Amerikansk bokcirkelpremiär

I fredags gjorde jag något riktigt modigt! Jag åkte till ett café som jag aldrig hade varit på (men som serverade Swedish pancakes?!), för att vara med i en bokcirkel vars deltagare jag aldrig hade mött och diskutera en roman på engelska! Hur kom det sig att jag hamnade där? Jo, det finns en webbsida som heter Meetup.com där det finns sociala grupper för allt möjligt, inte minst litteratur. Det är tydligen ett ganska vanligt fenomen i USA att man söker reda på människor med liknande intressen och sen träffas och ses inte allt som något underligt. Ganska coolt, tycker jag, och perfekt för mig som är nyinflyttad och verkligen behöver söka lite sällskap. I alla fall, visst pirrade det lite i magen, men jag oroade mig faktiskt mest för att gå fram till fel sällskap, så när jag inte gjorde det så släppte nervositeten med en gång. Det var ett mycket trevligt sällskap om åtta kvinnor som alla hade läst W. Bruce Camerons debutroman A Dog’s Purpose. Alla utom en hade hund så detta var verkligen en klockren bok att välja! Och alla utom jag var förstås helsålda! Liiite jobbigt läge, men efter att ha velat fram och tillbaka kom jag fram till att jag måste vara ärlig och berätta om mina invändningar. Jag tycker ju själv att de bästa boksamtalen är de där man tycker olika och de blir en diskussion. Och så finns det ju olika sätt att säga saker på. Jag försökte verkligen att vira in dem i lite bomull för att inte trampa någon på fötterna…

Lite kort om handlingen först: A Dog’s Purpose är en sockersöt berättelse, som faktiskt legat som bestseller på både New York Times och USA Today’s listor. Den gavs ut redan sommaren 2010, så den har några år på nacken. Det har kommit en uppföljare sen dess som heter A Dog’s Journey. Den handlar om en hund som återföds gång på gång för att komma på meningen med livet. Jag gillar historien om när hunden heter Bailey och räddas ur en stekvarm lastbil av en kvinna och sen får bo hemma hos hennes familj och blir sonen Ethans hund. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om kärleken mellan pojken och hans hund och lite ledsen när jag läser om hur tråkigt Bailey tycker när Ethan måste gå till skolan och han stängs in i garaget. Här finns många fina skildringar av ordlös kommunikation mellan människa och djur. Visst känner jag igen mig och relationen till mina egna två älsklingar. Jag är helt övertygad om att hundar har ett sjätte sinne och förstår mycket mer än vi kan tro. Däremot är jag inte säker på att hundar tänker på det sätt som författaren här vill få oss att tro. Många gånger tycker jag det skiner igenom att det är en människa som beskriver hundens tankar och det finns en viss diskrepans mellan hur djupa tankar en hund kan ha och vad den inte alls förstår, som skaver lite. En annan invändning är språket, jag tycker det är lite banalt och emellanåt känns det som jag läser något som är skriven för en yngre publik och inte vuxna. Nummer tre på invändningslistan är att jag har svårt för det här med återfödelsen. I alla fall att hunden skulle kunna dra lärdomar mellan de olika liven och medvetet arbeta på att förändra/förbättra sig i det nya livet.

Ändå, bokcirkeln var väldigt trevlig och stämningen kändes avslappnad så jag ska försöka dyka upp på septemberträffen också! Det känns fint att vara med i en bokcirkel IRL igen.

Författare: W. Bruce Cameron

Titel: A Dog’s Purpose

Förlag: Forge