RSS

Kategoriarkiv: Psykisk ohälsa

Slutet på sommaren

slutetTvå parallella berättelser väntar läsaren till Anders de la Mottes thriller Slutet på sommaren. Den första utspelar sig år 1983 i den lilla byn Räftinge i Skåne. En liten femårig pojke försvinner spårlöst från sitt hem en sommarkväll. Trots att hela byn engagerar sig i sökandet är det enda spåret av honom en sko i åkern utanför tomten till huset där han bor. Familjen förlamas i sorg och ovetskapen om vad som hänt lille Bily sliter sönder familjen. Mamman hamnar på ”Hemmet”, dottern Vera festar och flyr undan sorgen, äldste sonen Martin bestämmer sig för att studera till polis och pappan drar sig undan i tystnaden som Billy lämnat efter sig.

Polischefen Månsson lyfter på varenda sten för att finna svar på vad som hänt Billy. Ett tag tror han att de har hittat den skyldige. Bråkstaken Tommy Rooth saknar alibi för försvinnandet och har dessutom en konflikt om jaktmarker med pojkens morfar, Harald som ägare allt och vet allt om alla i byn. Men utan bevis och en kropp är allt bara indicier och Rooth släpps ur häktet. Han försvinner omedelbart från byn och sin egen familj. Ryktet om att han gått till sjöss sprids på byn.

Tjugo år senare arbetar Billys storasyster Vera som terapeut. Hon har bytt namn till Veronica och kontakten med resten av familjen sker högst sporadiskt. Hennes privatliv kantas av ångest, självskadebeteende och en besatthet till en man som inte längre vill ha henne. Under en av hennes gruppsessioner dyker det upp en ung man, som säger sig sörja sin bäste vän som försvann spårlöst en gång för länge sen. Mannen liknar väldigt mycket den fantombild som gjordes av hur Billy förväntades se ut som vuxen…

Slutet på sommaren tjänar på att läsa i långa stycken i taget. De första dagarna läste jag bara lite innan jag skulle somna och tyckte då att det var lite svårt att komma in i handlingen. Hoppandet mellan tidsperioder och olika namn på huvudpersonen (Vera/Veronica, tycker kanske att Vera hade passat bättre som nutida namn än Veronica som känns lite typiskt 70-tal) förvillade mig. När jag sen i helgen hade möjlighet att läsa längre stycken i taget så grep berättelsen verkligen tag i mig! Det är en fint ihopklurad avslutning också som jag inte såg skulle komma! Alltid roligt att överraskas! Sen är jag ju oerhört svag för dysfunktionella familjer och deras hemligheter. Tycker också att det är ett intressant persongalleri. Karaktärerna känns verkliga, levande och lite oförutsägbara. Det gillar jag! Det blir definitivt fler Anders de la Motte-böcker för mig framöver! (har faktiskt lyssnat på [Geim] som ljudbok för länge sen)

Författare: Anders de la Motte
Titel: Slutet på sommaren
Förlag: Forum

 
 

Fin men lite spretig debutroman

Nerverna heter David Nyman nyutkomna debutroman. Den är verklighetsbaserad och romankaraktären Ida är baserad på författarens egna farmor. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa debutanter! De är helt oskrivna kort och man vet egentligen aldrig vad man kan vänta sig som läsare. Ofta blir jag överraskad av hur skickligt man kan skriva första gången. Ja, då är ju förstås inte den allra första gången för någon, men jag menar första gången man blir publicerad.

Det finns mycket jag tyckte om i Nerverna. Det finns ett slags stillhet som jag gillar. Ivar Broman är en strävsam man. Lite stoisk finner han sig i livets alla vändor. Han tycker att han har allt när han får sin Ida. Tillsammans driver de byns lanthandel och efter något års äktenskap föds deras son Harry. Men när Ida får ett sent missfall, bryter mano-depressiviteten som legat och bidat sin tid ut. Ida läggs in på ett sinnessjukhus, som man kallade de psykiatriska vårdhemmen på 1940-talet. Hon är nervsjuk, som man säger. Därefter får hon endast korta permissioner, men faller alltid åter ner i det bottenlösa mörkret. Ivar orkar inte längre varken sköta sin lanthandel eller sin son, som han lämnar bort till sin syster. Själv drar han till Stockholm och blir inneboende hos en gammal dam, samtidigt som han hankar sig fram inom järnvägen. Kontakten med Ida och Harry blir allt mer sporadisk. Långt senare möts far och son igen när Ivar ligger på sin dödsbädd. Är det för sent för försoning?

