RSS

Kategoriarkiv: Ungdomar

Nördarnas författare är tillbaka!

Turtles All the Way Down

John Greens senaste bok Turtles All the Way Down* må kanske inte riktigt nå samma höjd som hans fantastiska The Fault in Our Stars, men är förstås ändå bättre än genomsnittet. I den här berättelsen så möter vi Aza, som bor i Indianapolis (f ö i samma stad som författaren själv). Aza lider av en stark fobi för bakterier. Allra helst en som heter C-diff som kan vara dödlig. Ganska ofta fastnar hennes tankar i en spiral som bara leder nedåt, djupare in i ångesten. Det hjälper lite att köra tumnageln i fingertoppen tills huden spricker och sen tvätta såret ordentligt innan plåster sätts på.

Azas bästa kompis Daisy älskar Star Wars och skiver fan fiction med tusentals läsare. De gillar att käka för kuponger på Applebee’s (så amerikanskt!). Tillsammans kommer de på att de ska lösa fallet med den försvunne affärsmannen Russell Pickett. Han misstänks för grov ekonomisk brottslighet, men försvann spårlöst innan häktningen. Nu finns en belöning på 100 000 USD till den som kan ge information som leder till att Pickett hittas. Pickett råkar också vara pappa till Davis, som Aza umgicks med när hon var yngre. De senaste åren har de bara setts i skolan, men de träffas förstås igen när Aza och Daisy börjar luska i fallet. Davis vet allt om rymden. Och så skriver han dikter. Dessutom försöker han bearbeta det faktum att pappan tyckt ha lämnat honom och hans lillebror för gott. Dessutom har pappan testamenterat hela förmögenheten till en ödla som kanske bär på svaret hur vi ska få evigt liv. Eller i alla fall dö långt senare.

Jag älskar att John Green alltid ger en röst åt nördarna! I John Greens värld är det helt ok att snöa in sig på ett ämne och veta mer om det än något annat! Det är också ungdomar som inte alltid mår så bra, men som oftast har en stöttande förälder eller annan vuxen omkring sig. Det är modigt att skriva om svåra saker, men det gör han ju bara så bra! Det är så finkänsligt och respektfullt på något sätt. Beskrivningarna av psykisk ohälsa känns inte alls sensationslystet, som det kanske hade kunnat bli av en annan penna. Riktigt mästarklass når den dock inte, som jag redan konstaterat. Jag hade önskat ännu lite mer känslor kanske och ett definitivt ett annat slut… Mer säger jag inte! Men självklart tycker jag att du ska läsa boken!

*Nyfiken på den udda titeln? Som vanligt, när det gäller John Green, finns det en genomtänkt förklaring till varför boken heter som den gör.

Författare: John Green
Titel: Turtles All the Way Down
Förlag: Dutton Books

Annonser
 
 

Fin debut om att våga stå upp för sig själv

Det är 1987. Jim sitter på ett flygplan, på väg till farbrodern och kusiner på Nya Zeeland. Han är på flykt från sitt gamla liv i Stockholm. En flykt från smärtsamma minnen av mobbningen under skolåren, från att ha svikit den person som betytt allt för honom. Men också en chans till omstart, att vara den han faktiskt är fullt ut, att våga stå upp för sig själv. Men livet ”down under” blir inte alls som Jim har tänkt sig. Vistelsen hos släktingarna blir inte alls som Jim föreställt sig och till slut blir han utkastad från hemmet och får flytta till ett vandrarhem. Där möter han amerikanen Adam som tar med honom på en omvälvande resa som också blir Jims räddning.

Parallellt får läsaren ta del av små fragment av Jims skoltid. Lite nämns om Jims familj utan det tycks vara vänner och mobbare som huvudsakligen påverkat honom. År 1977 går Jim i tredje klass. Väl medveten om att han inte är riktigt lika ”killig” som de andra grabbarna i hans klass. Noga med att inte leka för mycket med tjejerna för då kan han ju bli smittad av det där ”tjejiga” som flickor har. Denna eviga längtan efter att vara ”rätt” och att passa in. Att ständigt pejla av vad alla andra tycker och försöka rätta sig in i leder, inte sticka ut, vara ”normal”. Så fortsätter det egentligen för Jim ända till Det Största Sveket. Så hemskt att behöva skada den man älskar för att slå sig fri, men helt nödvändigt ändå, för Jim.

