RSS

Kategoriarkiv: Ungdomar

En annorlunda barndom, minst sagt

Allt jag fått lära migAllt jag fått lära mig av Tara Westover är en bok som jag sett i mitt sociala flöde väldigt länge. Först på de amerikanska bloggarna/instagrammarna och sen på de svenska dito. Hyllningskören har varit stark och enad – alla tycks älska den här boken, till och med den förre amerikanske presidenten Barack Obama! Det kan vara lite vanskligt att börja läsa en sådan hyllad bok, att drabbas av brustna förhoppningar när man väl börjat läsa, men jag tycker faktiskt att Tara Westovers memoar är n ä s t a n så fantastisk som alla säger!

Tara Westover växer upp med sin familj på ett skrotupplag i delstaten Idaho. Hennes föräldrar är mormoner, men inte riktigt som de andra mormonerna. Hennes far är övertygad om att regeringen, sjukhuset, militären, ja hela samhällsapparaten är en konspiration av några han kallar Illuminati och som hotar deras existens. Endast Gud är tillförlitlig och hans vilja har alltid en mening. Till och med när de handlar om när den ene sonen, Luke, svårt brännskadar sitt ben i en olycka. Eller som när bilen hamnar på taket och modern blir svårt skallskadad efter en tur till Arkansas för att hälsa på släktingar. Vid dessa tillfällen vore en oförlåtlig synd att vända sig till sjukvården och istället vårdas både sonen och modern hemma med diverse örttinkturer. Hemmet är våldsamt och otryggt. Allra värst är brodern Shawn som tycks ha en förkärlek för våld och att förnedra andra människor. Tara råkar värst ut och han terroriserar henne både fysiskt och psykiskt för att visa sin makt. Ingen ingriper, alla tystar ner våldsamheterna och Tara själv hanterar det genom att försöka skratta åt Shawns tokerier. Oerhört drabbande läsning som är som ett knytnävsslag i magen på läsaren. Under hela sin barndom sätter Tara aldrig sin fot i skolan. Emellanåt får hon en viss hemundervisning av modern, men ofta hjälper hon sin far med skroten eller arbetar extra för att bidra till hushållet. Först när hon är 16 bestämmer hon sig för att försöka komma in på ett college i närheten och lyckas få tillräckligt med poäng för att antas. Det blir starten på Taras uppvaknande och sakta med säkert börjar hon reflektera över sin uppväxt. I takt med insikten om allt hon gått miste om och vacklandet i sin egen tro, förändras hon. Så småningom inser hon att hon inte längre kan låtsas att allt är normalt kring sin familj, men hur gör man det utan att förlora dem man älskar mest?

Det är en fascinerande historia som Tara Westover berättar. Hennes bildningsresa är nästan osannolikt och numera kan hon dessutom titulera sig doktor. Hon besitter ett stort mod och texten är skriven utan bitterhet, vilket imponerar stort på mig. Jag tycker kanske att den är lite tillrättalagd ibland. Kanske beror det på att författaren själv har en distans numera till sin egen historia. Jag saknar också mer information om hur svårt det var att hänga med i början. Kanske lite fler exempel på situationer som var svåra? Det är till största delen när hon skriver om relationen till sina föräldrar och syskon som jag sitter som fastnaglad och inte kan sluta läsa, men jag hade också velat att hennes akademiska erfarenheter fick samma glöd i texten. Annars är detta en oerhört intressant skildring som förtjänar sin uppmärksamhet!

Författare: Tara Westover
Titel: Allt jag fått lära mig
Förlag: Natur och kultur
Översättning: Peter Staffansson

Annonser
 

Testamente av Nina Wähä får högsta betyg!

