En helt annan sorts Sverigevänner

Vintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Augustin Erba: Snöstorm

Det här är en roman som jag faktiskt blev lite blown away av! Augustin Erba har skrivit en bok, Snöstorm, som jag kommer att bära med mig under lång tid framöver. En sån där läsupplevelse som stannar kvar, ni vet. Smärtsamt svacker! Och så mänsklig. Om att förstå världen och att finna sin plats i den. Och den eviga frågan: Valde jag rätt?

Tomas sitter på ett tåg. Ute snöar det och snart står tåget stilla. Tomas vet vad stoppet innebär, det kommer att dröja innan de kan åka vidare. Han beger sig mot bistrovagnen för att bunkra upp och erbjuder sig att köpa kaffe till den gamla damen som sitter bredvid honom. I korridoren hör han någon ropa hans namn och med hjärtat i halsgropen vänder han sig om. Han har känt igen rösten. Det är Livli, hans stora ungdomskärlek, som står framför honom. Efter det plötsliga mötet, backas bandet och vi får återse Tomas som en liten pojke. Åtta år gammal lever han i en trygg och kärleksfull familj, men allt förändras över en natt när hans nyfödde lillebror dör. Hans mamma flyr in i en psykos och läggs in, hans pappa lämnar landet. Kvar blir Tomas, som får flytta in hos morbor David. Uppväxten blir allt annat än lycklig och Tomas flyr in i räknandets och matematikens värld. Dagen efter att han har blivit myndig flyttar han in i en studentkorridor och börjar plugga på teknis. Det är där han träffat Livli för första gången.

Snöstorm är en melankolisk och trovärdig roman. Gestaltningen är levande och människoödet Tomas berör på djupet. Mitt Instagramflöde fullkomligt expolederade av kommentarer att Augustin Erbas andra roman Blodsbunden är så fantastisk och jag inser att jag måste – vill! – läsa!

Författare: Augustin Erba
Titel: Snöstorm
Förlag: Albert Bonniers förlag

 

Sist ut 2018

Den sista utlästa boken 2018 blev Mörkret av Ragnar Jónasson, i en jämtländsk fjällstuga med ett härligt vinterlandskap utanför fönstret. På GoodReads hade jag satt 100 utlästa böcker som mitt mål för året, men jag nådde inte riktigt ända fram. 94 stycken blev det till slut och när jag är hemma igen ska jag göra ett årsslut och lista de bästa (och värsta) läsupplevelserna som året 2018 har burit med sig för min del.

Mörket blev en finfin avslutning i alla fall! En deckardebut med ett litet ovanligt grepp. Författaren har skrivit en avslutning på sin planerade serie och de kommande böckerna ska vara förlagda till de tidigare åren i kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttirs karriär.

Hulda Hermannsdóttir har precis fått veta av hennes chef att hon ska få gå i pension lite tidigare än beräknat. Poliskåren behöver föryngras och Huldas tjänster är inte längre efterfrågade vid polisen i Reykjavik. Sanningen att säga så har hon känt sig marginaliserad under flera år i den manliga miljö som råder sig där män håller andra män om ryggen och hyser låg tilltro till kvinnliga polisers kompetens. Ändå är arbetet det enda som Hulda har kvar i livet och beskedet blir därför en stor chock. Som plåster på såren får hon ett erbjudande att granska en valfri utredning som blivit nedlagd och se om kollegorna har missat något. Hennes val faller på en rysk kvinna som sökt asyl och hittades död i en vik. Ett självmord, konstaterar man, men redan första dagen upptäcker Hulda att det är något betydligt värre. Elena, som den döda kvinnan heter, hade precis fått reda på att hennes asylansökan hade blivit beviljad. Dessutom har Huldas kollega som utredde fallet, gjort en undermålig utredning som visar stora fundamentala brister.

Hulda Hermansdóttir är en spännande karaktär med ett enormt mörker inom sig. Det ska bli intressant att följa hennes liv bakåt i tiden. Vi har redan fått veta en del pikanta detaljer och jag ser fram emot att läsa de kommande böckerna i den här serien. Miljön, ett vinterkallt Island, gör ju sitt till för att skapa den rätta stämningen!

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Mörkret
Förlag: Modernista

 

Jag föll för frestelsen

Jaha, idag på Facebook dök det upp vad man kan kalla riktad reklam som träffade rätt i prick! Mitt bokhjärta slog extra slag när jag såg att man kunde beställa en ”en blind date with a book” och få den levererad lagom till julafton. Jag tänkte direkt ”det är jag värd!” och beställde! Boken är en thriller och utspelar sig i Texas… Jag tror jag kommer gilla den! Kika in här för mer information!