Johan Ehns smått självbiografiska (sägs det) debut Down under är inte så speciell till en början, faktiskt lite småseg. Men berättelsen växer ju mer bilden av Jim målas fram. Även om fokus mycket ligger på att Jim ska våga stå upp för sig själv och våga visa andra att han är faktiskt är gay, så rör mycket existentiella frågor vi alla brottats med någon gång i livet, inte minst under tonårstiden. Det är en fin roman som Johan Ehn har skrivit och jag ser fram emot fler berättelser från honom framöver.

Johan Ehn (f. 1967) är skådespelare och konstnärlig ledare för Teater Barbara i Stockholm. Han är också gift med författaren Mats Strandberg.

Författare: Johan Ehn
Titel: Down under
Förlag: Gilla böcker

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2017 i Debutant, Kärlek, Rec.ex., Resor, Ungdomar, Vänskap

 

Skrämmande debut!


Många deckare blir det! Här är en till jag precis läst ut: Annabelle av Lina Bengtsdotter.

Charlie Lager, kriminalinspektör vid Nationella operativa avdelningen (NOA) i Stockholm, skickas tillsammans med en kollega till den lilla orten Gullspång. Vad ingen vid NOA vet är att Gullspång också är den plats som Charlie växte upp på men lämnade i all hast som fjortonåring. Sedan dess har hon aldrig återvänt och heller aldrig saknat de hon lämnade bakom sig.

Tillsammans med den lokala polisen och Missing People försöker Charlie ta reda på vad som hänt den försvunna Annabelle. Sist hon sågs var på en fest i ett gammalt ödehus där ungdomar brukar hålla till på helgerna. Hennes föräldrar är förstås utom sig av oro och mamman är nära ett sammanbrott. Utredningen visar att Annabelle haft en hemlighet som hon inte delat med någon. Inte ens sin bästa kompis. Samtidigt försöker Charlie hålla sina egna minnen från barndomen i schack.

Lina Bengtsdotter är själv uppvuxen i Gullspång och utbildad lärare i svenska och psykologi. Det märks att hon har stenkoll på både språk och gestaltning. Hon fångar också hemvändandet väldigt trovärdigt, hur Charlie liksom skäms lite över allt det inskränkta i Gullspång, men samtidigt minns många fina minnen från uppväxten, så känslorna blir väldigt dubbla. Det är mycket imponerande av en debutant! Det är verkligen en bladvändare och jag gillar Charlies kantighet! Jag tycker dock att det är synd att Annabelles försvinnande hamnar lite i skymundan för en annan berättelse. Likaså blir avslöjandet vad som hänt henne mer en passus. Det gör att den här fina debuten inte riktigt får full pott i min bok.

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Annabelle
Förlag: Forum

 
 

En välskriven uppväxtskildring från förr

Lagom till Alla Hjärtans Dag damp det ner en fin bokpresent i brevlådan. Det var bokförlaget Historiska media som skickat en roman från deras kommande vårutgivning. En debutant, i alla fall när det gäller att skriva för vuxna (hennes ungdomsroman Vinter på Berättargränd kom 2008) är Erika Olofsson Liljedahl med sin uppväxtskildring Någonstans brister himlen och det ryktas att en av förläggarna på Historiska media lät manuset ligga tills en kväll då hon tog med det hem och inte kunde sluta läsa. Den har redan fått flera fina recensioner, men jag är tyvärr inte lika förtjust.

Öppningsscenen är dramatisk! Det är 1920-tal och trettonårige Elis är ute på havet med sin brutale far. Jag anar att fisketuren inte kommer att sluta bra och här ryms mycket i den knappa konversationen mellan de två. Elis älskade storasyster har i all hast lämnat den bohuslänska fiskestugan och rymt sin kos. Alla håller tyst om orsaken och Elis kan bara inte tro att hon försvunnit frivilligt, utan att varsko honom innan. När anledningen till Signes avfärd väl avslöjas, bestämmer sig Elis för att lämna familjehemmet och hämta hem sin syster. Utan särskilt mycket på fickan tar han tåget en bit söderut och går den sista biten till Höganäs, där han tror att Signe befinner sig. Det blir en strapatsrik resa och det han möter när han väl kommer når slutmålet, öppnar sig en ny och okänd värld för Elis. Elis inre och yttre resa blir en tydlig allegori över skillnaderna mellan stad och landsbygd och framförallt ett Sverige i förändring.

