RSS

Kategoriarkiv: Debutant

En annorlunda barndom, minst sagt

Allt jag fått lära migAllt jag fått lära mig av Tara Westover är en bok som jag sett i mitt sociala flöde väldigt länge. Först på de amerikanska bloggarna/instagrammarna och sen på de svenska dito. Hyllningskören har varit stark och enad – alla tycks älska den här boken, till och med den förre amerikanske presidenten Barack Obama! Det kan vara lite vanskligt att börja läsa en sådan hyllad bok, att drabbas av brustna förhoppningar när man väl börjat läsa, men jag tycker faktiskt att Tara Westovers memoar är n ä s t a n så fantastisk som alla säger!

Tara Westover växer upp med sin familj på ett skrotupplag i delstaten Idaho. Hennes föräldrar är mormoner, men inte riktigt som de andra mormonerna. Hennes far är övertygad om att regeringen, sjukhuset, militären, ja hela samhällsapparaten är en konspiration av några han kallar Illuminati och som hotar deras existens. Endast Gud är tillförlitlig och hans vilja har alltid en mening. Till och med när de handlar om när den ene sonen, Luke, svårt brännskadar sitt ben i en olycka. Eller som när bilen hamnar på taket och modern blir svårt skallskadad efter en tur till Arkansas för att hälsa på släktingar. Vid dessa tillfällen vore en oförlåtlig synd att vända sig till sjukvården och istället vårdas både sonen och modern hemma med diverse örttinkturer. Hemmet är våldsamt och otryggt. Allra värst är brodern Shawn som tycks ha en förkärlek för våld och att förnedra andra människor. Tara råkar värst ut och han terroriserar henne både fysiskt och psykiskt för att visa sin makt. Ingen ingriper, alla tystar ner våldsamheterna och Tara själv hanterar det genom att försöka skratta åt Shawns tokerier. Oerhört drabbande läsning som är som ett knytnävsslag i magen på läsaren. Under hela sin barndom sätter Tara aldrig sin fot i skolan. Emellanåt får hon en viss hemundervisning av modern, men ofta hjälper hon sin far med skroten eller arbetar extra för att bidra till hushållet. Först när hon är 16 bestämmer hon sig för att försöka komma in på ett college i närheten och lyckas få tillräckligt med poäng för att antas. Det blir starten på Taras uppvaknande och sakta med säkert börjar hon reflektera över sin uppväxt. I takt med insikten om allt hon gått miste om och vacklandet i sin egen tro, förändras hon. Så småningom inser hon att hon inte längre kan låtsas att allt är normalt kring sin familj, men hur gör man det utan att förlora dem man älskar mest?

Det är en fascinerande historia som Tara Westover berättar. Hennes bildningsresa är nästan osannolikt och numera kan hon dessutom titulera sig doktor. Hon besitter ett stort mod och texten är skriven utan bitterhet, vilket imponerar stort på mig. Jag tycker kanske att den är lite tillrättalagd ibland. Kanske beror det på att författaren själv har en distans numera till sin egen historia. Jag saknar också mer information om hur svårt det var att hänga med i början. Kanske lite fler exempel på situationer som var svåra? Det är till största delen när hon skriver om relationen till sina föräldrar och syskon som jag sitter som fastnaglad och inte kan sluta läsa, men jag hade också velat att hennes akademiska erfarenheter fick samma glöd i texten. Annars är detta en oerhört intressant skildring som förtjänar sin uppmärksamhet!

Författare: Tara Westover
Titel: Allt jag fått lära mig
Förlag: Natur och kultur
Översättning: Peter Staffansson

Annonser
 

Angelika av Karin Valtersson

AngelikaDebutanter är alltid spännande att läsa, tycker jag! Karin Valtersson (född 1981) är ursprungligen från Gimo i Uppland, men bor nu med sin familj i södra England och spänningsromanen Angelika förflyttar sig också mellan dessa platser. Ärligt talat, jag hade lite svårt att komma in i berättelsen. Först och främst störde avsaknaden av taltecken vid dialoger, men jag tyckte även att det var lite svårt att följa med i de korta nedslagen från olika år. Jag hade lite svårt att orientera mig och texten krävde att jag koncentrerade mig. Efter ett tag kunde jag lättare närma mig berättelsen och då kunde jag uppskatta det annorlunda skrivsättet. Karin Valtersson stil känns lite mer litterär än vad som brukar vara vanligt i svenska thrillers. Men allra mest imponerad blir jag över hur hon får ihop intrigen. Det är väldigt spännande mot slutet, mer skriver jag inte om det. Framförallt är det ett författarskap som väcker min nyfikenhet och som jag ser framemot att få följa.

