RSS

Kategoriarkiv: Psykisk ohälsa

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag for ner till brorKarin Smirnoff har ett alldeles eget språk. Hon skippar kommatecken och stor bokstav på personnamn. Valet känns självklart och jag tycker att det finns en fin symmetri mellan språk och innehåll. Det går förvånansvärt lätt att läsa ändå. Och trots att författaren även blandar in en hel del dialektala uttryck är det inga svårigheter för en sörlänning som jag själv att hänga med i texten. Det finns en bra, stadig rytm. Ibland en underfundig sorts humor. Dessutom är själva intrigen spännande som en thriller. Och otäck! Det är modigt av Karin Smirnoff att våga skriva så råbarkat om byns invånare i norr. Ingen direkt reklam för Norrland, även om jag inte för ett ögonblick tror att våldsamheten och förtigandet skulle vara något typiskt norrländskt. Tvärtom, det finns nog i de flesta mindre samhällen. Kanske är just den där tystnaden om hemskheter som man vet om andra nödvändiga att förtiga? Hur skulle man annars kunna fortsätta leva så nära inpå varann?

Berättelsen börjar dramatiskt med en snöstorm. Janakippo, som huvudpersonen heter, är på väg hem till sin bror, som bor kvar i barndomshemmet. Vädret ställer till bekymmer för Jana och hon undsätts av en vildsint och hemlighetsfull man som också är konstnär. Han har, ska det visa sig, haft full koll på Jana då hon själv bodde uppe i Smalånger, som byn heter, och har målat sånt som han har sett och hört. Maria är död. Blev hon mördad och är hon verkligen Janas och Brors syster?

Janas bror är deprimerad och alkoholiserad. Hemmet ser ut som en soptipp och Jana gör det hon är bäst på, städar. Deras våldsamma uppväxt har satt djupa spår i dem båda, men de hanterar det olika. Jana var först med att försöka slå ihjäl fadren, som deras far kallades, men det var Janas bror som till sist lyckades. Deras mor, som aldrig kallades annat än modren, var djupt religiös och hukade sin rygg i tystnad, förmådde inte skydda vare sig själv eller barnen.

Jag for ner till bror är en synnerligen imponerande debut! Nästan olagligt bra, faktiskt! Det är inga konstigheter med att Jag for ner till bror nominerades till årets Augustpris. Jag, för min del, höll den som vinnare, men även fast boken inte vann tror jag nog att den får många läsare, omskriven och hyllad som den blivit! Jag tycker att den är måste-läsning för alla litteraturälskare!

Författare: Karin Smirnoff
Titel: Jag for ner till bror
Förlag: Polaris

Annonser
 

Innanför murarna av Maria Ernestam

Innanför murarnaSofi får ett stipendium för att resa till klostret Abbaye Sainte Marie Plains i Normandie och skriva om författaren Marguerite Duras, vars texter finns bevarade i klostrets gamla bibliotek. Hon lämnar ett havererat äktenskap bakom sig och tillvaron sviktar på många sätt. Väl framme hoppas hon att få ro i kropp och själ. Men klostrets blodiga historia tränger sig på. Berättelsen om de tyska pojksoldaterna som höll till på klostret under andra världskriget slut och avrättade tillfångatagna kanadensiska soldater för att inte själva svälta ihjäl, tycks fogas samman med Sofis egna historia på ett märkligt sätt. Plötsligt känns tystnaden som omger platsen inte alls trygg och om nätterna hörs dunsar och märkliga knackningar. En katt börjar dyka upp lite varstans, mystiska utslag slår ut på Sofis kropp och den röda inredningen på rummet tycks plötsligt ovanligt blodröd… Håller Sofi på att bli galen eller är det klostrets mörka förflutna som börjat kräva sina besökare på uppmärksamhet?

