RSS

Kategoriarkiv: Ungdomar

Uppföljaren är bättre!

Francesca

Jag tyckte om Lina Bengtsdotters debutroman Annabelle, men tyckte att den hade några brister. Särskilt tänkte jag på att storyn breddades lite för mycket och handlade till slut inte så mycket om Annabelles försvinnande utan mer om polisen Charlie Lagers barndomshistoria. Kanske var den nödvändig för att uppföljaren, Francesca*, skulle bli så bra? Jag har precis sträckläst och tycker att intrigen håller ihop bättre i den här boken. Även denna handlar om en ung tjejs spårlösa försvinnande.

Francesca är Annabelles motsats, åtminstone när de kommer till yttre jämförelser. Hon är dotter till det förmögna paret Mild som äger herrgården Gudhammar utanför Gullspång. Hon och hennes äldre syster är elever på internatskolan Adamsberg strax utanför samhället. Där passar hon inte alls in med de strikta koderna för uppförande, men tillsammans med vännen Paul så står hon i alla fall ut. Men så hittas Paul död, drunknad. Ett självmord, säger alla, med Francesca vet att Paul aldrig skulle ta livet av sig utan att lämna ett brev till henne efter sig. Dessutom vet hon vad hon såg den där balkvällen. Henrik och hans kompisar hade blöta byxben och Pauls gula ros låg slängd vid deras fötter. Men Henrik är även storasysterns pojkvän och en av de populära killarna på skolan. Ingen vill lyssna på Francescas anklagelser och när hon skickas hem efter att ha skurit sig svårt i armen, bestämmer hon sig för att fortsätta sökandet efter svar. Kort därpå försvinner Francesca från hemmet och man antar att hon rymt hemifrån så utredningen läggs ner.

Charlies barndomskompis Susanne mår dåligt efter skilsmässan från sin man. Hon orkar inte riktigt med livet och sina fyra söner. När Charlies chef är på henne att ta semester bestämmer hon sig för att passa på att åka tillbaka till Gullspång och hjälpa Susanne. Att Charlie precis fått höra om Francescas mystiska försvinnande för trettio år sen, spelar också in. Hon tycker sig minnas vissa vaga minnen från sin egen uppväxt som kan ha kopplingar till Francesca. Till sin hjälp har hon journalisten Johan, han som höll på att kosta henne hela sin karriär förra gången.

Boken är skriven växelvis ur Charlies och Francescas perspektiv, med korta kapitel. Det är svårt att sluta att läsa och jag kan inte riktigt lista ut hur allt förhåller sig innan det avslöjas på de allra sista sidorna. Det är skickligt! Att jag är svag för hemvändarberättelser är inget nytt och Lina Bengtsdotter skriver med en psykologisk trovärdighet som förstärker känslan av att detta skulle kunna ha hänt på riktigt. Dessutom är jag ju svag för litterära referenser och texterna som skickas från Paul till Francesca, som innehåller en massa tyst information. Vem hade inte älskat att få såna meddelanden från sin bästis? Charlie Lager är också en komplex själ vars uppväxt gör mig vansinnigt nyfiken på Gullspång. Denna lilla ort som känns som ett otäckare, mörkare Midsummer. Jag ser fram emot att få återvända dit, i fiktionen!

*) I bokinformationen på adlibris ser jag att det står att Francescas vän heter Noah. Men jag lovar, han heter Paul. 🙂

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Francesca
Förlag: Forum

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 14 november, 2018 i Böcker, Deckare, Psykisk ohälsa, Spänning, Ungdomar

 

Silvervägen av Stina Jackson

Jag gillar precis allt med den här Silvervägen av Stina Jackson: stämningarna, miljön och inte minst lelle, som letar förtvivlat efter sin dotter Lina som försvann spårlöst för tre år sedan. Det är en sån vacker beskrivning av faderskärleken. Den där som varar i evighet, oavsett. Jag är full av beundran hur författaren lyckas skriva så levande om en plats som måste vara så väsensskild från Denver, USA där hon själv bor. Det är ett slags stillsam spänning genom hela boken. Det är kusligt och illavarslande. Berättelsen kryper under huden på mig och jag vill inte sluta läsa. Otroligt att kunna skriva så här bra som debutant!

Silvervägen – eller riksväg 95 – går från norra delen av Västerbotten till mellersta Lappland och upp till norska gränsen ut till Bottenviken. Den kallas så i folkmun eftersom det var på den som silver- och blymalm forslades förr i tiden. På den vägen kör Lelle med sin lastbil varje natt sen Lina försvann. Han bockar av platser han varit och letat efter henne på en karta. Annette, hans fru, lämnade honom efter att Lina försvann. Kanske skyllde hon allt på honom, han var ju den som såg henne sist, den där morgonen när han släppte av henne vid busshållplatsen. Dessutom klarade Annette inte av att han aldrig har släppt tanken på att hitta Lina. Men hur skulle han kunna acceptera att hon aldrig någonsin kommer tillbaka?

