RSS

Kategoriarkiv: Resor

Människan bakom rubrikerna

Boken om Kim Wall : När orden tar slutDen trettioåriga journalisten Kim Wall föll offer för en sällsynt kallhamrad mördare. Hon som åkt ensam med motorcykel genom Burma och besökt den tamilska gerillan i Sri Lanka skulle slutligen möta döden i danska farvatten av en känd, dansk uppfinnare. Vilken grym ironi! Alla har vi läst om u-båten, den försvunna kroppen och Peter Madsen, uppfinnaren som också visade sig vara en mördare. Men personen Kim Wall var för många, även mig, okänd. Hennes föräldrar, Ingrid och Joachim Wall, berättar i den här boken om människan bakom alla tidningsrubriker. Peter Madsen skymtar förstås förbi, men tillåts inget större utrymme. Han reduceras till en tämligen ointressant bifigur.

Boken om Kim Wall : när orden tar slut är först och främst berättelsen om en älskad dotter. Stoltheten över henne, spiller över på sidorna. En otroligt driftig ung kvinna med två masters examina och med hela världen som arbetsplats. Dagen efter intervjun ombord på u-båten skulle hon och hennes pojkvän Ole flyttat till Kina. Hon var full av livslust och huvudet fullt av framtida arbetsprojekt. När nyheterna kom om hennes tragiska död, hölls minnesstunder runt om i hela världen för henne. Hon tycktes besitta en alldeles särskild lyskraft och en vilja som kunde försätta berg. Det är oundvikligt att boken blir en alltigenom ljus skildring av henne, hon är ju deras älskade dotter, men jag tycker om tanken på att skriva ett porträtt som motvikt till alla försök att reducera henne som brottsoffer i första hand. Ingrid och Joachim Wall är beundransvärda som de orkar skapa en fond i hennes namn och skriva en bok, samtidigt som de sörjer sin dotter oerhört. De lyckas också med sin avsikt, tycker jag. Själv kommer jag att tänka så mer på Kim Walls oerhörda driv och hennes journalistiska gärningar än på det fruktansvärda sätt hon miste livet, när jag ser hennes namn i tidningarna framöver.

Författare: Ingrid & Joachim Wall
Titel: Boken om Kim Wall: när orden tar slut
Förlag: Albert Bonniers förlag

Annonser
 
 

Innanför murarna av Maria Ernestam

Innanför murarnaSofi får ett stipendium för att resa till klostret Abbaye Sainte Marie Plains i Normandie och skriva om författaren Marguerite Duras, vars texter finns bevarade i klostrets gamla bibliotek. Hon lämnar ett havererat äktenskap bakom sig och tillvaron sviktar på många sätt. Väl framme hoppas hon att få ro i kropp och själ. Men klostrets blodiga historia tränger sig på. Berättelsen om de tyska pojksoldaterna som höll till på klostret under andra världskriget slut och avrättade tillfångatagna kanadensiska soldater för att inte själva svälta ihjäl, tycks fogas samman med Sofis egna historia på ett märkligt sätt. Plötsligt känns tystnaden som omger platsen inte alls trygg och om nätterna hörs dunsar och märkliga knackningar. En katt börjar dyka upp lite varstans, mystiska utslag slår ut på Sofis kropp och den röda inredningen på rummet tycks plötsligt ovanligt blodröd… Håller Sofi på att bli galen eller är det klostrets mörka förflutna som börjat kräva sina besökare på uppmärksamhet?