Angelika heter Mikaelas yngre syster och hon är den där systern som vågade allt och efter en tids kringflackande liv landade i England, där hon utbildade sig. Så småningom träffade Agelika sin man, den förmögne Thomas, och tillsammans fick de en dotter. Mikaela är hon som bär allting på sina axlar: sitt eget äktenskap, modern som är dement och fadern som vägrar flytta från sitt hus. När Thomas får ett meddelande från sin fru vänder han sig till Mikaela för att få hjälp. Mikaela vet inte alls hur hon ska tolka meddelandet. Har Angelika försvunnit? Inte kan hon väl frivilligt ha lämnat sin man och dotter utan ett ord? Tillsammans med sin pappa beger hon sig till England för att söka efter svar.

Författare: Karin Valtersson
Titel: Angelika
Förlag: Bokförlaget Polaris

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2019 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning

 

Ett bättre jag

Ett bättre jag

Marianne Power är en frilansjournalist och bor i London. Hon befinner sig mitt i livet. En söndagsmorgon vaknar hon med tung ågren över Livet. Baksmällan får huvudet att dunka och banksaldot blinkar med röda siffror. Och så är hon ofrivilligt singel. Sen tidigare har hon en förkärlek för självhjälpsböcker. Hennes bokhyllor dignar av hundöronmärkta böcker som alla utlovar de bästa resultat, men trots dem har hon ännu inte lyckats bli den balanserade och omtyckta person hon så gärna vill vara. Nu tror hon sig veta varför de aldrig har funkat. Hon har helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt för att följa råden till punkt och pricka. Därför bestämmer hon sig för att välja ut 12 st. och testa en varje månad och göra precis som författaren föreslår. Då måste hon väl ändå bli lycklig, eller hur? Med hull och hår går hon in för sin nya livsstil och första boken handlar om att utmana sina rädslor. Först en lista på saker hon egentligen inte vågar: vara modell för en krokiklass, göra ett ståupp-nummer på en krog, hoppa fallskärm, laga tänderna… Galet förstås! Men väldigt underhållande!

Marinna Power har en lätt ironisk ton och några av självhjälpsböcker sågas totalt. Dessutom har hon sin omsorgsfulla mamma i bakgrunden, som yttrar vassa repliker som får mig att fnissa högt. Trots Marianne Powers komiska beskrivningar är det här inte enbart en lättsam bok. I bakgrunden lurar depressionen och självhatet. Och visst är det så, att jakten på lycka till slut överskuggar det faktum att Marianne Power trots allt kanske har det ganska bra i livet? För vem är egentligen perfekt, när det kommer till kritan? Vägen till denna livsavgörande (?) insikt är både rolig och lite sorglig läsning och den kanske viktigaste lektionen står en taxichaufför för.

Jag gillade verkligen Ett bättre jag och tycker den slår ”huvudet på spiken” både vad gäller vår tids lätt narcissistiska tid och alla självhjälpsböckers utlovade ”quick fix”. Om det vore så enkelt att bli lycklig, vore vi inte så olyckliga! Dessutom, förnöjsamhet är inte så dumt ibland.

Författare: Marianne Power
Titel: Ett bättre jag. Hur självhjälp inte förändrade mitt liv
Förlag: Polaris
Översättning: Elisabeth Fredholm

 

 

Sist ut 2018

Den sista utlästa boken 2018 blev Mörkret av Ragnar Jónasson, i en jämtländsk fjällstuga med ett härligt vinterlandskap utanför fönstret. På GoodReads hade jag satt 100 utlästa böcker som mitt mål för året, men jag nådde inte riktigt ända fram. 94 stycken blev det till slut och när jag är hemma igen ska jag göra ett årsslut och lista de bästa (och värsta) läsupplevelserna som året 2018 har burit med sig för min del.

Mörket blev en finfin avslutning i alla fall! En deckardebut med ett litet ovanligt grepp. Författaren har skrivit en avslutning på sin planerade serie och de kommande böckerna ska vara förlagda till de tidigare åren i kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttirs karriär.

Hulda Hermannsdóttir har precis fått veta av hennes chef att hon ska få gå i pension lite tidigare än beräknat. Poliskåren behöver föryngras och Huldas tjänster är inte längre efterfrågade vid polisen i Reykjavik. Sanningen att säga så har hon känt sig marginaliserad under flera år i den manliga miljö som råder sig där män håller andra män om ryggen och hyser låg tilltro till kvinnliga polisers kompetens. Ändå är arbetet det enda som Hulda har kvar i livet och beskedet blir därför en stor chock. Som plåster på såren får hon ett erbjudande att granska en valfri utredning som blivit nedlagd och se om kollegorna har missat något. Hennes val faller på en rysk kvinna som sökt asyl och hittades död i en vik. Ett självmord, konstaterar man, men redan första dagen upptäcker Hulda att det är något betydligt värre. Elena, som den döda kvinnan heter, hade precis fått reda på att hennes asylansökan hade blivit beviljad. Dessutom har Huldas kollega som utredde fallet, gjort en undermålig utredning som visar stora fundamentala brister.