Så försvinner ytterligare en ung flicka spårlöst. Lelle ser många likheter med Linas försvinnande. Inte minst är den nya flickan kusligt lik Lina. När han förstår att polisen inte har en susning om vart de ska börja leta, är det som om mardrömmen börjar om.

Till samma lilla ort kommer Meja med sin psykiskt instabila mamma. Hon är 17 år. Lika gammal som Lina när hon försvann. Meja är van att kuska runt med sin mamma och har bott på fler platser än hon kan räkna upp. Varje gång är det för att hennes mamma har träffat en ny karl. Nu ska de bo hos Torbjörn som bor på en enslig gård mitt ute i skogen. Han verkar ok, men Meja har lärt sig att hålla sig på sin kant. Man vet aldrig om man kommer att behöva freda sig från ovälkomna blickar och händer.

Stina Jackson (född 1983) är uppvuxen i Skellefteå, men bor nu i Denver, USA. Silvervägen nominerades nyligen till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris.

Författare: Stina Jackson

Titel: Silvervägen

Förlag: Albert Bonniers förlag

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 juli, 2018 i Böcker, Debutant, Spänning, Ungdomar

 

Historierna som måste berättas

Sweet LolitaSweet Lolita av Kicki Sehlstedt är en spänningsroman som är riktigt jobbig att läsa! Till innehållet, vill säga, annars är den en riktig bladvändare. Men boken skildrar en skrämmande verklighet. Verkligheten som ryms bakom alla rubriker om grooming och sexuella våldsbrott. Bokens teman är flickor och kvinnors utsatthet och mäns våld mot kvinnor. Den tar även upp familjehemligheter och hur lite man kanske vet om hur sina barn mår och vad de gör på sin fritid. Frånvarande vuxna som kanske har fullt upp med sina egna liv och karriärer. Berättelsen handlar om Matilda och Amanda, som är 13 respektive 15 år gamla. I sina sociala nätverk lägger de upp bilder där de poserar utmanande. Först är det mest på kul. Uppmärksamheten från män är tillräcklig belöning och ger dem den ego boost de så förtvivlat längtar efter. De tjänar också lite fickpengar som mest går till sprit och cigaretter. Men snart tappar de kontrollen och hamnar i klorna på ett grymt nätverk där unga tjejers kroppar är handelsvara. Parallellt berättas också om en ung kvinna, Bianca, som hittas död efter en bröllopsfest i Stockholms skärgård. Bianca visar sig vara syster till journalisten Aida Svantesson som på egen hand börjar utreda systerns död. Kriminologiprofessorn Kajan Berglund, som hade Bianca som forskarstudent, engagerar sig också i Biancas död. Sent på kvällen innan Bianca dog ringde hon till Kajan och lämnade ett kryptiskt meddelande. Dessutom, Bianca höll på med ett forskningsprojekt om mäns våld mot kvinnor – är det därför hon måste dö? Nätterna i Sommarstockholm känns otrygga för kvinnor och det finns mörka krafter där ute som det är svårt att skydda sig mot.

Kicki Sehlstedts debutroman är en mycket välskriven och tankeväckande bok som känns extra aktuell efter #metoo. Författaren lyckas skriva om tunga ämnen utan att bli övertydlig och hon lämnar till läsaren att dra egna slutsatser. Det märks att Kicki Sehlstedt både är journalist och utbildad kriminolog. Här finns inga transportsträckor och hon ger ett trovärdigt intryck, både i skildringen av de unga tjejerna och i jargongen på en nyhetsredaktion respektive i universitetsmiljö. Boken är den första i en planerad serie om Aida Svantesson och Kajan Berglund och det känns redan nu som om dessa böcker kommer bli måste-läsning framöver. Jätteroligt att hitta nya författare att följa!

Författare: Kicki Sehlstedt
Titel: Sweet Lolita
Förlag: Piratförlaget

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 juni, 2018 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning, Ungdomar

 