Innanför murarna är både en spökhistoria och ett psykologiskt drama. Huvudpersonen Sofi känns skör och instabil, inte alls pålitlig. Jag svävar i ovisshet om vad som egentligen sker och vad som är resultatet av Sofis egen psykiska ohälsa. Långsamt får jag fler delar till Sofis bakgrund och varför hon och hennes man skilde sig. Det är ett krypande obehag som infinner sig, inte minst miljöbeskrivningarna gör sitt till för att skapa olustkänslor. Jag vill skrika till Sofi att hon ska ge sig av, så fort hon bara kan! Men precis som alltid i sådana här berättelser gör huvudpersonerna precis tvärtom utan ger sig istället ut på upptäcktsfärd på egen hand…

Maria Ernestam är en ojämn författare, tycker jag. Vissa böcker har jag tyckt jättemycket om (Busters öron, Kleopatras kam), medan andra har lämnat mig mer oberörda (Caipirinha med döden, Alltid hos dig). Jag ska villigt erkänna att spökhistorier inte alls är min grej. Jag har lite svårt att bli skrämd på allvar av det övernaturliga och blir mest frustrerad över att Sofi inte bara struntar i allt och reser hem igen. Samtidigt så är det nog så, att den här ångesten kommer inifrån och är inget hon enkelt kan fly ifrån. Jag har dock lite svårt att känna för Sofi som person. Hon tycks undflyende och lite sval, svår att förstå sig på och inte så intresserad av andra människor. Gestaltningen av henne känns lite ”tunn”. Därför är det här en berättelse som inte förmår engagera mig på djupet. Jag kommer till och med på mig själv att tänka på vilken bok jag ska läsa härnäst och när jag kommit till slutet känns det mer som en axelryckning. Tyvärr.

Författare: Maria Ernestam
Titel: Innanför murarna
Förlag: Bokförlaget Forum

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 november, 2018 i Böcker, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Resor

 

De försvunna Lori Roy

När det tjugoåriga äktenskapet tar slut, återvänder Lane Fielding till barndomshemmet i Florida med sina två döttrar, Annalee och Talley. Det stora Fielding Plantation väcker starka känslor i staden. Lanes far drev under flera år ett pojkhem i trakten. På senare år har flera av dessa pojkar trätt fram i sociala medier och vittnat om fasansfulla upplevelser från sin tid där. Sedan dess tisslas och tasslas det om familjen Fielding. Detta drabbar också framförallt Talley som har svårt att hitta kompisar i sin nya hemstad. Därför är hon tacksam för Daryl, en äldre kille som är den ende som visar något intresse för henne. Lane själv bär på minnen från en skrämmande händelse som inträffade när hon var tretton och som också gjort att stadens invånare alltid har hållit en viss distans från henne.

Så försvinner en collegestudent (med svenskt påbrå!) som brukade komma och hjälpa till med praktiskt arbete på Fielding Plantation. Kort därefter hittas också Annelees bil övergiven och hennes tillhörigheter slängda i leran strax intill. Man finner också vissa blodspår inne i bilen, men Annalee själv är spårlöst försvunnen. De två försvunna flickorna väcker tankarna på en seriemördare som en gång härjade i området. Talley vet saker om Annalee som hon inte vågar berätta för sin mamma. Hon vet att Annalee ljuger om en massa saker och Talley såg henne åka iväg i sin bil den där natten. Talley såg också hur en bil följde efter henne på avstånd. Lane gör förstås allt för att finna sin äldsta dotter. Vid sin sida har hon Mark som en gång i tiden var hennes ungdomskärlek. Det komplicerar saker och ting. Dessutom fylls staden av nyfikna journalister som gärna vill rota mer i familjen Fieldings mörka förflutna.

Det här är en liten snårigt berättad historia som kräver en koncentrerad läsare. Det är många personer att hålla reda på och berättelsen rör sig över flera olika tidsplan, vilket gör att tempot blir lite långsamt för en thriller. Men det gör absolut ingenting, tycker jag! Författaren Lori Roy håller mig verkligen på halster och jag får vänta länge innan jag får några svar, men som den här berättelsen håller ihop från början till slut! Jag får lite gåshud emellanåt för att det är så mörkt och en isande kyla griper om mig ju mer jag får veta om de inblandade. Till slut är det svårt att veta vem som egentligen är mest ond av dem alla. Och så är det väldigt mycket Södern över stämningarna och miljön så det är ett extra plus! Jag ger den 4/5 på Goodreads – en riktigt bra bok!