Det bästa med Någonstans brister himlen är språket! Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har säkert läst mycket i sitt liv. Det märks, hon har ett bildspråk som är finstämt och miljöskildring är så klar att jag som läsare ser både människor och platser tydligt i bilder framför mig. Tempot är ganska makligt och då och då stannar texten liksom upp, som för att vänta in sin läsare. Det gillar jag! Däremot hade jag för min del önskat mer drama, mer action. Jag tycker inte riktigt att det bränner till, utan farorna anas mer, trots att berättelsen stundtals är ganska mörk och hotande. Det vilar ett oskuldhetens skimmer över Elis och han behöver egentligen aldrig på riktigt konfronteras med något av allt det farliga som finns omkring honom. Därför blir det lite för ”snällt” rakt igenom, tycker jag. Mitt betyg på Goodreads blev därför tre stjärnor.

Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Titel: Någonstans brister himlen
Förlag: Historiska media

 

Homegoing eller Vända hem

img_0385I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Värdig vinnare

Omslagsbild: Tio över ettTidigare i veckan var jag på ett bokprat om årets nomineringar för Augustpriset i kategorin litteratur för barn och unga som Prickiga Paula anordnade. Hur trevligt som helst, förstås! Till träffen skulle vi ha läst minst en bok. Jag valde tre bilderböcker och ungdomsromanen (Vinnaren!Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Åh, vilken bok! Det finns så många saker att tycka om i den här berättelsen! Jag gillar Maja, älskar Anton, har förståelse för föräldrarna, skulle vilja ha Julia som bästis och om jag mår dåligt skulle jag väldigt gärna prata med Harry!

Dessutom får Ann- Helén Laestadius in panikångest och traumat det innebär att behöva lämna sitt hem när man allra helst bara skulle vilja att livet fortsatte och allt var som vanligt. Parallellen till alla flyktingar som idag måste lämna sina hem för krig, klimatförändringar, förföljelser etc, är tydlig. Alla dessa ofrivilliga uppbrott sätter spår!

Att läsa om Kiruna och en hel stads flytt är både läskigt och fascinerande. Gruvan och LKAB är förutsättningarna för hela Kirunas existens, men att det är ett slags hatkärlek som invånarna hyser till dem är uppenbart. Det finns många aspekter med flytten som jag inte tänkt på, bland annat hur viktigt platser är för vår identitet.

Titeln är väl vald. Klockan tio över ett varje natt har Maja ställt sin väckarklocka för att kunna vara vaken när LKAB spränger klockan tjugo över ett. Hela staden kan ju rämna och då ligger det på Maja att se till att hela familjen kommer i säkerhet. Det är därför akutväskan är packad och står under Majas säng. Ingen tar riktigt Majas oro på allvar. Hennes kompis Julia försöker, men har samtidigt fullt i huvudet med sina egna problem. Hennes mamma har träffat en kille och vill att de ska flytta till honom, 35 mil bort. Och så finns där ju hockeykillen Albin som en kväll dyker upp på bibliotekets bokklubb och får Maja att läsa sportbiografier. Maja drömmer ju själv om att bli författare och drömmen vore om idolen Yukiko Duke skulle recensera hennes bok i tv-soffan. Som sagt, så mycket att tycka om!

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 

Bokens dag i staden där jag bor

Förra tisdagen var det Bokens dag i staden där jag bor. Åtta författare, varav två författarpar, berättar om sina senaste böcker. Konferencier var som vanligt den duktige lokalprofilen Olle Larsson och sedan några år tillbaka håller man till på den gamla teatern, som är en otroligt vacker byggnad från tidigt 1900-tal. Förutsättningarna för en lyckad kväll är alltså de allra bästa!

Och det var fantastiskt trevligt! Jag hade också det bästa sällskapet i form av Herr E. Först ut var Cilla och Rolf Börjlind. De kom ut i år med den fjärde boken om Tom Stilton och Olivia Rönning, Sov du lilla videung. När de skulle komma på nästa romanprojektet funderade över allt otäckt som sker runtomkring oss just nu och kom fram till att verkligheten är tillräckligt skrämmande för att man ska behöva konstruera något utifrån fantasin. Till exempel så försvinner tusentals av ensamkommande barn i Sverige varje år och ingen vet vart de tar vägen. Detta blev ett centralt tema i den nya boken där Olivia Rönning arbetar sida vid sida med Mette Olsäter vid polisen och Tom Stilton anlitas som konsult.