En bok jag nästan inte orkar läsa

En av pojkarnaEn av pojkarna av Daniel Magariel handlar om två söner och en far. En uppslitande skilsmässa leder till att de flyttar från mamman i Kansas till New Mexico för att börja ett nytt liv tillsammans. Eller som pappan uttrycker det: ”göra slut på kriget”. Men allt är inte riktigt som det tycks vara på ytan. Pappans drogmissbruk accelererar och i långa perioder låser han in sig i sitt sovrum, där ingen har tillträde om han inte uttryckligen sagt det. De två bröderna får klara sig själva, bäst de kan. Den äldre brodern börjar arbeta extra i en affär för att tjäna lite pengar till familjen då faderns affärer går allt sämre. Drogberoendet gör att hemmet blir en otrygg plats och fadern försöker spela ut bröderna mot varandra. Han söker hela tiden bekräftelse på att de är ”en av pojkarna”, det vill säga lojala mot honom till varje pris och redo att se till att ingen får veta hur illa det är ställt med dem. Även den fysiska misshandeln blir värre och värre. Till slut finns det alla anledning att frukta för sina liv. Då och då knackar polisen på dörren och pappan har lärt sina pojkar hur de ska agera då, det vill säga huka sig så att de inte syns i fönstret och vara alldeles tysta. Då åker snart polisen därifrån och lämnar dem ifred. Den fasansfulla tillvaron hemma gör att en plan om att rymma tillbaka till mamman tar form i pojkarnas huvud. Men när de väl lyckas rymma, slutar allting i en katastrof.

Det är en otroligt mörk barndomsskildring och att läsa den känns som att ha en kall hand som kramar sönder hjärtat. På riktigt smärtsam läsning! Författaren skildrar trovärdigt skräcken för att göra något som misshagar pappan som pojkarna lever med. När jag läser att Daniel Magariel har använt stoff från sin egen uppväxt i berättelsen, blir jag alldeles kall, men förstår samtidigt att man inte kan skriva så här bra om man inte vet vad man talar om. Jag har svårt att uppskatta den så mycket som jag förmodligen borde, just för att den känns så himla tung. En liten ljusglimt anas i slutet, men det är inte tillräckligt, tycker jag. Det är svårt att veta vem jag skulle kunna tipsa om den här boken. Kanske någon som arbetar med utsatta barn i missbrukande familjer? Just för att förstå lite av det helvete de lever i. Imorgon ska jag på kurs i biblioterapi. Med hjälp av en terapeut skulle man säkert kunna använda den i samtalsgrupper..?

Författaren Daniel Magariel är född i Kansas City och bor numera i New York. Han har studerat på Columbia University och Syracuse University. En av pojkarna är hans debutroman.

Författare: Daniel Magariel
Titel: En av pojkarna
Förlag: Brombergs

 
 

Jag är Fiona som dödar

Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson påminner lite om Helen Zahavis En jävla helg. På samma sätt är de båda ett slags hämndlitteratur med starka kvinnliga huvudpersoner. I Urban Johanssons Jag är Fiona som dödar är det 18-åriga Fiona som vi får följa i hennes korståg mot män som tagit hennes själ och roat sig med hennes kropp. De har dessutom gjort det utan någon som helst synbar ånger. Sina planer för männen lägger hon upp på youtube i inspelade videoklipp. Språket i boken är humoristiskt och underfundigt. Det funkar så där, tycker jag. Å ena sidan lättar de slagfärdiga formuleringarna upp det tunga innehållet ibland, å andra sidan känns de emellanåt något malplacerade. Kanske att författaren hade behövt rensa lite bland sina ”darlings”? Ibland slår formuleringskonsten nästan kullerbyttor. Här är några exempel:

Den svarta insekt som byggt bo i mitt huvud viskar att det finns fler kulor i geväret, passa på, ta chansen. Jag morrar att om du inte håller tyst ringer jag Anticimex och bokar hjärntvätt.

Jag köper ett kontantkort på centralen till den Nokia som en före detta pojkvän glömde när han sa tack och hej och vände och gick. Det var förresten en lustig typ. Efter två dagar ville han att vi skulle gifta oss. Stick och brinn, sa jag, jag är redan gift. Som i råttgift.

En annan sak som stör läsningen lite grann är bristen på dialoger. Visst, de förekommer dialoger men då är de inte markerade med t.ex. talstreck och det gör att texten upplevs som lite kompakt. Jag har också lite svårt för att jag inte vet riktigt vilken tid jag befinner mig i. Ibland ges återblickar men det tar ett tag innan jag förstår att de är just återblickar. På samma sätt byts berättarperspektivet emellanåt, men det är inte alltid helt tydligt.

Jag är lite kluven till vad jag egentligen tycker. Det jag upplever som brister med berättandet har jag redan tagit upp. Men det finns också sånt jag gillar: Ämnet! Trots att Fiona tar till väldigt grovt våld så är det ett jäkla statement hon gör! Slutet! Inte riktigt som jag väntade mig och får mig att fundera över vad Fiona gjorde sen. Jag hoppas att hon fyllt livet med sånt som hon tycker om.

