RSS

Kategoriarkiv: Uncategorized

Äntligen Peter May igen!

Entry IslandNär det kommer en ny deckare av Peter May, håller jag på den ett tag! Han tillhör en av mina absoluta favoriter i genren och jag vill njuta ordentligt när jag läser hans böcker. Därför har också Entry Island blivit liggande på vänt ett tag, men nu kunde jag inte hålla mig längre!

När den avlägset belägna ön Entry Island drabbas av ett överfallsmord i hemmet, kallas Sime Mackenzie dit tillsammans med ett utredningsteam från Montréal. Han mår så där och har sömnproblem efter att ha blivit lämnad av sin älskade, men han är den ende som kan prata engelska och gaeliska, vilket fortfarande är det vanligaste på ön. En affärsman har hittats knivskuren till döds i sitt hem och det enda vittnet är hans hustru, Kirsty. Men brott är sällsynta på Entry Island, och mord i synnerhet så därför blir också Kirsty huvudmisstänkt. Första gången Sime träffar Kirsty drabbas han av en märklig deja vú-känsla. Han tycker sig känna igen Kirsty, trots att de aldrig tidigare träffats.

Parallellt löper också en annan historia genom Peter Mays bok. Det är den om Sime Mackenzies förfader som på 18oo-talet fördrevs från sin hembygd i den stora utrensningen som engelsmännen genomförde på de olika öarna i Yttre Hebriderna. Det var en bit historiebeskrivning som var helt okänd mark för mig, otroligt spännande och tragiskt! För min del blev denna berättelse den största behållningen med Entry Island. Jag tycker nog att mordgåtan är lite blek och inte blir jag särskilt nyfiken på vem mördaren är heller. Att det förmodligen inte är Kirsty är ju rätt uppenbart. Däremot är den om Sime Mackenzies ursprung både gripande och lär mig någonting. Han skriver ju otroligt bra också, Peter May! Det märks verkligen att han vill sprida sin kunskap i ämnet, men han väver skickligt in det i deckarhistorien. Entry Island är en fristående deckare som även passar den historieintresserade!

Författare: Peter May
Titel: Entry Island
Förlag: Modernista

 

Perfekt till Halloween!

färjanEn pojke och hans mamma befinner sig på båten. Mamman har varit försiktig och alltid vaktat pojken. Han är alldeles för vildsint och farlig för sin omgivning, men hans mor har skyddat honom så gott hon har kunnat. Men så smiter pojken ut från sin hytt, i jakt på något som kan stilla hans hunger…

Jag har läst Färjan av Mats Strandberg och den är så bra! Jag gillar verkligen att läsa om alla personer i boken och får snabbt mina favoriter, som jag ju så gärna vill att det ska gå bra för! Men Färjan är en skräckberättelse och författaren tvekar inte att ha ihjäl sina karaktärer. Det är blodigt och slafsigt, väldigt spännande, men i ärlighetens namn, inte så läskigt. Men det är nog bara för att jag har lite svårt att bli rädd för blodtörstande vampyrer. Jag blir mycket räddare för saker som psykopater, människor som smyger på andra och sånt. Därför läser jag sällan skräck utan hellre thrillers.

Annars är det väldigt smart av Mats Strandberg att förlägga handlingen till en Finlandsfärja. Här ryms alla kategorier av människor, kanske att det blir lite väl stereotypiskt emellanåt (t. ex. gestaltningen av den avdankade schlagerartisten som numera leder karaoken på båten), men det funkar ju för igenkänningen. Dessutom är Finlandsfärjan något som många människor har en uppfattning om och, inte minst, det är ett slutet rum. Du kommer ingenstans, du är instängd. Väldigt effektfullt! Dessutom är det väldigt filmiskt, jag kan lätt se att Färjan skulle göra sig bra som film! Mitt huvud fylls av bilder under läsningen. Färjan underhållande, välskriven och väl värd sin lästid! Hurra för svensk skräck!

PS. Fantastisk omslag också!

Författare: Mats Strandberg
Titel: Färjan
Förlag: Norstedts

 
4 kommentarer

Publicerat av på 19 oktober, 2015 i Uncategorized

 

Vinnaren i utlottningen är utsedd!

Den här gången skrev jag helt enkelt ner alla namn på de som varit med och tävlat och sen drog jag en lott. Grattis Lottens bokblogg till ett valfritt Mind the Book-smycke för max 150 kr! Mejla mig så kan vi bestämma hur vi gör med betalningen.