I onsdags var det återigen dags för bok- och vinklubb med min vän L. Till träffen hade vi läst Nina Wähäs Testamente och vi var eniga om att det förtjänade ett högt betyg. Jag gav den faktiskt årets första femma! Är mäkta imponerad över romanbygget, hur Nina Wähä lyckas få ihop alla delar och alla röster. Varje karaktär känns som en egen individ och trots att de flesta av dem inte får så många sidor att höras på, lyckas författaren ändå få mig att uppleva att jag känner dem väl. Tack Nina!, för registret i början, det underlättade mycket. De tornedalska personnamnen var inte helt enkla att hålla reda på. Slutet då, fanns det någon skyldig? Eller var det en olycka? Där var vi inte riktigt överens. Ett litet minus i kanten, tyckte vi att Penttis brev till Annie var. Det kändes inte riktigt som hans ord. Var han kapabel att känna så mycket och förstå vad han utsatt Siri för? Där tvekade vi lite och hade hellre sett att advokaten sagt att han hade skrivit ner vad Pentti sa istället. Då hade vi förstått varför texten skilde sig så mycket från hur vi uppfattat Pentti.

Det här är en myllrande familjesaga, som mestadels utspelar sig i början på 80-talet långt uppe i Tornedalen i byn Aapajärvi. Äldsta dottern Annie kommer till jul för att hälsa på i barndomshemmet. I magen växer ett foster som hon inte riktigt bestämt sig för om hon vill ha eller inte. I Stockholm väntar barnets far på att de ska flytta ihop och att de ska bli en liten familj tillsammans. En efter en återvänder alla syskonen och ett oväntat uppdrag utkristalliseras. De ska rädda modern undan den våldsamme och hatiske Pentti, fadern som alla tippar på tårna runt för att inte väcka uppmärksamhet. Men först måste hon övertalas om att det är det enda rätta. Alla barnen är djupt präglade av den dysfunktionella uppväxten, men på olika sätt. Någon har själv gått i faderns våldsamma spår, en annan har flytt till akademikervärlden i Helsingfors och gör sitt bästa för att klippa alla band. En annan har gift sig och nyligen fått besked att hon har en allvarlig sjukdom, men vill inte berätta det för någon. Ytterligare en annan har ett sällsynt band till skogen och alla dess djur, men har svårare för människor. Och så Annie då, som genast tar på sig storasysterrollen och vill styra upp allt, trots att hon har sitt eget liv att fundera över. Julbesöket blir upptakten till en berättelse som slutar i ett mord. Eller hur som helst, med ett oväntat dödsfall och ett testamente, som drastiskt kastar om rollerna i familjen.

Vi är bara i början av 2019, men jag hoppas – och tror – på en augustnominering i höst för den här fantastiska romanen!

Författare: Nina Wähä
Titel: Testamente
Förlag: Norstedts

 

F a n t a s t i s k !

Vår älskade av Kamila Shamsie är en fantastisk roman! Författaren lyckas levandegöra fyra sinsemellan helt olika karaktärer så att läsaren förstår och känner med dem alla. En oerhört viktig roman i vår polariserade samtid där det tycks så lätt att tycka en massa, men mycket svårare att försöka förstå varandra.

Isma är knappt vuxen när modern dör och hon tar hand om sina yngre syskon, tvillingarna Aneeka och Parvaiz. Deras far var jihadist och dog på vägen till Guantánamofängelset. Trots detta har Isma fått visum till USA där hon ska fortsätta sina studier i sociologi. Äntligen är syskonen så självständiga att hon kan börja tänka på sin egen framtid! I USA lär hon känna en annan britt på ett café. Hon vet direkt vem han är, men låtsas inte om något. Mannen, Eamonn, är son till Englands inrikesminister Karamat Lone. En man som Isma och hennes syskon avskyr på grund av hans ambition att visa att han inte är en muslim som alla andra. Karamat Lone är däremot en ny älskling i det politiska etablissemanget på grund av hans moderata muslimska tolkning. Isma och Eamonn tillbringar en hel del tid i varandras sällskap och när Eamonn återvänder till London har han med sig en present från Isma till deras granne. I stället för att posta den som det var tänkt, beslutar han sig för att överlämna presenten personligen istället. Där möter han Aneeka och blir blixtförälskad och de två inleder en hemlig kärleksrelation. Tvillingbrodern Parvaiz har försvunnit utomlands. Han är inte hos släktingar i Pakistan, som det var bestämt, men dyker då och då upp på Skype. Den enda han har lite kontakt med är Aneeka, men inte ens hon vet var han är eller vad han gör.