Tyvärr blir det lite spretigt när författaren avviker från att berätta om familjen Broman och istället låter överläkaren Allan Renck komma till tals. Det är han som är högst ansvarig för vården på Santa Anna, där Ida är inskriven. Han har en föreställningen om havsbadets lugnande inverkan på patienterna och driver igenom att de får tillgång till en bit strand. Jag hade hellre sett att den berättelsen vävdes in i Idas. Annars tycker jag mycket om hur David Nyman väver in föräldrarnas berättelse med den nutida Harrys. Hur Harry söker efter svar om sin uppväxt genom att forska i det förflutnas tystnad. Tack och lov att psykisk sjukdom inte är riktigt lika stigmatiserande idag!

Författare: David Nyman
Titel: Nerverna
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 
 

Värdig vinnare

Omslagsbild: Tio över ettTidigare i veckan var jag på ett bokprat om årets nomineringar för Augustpriset i kategorin litteratur för barn och unga som Prickiga Paula anordnade. Hur trevligt som helst, förstås! Till träffen skulle vi ha läst minst en bok. Jag valde tre bilderböcker och ungdomsromanen (Vinnaren!Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Åh, vilken bok! Det finns så många saker att tycka om i den här berättelsen! Jag gillar Maja, älskar Anton, har förståelse för föräldrarna, skulle vilja ha Julia som bästis och om jag mår dåligt skulle jag väldigt gärna prata med Harry!

Dessutom får Ann- Helén Laestadius in panikångest och traumat det innebär att behöva lämna sitt hem när man allra helst bara skulle vilja att livet fortsatte och allt var som vanligt. Parallellen till alla flyktingar som idag måste lämna sina hem för krig, klimatförändringar, förföljelser etc, är tydlig. Alla dessa ofrivilliga uppbrott sätter spår!

Att läsa om Kiruna och en hel stads flytt är både läskigt och fascinerande. Gruvan och LKAB är förutsättningarna för hela Kirunas existens, men att det är ett slags hatkärlek som invånarna hyser till dem är uppenbart. Det finns många aspekter med flytten som jag inte tänkt på, bland annat hur viktigt platser är för vår identitet.

Titeln är väl vald. Klockan tio över ett varje natt har Maja ställt sin väckarklocka för att kunna vara vaken när LKAB spränger klockan tjugo över ett. Hela staden kan ju rämna och då ligger det på Maja att se till att hela familjen kommer i säkerhet. Det är därför akutväskan är packad och står under Majas säng. Ingen tar riktigt Majas oro på allvar. Hennes kompis Julia försöker, men har samtidigt fullt i huvudet med sina egna problem. Hennes mamma har träffat en kille och vill att de ska flytta till honom, 35 mil bort. Och så finns där ju hockeykillen Albin som en kväll dyker upp på bibliotekets bokklubb och får Maja att läsa sportbiografier. Maja drömmer ju själv om att bli författare och drömmen vore om idolen Yukiko Duke skulle recensera hennes bok i tv-soffan. Som sagt, så mycket att tycka om!

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 

Glöm mig av Alex Schulman

Schulman_GlömMig_3DGlöm mig heter Alex Schulmans roman om sin mamma, som var alkoholist. Det är en otroligt välskriven berättelse och jag blir riktigt imponerad och kommer på mig själv att tänka Shit, han kan ju faktiskt skriva! flera gånger under läsningen. Och visst tycker jag mig också få en större förståelse för Alex Schulmans enorma bekräftelsebehov och den osäkerhet som han många gånger utstrålar. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att han fått utstå psykisk misshandel många gånger. Här finns en hel del riktigt plågsamma scener som nästan gör fysiskt ont att läsa. Ändå är det aldrig snaskigt skvaller, bara modigt självutlämnande. Jag kan inte heller sluta att fascinera mig över att ett barn aldrig tycks ge upp hoppet om sin förälders kärlek! Och hur mycket den ynka förhoppningen får en att utstå så mycket elakheter och svek! Det är helt otroligt! Ändå är detta ingen bitter skildring över en mor som sviker, ytterst är det en stark kärleksförklaring och en vilja att försöka förstå varför ens förälder dricker. Med andra ord, varför kärleken till sitt barn inte är ett tillräckligt skäl att låta bli. Det är också en berättelse om försoning. Att kunna se det där som gömmer sig bakom missbruket.

Nu har Alex Schulman skrivit om sin kärlek till sin fru Amanda, om sin pappa och nu senast om sin mamma. Vågar vi hoppas på att han försöker sig på en rent skönlitterär historia nästa gång, en riktig hitte-på-berättelse? Jag blir nyfiken på hur den skulle se ut!