 

Pappas pojke av Emelie Schepp

Sam Witell står i kassakön på matvarubutiken och väntar på att få betala, när hans sexårige son ringer på mobilen och skräckslaget berättar att det är någon inne i huset. En man som slagit till hans mamma så att hon nu ligger orörlig på golvet och nu är på väg uppför trappan till Jonathan. När Sam kommer hem till huset är Jonathan spårlöst försvunnen och hans fru ligger livlös i hallen.

Åklagare Jana Berzelius blir ansvarig för förundersökningen, tillsammans med Henrik Levin och Mia Bolander vid polisen och Sam blir direkt huvudmisstänkt. Samtidigt håller de förstås också andra möjligheter öppna. Kända pedofiler som vistas i närområdet kartläggs och en mystisk man som setts utanför villan unde dagen spåras upp. Men det finns något som är något som Sam döljer för polisen, något han inte vill berätta för dem.

Samtidigt har Jana fått ett annat problem på halsen. I häktet sitter gängledaren Danilo Pena som vägrar snacka med någon annan än henne. De två delar ett mörkt förflutet som Jana är mycket angelägen att ingen någonsin får veta någonting om. Allra helst inte hennes kollega Per Åström, som gör allt han kan för att kunna sättaPena bakom lås och bom för en lång tid framöver, och som hon dessutom precis inlett en kärleksrelation med.

Jag fick Pappas pojke som förhandsex i mjukband av förlaget just innan jag skulle åka till Mallorca på semester. Den fick så klart följa med på resan! Perfekt strandläsning men nästan lite för spännande emellanåt för att läsas i sällskap med andra. Jag hade lätt kunnat förvandlats till en mycket asocial person och bara läst hela tiden. Jag har förstås hört talas om Emelie Schepp innan, men aldrig läst något av henne tidigare. Det gjorde ingenting att Pappas pojke är den fjärde boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag tyckte att det var lätt att komma in i serien ändå. Däremot önskar jag att jag att jag inte hade förbisett dessa böcker för Emelie Schepp skriver riktigt bra! Jag gillar karaktärerna, som känns realistiska och jag gillar att det hintas om fler avslöjanden framöver kring Janas minst sagt ovanliga uppväxt. Det väcker min nyfikenhet! Så kul att ha hittat en ny svensk deckarförfattare att hålla koll på!

Emelie Schepp utsågs till Årets Deckarförfattare 2016 och är vinnare av Crimetime Specsavers Award ”Årets Deckarförfattare” 2017.

Författare: Emelie Schepp
Titel: Pappas pojke
Förlag: Harper Collins Nordic

 

Äntligen Peter May igen!

När det kommer en ny deckare av Peter May, håller jag på den ett tag! Han tillhör en av mina absoluta favoriter i genren och jag vill njuta ordentligt när jag läser hans böcker. Därför har också Entry Island blivit liggande på vänt ett tag, men nu kunde jag inte hålla mig längre!

När den avlägset belägna ön Entry Island drabbas av ett överfallsmord i hemmet, kallas Sime Mackenzie dit tillsammans med ett utredningsteam från Montréal. Han mår så där och har sömnproblem efter att ha blivit lämnad av sin älskade, men han är den ende som kan prata engelska och gaeliska, vilket fortfarande är det vanligaste på ön. En affärsman har hittats knivskuren till döds i sitt hem och det enda vittnet är hans hustru, Kirsty. Men brott är sällsynta på Entry Island, och mord i synnerhet så därför blir också Kirsty huvudmisstänkt. Första gången Sime träffar Kirsty drabbas han av en märklig deja vú-känsla. Han tycker sig känna igen Kirsty, trots att de aldrig tidigare träffats.

Parallellt löper också en annan historia genom Peter Mays bok. Det är den om Sime Mackenzies förfader som på 18oo-talet fördrevs från sin hembygd i den stora utrensningen som engelsmännen genomförde på de olika öarna i Yttre Hebriderna. Det var en bit historiebeskrivning som var helt okänd mark för mig, otroligt spännande och tragiskt! För min del blev denna berättelse den största behållningen med Entry Island. Jag tycker nog att mordgåtan är lite blek och inte blir jag särskilt nyfiken på vem mördaren är heller. Att det förmodligen inte är Kirsty är ju rätt uppenbart. Däremot är den om Sime Mackenzies ursprung både gripande och lär mig någonting. Han skriver ju otroligt bra också, Peter May! Det märks verkligen att han vill sprida sin kunskap i ämnet, men han väver skickligt in det i deckarhistorien. Entry Island är en fristående deckare som även passar den historieintresserade!

Författare: Peter May
Titel: Entry Island
Förlag: Modernista

 

Perfekt till Halloween!