Innanför murarna är både en spökhistoria och ett psykologiskt drama. Huvudpersonen Sofi känns skör och instabil, inte alls pålitlig. Jag svävar i ovisshet om vad som egentligen sker och vad som är resultatet av Sofis egen psykiska ohälsa. Långsamt får jag fler delar till Sofis bakgrund och varför hon och hennes man skilde sig. Det är ett krypande obehag som infinner sig, inte minst miljöbeskrivningarna gör sitt till för att skapa olustkänslor. Jag vill skrika till Sofi att hon ska ge sig av, så fort hon bara kan! Men precis som alltid i sådana här berättelser gör huvudpersonerna precis tvärtom utan ger sig istället ut på upptäcktsfärd på egen hand…

Maria Ernestam är en ojämn författare, tycker jag. Vissa böcker har jag tyckt jättemycket om (Busters öron, Kleopatras kam), medan andra har lämnat mig mer oberörda (Caipirinha med döden, Alltid hos dig). Jag ska villigt erkänna att spökhistorier inte alls är min grej. Jag har lite svårt att bli skrämd på allvar av det övernaturliga och blir mest frustrerad över att Sofi inte bara struntar i allt och reser hem igen. Samtidigt så är det nog så, att den här ångesten kommer inifrån och är inget hon enkelt kan fly ifrån. Jag har dock lite svårt att känna för Sofi som person. Hon tycks undflyende och lite sval, svår att förstå sig på och inte så intresserad av andra människor. Gestaltningen av henne känns lite ”tunn”. Därför är det här en berättelse som inte förmår engagera mig på djupet. Jag kommer till och med på mig själv att tänka på vilken bok jag ska läsa härnäst och när jag kommit till slutet känns det mer som en axelryckning. Tyvärr.

Författare: Maria Ernestam
Titel: Innanför murarna
Förlag: Bokförlaget Forum

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 november, 2018 i Böcker, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Resor

 

Uppföljaren är bättre!

Francesca

Jag tyckte om Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle, men tyckte att den hade några brister. Särskilt tänkte jag på att storyn breddades lite för mycket och handlade till slut inte så mycket om Annabelles försvinnande utan mer om polisen Charlie Lagers barndomshistoria. Kanske var den nödvändig för att uppföljaren, Francesca*, skulle bli så bra? Jag har precis sträckläst och tycker att intrigen håller ihop bättre i den här boken. Även denna handlar om en ung tjejs spårlösa försvinnande.

Francesca är Annabelles motsats, åtminstone när de kommer till yttre jämförelser. Hon är dotter till det förmögna paret Mild som äger herrgården Gudhammar utanför Gullspång. Hon och hennes äldre syster är elever på internatskolan Adamsberg strax utanför samhället. Där passar hon inte alls in med de strikta koderna för uppförande, men tillsammans med vännen Paul så står hon i alla fall ut. Men så hittas Paul död, drunknad. Ett självmord, säger alla, med Francesca vet att Paul aldrig skulle ta livet av sig utan att lämna ett brev till henne efter sig. Dessutom vet hon vad hon såg den där balkvällen. Henrik och hans kompisar hade blöta byxben och Pauls gula ros låg slängd vid deras fötter. Men Henrik är även storasysterns pojkvän och en av de populära killarna på skolan. Ingen vill lyssna på Francescas anklagelser och när hon skickas hem efter att ha skurit sig svårt i armen, bestämmer hon sig för att fortsätta sökandet efter svar. Kort därpå försvinner Francesca från hemmet och man antar att hon rymt hemifrån så utredningen läggs ner.

Charlies barndomskompis Susanne mår dåligt efter skilsmässan från sin man. Hon orkar inte riktigt med livet och sina fyra söner. När Charlies chef är på henne att ta semester bestämmer hon sig för att passa på att åka tillbaka till Gullspång och hjälpa Susanne. Att Charlie precis fått höra om Francescas mystiska försvinnande för trettio år sen, spelar också in. Hon tycker sig minnas vissa vaga minnen från sin egen uppväxt som kan ha kopplingar till Francesca. Till sin hjälp har hon journalisten Johan, han som höll på att kosta henne hela sin karriär förra gången.