Författare: Lori Roy
Titel: De försvunna
Förlag: Modernista

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2018 i Böcker, Resor, Spänning

 

Hippiespåret av Fredrik Sandberg

HippiespåretFredrik Sandbergs debutroman, Hippiespåret, utspelar sig i en backpackermiljö i Europa och Asien. Miljön är ovanlig och jag kan inte minnas att jag läst någon roman tidigare som på samma sätt utspelar sig under en resa. Jag backpackade aldrig som ung, men hade kompisar som gjorde det och jag känner igen mig i historierna som de berättade. Alla märkliga personer som de träffade under sin resa, oväntade situationer som uppstod och problem som måste lösas. Då fanns inga mobiltelefoner heller. Jag är ungefär jämngammal med bokens huvudperson Jack. Han beger sig på sin backpackerresa 1992, året innan jag gick ut gymnasiet och jag och mina vänner reste ut i världen för en tid. Han ska ut på det ultimata backpackeräventyret: att resa landvägen till Indien, The hippie trail! Jack är en individ som är mån om att inte vara som alla andra, gärna tänja på gränserna och är dessutom ganska självupptagen. Han är otroligt kärlekskrank men har fobi för (vackra) kvinnor, Ingenting går som planerat, i den mån Jack har planerat något överhuvudtaget, ska tilläggas. Hans resesällskap hoppar av och i Prag rånar han en man på 600 dollar, vilket blir upptakten till Jacks alla eskapader. Under sin resa möter han ett stort antal udda personer och flera av dem tycks dessutom råka illa ut efter att de har träffat Jack. Antingen försvinner de spårlöst eller så dör de. Ryktet går om att en backpackerkiller härjar. Är Jack nästa offer på listan?

Jag fick erbjudandet av författaren själv att läsa och blogga om hans debutbok. Jag tackade ja av nyfikenhet. Detta lät som något nytt och fräscht i thrillergenren. Tyvärr tycker jag inte att Hipiespåret kan definieras som thriller riktigt. Det finns inte tillräckligt mycket spänning och det är svårt att ta Jack riktigt på allvar. Däremot tycker jag att det är en riktigt underhållande berättelse och att läsa om backpackerkulturen är fascinerande och intressant. Det som drar ner betyget är dels att boken med sina drygt 500 sidor är alldeles för lång, dels att den innehåller en hel del språkliga brister som stavfel och uteblivna kommatecken, bland annat. Dessutom känns den emellanåt lite rörig med alla personer som nämns vid namn en gång för att sen aldrig mer dyka upp i berättelsen. Det är lite synd att författaren inte lagt lite mer krut på redigeringen, tycker jag, även om romanen getts ut på egen hand. Berättarglädjen finns ju där! Och på sina ställen är den riktigt rolig med sin svarta humor!

Fredrik Sandberg är sedan 25 år tillbaka en väletablerad fotograf och arbetar bland annat för nyhetsbyrån TT.

Författare: Fredrik Sandberg
Titel: Hippiespåret
Förlag: Type & Tell

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 juli, 2018 i Asien, Böcker, Debutant, Humor, Rec.ex., Resor

 

När författaren missar att förklara något väsentligt

Det är så snyggt omslag till Vendela Vidas roman När dykaren lämnar sin kläder! Men sanningen är att jag hade svåra problem med den här boken i början. Faktiskt var jag nära att ge upp, vilket jag försöker att undvika så långt det går. Men med facit i hand, det hade inte varit en särskilt stor förlust! Berättelsen är skriven i ett du-tilltal och dessutom i presens! Det kändes jätteavigt att läsa, särskilt när man dessutom inte har en aning om vem ”du” är! Sen blev det lite bättre, när jag väl kom in i handlingen.