Författare: Alex Schulman
Titel: Glöm mig
Förlag: Bookmark förlag

 
 

Florence Stephens förlorade värld

florencestephens-inb-low

Paret Lena Ebervall och Per E Samuelsson är båda advokater och skriver böcker om verkliga händelser som har en juridisk kläm på något sätt. Jag har lyssnat på en som ljudbok i bilen tidigare, Ers Majestäts olycklige Kurt, som handlade om Haijby-affären på 1950-talet. Då slogs jag av hur välskriven den var och att författarna verkligen lyckades intressera mig för en händelse långt tillbaka som jag aldrig hört talas om tidigare. Deras senaste dokumentärroman heter Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk. Jag hade faktiskt inte hört talas om Florence Stephens heller, men Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö, där jag bor. De har de mest fantastiska julmarknaderna och jag har varit på opera där flera gånger. Otroligt vacker miljö! Jag blir fascinerad av författarparets förmåga att gestalta karaktärerna och miljön. Det är så levande och detaljrikt att läsningen påminner om en filmupplevelse!

Florence Stephens blev nästan 100 år gammal. Hon föddes i Skatelöv församling, Kronobergs län den 5 oktober 1881 och dog den 2 april 1979. I folkmun var hon känd som ”Fröken på Huseby” eftersom hon aldrig gifte sig. Det skvallrades om att hon var oäkta dotter till Oscar II. Han var en notorisk kvinnokarl och just nio månader innan Florence föddes höll han, liksom alla år, en födelsedagsfest i januari och då var Florence mor, Elisabeth, en av gästerna. Säkert är i alla fall att de två hade en kärleksrelation. Florence Stephens växte upp på Huseby bruk som den äldsta av tre döttrar. Hon var en färgstark, parant kvinna. Ytterst konservativ levde hon länge kvar i ståndssamhället och vägrade envist att befatta sig med stavningsreformen från 1906. Familjehemligheten om hennes riktiga ursprung kom att prägla hela Florence Stephens liv och hon blev vad man sa ”kungasjuk”. Hennes stora beundran inför kungligheter gjorde ju också att hon litade blint på kungens brorson, Carl jr, även kallad Charlie eller Mulle. Han är högst delaktighet i bedrägeriet som innebär att Florence Stephens skulle förlora hela sin förmögenhet på 20 år. Dessutom förmåddes hon att förklara sig själv omyndigförklarad 1957 och hennes förmyndare Olof Malmqvist utsatte henne för en förödmjukande behandling. Florence Stephens fick oväntat stöd av författaren Vilhelm Moberg som engagerade sig i hennes fall, trots en schism inledningsvis mellan dem. Hans engagemang hade stor del i att hon återfick sin rättskapacitet 1975. Det är många turer i Florence Stephens liv och hon handlar ofta oövertänkt och nyckfullt, men det råder ingen tvivel om att hon blev grundligt lurad av dem hon litade på allra mest. Hennes livsöde är ett gott exempel på när verkligheten överträffar dikten… med råge!

En intressant detalj är att breven som hennes mor Elisabeth och kung Oscar 11 skrev till varandra finns bevarade. Florence Stephens har själv läst dem och dessa sägs avslöja om kungen var hennes riktige far eller inte. Florence själv hemligstämplade dem och bestämde att de inte skulle få öppnas förrän 30 år efter hennes död, vilket var 2009. Men då beslutade det nuvarande kungaparet att hemligstämplandet skulle förlängas fram till år 2035. Man kan ju verkligen undra om detta vore så viktigt, om det inte är så att Florence Stephens ändå var Oscar II:s dotter…

Författare: Lena Ebervall & Per E Samuelsson
Titel: Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk
Förlag: Piratförlaget

 

Någonstans på den svenska landsbygden

bjornstad-inb-low

Jag har älskat Fredrik Backmans tidigare romaner, just för att han blandar humorn med ett uns svärta och det blir så bra. Hans senaste roman heter Björnstad och är mörkare än de tidigare. Den är heller inte särskilt rolig, men åh! så makalöst bra! Jag blev riktigt berörd av berättelsen och personerna jag fick träffa. Här finns så många vackra ögonblick av olika sorters kärlek: kärlek till ett lag, kärlek till en bygd, kärlek till sitt barn, moderskärlek, romantisk kärlek, kärlek till en förebild… men också destruktivitet, småsinthet och en machokultur som gör mig mörkrädd.

Allt kretsar kring det lilla samhället Björnstad där bygden lever för sin hockey och där hockeylaget är allas stolthet och kanske den faktorn som ska göra Björnstad till något större än alla andra svenska glesbygdssamhällen. Tiden är inne för juniorlaget. Om det går upp i högsta serien så kommer det innebära stora förändringar för den lilla orten. Ett efterlängtat hockeygymnasium kommer att startas och locka till sig nya invånare. För att inte tala om den nageln i ögat det vore på den något större grannorten Hed.