Författare: Urban Johansson
Titel: Jag är Fiona som dödar
Förlag: Grim förlag

 

 
 

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt är en suverän titel på Karl Modigs senaste ungdomsroman! Berättelsen handlar såväl om död som om att skämta. Ångestfyllt, ja visst, men också en stor dos ömhet och värme som lägger sig tröstande runt mitt läsarhjärta. Att huvudpersonen heter Josef K(oroljov) är en snygg blinkning till ett annat känt verk (Kafkas Processen). Sånt gillar jag! Josefs bor med sin syster i en lägenhet. Han har tagit studenten och funderar över sen då? Under tiden försöker han etablera sig som stå upp-komiker. Ersättningen är oftast flytande och Josef gillar att festa. Hans kärleksliv är lite trassligt. Han var tillsammans med Claudia, sen gjorde hon slut. Då hade han ett one night stand med hennes bästis istället. Inte s åsmart, kanske. Han är en kille med en ligga runt-guide i fem steg. Det säger väl en hel del om honom. Hans syster är deprimerad och har knappt lämnat sängen sen det där hemska hände Hans kompisar Björn och Mimmi är hans ankare i tillvaron, även om de inte alltid är så pålitliga heller.

Mycket av berättelsen handlar om vad som har hänt i Josefs liv innan vi läsare fick träffa honom i den här berättelsen. Det är ett spännande upplägg som funkar mycket bra. Små glimtar gör att man anar vad som hänt men det dröjer ända till slutet innan hela bilden klarnar. Josef är en kille som vill andra väldigt väl, men ibland blir det lite tilltrasslat, särskilt när det gäller tjejerna. Han försöker ta hand om sin svårt sjuka syster, men det är inte lätt när livet samtidigt pågår. Jag funderar en hel del över föräldrarna som tycks så märkligt frånvarande. Visst, de har säkert fullt upp med sin egen sorg och smärta, men ändå. Jag läser och blir frustrerad över att de lämnar Josef med ett sånt stort ansvar. Josef själv vill jag bara hålla om och viska Det ordnar sig i hans öra. Döden är inget skämt blandar humor och allvar. Det är en fin kärleksberättelse som berör.

Författare: Karl Modig
Titel: Döden är inget skämt
Förlag: Gilla böcker

 

Nätverket i Södertälje

Omslagsbild: NätverketKanske att Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall av Baris Kayhan blir årets sista utlästa bok för min del. I så fall, jag kunde inte ha valt en bättre bok att avsluta ett fint läsår med.

En julinatt 2010 mördas två män brutalt på den ökända spelklubben Oasen i Södertälje. De avrättas med en mängd skott på nära håll. En av dem en känd ledargestalt i Södertäljes kriminella kretsar, den andra en lovande fotbollsspelare som slagit in på fel väg. Morden visar sig snart vara den blodiga kulmen på en maktkamp i Södertäljes undre värld och inom det så kallade Nätverket. Vi får följa bakgrunden till dödsskjutningarna, som många gånger är lite snårigt att hänga med bland alla namn (och smeknamn) som omnämns. Jag hade önskat ett ”relationsträd” så att jag hade kunnat få en översikt på hur vänskapsbanden såg ut. Det hade underlättat läsningen betydligt.

Författaren Baris Kayhan är till vardags grävande journalist på Sveriges Radio. Boken är ett gediget researcharbete och i slutet av boken redovisar han noga sina källor: tiotusentals sidor förundersökningar, polisförhör, avlyssnade samtal, rättegångsprotokoll och tidningsartiklar som ligger till grund för berättelsen. Dessutom har han själv intervjuat poliser som arbetat med fallen, medlemmar i nätverket och anhöriga till offren. Språket är rappt och välskrivet. Och det är oavbrutet väldigt spännande läsning! Fascinerande och på samma gång, förstås, mycket oroande. Det här är Sverige, men känns som att läsa en maffiahistoria från Neapel. Än en gång ett talande exempel på talesättet att verkligheten överträffar dikten, med andra ord. Det finns en massa modiga poliser och domstolspersonal som vågar stå upp för vårt rättssamhälle och på så sätt inger berättelsen hopp. Men annars är det en kolsvart bild av verkligheten som målas upp. Ett parallellsamhälle med sina egna lagar och villkor där det gäller att hålla sig väl med de som styr i samhället. Märkligt nog så låter de så väldigt impulsiva och imbecilla i det återgivna samtalen att man kan undra hur de kunde undgå att åka fast så länge. Samtidigt är det väl just bristen på planering och struktur som gjorde att det tog dit att kartlägga och avslöja dem. Jag funderar också lite på hur det kom sig att inte Skatteverket reagerade på deras affärer, samtidigt som de deklarerade noll eller liten inkomst? Jag undrar också hur personer ur Nätverket har reagerat på Baris Kayhans reportagebok. Det enda jag hittar på nätet är en stinkbomb som briserade under en signering. Ja, det finns mycket som väcker mina tankar under läsningen.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till alla som gillar spänning och samhällskildringar!

Författare: Baris Kayhan
Titel: Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall
Förlag: Norstedts