Hulda Hermansdóttir är en spännande karaktär med ett enormt mörker inom sig. Det ska bli intressant att följa hennes liv bakåt i tiden. Vi har redan fått veta en del pikanta detaljer och jag ser fram emot att läsa de kommande böckerna i den här serien. Miljön, ett vinterkallt Island, gör ju sitt till för att skapa den rätta stämningen!

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Mörkret
Förlag: Modernista

 
3 kommentarer

Publicerat av på 31 december, 2018 i Böcker, Debutant, Deckare, Rec.ex., Spänning, Uncategorized

 

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag for ner till brorKarin Smirnoff har ett alldeles eget språk. Hon skippar kommatecken och stor bokstav på personnamn. Valet känns självklart och jag tycker att det finns en fin symmetri mellan språk och innehåll. Det går förvånansvärt lätt att läsa ändå. Och trots att författaren även blandar in en hel del dialektala uttryck är det inga svårigheter för en sörlänning som jag själv att hänga med i texten. Det finns en bra, stadig rytm. Ibland en underfundig sorts humor. Dessutom är själva intrigen spännande som en thriller. Och otäck! Det är modigt av Karin Smirnoff att våga skriva så råbarkat om byns invånare i norr. Ingen direkt reklam för Norrland, även om jag inte för ett ögonblick tror att våldsamheten och förtigandet skulle vara något typiskt norrländskt. Tvärtom, det finns nog i de flesta mindre samhällen. Kanske är just den där tystnaden om hemskheter som man vet om andra nödvändiga att förtiga? Hur skulle man annars kunna fortsätta leva så nära inpå varann?

Berättelsen börjar dramatiskt med en snöstorm. Janakippo, som huvudpersonen heter, är på väg hem till sin bror, som bor kvar i barndomshemmet. Vädret ställer till bekymmer för Jana och hon undsätts av en vildsint och hemlighetsfull man som också är konstnär. Han har, ska det visa sig, haft full koll på Jana då hon själv bodde uppe i Smalånger, som byn heter, och har målat sånt som han har sett och hört. Maria är död. Blev hon mördad och är hon verkligen Janas och Brors syster?

Janas bror är deprimerad och alkoholiserad. Hemmet ser ut som en soptipp och Jana gör det hon är bäst på, städar. Deras våldsamma uppväxt har satt djupa spår i dem båda, men de hanterar det olika. Jana var först med att försöka slå ihjäl fadren, som deras far kallades, men det var Janas bror som till sist lyckades. Deras mor, som aldrig kallades annat än modren, var djupt religiös och hukade sin rygg i tystnad, förmådde inte skydda vare sig själv eller barnen.

Jag for ner till bror är en synnerligen imponerande debut! Nästan olagligt bra, faktiskt! Det är inga konstigheter med att Jag for ner till bror nominerades till årets Augustpris. Jag, för min del, höll den som vinnare, men även fast boken inte vann tror jag nog att den får många läsare, omskriven och hyllad som den blivit! Jag tycker att den är måste-läsning för alla litteraturälskare!

Författare: Karin Smirnoff
Titel: Jag for ner till bror
Förlag: Polaris

 

Bästa sommarboken!

Konsten att hålla sig flytandeKonsten att hålla sig flytande av Libby Page är den perfekta sommarläsningen! En berättelse om vänskap mellan generationer, kärlek och en mysig stadsdel. I Brixton bor 86-åriga Rosemary. Här har hon bott i hela sitt liv. Många år var hon lyckligt gift med George, men tyvärr fick de aldrig några egna barn och nu är hon änka. Rosemary går flera gånger i veckan till utomhusbassängen för att simma. I vattnet blir hon en ung kvinna igen, lätt och smidig. I bassängen känner hon sig också nära George. Det var här de skapade de finaste minnena tillsammans och om Rosemary kisar lite så tycker hon fortfarande kunna se George simma sina längder i vattnet.