Lite plågsamt var det att höra och se nästa författare, Sara Mannheimer, som var så uppenbart malplacerad i sammanhanget där de andra författarna hade skrivit händelsebaserad underhållningslitteratur och hon en roman där språket, och allt det förmår kommunicera, är det väsentliga. Hon valde att enbart läsa olika stycken högt från sin nya bok Urskilja oss där en tågresa och varje stopp väcker olika ihågkomster från en kvinnas liv. I mina öron tycktes texterna närmast som prosalyrik. Lite tungsint, men vackert på samma gång. Men som sagt, hur tänkte man där? Tyvärr vet jag inte riktigt vad fotografen (d v s Herr E) sysslade med riktigt för han tog aldrig några bilder av dessa författare…

Lena Ebervall och Per E. Samuelsson har skrivit Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk som jag har läst och som ligger på vänt för blogginlägg (snart, snart!). Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö och där har jag varit flera gånger på både opera och julmarknad. Det var verkligen kul att läsa om Huseby bruks historia och Florence Stephens var sannerligen en färgstark kvinna! Hon blir ekonomisk grundlurad och mister hela sin förmögenhet på 20 år. Mer om boken kommer som sagt i ett eget inlägg… Men också ett gott exempel på när verkligheten är tillräckligt rafflande! Sen var det dags för en paus!

Efter pausen var Stefan Einhorn först ut. Ska jag vara ärlig så har jag alltid haft lite svårt för honom. Han har verkat så självgod! Men han gjorde ett helt annat intryck ikväll, kanske för att hans roman Pappan delvis är självbiografisk? Stefan Einhorn berättar om sin pappa Jerry Einhorn som var en känd läkare och chef över Radiumhemmet i Stockholm, men tillåter sig också att fabulera så läsaren ska inte veta riktigt vad som är sant och inte. Öppen är han i alla fall med att trots att han älskade sin pappa, kände han sig sällan sedd, lyssnad på eller respekterad av honom. Och det säger väl en hel del om deras relation, tänker jag… Händelsen som leder till att boken handlade om pappan sägs i alla fall vara sann och riktig! En författare som heter Stefan Einhorn sitter i en hotellbar i Stockholm. Han har skrivkramp. Då möter han en man som föreslår att han ska skriva om sin pappa. Författaren tvekar eftersom pappan är en offentlig person som många redan har en uppfattning om, men mannen föreslår att låta berättelsen bli ett mellanting mellan fantasi och verklighet. Då kan ingen veta när du berättar sanningen och när du bara hittar på.

Sen var det Steve Sem-Sandbergs tur! Jag tror att han tyckte att det var jättejobbigt att stå och prata inför en publik. Åtminstone lät det så på hans röst! Men han gjorde det väldigt bra och undertecknad köpte boken efteråt för att hon blev så lässugen… Just saying!  Hans nya roman heter i alla fall Stormen och till en del anspelar titeln förstås på Shakespeares berömda verk med samma namn. En man som heter Andreas återvänder till sin barndomsö för att tömma dödsboet efter sin styvfar Johannes. Där tvingas han konfronteras med sina minnen  och bilden av vem han själv är och kanske framförallt, vilka hans föräldrar var. Steve Sem-Sandberg väver in minnen från sin egen barndom i denna berättelse. Liksom huvudpersonen i Stormen tillbringade författaren själv sommarhalvåret på en ö utanför Oslos kust. Där fanns en man som samarbetat med tyskarna under kriget och som ägde mycket mark på ön. De vuxna brukade säga till barnen att de skulle akta sig för nazisten och rädslan för gubben var ständigt närvarande. Och så läste han ett stycke där Andreas och hans syster stöter på en annan läskig markägare på ön där de bor, som verkligen fångade mig!

Sist ut för kvällen var Annika Lantz som är aktuell med självbiografin Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd. Boken startar som en skildring av den åldrade kroppens förfall men övergår i något helt annat. Under skrivandets gång får den neurotiska hypokondrikern Annika Lantz beskedet om att hon har cancer. Den första lärdomen blir således att bara för att du ständigt oroar dig för att drabbas av katastrofer, betyder det inte att du slipper undan! I behandlingen blir orden och skrivandet det som fortfarande är friskt. Annika Lantz är ju Annika Lantz och därför blir ju även det svåraste lite roligt när hon berättar. Emellanåt blixtrar allvaret till och jag hade önskat at hon vågat (orkat?) vara kvar lite längre i den känslan för hon är ju så skarp och har lätt för att uttrycka sig. Det blir lätt lite glättigt.

Jag gillar verkligen, verkligen konceptet med Bokens dag och hoppas att jag får möjlighet att gå nästa år!