RSS

Kategoriarkiv: Psykisk ohälsa

Till minne av en villkorslös kärlek

Redan från första början etableras ett särskilt förbund mellan modern Ingegärd och hennes son Jonas. När han föds drabbas Ingegärd av akut bukhinneinflammation till följd av en brusten blindtarm. Sjukhuspersonalen är säker på att hon inte ska överleva och låter henne därför hålla Jonas nära sig i sängen. Hon viskar och småsjunger psalmer och böner, hennes gudstro är stark. Kanske är det kärleken till sonen, det lilla ynkliga knyte som hon inte kan överge, som gör att hon överlever mot alla odds. Bandet dem emellan ska komma att bestå under en stor del av uppväxten. När Jonas ljuger om en näsoperation han skulle ha gjort för sina klasskamrater, sätter hon på ett plåster på näsan ”som bevis”. Men så en sommardag när de är vid badplatsen, knuffar hon honom ner i det mörka kalla vattnet och därmed är deras heliga förbund brutet.

Till minne av en villkorslös kärlek är en roman om Jonas Gardells mor Ingegärd, denna svårfångade och lite excentriska kvinna som hela sitt liv suktade efter en frihet som aldrig kom till henne. Delvis beroende av tidens konventioner och en make som aldrig höll sina löften om att de två skulle bytas av när barnen var större och hon skulle få satsa på sin forskning om adoptioner. När tiden väl kom, lämnade han henne för sin yngre sekreterare och fick dessutom Ingegärd att ta på sig skulden för detta. Om man nu ska tro Jonas Gardell. Boken är ingen renodlad biografi och som skönlitterärt verk kan författaren tillåtas att ta ut svängarna och det finns inga sanningskrav. I en intervju med honom i Babel påtalade han också att inte alla syskonen hade låtit sig intervjuas inför skrivandet av den här romanen och att det oundvikligen var Jonas egen minnesbild över barndomens händelser som fick råda. Och alla som själva har syskon vet ju hur man kan tolka händelseförlopp olika.

Jonas Gardell är också inskriven i berättelsen som författaren som redan i inledningen är med om något oerhört dramatiskt. Anslaget och tonen blir därför något pompös när berättaren ska analysera författaren Jonas Gardells tidigare verk. Boken om en mor blir därför oundvikligen en berättelse om Jonas Gardell. Han har nog lite svårt att stå tillbaka ändå och är det inte lite typiskt för honom ändå? Likaså kan jag känna att han ältar vissa saker om och om igen. Mycket känns ju igen från hans tidigare romaner. Men ändå, åh vad jag tycker om den här romanen! Vissa scener är så otroligt starka (inte minst den vid vattnet, men också beskrivningen av fadern som försvinner över torget i Enköping, ja, det finns förstås många fler)! Han förmår uttrycka stämningar med bara några få ord så att huden knottrar sig på mig. Ingegärd fascinerar och skrämmer, Bertil far förbi som en ganska tragisk varelse. Skoningslöst skildrar han båda sina föräldrars tillkortakommanden och konstaterar krasst att de två aldrig borde ha fått några barn. Förljugenheten är familjens signum. Att frisera verkligheten så att den passar den uppdiktade familjeberättelsen.

”Jag har tidigt i den här texten konstaterat att familjen Gardell säkert var en bra familj på många sätt men att den inte trodde på svaghet. Och eftersom man inte var svag kunde sådan händelser där familjen av någon anledning framstod som just svag inte berättas, helt enkelt för att de inte kunde vara sanna. (…) Det som man inte fick tala om i familjen förträngdes, förvrängdes eller förnekades, medvetet eller omedvetet, och kring de hemligheter eller icke önskvärda sanningar som måste skyddas, byggdes upp legender och vävdes alltmer komplicerade konstruktioner av lögner.” (s. 372)

Fadern har för längesen upphört att vara en betydelsefull person i Jonas Gardells liv, om han någonsin varit det. Kärleken till modern är stark och när hon långsamt försvinner in i dimman prövas den verkligen, men står ändå stadigt. På hennes gravsten finns några väl varda ord som syskonen enats kring: Till minne av en villkorslös kärlek

Författare: Jonas Gardell
Titel: Till minne av en villkorslös kärlek
Förlag: Norstedts

Annonser
 
 