I Bristol bor också den unga journalisten Kate. Hon har bott i Bristol ett tag, men känner fortfarande inga personer. Lägenheten delar hon med några andra som hon knappt vet vad de heter. Kate har en hemlighet som hon gör allt för att ingen ska upptäcka. Hemligheten kallar hon Paniken. Det är den förlamande ångesten som då och då hoppar på henne och gör henne helt handlingsförlamad. På jobbet får hon skriva enklare notiser om bortsprungna hundar eller cykelstölder. En dag får hon höra talas om att utomhuspoolen i Brixton ska bli en tennisbana för ett privat seniorboende och hennes chef ger henne i uppdrag att skriva en artikel om badet. Hon träffar på Rosemary, som inte vill låta sig intervjuas om inte Kate går med på att komma och simma en morgon. Motvilligt går Kate med på det, även om blotta tanken på att klä av sig naken och visa upp sig i baddräkt får henne att tveka rejält. Men väl i bassängen upptäcker hon hur välgörande ett bad kan vara. Snart är hon inte bara en betraktare av nedläggningen – hon engagerar sig tillsammans med Rosemary och grannskapet för att rädda utomhusbadet! Förutom vänskapen med Rosemary, möter Kate också kärlek och gemenskap samt återuppväcker relationen till sin syster. Allt tack vare badet! Det är en bedårande berättelse med hög mysfaktor. Perfekt att läsa på stranden i sommar!

Jag älskar att läsa om olika generationer som möts, det händer alltför sällan i det verkliga livet! Kärlekshistorien som beskrivs mellan Rosemary och George är så fin att jag vill gråta. Den stora kärleken till Brixton och bad som författaren känner lyser också genom hela texten. Visst är det lite förutsägbart, men ibland är det skönt att veta att allt kommer att sluta lyckligt. Såna berättelser behövs också! Och vet du, en liten, yttepytte gnutta längtan till att gå och simma i en pool väcks till och med inom mig. Jag, som egentligen avskyr simning och tycker att det är dötråkigt! Du förstår själv att det här är en bok du måste läsa!

Författare: Libby Page
Titel: Konsten att hålla sig flytande
Förlag: Piratförlaget

 

Hippiespåret av Fredrik Sandberg

HippiespåretFredrik Sandbergs debutroman, Hippiespåret, utspelar sig i en backpackermiljö i Europa och Asien. Miljön är ovanlig och jag kan inte minnas att jag läst någon roman tidigare som på samma sätt utspelar sig under en resa. Jag backpackade aldrig som ung, men hade kompisar som gjorde det och jag känner igen mig i historierna som de berättade. Alla märkliga personer som de träffade under sin resa, oväntade situationer som uppstod och problem som måste lösas. Då fanns inga mobiltelefoner heller. Jag är ungefär jämngammal med bokens huvudperson Jack. Han beger sig på sin backpackerresa 1992, året innan jag gick ut gymnasiet och jag och mina vänner reste ut i världen för en tid. Han ska ut på det ultimata backpackeräventyret: att resa landvägen till Indien, The hippie trail! Jack är en individ som är mån om att inte vara som alla andra, gärna tänja på gränserna och är dessutom ganska självupptagen. Han är otroligt kärlekskrank men har fobi för (vackra) kvinnor, Ingenting går som planerat, i den mån Jack har planerat något överhuvudtaget, ska tilläggas. Hans resesällskap hoppar av och i Prag rånar han en man på 600 dollar, vilket blir upptakten till Jacks alla eskapader. Under sin resa möter han ett stort antal udda personer och flera av dem tycks dessutom råka illa ut efter att de har träffat Jack. Antingen försvinner de spårlöst eller så dör de. Ryktet går om att en backpackerkiller härjar. Är Jack nästa offer på listan?

Jag fick erbjudandet av författaren själv att läsa och blogga om hans debutbok. Jag tackade ja av nyfikenhet. Detta lät som något nytt och fräscht i thrillergenren. Tyvärr tycker jag inte att Hipiespåret kan definieras som thriller riktigt. Det finns inte tillräckligt mycket spänning och det är svårt att ta Jack riktigt på allvar. Däremot tycker jag att det är en riktigt underhållande berättelse och att läsa om backpackerkulturen är fascinerande och intressant. Det som drar ner betyget är dels att boken med sina drygt 500 sidor är alldeles för lång, dels att den innehåller en hel del språkliga brister som stavfel och uteblivna kommatecken, bland annat. Dessutom känns den emellanåt lite rörig med alla personer som nämns vid namn en gång för att sen aldrig mer dyka upp i berättelsen. Det är lite synd att författaren inte lagt lite mer krut på redigeringen, tycker jag, även om romanen getts ut på egen hand. Berättarglädjen finns ju där! Och på sina ställen är den riktigt rolig med sin svarta humor!

Fredrik Sandberg är sedan 25 år tillbaka en väletablerad fotograf och arbetar bland annat för nyhetsbyrån TT.

Författare: Fredrik Sandberg
Titel: Hippiespåret
Förlag: Type & Tell

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 juli, 2018 i Asien, Böcker, Debutant, Humor, Rec.ex., Resor