Boken är skriven växelvis ur Charlies och Francescas perspektiv, med korta kapitel. Det är svårt att sluta att läsa och jag kan inte riktigt lista ut hur allt förhåller sig innan det avslöjas på de allra sista sidorna. Det är skickligt! Att jag är svag för hemvändarberättelser är inget nytt och Lina Bengtsdotter skriver med en psykologisk trovärdighet som förstärker känslan av att detta skulle kunna ha hänt på riktigt. Dessutom är jag ju svag för litterära referenser och texterna som skickas från Paul till Francesca, som innehåller en massa tyst information. Vem hade inte älskat att få såna meddelanden från sin bästis? Charlie Lager är också en komplex själ vars uppväxt gör mig vansinnigt nyfiken på Gullspång. Denna lilla ort som känns som ett otäckare, mörkare Midsummer. Jag ser fram emot att få återvända dit, i fiktionen!

*) I bokinformationen på adlibris ser jag att det står att Francescas vän heter Noah. Men jag lovar, han heter Paul. 🙂

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Francesca
Förlag: Forum

 
3 kommentarer

Publicerat av på 14 november, 2018 i Böcker, Deckare, Psykisk ohälsa, Spänning, Ungdomar

 

Till minne av en villkorslös kärlek

Redan från första början etableras ett särskilt förbund mellan modern Ingegärd och hennes son Jonas. När han föds drabbas Ingegärd av akut bukhinneinflammation till följd av en brusten blindtarm. Sjukhuspersonalen är säker på att hon inte ska överleva och låter henne därför hålla Jonas nära sig i sängen. Hon viskar och småsjunger psalmer och böner, hennes gudstro är stark. Kanske är det kärleken till sonen, det lilla ynkliga knyte som hon inte kan överge, som gör att hon överlever mot alla odds. Bandet dem emellan ska komma att bestå under en stor del av uppväxten. När Jonas ljuger om en näsoperation han skulle ha gjort för sina klasskamrater, sätter hon på ett plåster på näsan ”som bevis”. Men så en sommardag när de är vid badplatsen, knuffar hon honom ner i det mörka kalla vattnet och därmed är deras heliga förbund brutet.

Till minne av en villkorslös kärlek är en roman om Jonas Gardells mor Ingegärd, denna svårfångade och lite excentriska kvinna som hela sitt liv suktade efter en frihet som aldrig kom till henne. Delvis beroende av tidens konventioner och en make som aldrig höll sina löften om att de två skulle bytas av när barnen var större och hon skulle få satsa på sin forskning om adoptioner. När tiden väl kom, lämnade han henne för sin yngre sekreterare och fick dessutom Ingegärd att ta på sig skulden för detta. Om man nu ska tro Jonas Gardell. Boken är ingen renodlad biografi och som skönlitterärt verk kan författaren tillåtas att ta ut svängarna och det finns inga sanningskrav. I en intervju med honom i Babel påtalade han också att inte alla syskonen hade låtit sig intervjuas inför skrivandet av den här romanen och att det oundvikligen var Jonas egen minnesbild över barndomens händelser som fick råda. Och alla som själva har syskon vet ju hur man kan tolka händelseförlopp olika.