Arvets bojor

Det här är säkert årets snyggaste omslag, formgivet av Lisa Zahrisson! Min solblekta bild gör det inte rättvisa. Det är blankt och silvrigt och boken är i danskt band. Oerhört tjusigt! Rich boy handlar om tre generationer kvinnor: Gully, Marianne och Annika. Det är fruktansvärt mörka kvinnoöden som skildras. Gully lever ett gott liv med sin man och deras fyra barn, när maken plötsligt avlider och lämnar Gully kvar med ett ansvar hon inte förmår bära. Allra hårdast blir smällen för Marianne som är det barn som Marianne minst orkar ge sin kärlek till. Marianne i sin tur söker bekräftelse hos en man, Kaj, som själv brottas med sina egna demoner, ivrigt påhejade av alkohol och droger. Med Kaj känner Marianne att hon är någon. Egentligen hade hon hellre varit med Pia, men Annika vet att så bra kan man inte ha det i livet. Hon kan inte vänta sig mer än att vara ihop med någon kille och hoppas att han är snäll mot henne ibland, det har livet lärt henne. Kaj vill egentligen inte binda sig, men när Marianne blir gravid så gifter de sig i ändå. Äktenskapet blir stormigt och våldsamt. De får en son, som dör i en olycka, som direkt eller indirekt har med Kaj att göra. Det lämnas till läsaren att själv fundera över. Marianne går ner sig i sin sorg, men snart är hon gravid igen. När dottern Annika föds är Marianne rädd för att älska henne, skräckslagen att mista henne. Hon vet hur ont sorg gör. Hur det sliter hjärtat itu. Men Marianne hittar däremot kraft att lämna Kaj och tar dottern med till Skåne för att börja om. Uppväxten präglas av Annika som är oförmögen att älska. Hon träffar en man, Johan, men hon kan inte känna någonting för honom. Johan är dock säker på sina känslor för Annika, men till slut blir frustrationen över Annikas likgiltighet för stor och han träffar en annan kvinna och lämnar Annika. Först då är det som om Annika inser att hon nog borde ha älskat Johan och förnedrar sig fullständigt i sina försök att få honom tillbaka. Johan å sin sida, utnyttjar Annikas desperation för en stunds sex, men äcklas efteråt över hennes patetiska kärleksförklaringar. Annikas förhållande till sin mamma Marianne är i det närmaste obefintligt, annat än att Marianne då och då förser Annika med ångestdämpande tabletter som ska Annika att må bättre. Mormodern Gully däremot var en som hon kunde fly till, när det blev odrägligt hemma hos pappa Kaj, de få gånger hon besökte honom i Stockholm under sin uppväxt.

Som sagt, det är en oerhört mörk berättelse som Caroline Ringskog Ferrada-Noli skrivit. Ibland blandar hon in lite humoristiska tongångar, men de känns ofta malplacerade i den här tunga kontexten, tycker jag. Jag både gillar och inte gillar den här boken. Jag tycker först och främst att den är alldeles för lång, blir tyvärr lite repetitiv emellanåt. Språket är ojämnt. Ibland tycker jag att författaren får till det klockrent, men ofta störs jag av den lite konstaterande tonen i texten. Slutet öppnar eventuellt upp för en smula hoppfullhet, annars är det få ljusglimtar i den här berättelsen. Jag blir sorgsen och nedstämd av att läsa den, ändå berörs jag av personerna. Jag känner för dem och i viss mån förstår jag dem. Även om jag emellanåt håller på att bli tokig på Annikas offermentalitet. Hon låter verkligen saker drabba henne, men det är lite oklart om en taskig uppväxt endast är förklaringen till hennes passivitet. Mest nyfiken är jag på Gully, kanske för att hon också är den som ges minst utrymme. Varför titeln Rich boy? Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat på om det beror på att karlarna i boken alltid tycks överleva på bekostnad av kvinnorna? Men till vilka liv? Ingen av dem tycks det minsta lycklig, varken Kaj eller Johan och den förste maken dog ju tämligen ung. Det finns inga vinnare här, de är alla förlorare, som jag ser det.

Författare: Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Titel: Rich boy
Förlag: Natur och kultur

 
 

Bästa sommarboken!

Konsten att hålla sig flytandeKonsten att hålla sig flytande av Libby Page är den perfekta sommarläsningen! En berättelse om vänskap mellan generationer, kärlek och en mysig stadsdel. I Brixton bor 86-åriga Rosemary. Här har hon bott i hela sitt liv. Många år var hon lyckligt gift med George, men tyvärr fick de aldrig några egna barn och nu är hon änka. Rosemary går flera gånger i veckan till utomhusbassängen för att simma. I vattnet blir hon en ung kvinna igen, lätt och smidig. I bassängen känner hon sig också nära George. Det var här de skapade de finaste minnena tillsammans och om Rosemary kisar lite så tycker hon fortfarande kunna se George simma sina längder i vattnet.