En amerikansk kvinna landar i Casablanca, Marocco. Redan vid incheckningen på hotellet blir hon bestulen på sin ryggsäck. I den har hon alla sina värdesaker som mobil och plånbok. Hela hennes identitet. Den lokale polischefen lovar att hjälpa till efter att kvinnan ljugit om att hon skriver för New York Times och inte tvekar att varna sina läsare för att turista på orten. När han så småningom ger henne en färgglad ryggsäck och säger att de hittat hennes väska, spelar kvinnan med, trots att ryggsäcken inte är hennes. Passet i väskan föreställer en okänd kvinna som trots allt inte är så olik henne själv. Hon spelar kvinnan på passet ett tag, men byter sen till sin systerdotters namn, av rädsla för att bli påkommen med identitetsstölden. Frågan som läsaren ställer sig är förstås: Vem är hon egentligen och varför befinner hon sig i Casablanca?

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida beskrivs som ”rolig” i baksidestexten. Det är alltid knepigt med ”roliga” böcker. Det som är roligt för någon, behöver inte alls vara det för dig. Och faktiskt, jag ser inget roligt alls med den här boken. Den är definitivt sorglig och oroande mer än humoristisk. Dessvärre slutar den också i ett frågetecken och jag känner mig otillfredsställd när jag slår ihop boken. Dessutom finns det en stor invändning i mig som gnager. På sidan 17, alltså precis i början vid hotellets incheckningsdisk, skriver författaren att kvinnan tar fram passet ur ryggsäcken och fyller i sin information på hotellets blankett. Strax därpå blir ryggsäcken stulen, men passet ligger ju inte i ryggsäcken utan på disken!? Således tycks en identitetsstöld tycks helt onödig från början. Kvinnan kan ju bevisa vem hon är! Och frågan om vart passet tar vägen sen, lämnas obesvarad. Det borde ju rimligtvis ha tagits om hand av hotellpersonalen, eller hur? Såna här inkonsekvenser stör mig nåt oerhört och det drar också ner min läsupplevelse.

Vendela Vida (född 1971) bor i Kalifornien. Hon har en svensk mamma och är gift med författaren Dave Eggers. Tillsammans har de två barn. Vendela Vida har skrivit fem böcker och är också lärare i kreativt skrivande.

Författare: Vendela Vida
Titel: När dykaren lämnar sina kläder
Förlag: [etta]

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 juni, 2018 i Afrika, Böcker, Resor, Sorg

 

De sju systrarna

De sju systrarnaLucinda Riley heter en irländsk författare som fått två romaner översatta till svenska. I slutet av oktober kom den senaste av dem, De sju systrarna, i min ägo. Ska jag kort säga något om vilken typ av roman det är så skulle jag jämföra denna med Kate Mortons romaner. För som Kate Morton alltid skriver två parallella historier, gör Lucinda Riley när hon kommer med den första delen av sju planerade. Romanserien bygger på legenden om Plejaderna. Enligt pressutskicket ska det så småningom bli en tv-serie av böckerna och det skulle bli perfekt, tror jag! De sju systrarna har det mesta: omöjlig kärlek, familjehemligheter, historiska miljöer, lite detektivarbete och mystik.. Det här är en roman att förlora sig i!