Jonas Gardell är också inskriven i berättelsen som författaren som redan i inledningen är med om något oerhört dramatiskt. Anslaget och tonen blir därför något pompös när berättaren ska analysera författaren Jonas Gardells tidigare verk. Boken om en mor blir därför oundvikligen en berättelse om Jonas Gardell. Han har nog lite svårt att stå tillbaka ändå och är det inte lite typiskt för honom ändå? Likaså kan jag känna att han ältar vissa saker om och om igen. Mycket känns ju igen från hans tidigare romaner. Men ändå, åh vad jag tycker om den här romanen! Vissa scener är så otroligt starka (inte minst den vid vattnet, men också beskrivningen av fadern som försvinner över torget i Enköping, ja, det finns förstås många fler)! Han förmår uttrycka stämningar med bara några få ord så att huden knottrar sig på mig. Ingegärd fascinerar och skrämmer, Bertil far förbi som en ganska tragisk varelse. Skoningslöst skildrar han båda sina föräldrars tillkortakommanden och konstaterar krasst att de två aldrig borde ha fått några barn. Förljugenheten är familjens signum. Att frisera verkligheten så att den passar den uppdiktade familjeberättelsen.

”Jag har tidigt i den här texten konstaterat att familjen Gardell säkert var en bra familj på många sätt men att den inte trodde på svaghet. Och eftersom man inte var svag kunde sådan händelser där familjen av någon anledning framstod som just svag inte berättas, helt enkelt för att de inte kunde vara sanna. (…) Det som man inte fick tala om i familjen förträngdes, förvrängdes eller förnekades, medvetet eller omedvetet, och kring de hemligheter eller icke önskvärda sanningar som måste skyddas, byggdes upp legender och vävdes alltmer komplicerade konstruktioner av lögner.” (s. 372)

Fadern har för längesen upphört att vara en betydelsefull person i Jonas Gardells liv, om han någonsin varit det. Kärleken till modern är stark och när hon långsamt försvinner in i dimman prövas den verkligen, men står ändå stadigt. På hennes gravsten finns några väl varda ord som syskonen enats kring: Till minne av en villkorslös kärlek

Författare: Jonas Gardell
Titel: Till minne av en villkorslös kärlek
Förlag: Norstedts

 
 

Arvets bojor

Det här är säkert årets snyggaste omslag, formgivet av Lisa Zahrisson! Min solblekta bild gör det inte rättvisa. Det är blankt och silvrigt och boken är i danskt band. Oerhört tjusigt! Rich boy handlar om tre generationer kvinnor: Gully, Marianne och Annika. Det är fruktansvärt mörka kvinnoöden som skildras. Gully lever ett gott liv med sin man och deras fyra barn, när maken plötsligt avlider och lämnar Gully kvar med ett ansvar hon inte förmår bära. Allra hårdast blir smällen för Marianne som är det barn som Marianne minst orkar ge sin kärlek till. Marianne i sin tur söker bekräftelse hos en man, Kaj, som själv brottas med sina egna demoner, ivrigt påhejade av alkohol och droger. Med Kaj känner Marianne att hon är någon. Egentligen hade hon hellre varit med Pia, men Annika vet att så bra kan man inte ha det i livet. Hon kan inte vänta sig mer än att vara ihop med någon kille och hoppas att han är snäll mot henne ibland, det har livet lärt henne. Kaj vill egentligen inte binda sig, men när Marianne blir gravid så gifter de sig i ändå. Äktenskapet blir stormigt och våldsamt. De får en son, som dör i en olycka, som direkt eller indirekt har med Kaj att göra. Det lämnas till läsaren att själv fundera över. Marianne går ner sig i sin sorg, men snart är hon gravid igen. När dottern Annika föds är Marianne rädd för att älska henne, skräckslagen att mista henne. Hon vet hur ont sorg gör. Hur det sliter hjärtat itu. Men Marianne hittar däremot kraft att lämna Kaj och tar dottern med till Skåne för att börja om. Uppväxten präglas av Annika som är oförmögen att älska. Hon träffar en man, Johan, men hon kan inte känna någonting för honom. Johan är dock säker på sina känslor för Annika, men till slut blir frustrationen över Annikas likgiltighet för stor och han träffar en annan kvinna och lämnar Annika. Först då är det som om Annika inser att hon nog borde ha älskat Johan och förnedrar sig fullständigt i sina försök att få honom tillbaka. Johan å sin sida, utnyttjar Annikas desperation för en stunds sex, men äcklas efteråt över hennes patetiska kärleksförklaringar. Annikas förhållande till sin mamma Marianne är i det närmaste obefintligt, annat än att Marianne då och då förser Annika med ångestdämpande tabletter som ska Annika att må bättre. Mormodern Gully däremot var en som hon kunde fly till, när det blev odrägligt hemma hos pappa Kaj, de få gånger hon besökte honom i Stockholm under sin uppväxt.