Jag vill inte skriva så mycket om handlingen egentligen, för jag önskar att du visste lika lite som jag om den, när jag började läsa. Den här berättelsen vecklar ut sig allt eftersom. Ibland får läsaren en hint i en framtidsblick av en okänd berättare som liksom är på plats och observerar det som sker med människorna i Björnstad. Jag ä l s k a r sport, men även om du inte skulle vara det minsta sportintresserad så lovar jag dig, Björnstad är inte en bok om hockey! Av de 470 sidorna består kanske 25 av skildringar från isrinken. För ungefär på samma sätt som inte religionen kan lastas för alla krig (nej, det är människans begär efter makt, resurser eller territorium som orsakar krig, religionen är oftast ett svepskäl för att kunna definiera sig som tydlig grupp och något att samlas kring, anser jag), kan inte heller hockeyn lastas för vad som går så fruktansvärt snett i berättelsen om Björnstad. Tvärtom är det mänskliga tillkortakommanden, rädslor och  en mansdominerad kultur som får styra i det lilla samhället Björnstad. I kombination med en tystnad från de som ändå förmår se, blir katastrofen ett faktum. Med eller utan ett starkt hockeylag.

Det här är en jäkligt stark berättelse! Så sorglig, hemsk och fin! Och jag vill inte vänta på en uppföljning! En enda liten invändning är att den där allvetande rösten emellanåt blir lite för stark och liksom ska förklara vad det är vi läsare bevittnar. Det gör mig lite irriterad. Fredrik Backman, du skulle ha ägnat lite mer tid åt att gestalta i stället för att förklara. Dina läsare är tillräckligt smarta för att förstå ändå. Ha tilltro att de förstår dina poänger.

Författare: Fredrik Backman
Titel: Björnstad
Förlag: Piratförlaget

 

 

En nästan sann historia

ennastansannÄntligen är det recensionsdag för en av höstens absolut bästa (ja, jag är säker), En nästan sann historia av Mattias Edvardsson!

År 2008 är ett tufft år på många sätt för huvudpersonen Zackarias, eller Zack som alla säger. Tidningsdöden blir ett myntat uttryck och Zack blir av med sitt jobb som journalist. Ungefär samtidigt gör hans flickvän sedan flera år slut eftersom han saknar ”framtidspotential”. Dagarna sveper förbi som i en dimma av sömn och rus tills situationen blir ohållbar och Zack tvingas återvända till barndomshemmet i Skåne för att leva på morsan. Drygt 30 år gammal är han tillbaka på ruta ett och det är då tanken på att skriva en storsäljande roman poppar upp och varför inte bygga den på ett självupplevt mysterium från tiden som student vid kursen för litterärt skapande i Lund? Det var som student 1996, när han först lärde känna den karismatiske Adrian, Betty som han förälskade sig i, den tystlåtne Fredrik Niemi och läraren Li Karpe som de alla såg upp till och beundrade. Det var också Li Karpe som introducerade de tre vännerna för Den Store författaren Leo Stark som skrev Generationsromanen som hyllades av både kritiker och läsare. Titeln är redan given. Romanen ska heta Den oskyldige mördaren.

Det är lätt att bli bländad av framgång och Zack dras in i en obskyr härva av lögner och svek. Kulmen nås i och med Leo Starks mystiska försvinnande och Adrian döms för mord, trots att man aldrig hittat någon kropp. Det är kring detta som Zack, drygt 20 år senare, tänker förlägga handlingen i sin kommande bestseller. För att lyckas med detta romanprojekt krävs en djupdykning i det förflutna, samtidigt som han också söker upp huvudpersonerna i dramat: Fredrik, Adrian, Betty och slutligen Li Karpe.

Det här är en suggestiv berättelse och bygger till stor del på fascinerande motsatsförhållanden och spänningar dessa skapar: student-elev, fiktion-fakta, förälder-barn, kvinna-man, idol-beundrare och slutligen även författare-läsare. Det är oerhört medryckande och som alltid när det gäller Mattias Edvardssons texter, otroligt välskrivet och psykologiskt trovärdigt. Jag sögs in i den här berättelsen och kom ut på andra sidan överraskad och omskakad. Och jag älskar dialogerna, särskilt moderns förnumstiga kommentarer! Dessutom fick jag lite Den hemliga historien– vibbar. Det är den akademiska miljön, en huvudperson som är lite oskuldsfull och en intelligent historia. Jag blir genast sugen på omläsning. Det känns som om jag kommer upptäcka en del blinkningar till andra litterära verk, som jag tycker mig ana men kanske missade lite grann för att intrigen höll mig i ett hårt grepp. Snyggt!

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En nästan sann historia
Förlag: Forum