Förra året mottog författaren Kamila Shamsie (född 1973), som själv har pakistanskt ursprung, Women´s Prize for Fiction för den här romanen (Home Fire heter den på originalspråk). Det är hennes åttonde roman och jag blir naturligtvis väldigt nyfiken på hennes andra sju. Vår älskade är, trots sitt starka politiska tema, väldigt lättläst och slutet är brutalt överraskande. Jag får en inblick i hur svårt det kan vara att leva som muslim i en värld där terrorister har lagt beslag på ens religion. Att de ständigt måste vakta på sig själva och t. ex. inte bli en GM, Googlande Muslim, som aktar sig för att söka information om sådant som kan väcka misstankar. Det är en berättelse som vidgar mina vyer och som påminner mig om att inte döma för fort. Allt är sällan svart eller vitt. Och ett vet jag säkert, romanens fyra huvudpersoner kommer att finnas i mitt liv ett tag framöver. Skynda er och läs!

Författare: Kamila Shamsie
Titel: Vår älskade
Förlag: Polaris bokförlag

 

De hemlösa katterna i Homs

De hemlösa katterna i Homs

”Först hade Sami svårt att urskilja sitt hus bland de övriga. Missilerna hade slagit ner i fasaden ut mot gatan. Det var som att titta in i ett dockskåp. Rummen låg blottade förutom den översta våningen som vikits platt, som en pappkartong.”

Sami växer upp i ett tryggt medelklasshem i Homs, Syrien. Uppe på den soliga takterrassen har Sami och hans syskon ofta djur som de räddat undan olika faror, som t. ex. en sparv som fastnat i klistret på de pappkartonger utanför huset som deras föräldrar smetat klister på, för att hålla mössen borta. Sami längtar efter att bli äldre. I skolan avbryts lektioner ständigt med hyllningar av president al-Assad i högtalarsystemet. Alla vet att det är viktigt att vakta sin tunga med vad man säger angående det styrande Baathpartiet. Det finns angivare överallt. Och så en dag möter Samir Sarah, som studerar arabisk litteratur och engelsk litteraturhistoria, på ett café och blir förälskad. Sarah kommer från en kristen familj och tillsammans flyr de den grå vardagen på helgerna genom att ta bilen till havet eller titta på tv-serier tillsammans. Tillsammans med sin kompis Rami startar han ett förbjudet nätverk för internet. Tillsammans med en elektriker klättrar de på niovåningshus och lägger kablar på taket. Olagligt förstås, regimen har monopol på kontakten med omvärlden. En dag när han beger sig till polisstationen för att hämta ut sitt pass för att kunna resa till Dubai och arbeta, blir han arresterad för att inte ha gjort den obligatoriska militärtjänsten. Det blir början på en två år lång värnplikt, fylld med våld och tortyrliknande förhållanden. Under tiden har han nästan ingen kontakt med Sarah eller sin familj. Han rekryteras till kartritare och hamnar tillsammans med två andra unga män på ett kontor i Homs. Där blir Sami varse militärens våldsamma aktioner för att slå ner på de rebeller som vågat utmanat presidenten och partiet och beslutar sig för att fly vid första bästa tillfälle.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour beskriver verkligen en stads nedstigning i det helvete som blir följden av ett krig. Skildringen av misären: matbristen, kylan, bomberna och prickskyttarna är fruktansvärd. Nu har kriget pågått i åtta långa år och det mänskliga lidandet som det har inneburit är ofattbart. Eva Nour skriver under pseudonym. Hon har skrivit berättelsen som en gåva till Sami för att hans berättelse ska spridas, men av hänsyn till honom och hans släktingar som fortfarande finns kvar i Syrien, har hon valt anonymiteten. Eva Nour och Sami bor nu tillsammans i Paris.

Författare: Eva Nour
Titel: De hemlösa katterna i Homs
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

Leve kärleken!

”Våra öppettider på Howling Books är flexibla. Vi öppnar vid tio på förmiddagen och håller öppet till minst fem, men ibland håller vi öppet längre. Vi öppnar nästan alltid för akuta bokkriser.”