I Bristol bor också den unga journalisten Kate. Hon har bott i Bristol ett tag, men känner fortfarande inga personer. Lägenheten delar hon med några andra som hon knappt vet vad de heter. Kate har en hemlighet som hon gör allt för att ingen ska upptäcka. Hemligheten kallar hon Paniken. Det är den förlamande ångesten som då och då hoppar på henne och gör henne helt handlingsförlamad. På jobbet får hon skriva enklare notiser om bortsprungna hundar eller cykelstölder. En dag får hon höra talas om att utomhuspoolen i Brixton ska bli en tennisbana för ett privat seniorboende och hennes chef ger henne i uppdrag att skriva en artikel om badet. Hon träffar på Rosemary, som inte vill låta sig intervjuas om inte Kate går med på att komma och simma en morgon. Motvilligt går Kate med på det, även om blotta tanken på att klä av sig naken och visa upp sig i baddräkt får henne att tveka rejält. Men väl i bassängen upptäcker hon hur välgörande ett bad kan vara. Snart är hon inte bara en betraktare av nedläggningen – hon engagerar sig tillsammans med Rosemary och grannskapet för att rädda utomhusbadet! Förutom vänskapen med Rosemary, möter Kate också kärlek och gemenskap samt återuppväcker relationen till sin syster. Allt tack vare badet! Det är en bedårande berättelse med hög mysfaktor. Perfekt att läsa på stranden i sommar!

Jag älskar att läsa om olika generationer som möts, det händer alltför sällan i det verkliga livet! Kärlekshistorien som beskrivs mellan Rosemary och George är så fin att jag vill gråta. Den stora kärleken till Brixton och bad som författaren känner lyser också genom hela texten. Visst är det lite förutsägbart, men ibland är det skönt att veta att allt kommer att sluta lyckligt. Såna berättelser behövs också! Och vet du, en liten, yttepytte gnutta längtan till att gå och simma i en pool väcks till och med inom mig. Jag, som egentligen avskyr simning och tycker att det är dötråkigt! Du förstår själv att det här är en bok du måste läsa!

Författare: Libby Page
Titel: Konsten att hålla sig flytande
Förlag: Piratförlaget

 

De sista flickorna

De sista flickornaDe sista flickorna av Riley Sager är en debutroman som gillas både av mig och av Stephen King! (Blurbad på omslaget) Jag har dock en invändning mot upplösningen, men jag vet att jag är lite kräsen. Jag läser ofta thrillers. Därför vill jag gärna både bli överraskad och känna att slutet är någorlunda rimligt. Här blir det lite too much med allt som händer och ett begränsat persongalleri gör ju att det inte är så svårt att lista ut hur det ligger till i god tid före upplösningen… Men fram till dess är det vansinnigt spännande och jag längtade till att få fortsätta läsa den!

Huvudpersonen Quincy är en av tre kvinnor som med några års mellanrum är de enda överlevarna från tre olika massakrer. I medierna har de därför kallats för de sista flickorna. De andra två, Samantha och Lisa har valt lite olika strategier. Samantha har gått under jorden och Lisa har skrivit en bok om det hemska som hände. Dessutom utbildade hon sig till barnpsykolog. De tre har inte haft någon kontakt med varandra genom åren. Quincy minns ingenting av det fruktansvärda som hände i stugan, Pine Cottage. Hon minns sin bästa vän, födelsedagsfesten och killen hon var kär i, men mycket mer är det inte. Nu har hon en stor matblogg och bakar sig fri från ångesten. Hon bor i en fin lägenhet som hon köpt av, pengar hon fick ut från försäkringen. Egentligen är hon inte så fri från sina minnen som hon vill låta påskina.
När Lisa plötsligt hittas död under märkliga omständigheter, söker Samantha upp Quincy i hennes hem. Samtidigt går medierna igång på hela de sista flickorna-grejen igen. Quincy påminns än en gång att hon är allt annat än ”normal” och hon känner ett slags samhörighet med Samantha. Hon är egentligen den enda som kan förstå vad Quincy gått igenom. Inte ens Coop, polisen som hållit kontakt med Quincy under alla år och varit ett enormt stöd, kan begripa. Eller hennes man Joe som hon älskar och som aldrig svikit henne, men som nu har fullt upp med sin karriär som brottmålsadvokat. Samantha blir därför både en livlina och någon som till sist skulle kunna putta Quincy över galenskapens rand.

Det är en häftig debut hon lyckas med, Riley Sager! Våldet är ganska blodigt och rått skildrat och tempot är pulshöjande. Riktigt läskigt är det att Quincy inte minns/vill minnas. Vad är det egentligen hon utelämnar för läsaren? Är hon en pålitlig berättare? I höst kommer redan en fristående uppföljare, Två sanningar och en lögn. Så klart jag kommer att läsa den!

