melanie Raabe håller sin läsare på halster! Det är ett annorlunda upplägg för en thriller, men blir emellanåt så där olidligt spännande som jag älskar! Skildringen av den folkskygge författaren känns trovärdig och boken hon skriver berättar händelserna för tolv år sen så att läsaren får ta del av dem. Det blir en bok i boken, men det finns ett tydligt syfte med den och jag tycker att det funkar väldigt bra, även om den boken känns oerhört dåligt skriven. Dessutom, extra kul att läsa något icke-engelskspråkigt i thrillergenren, tycker jag!

Författare: Melanie Raabe
Titel: Fällan
Förlag: LB Förlag

 
 

Slutet på sommaren

slutetTvå parallella berättelser väntar läsaren till Anders de la Mottes thriller Slutet på sommaren. Den första utspelar sig år 1983 i den lilla byn Räftinge i Skåne. En liten femårig pojke försvinner spårlöst från sitt hem en sommarkväll. Trots att hela byn engagerar sig i sökandet är det enda spåret av honom en sko i åkern utanför tomten till huset där han bor. Familjen förlamas i sorg och ovetskapen om vad som hänt lille Bily sliter sönder familjen. Mamman hamnar på ”Hemmet”, dottern Vera festar och flyr undan sorgen, äldste sonen Martin bestämmer sig för att studera till polis och pappan drar sig undan i tystnaden som Billy lämnat efter sig.

Polischefen Månsson lyfter på varenda sten för att finna svar på vad som hänt Billy. Ett tag tror han att de har hittat den skyldige. Bråkstaken Tommy Rooth saknar alibi för försvinnandet och har dessutom en konflikt om jaktmarker med pojkens morfar, Harald som ägare allt och vet allt om alla i byn. Men utan bevis och en kropp är allt bara indicier och Rooth släpps ur häktet. Han försvinner omedelbart från byn och sin egen familj. Ryktet om att han gått till sjöss sprids på byn.

Tjugo år senare arbetar Billys storasyster Vera som terapeut. Hon har bytt namn till Veronica och kontakten med resten av familjen sker högst sporadiskt. Hennes privatliv kantas av ångest, självskadebeteende och en besatthet till en man som inte längre vill ha henne. Under en av hennes gruppsessioner dyker det upp en ung man, som säger sig sörja sin bäste vän som försvann spårlöst en gång för länge sen. Mannen liknar väldigt mycket den fantombild som gjordes av hur Billy förväntades se ut som vuxen…

Slutet på sommaren tjänar på att läsa i långa stycken i taget. De första dagarna läste jag bara lite innan jag skulle somna och tyckte då att det var lite svårt att komma in i handlingen. Hoppandet mellan tidsperioder och olika namn på huvudpersonen (Vera/Veronica, tycker kanske att Vera hade passat bättre som nutida namn än Veronica som känns lite typiskt 70-tal) förvillade mig. När jag sen i helgen hade möjlighet att läsa längre stycken i taget så grep berättelsen verkligen tag i mig! Det är en fint ihopklurad avslutning också som jag inte såg skulle komma! Alltid roligt att överraskas! Sen är jag ju oerhört svag för dysfunktionella familjer och deras hemligheter. Tycker också att det är ett intressant persongalleri. Karaktärerna känns verkliga, levande och lite oförutsägbara. Det gillar jag! Det blir definitivt fler Anders de la Motte-böcker för mig framöver! (har faktiskt lyssnat på [Geim] som ljudbok för länge sen)

Författare: Anders de la Motte
Titel: Slutet på sommaren
Förlag: Forum