Rachels bästa vän Henry Jones arbetar på antikvariatet Howling Books, som hans föräldrar äger gemensamt, trots att de är skilda. För tre år sen var Rachel hemligt förälskad i Henry och gömde ett kärleksbrev i en av böckerna i brevbiblioteket i bokhandeln. Brevbiblioteket är helt enkelt en hylla böcker där människor lämnar små meddelanden till varandra eller stryker under särskilda rader som de tycker väldigt mycket om, klottrar små anteckningar i marginalen eller något annat personligt. Men Henry blev istället ihop med Amy. Kort därpå flyttade Rachel och hennes mamma och lillebror till havet.

Tre år senare kommer Rachel tillbaka till Gracetown, staden där hon växte upp, för att bo med sin moster. Hon är helt under isen sen hennes lillebror drunknade och har hoppat av sista året på high school. Mostern har lyckats ordna jobb till Rachel – på bokhandeln, där Henry fortfarande arbetar. Rachel vill inte berätta om sin stora sorg för någon och ser till att försöka hålla alla runt om henne på bekvämt avstånd. Henry förstår inte varför hon är så förändrad och kort mot honom, men han ger inte upp. Han vet att någonstans bakom den likgiltiga fasaden finns hans bästa vän, den gamla Rachel.

Ord i djupaste blått av Cath Crowley är en helt underbar berättelse om sorg, kärlek, litteratur och vänskap! Det finns så många underbara passager, som när Henry förklarar för Rachel att ord visst har betydelse eller Henrys familjs fredagsrutiner att äta dumplings ute och prata om böckerna de läst under veckan. Och brevbiblioteket! Jag vill också ha ett brevbibliotek! Vilken underbar tanke att ha en hylla full av böcker med hemliga meddelanden i! Och så fint att lyfta fram böckernas läkande kraft och att litteratur faktiskt kan få oss att må mycket bättre. Rekommenderad läsning till alla bibliofiler där ute!

Författare: Cath Crowley
Titel: Ord i djupaste blått
Förlag: Modernista

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 december, 2018 i Böcker, Kärlek, Sorg, Ungdomar, Vänskap

 

Uppföljaren är bättre!

Francesca

Jag tyckte om Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle, men tyckte att den hade några brister. Särskilt tänkte jag på att storyn breddades lite för mycket och handlade till slut inte så mycket om Annabelles försvinnande utan mer om polisen Charlie Lagers barndomshistoria. Kanske var den nödvändig för att uppföljaren, Francesca*, skulle bli så bra? Jag har precis sträckläst och tycker att intrigen håller ihop bättre i den här boken. Även denna handlar om en ung tjejs spårlösa försvinnande.

Francesca är Annabelles motsats, åtminstone när de kommer till yttre jämförelser. Hon är dotter till det förmögna paret Mild som äger herrgården Gudhammar utanför Gullspång. Hon och hennes äldre syster är elever på internatskolan Adamsberg strax utanför samhället. Där passar hon inte alls in med de strikta koderna för uppförande, men tillsammans med vännen Paul så står hon i alla fall ut. Men så hittas Paul död, drunknad. Ett självmord, säger alla, med Francesca vet att Paul aldrig skulle ta livet av sig utan att lämna ett brev till henne efter sig. Dessutom vet hon vad hon såg den där balkvällen. Henrik och hans kompisar hade blöta byxben och Pauls gula ros låg slängd vid deras fötter. Men Henrik är även storasysterns pojkvän och en av de populära killarna på skolan. Ingen vill lyssna på Francescas anklagelser och när hon skickas hem efter att ha skurit sig svårt i armen, bestämmer hon sig för att fortsätta sökandet efter svar. Kort därpå försvinner Francesca från hemmet och man antar att hon rymt hemifrån så utredningen läggs ner.

Charlies barndomskompis Susanne mår dåligt efter skilsmässan från sin man. Hon orkar inte riktigt med livet och sina fyra söner. När Charlies chef är på henne att ta semester bestämmer hon sig för att passa på att åka tillbaka till Gullspång och hjälpa Susanne. Att Charlie precis fått höra om Francescas mystiska försvinnande för trettio år sen, spelar också in. Hon tycker sig minnas vissa vaga minnen från sin egen uppväxt som kan ha kopplingar till Francesca. Till sin hjälp har hon journalisten Johan, han som höll på att kosta henne hela sin karriär förra gången.