Som sagt, det är en oerhört mörk berättelse som Caroline Ringskog Ferrada-Noli skrivit. Ibland blandar hon in lite humoristiska tongångar, men de känns ofta malplacerade i den här tunga kontexten, tycker jag. Jag både gillar och inte gillar den här boken. Jag tycker först och främst att den är alldeles för lång, blir tyvärr lite repetitiv emellanåt. Språket är ojämnt. Ibland tycker jag att författaren får till det klockrent, men ofta störs jag av den lite konstaterande tonen i texten. Slutet öppnar eventuellt upp för en smula hoppfullhet, annars är det få ljusglimtar i den här berättelsen. Jag blir sorgsen och nedstämd av att läsa den, ändå berörs jag av personerna. Jag känner för dem och i viss mån förstår jag dem. Även om jag emellanåt håller på att bli tokig på Annikas offermentalitet. Hon låter verkligen saker drabba henne, men det är lite oklart om en taskig uppväxt endast är förklaringen till hennes passivitet. Mest nyfiken är jag på Gully, kanske för att hon också är den som ges minst utrymme. Varför titeln Rich boy? Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat på om det beror på att karlarna i boken alltid tycks överleva på bekostnad av kvinnorna? Men till vilka liv? Ingen av dem tycks det minsta lycklig, varken Kaj eller Johan och den förste maken dog ju tämligen ung. Det finns inga vinnare här, de är alla förlorare, som jag ser det.

Författare: Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Titel: Rich boy
Förlag: Natur och kultur

 
 

Bästa sommarboken!

Konsten att hålla sig flytandeKonsten att hålla sig flytande av Libby Page är den perfekta sommarläsningen! En berättelse om vänskap mellan generationer, kärlek och en mysig stadsdel. I Brixton bor 86-åriga Rosemary. Här har hon bott i hela sitt liv. Många år var hon lyckligt gift med George, men tyvärr fick de aldrig några egna barn och nu är hon änka. Rosemary går flera gånger i veckan till utomhusbassängen för att simma. I vattnet blir hon en ung kvinna igen, lätt och smidig. I bassängen känner hon sig också nära George. Det var här de skapade de finaste minnena tillsammans och om Rosemary kisar lite så tycker hon fortfarande kunna se George simma sina längder i vattnet.

I Bristol bor också den unga journalisten Kate. Hon har bott i Bristol ett tag, men känner fortfarande inga personer. Lägenheten delar hon med några andra som hon knappt vet vad de heter. Kate har en hemlighet som hon gör allt för att ingen ska upptäcka. Hemligheten kallar hon Paniken. Det är den förlamande ångesten som då och då hoppar på henne och gör henne helt handlingsförlamad. På jobbet får hon skriva enklare notiser om bortsprungna hundar eller cykelstölder. En dag får hon höra talas om att utomhuspoolen i Brixton ska bli en tennisbana för ett privat seniorboende och hennes chef ger henne i uppdrag att skriva en artikel om badet. Hon träffar på Rosemary, som inte vill låta sig intervjuas om inte Kate går med på att komma och simma en morgon. Motvilligt går Kate med på det, även om blotta tanken på att klä av sig naken och visa upp sig i baddräkt får henne att tveka rejält. Men väl i bassängen upptäcker hon hur välgörande ett bad kan vara. Snart är hon inte bara en betraktare av nedläggningen – hon engagerar sig tillsammans med Rosemary och grannskapet för att rädda utomhusbadet! Förutom vänskapen med Rosemary, möter Kate också kärlek och gemenskap samt återuppväcker relationen till sin syster. Allt tack vare badet! Det är en bedårande berättelse med hög mysfaktor. Perfekt att läsa på stranden i sommar!