Tack till alla som var med och tävlade!


  

 
2 kommentarer

Publicerat av på 2 september, 2015 i Tävlingar, Uncategorized

 

En kortfattad Nesbø funkar så där

blodpasno_inb_lowEn ny thriller av Jo Nesbø på 182 sidor hör inte till vanligheterna. En del tycker han är lite väl ordrik och breder ut sina berättelser alldeles för mycket. Jag gillar det!

Blod på snö är ingen ny Harry Hole-deckare (berättigad fråga: när ska jag sluta tråna efter honom?) utan här börjar författaren om med en helt ny romanfigur, yrkesmördaren Olav. Det är tänkt att bli en serie och redan nu i höst kommer uppföljaren, Midnattssol.

En kall december i Oslo får Olav i uppdrag att mörda sin chefs hustru, Corina Hoffman. Han hyr ett rum mittemot huset där hon bor och börjar kartlägga henne. Direkt han ser henne blir han blixtförälskad. Hon är det vackraste han någonsin sett. Han stirrar som förhäxad på henne. Lägger märke till att hon rör sig som ett kattdjur. Tycker att hon verkar uttråkad. Nästa dag ringer det på dörren och Olav ser i sin kikare hur hon verkar stelna till. Mannen som kommer in slår henne och har sen sex med henne med en hand mot hennes strupe. Det är inte hennes make, utan någon annan. När Olav vaknar den femte dagen har han bestämt sig. Han måste mörda mannen som gör Corina illa.

Texten är sparsmakad, minst sagt. Enda avvikelserna är Olavs inre monologer, som handlar om existensen, kärleken och där språket plötsligt blir poetiskt. Jag tycker inte riktigt att det funkar och får verkligen inget grepp om Olav. Kanske att bilden av honom klarnar framöver i serien, men jag tror jag lämnar honom här. Jag skulle gissa att Jo Nesbø själv haft väldigt roligt när han prövat på ett helt nytt sätt för honom att berätta sina historier, men jag tror att jag inte är ensam om att känna att det här inte var särskilt lyckat, även om jag tycker slutet är genialiskt och nästan lite Nesserskt!

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blod på snö
Förlag: Piratförlaget

 
4 kommentarer

Publicerat av på 27 augusti, 2015 i Uncategorized

 

Nedräkning pågår

20130709-150241.jpg

Nu är det bara 3 3/4 dagar kvar att jobba – sen är det semester!
Semesterläsningen planeras för fullt just nu. Tänkte försöka ta tag i några av mina kära hyllvärmare därhemma. Men på mitt skrivbord samlar jag på mig sånt som ska lånas hem under ledigheten också. Det börjar bli en rejäl hög…
Underbart!

 
1 kommentar

Publicerat av på 9 juli, 2013 i Uncategorized

 

Adams arv

adamsarvDet är roligt med förlag som hittar helt – i alla fall i Sverige – nya författare och ger oss läsare nya favoriter. Thorén & Lindskog är ett gott exempel på detta. Jag har redan fått Uwe Timm av dem. OK, jag inser att det kan vara vanskligt att tala om favoritförfattare när man bara har läst en bok av någon, men jag tyckte verkligen om Astrid Rosenfelds språk: helt osentimentalt, utan att vara distanserat – nej, tvärtom, med en medkännande värme som lotsar läsaren genom en berättelse som egentligen är djupt tragisk och smärtsam, men som jag ändå emellanåt kan le åt. Så oändligt mycket har skrivits om andra världskriget, men dels känns det särskilt intressant när det är en tysk författare som berättar, dels hittar Astrid Rosenfeld ett nytt grepp som känns spännande. Det är inte all svårt att se skälen till varför romanen Adams arv blev en sån succé i hemlandet!

Berättelsen är två. Allting börjar med en judisk pojke som heter Edward. Hans pappa är skandinav och heter Göran. Eller möjligtvis Sören. Det spelar ingen roll, han har aldrig funnit med i Edwards liv. I stället lever Edward med sin mamma och sina morföräldrar i Berlin. Mormor Lara Cohen är mån om att hitta en ny karl åt sin dotter och bjuder in alla möjliga prominenta herrar till hemmet, samtidigt som morfar sitter på vinden och yrar i sin ensamhet. Det är också han som börjar prata om sin bror Adam, som Edward är så lik. Ständigt får han höra att han låter som Adam, hans näsa ser ut som Adams men vem Adam är får han inte veta förrän han som vuxen finner en låda med en skrivbok i på vinden.