Boken är skriven växelvis ur Charlies och Francescas perspektiv, med korta kapitel. Det är svårt att sluta att läsa och jag kan inte riktigt lista ut hur allt förhåller sig innan det avslöjas på de allra sista sidorna. Det är skickligt! Att jag är svag för hemvändarberättelser är inget nytt och Lina Bengtsdotter skriver med en psykologisk trovärdighet som förstärker känslan av att detta skulle kunna ha hänt på riktigt. Dessutom är jag ju svag för litterära referenser och texterna som skickas från Paul till Francesca, som innehåller en massa tyst information. Vem hade inte älskat att få såna meddelanden från sin bästis? Charlie Lager är också en komplex själ vars uppväxt gör mig vansinnigt nyfiken på Gullspång. Denna lilla ort som känns som ett otäckare, mörkare Midsummer. Jag ser fram emot att få återvända dit, i fiktionen!

*) I bokinformationen på adlibris ser jag att det står att Francescas vän heter Noah. Men jag lovar, han heter Paul. 🙂

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Francesca
Förlag: Forum

 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 november, 2018 i Böcker, Deckare, Psykisk ohälsa, Spänning, Ungdomar

 

Silvervägen av Stina Jackson

Jag gillar precis allt med den här Silvervägen av Stina Jackson: stämningarna, miljön och inte minst lelle, som letar förtvivlat efter sin dotter Lina som försvann spårlöst för tre år sedan. Det är en sån vacker beskrivning av faderskärleken. Den där som varar i evighet, oavsett. Jag är full av beundran hur författaren lyckas skriva så levande om en plats som måste vara så väsensskild från Denver, USA där hon själv bor. Det är ett slags stillsam spänning genom hela boken. Det är kusligt och illavarslande. Berättelsen kryper under huden på mig och jag vill inte sluta läsa. Otroligt att kunna skriva så här bra som debutant!

Silvervägen – eller riksväg 95 – går från norra delen av Västerbotten till mellersta Lappland och upp till norska gränsen ut till Bottenviken. Den kallas så i folkmun eftersom det var på den som silver- och blymalm forslades förr i tiden. På den vägen kör Lelle med sin lastbil varje natt sen Lina försvann. Han bockar av platser han varit och letat efter henne på en karta. Annette, hans fru, lämnade honom efter att Lina försvann. Kanske skyllde hon allt på honom, han var ju den som såg henne sist, den där morgonen när han släppte av henne vid busshållplatsen. Dessutom klarade Annette inte av att han aldrig har släppt tanken på att hitta Lina. Men hur skulle han kunna acceptera att hon aldrig någonsin kommer tillbaka?

Så försvinner ytterligare en ung flicka spårlöst. Lelle ser många likheter med Linas försvinnande. Inte minst är den nya flickan kusligt lik Lina. När han förstår att polisen inte har en susning om vart de ska börja leta, är det som om mardrömmen börjar om.

Till samma lilla ort kommer Meja med sin psykiskt instabila mamma. Hon är 17 år. Lika gammal som Lina när hon försvann. Meja är van att kuska runt med sin mamma och har bott på fler platser än hon kan räkna upp. Varje gång är det för att hennes mamma har träffat en ny karl. Nu ska de bo hos Torbjörn som bor på en enslig gård mitt ute i skogen. Han verkar ok, men Meja har lärt sig att hålla sig på sin kant. Man vet aldrig om man kommer att behöva freda sig från ovälkomna blickar och händer.

Stina Jackson (född 1983) är uppvuxen i Skellefteå, men bor nu i Denver, USA. Silvervägen nominerades nyligen till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris.

Författare: Stina Jackson

Titel: Silvervägen

Förlag: Albert Bonniers förlag

 
1 kommentar

Publicerat av på 2 juli, 2018 i Böcker, Debutant, Spänning, Ungdomar