Författare: Riley Sager
Titel: De sista flickorna
Förlag: Modernista

 
1 kommentar

Publicerat av på 8 juni, 2018 i Debutant, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Spänning

 

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt är en suverän titel på Karl Modigs senaste ungdomsroman! Berättelsen handlar såväl om död som om att skämta. Ångestfyllt, ja visst, men också en stor dos ömhet och värme som lägger sig tröstande runt mitt läsarhjärta. Att huvudpersonen heter Josef K(oroljov) är en snygg blinkning till ett annat känt verk (Kafkas Processen). Sånt gillar jag! Josefs bor med sin syster i en lägenhet. Han har tagit studenten och funderar över sen då? Under tiden försöker han etablera sig som stå upp-komiker. Ersättningen är oftast flytande och Josef gillar att festa. Hans kärleksliv är lite trassligt. Han var tillsammans med Claudia, sen gjorde hon slut. Då hade han ett one night stand med hennes bästis istället. Inte s åsmart, kanske. Han är en kille med en ligga runt-guide i fem steg. Det säger väl en hel del om honom. Hans syster är deprimerad och har knappt lämnat sängen sen det där hemska hände Hans kompisar Björn och Mimmi är hans ankare i tillvaron, även om de inte alltid är så pålitliga heller.

Mycket av berättelsen handlar om vad som har hänt i Josefs liv innan vi läsare fick träffa honom i den här berättelsen. Det är ett spännande upplägg som funkar mycket bra. Små glimtar gör att man anar vad som hänt men det dröjer ända till slutet innan hela bilden klarnar. Josef är en kille som vill andra väldigt väl, men ibland blir det lite tilltrasslat, särskilt när det gäller tjejerna. Han försöker ta hand om sin svårt sjuka syster, men det är inte lätt när livet samtidigt pågår. Jag funderar en hel del över föräldrarna som tycks så märkligt frånvarande. Visst, de har säkert fullt upp med sin egen sorg och smärta, men ändå. Jag läser och blir frustrerad över att de lämnar Josef med ett sånt stort ansvar. Josef själv vill jag bara hålla om och viska Det ordnar sig i hans öra. Döden är inget skämt blandar humor och allvar. Det är en fin kärleksberättelse som berör.

Författare: Karl Modig
Titel: Döden är inget skämt
Förlag: Gilla böcker

 

Kvinna utan minne och författaren jag får träffa i vår

Kvinna utan minne

Petter Lidbeck är en författare som skriver för både liten och stor, och alla däremellan. När han har gett ut böcker för vuxna så har han tidigare använt sig av en pseudonym, Hans Koppel, men med sin nya roman Kvinna utan minne skriver han under sitt eget namn. Det här är en riktigt otäck bok, på så många plan. En alldeles vanlig dag sitter Mia Berggren och äter vid matbordet tillsammans med sin man och tre barn när hon öppnar ögonen och plötsligt inte minns någonting om personerna framför henne, eller ens vem hon själv är. Hon har drabbats av en akut minnesförlust. Till en början misstänker man en stroke eller kanske hjärnblödning, men undersökningen på sjukhuset visar ingenting onormalt. Läkarna misstänker att hon kanske åsamkat sig denna minnesförlust självmant och bokar in Mia hos en psykolog, men även han står handfallen och vet inte riktigt vad han ska tro. Mia själv kan inte tro att hon någonsin skulle ha valt en sån tråkig man som Erik. För att inte tala om barnen. Hur skulle hon någonsin kunnat ha älskat dem. Döttrarna irriterar henne något vansinnigt med sin flickiga stil och klängiga sätt. Pojken däremot vinner lite av hennes sympati, en finnig och ful tonåring vars kropp tycks ha vuxit alltför fort är det ju mest synd om. Mia Berggren version 2 är allt igenom odräglig för sin omgivning och tycks inte ha några sociala spärrar. Hennes omgivning gör vad de kan för att få tillbaka sin ”gamla” Mia genom att berätta hur hon brukade vara och tycka om. Mia själv spjärnar emot allt hon kan. Hon vill absolut inte inordna sig och leva ett sånt trist liv som hon tydligen måste ha gjort innan minnesförlusten. Minnesförlusten är ju hennes chans att omskapa sitt liv och leva det igen, som en ny person!