En pojke och hans mamma befinner sig på båten. Mamman har varit försiktig och alltid vaktat pojken. Han är alldeles för vildsint och farlig för sin omgivning, men hans mor har skyddat honom så gott hon har kunnat. Men så smiter pojken ut från sin hytt, i jakt på något som kan stilla hans hunger…

Jag har läst Färjan av Mats Strandberg och den är så bra! Jag gillar verkligen att läsa om alla personer i boken och får snabbt mina favoriter, som jag ju så gärna vill att det ska gå bra för! Men Färjan är en skräckberättelse och författaren tvekar inte att ha ihjäl sina karaktärer. Det är blodigt och slafsigt, väldigt spännande, men i ärlighetens namn, inte så läskigt. Men det är nog bara för att jag har lite svårt att bli rädd för blodtörstande vampyrer. Jag blir mycket räddare för saker som psykopater, människor som smyger på andra och sånt. Därför läser jag sällan skräck utan hellre thrillers.

Annars är det väldigt smart av Mats Strandberg att förlägga handlingen till en Finlandsfärja. Här ryms alla kategorier av människor, kanske att det blir lite väl stereotypiskt emellanåt (t. ex. gestaltningen av den avdankade schlagerartisten som numera leder karaoken på båten), men det funkar ju för igenkänningen. Dessutom är Finlandsfärjan något som många människor har en uppfattning om och, inte minst, det är ett slutet rum. Du kommer ingenstans, du är instängd. Väldigt effektfullt! Dessutom är det väldigt filmiskt, jag kan lätt se att Färjan skulle göra sig bra som film! Mitt huvud fylls av bilder under läsningen. Färjan underhållande, välskriven och väl värd sin lästid! Hurra för svensk skräck!

PS. Fantastisk omslag också!

Författare: Mats Strandberg
Titel: Färjan
Förlag: Norstedts

 

Vinnaren i utlottningen är utsedd!

Den här gången skrev jag helt enkelt ner alla namn på de som varit med och tävlat och sen drog jag en lott. Grattis Lottens bokblogg till ett valfritt Mind the Book-smycke för max 150 kr! Mejla mig så kan vi bestämma hur vi gör med betalningen.

Tack till alla som var med och tävlade!

  

 

En kortfattad Nesbø funkar så där

En ny thriller av Jo Nesbø på 182 sidor hör inte till vanligheterna. En del tycker han är lite väl ordrik och breder ut sina berättelser alldeles för mycket. Jag gillar det!

Blod på snö är ingen ny Harry Hole-deckare (berättigad fråga: när ska jag sluta tråna efter honom?) utan här börjar författaren om med en helt ny romanfigur, yrkesmördaren Olav. Det är tänkt att bli en serie och redan nu i höst kommer uppföljaren, Midnattssol.

En kall december i Oslo får Olav i uppdrag att mörda sin chefs hustru, Corina Hoffman. Han hyr ett rum mittemot huset där hon bor och börjar kartlägga henne. Direkt han ser henne blir han blixtförälskad. Hon är det vackraste han någonsin sett. Han stirrar som förhäxad på henne. Lägger märke till att hon rör sig som ett kattdjur. Tycker att hon verkar uttråkad. Nästa dag ringer det på dörren och Olav ser i sin kikare hur hon verkar stelna till. Mannen som kommer in slår henne och har sen sex med henne med en hand mot hennes strupe. Det är inte hennes make, utan någon annan. När Olav vaknar den femte dagen har han bestämt sig. Han måste mörda mannen som gör Corina illa.

Texten är sparsmakad, minst sagt. Enda avvikelserna är Olavs inre monologer, som handlar om existensen, kärleken och där språket plötsligt blir poetiskt. Jag tycker inte riktigt att det funkar och får verkligen inget grepp om Olav. Kanske att bilden av honom klarnar framöver i serien, men jag tror jag lämnar honom här. Jag skulle gissa att Jo Nesbø själv haft väldigt roligt när han prövat på ett helt nytt sätt för honom att berätta sina historier, men jag tror att jag inte är ensam om att känna att det här inte var särskilt lyckat, även om jag tycker slutet är genialiskt och nästan lite Nesserskt!

Författare: Jo Nesbø
Titel: Blod på snö
Förlag: Piratförlaget

 

Nedräkning pågår

Nu är det bara 3 3/4 dagar kvar att jobba – sen är det semester!
Semesterläsningen planeras för fullt just nu. Tänkte försöka ta tag i några av mina kära hyllvärmare därhemma. Men på mitt skrivbord samlar jag på mig sånt som ska lånas hem under ledigheten också. Det börjar bli en rejäl hög…
Underbart!