Jag älskar att läsa om olika generationer som möts, det händer alltför sällan i det verkliga livet! Kärlekshistorien som beskrivs mellan Rosemary och George är så fin att jag vill gråta. Den stora kärleken till Brixton och bad som författaren känner lyser också genom hela texten. Visst är det lite förutsägbart, men ibland är det skönt att veta att allt kommer att sluta lyckligt. Såna berättelser behövs också! Och vet du, en liten, yttepytte gnutta längtan till att gå och simma i en pool väcks till och med inom mig. Jag, som egentligen avskyr simning och tycker att det är dötråkigt! Du förstår själv att det här är en bok du måste läsa!

Författare: Libby Page
Titel: Konsten att hålla sig flytande
Förlag: Piratförlaget

 

De sista flickorna

De sista flickornaDe sista flickorna av Riley Sager är en debutroman som gillas både av mig och av Stephen King! (Blurbad på omslaget) Jag har dock en invändning mot upplösningen, men jag vet att jag är lite kräsen. Jag läser ofta thrillers. Därför vill jag gärna både bli överraskad och känna att slutet är någorlunda rimligt. Här blir det lite too much med allt som händer och ett begränsat persongalleri gör ju att det inte är så svårt att lista ut hur det ligger till i god tid före upplösningen… Men fram till dess är det vansinnigt spännande och jag längtade till att få fortsätta läsa den!

Huvudpersonen Quincy är en av tre kvinnor som med några års mellanrum är de enda överlevarna från tre olika massakrer. I medierna har de därför kallats för de sista flickorna. De andra två, Samantha och Lisa har valt lite olika strategier. Samantha har gått under jorden och Lisa har skrivit en bok om det hemska som hände. Dessutom utbildade hon sig till barnpsykolog. De tre har inte haft någon kontakt med varandra genom åren. Quincy minns ingenting av det fruktansvärda som hände i stugan, Pine Cottage. Hon minns sin bästa vän, födelsedagsfesten och killen hon var kär i, men mycket mer är det inte. Nu har hon en stor matblogg och bakar sig fri från ångesten. Hon bor i en fin lägenhet som hon köpt av, pengar hon fick ut från försäkringen. Egentligen är hon inte så fri från sina minnen som hon vill låta påskina.
När Lisa plötsligt hittas död under märkliga omständigheter, söker Samantha upp Quincy i hennes hem. Samtidigt går medierna igång på hela de sista flickorna-grejen igen. Quincy påminns än en gång att hon är allt annat än ”normal” och hon känner ett slags samhörighet med Samantha. Hon är egentligen den enda som kan förstå vad Quincy gått igenom. Inte ens Coop, polisen som hållit kontakt med Quincy under alla år och varit ett enormt stöd, kan begripa. Eller hennes man Joe som hon älskar och som aldrig svikit henne, men som nu har fullt upp med sin karriär som brottmålsadvokat. Samantha blir därför både en livlina och någon som till sist skulle kunna putta Quincy över galenskapens rand.

Det är en häftig debut hon lyckas med, Riley Sager! Våldet är ganska blodigt och rått skildrat och tempot är pulshöjande. Riktigt läskigt är det att Quincy inte minns/vill minnas. Vad är det egentligen hon utelämnar för läsaren? Är hon en pålitlig berättare? I höst kommer redan en fristående uppföljare, Två sanningar och en lögn. Så klart jag kommer att läsa den!

Författare: Riley Sager
Titel: De sista flickorna
Förlag: Modernista

 
1 kommentar

Publicerat av på 8 juni, 2018 i Debutant, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Spänning