Jag vill inte skriva mer om Adam, jag vill att man ska lära känna honom som jag gjorde, i texten. Det vore att förta en del av läsupplevelsen att berätta mer här och nu. Jag gillade berättelsen om Edward, men jag älskade den om Adam. Lite påminner den kanske om Sarahs nyckel, men också en del om Mannen utan öde. Adam befinner sig mitt uppe i krigets fasor, men förstår inte vidden av hemskheterna förrän det är för sent. Det gör på något sätt allting ännu otäckare.

Ett litet aber är slutet där jag tyckte att författaren gjorde det lite väl enkelt för sig. Jag hade helst velat se ett helt annat. Här blir det ungefär som alla andra slut som involverar en nutid och ett förflutet som ska mötas och det känns märkligt konventionellt  i sammanhanget. Hur som, Adams arv är episk litteratur när den är som bäst. Rekommenderas å det varmaste till alla som älskar bra berättelser!

Författare: Astrid Rosenfeld
Titel: Adams arv
Förlag: Thorén & Lindskog

 

Spänning, romantik och ett ödesdigert val

Divergent Oj så spännande! Divergent grep tag i mig direkt! Dedikationen var den vackraste på länge, lyssna bara:Till min mamma som gav mig ögonblicket när Beatrice inser hur stark hennes mamma är och undrar hur hon kan ha missat det under så lång tid. Och så tar en makalös berättelse fart!
Beatrice, eller Tris som hon senare väljer att kalla sig, är Katniss från Hungerspelens tvillingsyster. Det finns många likheter dem emellan, men tillräckligt många olikheter för att inte vara ett plagiat. Divergent utspelar sig i en framtid. Staden Chicago har delats in i olika falanger utifrån vilka av människans värsta egenskaper som ledde fram till det kaos som tidigare rådde i världen med krig, svält och förstörelse. Syskonen Beatrice och Caleb växer upp bland De osjälviska som tror att svaret på världens problem främst ligger i människornas själviskhet. Inför deras 16-årsdag ska de genomgå en test för att se i vilken falang de hör hemma. Blir det någon annan än deras egna så skiljs de alltid ifrån sin familj och andra från samma falang. När Beatrice gör sitt test blir svaret något oväntat och förbryllar testfunktionären ordentligt. Beatrice själv är mest orolig för att göra sina älskade föräldrar besvikna eftersom hon känner en dragning till en helt annan falang än sin egna.
När så dagen kommer visar det sig att inte bara Beatrice gör ett oväntat val som överraskar dem alla. Därefter inleds initieringsfasen som alla 16-åringar måste både överleva och inte komma bland de sämsta. Beatrice blir kaxiga Tris som måste kämpa mot sina medkandidater för att få en plats i falangen. Det värsta vore att sluta som falanglös och vara tvungen att leva på andras allmosor och för evigt vara utestängd från den gemenskap som falangen erbjuder. Under tävlingarna kommer hon allt närmare hennes instruktör Four som både skrämmer och fascinerar henne. Vem är han egentligen? Är han vän eller fiende? Vågar hon lita på honom? Allt ställs på sin spets när hela samhället hotas av mäktiga krafter och Tris måste plocka fram sin styrka för att kunna rädda dem hon älskar.

Det är sjuuuukt spännande och helt omöjligt att sluta läsa! Snälla, översätt del två pronto!! Jag vill inte alls vänta till i höst när uppföljaren Insurgent planeras ges ut! Jag gillar att man vet att det kommer att bli en trilogi redan från början. Dels gläds jag åt en fortsättning, dels blir jag tacksam över att det inte blir en evighetslång serie som till sist bara kommer att göra mig uttråkad. Och behöver jag säga att det här kommer att bli en fantastisk film? Jag kan se alla människor och händelseförloppet framför mig är jag läser, allt är så målande beskrivet. Dessutom tycker jag att det är en intelligent påhittad intrig. Fantastisk på många sätt förstås, men ändå på något vis helt logisk. Betänk då att författaren Veronica Roth är född 1988! Det är nästan otroligt.

Författare: Veronica Roth
Titel: Divergent
Förlag: Modernista