Det är obehagligt att läsa om Mia och hennes aversion mot sin familj, framförallt gentemot sina döttrar. Det gör lite ont att läsa faktiskt! Dessutom känner jag väldigt mycket med hennes man Erik. Vilken mardröm det måste för honom att upptäcka att ens stora kärlek inte längre är densamma!  Det är ju jätteläskigt att tänka sig att man en dag inte skulle komma ihåg vem man är! Hur gör man när ens uppfattning om sig själv skiljer sig så markant från omgivningens? Kan man verkligen ge avkall på sig själv för att uppfylla andra människors förväntningar? Det finns inga självklara svar, men läsningen av Kvinna utan minne väcker många tankar. Det är ju så tabu att tänka sig en mamma som inte älskar sina barn! Bitvis är boken också riktigt humoristisk, på ett lite vasst sätt. Berättelsen slukade jag i ett nafs! Det gick nästan inte att pausa. jag var så spänd på att veta hur det skulle gå! Faktiskt hade jag gärna sett att den var lite längre och kanske att slutet blir lite väl enkelt. Intressant också att Petter Lidbeck skrivit en mellanåldersbok på samma tema, tycker jag! Flickan utan minne heter den och handlar om en tjej som en dag vaknar utan att minnas någonting om sig själv och sitt liv.

Extra spännande är att jag har bjudit in Petter Lidbeck på författarbesök till ”mitt” bibliotek! Jag och en kollega ska läsa en av hans böcker i en SFI-klass och ha boksamtal inför besöket. Vilken bok det blir har vi inte bestämt än, men jag har gett min kollega den här boken för att höra vad hon säger om att läsa den tillsammans… Dessutom hoppas jag att vi ska läsa den i bokcirkeln jag leder på jobbet! Jag ser framemot att diskutera den med andra!

Författare: Petter Lidbeck
Titel: Kvinna utan minne
Förlag: Piratförlaget

 
2 kommentarer

Publicerat av på 24 januari, 2018 i Böcker, Humor, Psykisk ohälsa, Rec.ex.

 

Nördarnas författare är tillbaka!

Turtles All the Way Down

John Greens senaste bok Turtles All the Way Down* må kanske inte riktigt nå samma höjd som hans fantastiska The Fault in Our Stars, men är förstås ändå bättre än genomsnittet. I den här berättelsen så möter vi Aza, som bor i Indianapolis (f ö i samma stad som författaren själv). Aza lider av en stark fobi för bakterier. Allra helst en som heter C-diff som kan vara dödlig. Ganska ofta fastnar hennes tankar i en spiral som bara leder nedåt, djupare in i ångesten. Det hjälper lite att köra tumnageln i fingertoppen tills huden spricker och sen tvätta såret ordentligt innan plåster sätts på.

Azas bästa kompis Daisy älskar Star Wars och skiver fan fiction med tusentals läsare. De gillar att käka för kuponger på Applebee’s (så amerikanskt!). Tillsammans kommer de på att de ska lösa fallet med den försvunne affärsmannen Russell Pickett. Han misstänks för grov ekonomisk brottslighet, men försvann spårlöst innan häktningen. Nu finns en belöning på 100 000 USD till den som kan ge information som leder till att Pickett hittas. Pickett råkar också vara pappa till Davis, som Aza umgicks med när hon var yngre. De senaste åren har de bara setts i skolan, men de träffas förstås igen när Aza och Daisy börjar luska i fallet. Davis vet allt om rymden. Och så skriver han dikter. Dessutom försöker han bearbeta det faktum att pappan tyckt ha lämnat honom och hans lillebror för gott. Dessutom har pappan testamenterat hela förmögenheten till en ödla som kanske bär på svaret hur vi ska få evigt liv. Eller i alla fall dö långt senare.

Jag älskar att John Green alltid ger en röst åt nördarna! I John Greens värld är det helt ok att snöa in sig på ett ämne och veta mer om det än något annat! Det är också ungdomar som inte alltid mår så bra, men som oftast har en stöttande förälder eller annan vuxen omkring sig. Det är modigt att skriva om svåra saker, men det gör han ju bara så bra! Det är så finkänsligt och respektfullt på något sätt. Beskrivningarna av psykisk ohälsa känns inte alls sensationslystet, som det kanske hade kunnat bli av en annan penna. Riktigt mästarklass når den dock inte, som jag redan konstaterat. Jag hade önskat ännu lite mer känslor kanske och ett definitivt ett annat slut… Mer säger jag inte! Men självklart tycker jag att du ska läsa boken!

*Nyfiken på den udda titeln? Som vanligt, när det gäller John Green, finns det en genomtänkt förklaring till varför boken heter som den gör.

Författare: John Green
Titel: Turtles All the Way Down
Förlag: Dutton Books