Maia och hennes fem systrar har alla blivit adopterade av Pa Salt, en hemlighetsfull miljardär som byggt sig ett eget paradis utanför Genève. När han plötsligt går bort och begravs till havs, samlas syskonen på egendomen och varje syster får en ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sitt ursprung. Maias ledtrådar leder henne till Rio de Janiero, dit hon också reser. Hon arbetar som översättare och har en författare som hon arbetat med där. Tillsammans nystar de upp alla trådarna i Maias förflutna och berättelsen delar sig i två. Vi får följa med tillbaka till 1920-talet då Izabela Bonfacio, Maias mormor, är redo för att giftas bort. Hennes far har arbetat upp en förmögenhet i kaffeindustrin men drömmer om att tillhöral den verkliga aristokratin. Lägligt nog finns där en ogift ung man, Gustavo Aires Cabral, som blir förtjust i Izabela. Izabela älskar sin far, men älskar inte Gustavo. Hon lyckas köpa sig lite tid genom att övertala pappan och Gustavo att få följa med sin väninnan och hennes familj på en resa till Europa. Väl där så träffar hon en ung konstnär, Laurent Brouilly, Han går i lära hos en skulptör som heter Paul Landowski och som arbetar med en magnifik kristusstaty som ska placeras på berget ovanför Rio… I Laurents studio upptäcker Izabela vad äkta kärlek är och hon slits mellan plikten och önskan om att leva sitt liv som hon själv valt.

Jag älskar att de historiska referenserna är autentiska och att Paul Landowski faktiskt byggde den berömda statyn Cristo Redentor utanför Rio! Likaså är jag väldigt nyfiken på vem den där sjunde systern är och jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa de andra syskonens familjehistoria. Hoppas och tror att nästa bok i serien kommer ut på svenska under 2018! Jag har i alla fall hittat tre delar på engelska: The Storm Sister, The Shadow Sister och The Pearl Sister.

Förfáttare: Lucinda Riley
Titel: De sju systrarna
Förlag: Bazar förlag

 

Fin debut om att våga stå upp för sig själv

Det är 1987. Jim sitter på ett flygplan, på väg till farbrodern och kusiner på Nya Zeeland. Han är på flykt från sitt gamla liv i Stockholm. En flykt från smärtsamma minnen av mobbningen under skolåren, från att ha svikit den person som betytt allt för honom. Men också en chans till omstart, att vara den han faktiskt är fullt ut, att våga stå upp för sig själv. Men livet ”down under” blir inte alls som Jim har tänkt sig. Vistelsen hos släktingarna blir inte alls som Jim föreställt sig och till slut blir han utkastad från hemmet och får flytta till ett vandrarhem. Där möter han amerikanen Adam som tar med honom på en omvälvande resa som också blir Jims räddning.

Parallellt får läsaren ta del av små fragment av Jims skoltid. Lite nämns om Jims familj utan det tycks vara vänner och mobbare som huvudsakligen påverkat honom. År 1977 går Jim i tredje klass. Väl medveten om att han inte är riktigt lika ”killig” som de andra grabbarna i hans klass. Noga med att inte leka för mycket med tjejerna för då kan han ju bli smittad av det där ”tjejiga” som flickor har. Denna eviga längtan efter att vara ”rätt” och att passa in. Att ständigt pejla av vad alla andra tycker och försöka rätta sig in i leder, inte sticka ut, vara ”normal”. Så fortsätter det egentligen för Jim ända till Det Största Sveket. Så hemskt att behöva skada den man älskar för att slå sig fri, men helt nödvändigt ändå, för Jim.

Johan Ehns smått självbiografiska (sägs det) debut Down under är inte så speciell till en början, faktiskt lite småseg. Men berättelsen växer ju mer bilden av Jim målas fram. Även om fokus mycket ligger på att Jim ska våga stå upp för sig själv och våga visa andra att han är faktiskt är gay, så rör mycket existentiella frågor vi alla brottats med någon gång i livet, inte minst under tonårstiden. Det är en fin roman som Johan Ehn har skrivit och jag ser fram emot fler berättelser från honom framöver.

Johan Ehn (f. 1967) är skådespelare och konstnärlig ledare för Teater Barbara i Stockholm. Han är också gift med författaren Mats Strandberg.

Författare: Johan Ehn
Titel: Down under
Förlag: Gilla böcker

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2017 i Debutant, Kärlek, Rec.ex., Resor, Ungdomar, Vänskap