RSS

Kategoriarkiv: Debutant

Fin men lite spretig debutroman

Nerverna heter David Nyman nyutkomna debutroman. Den är verklighetsbaserad och romankaraktären Ida är baserad på författarens egna farmor. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa debutanter! De är helt oskrivna kort och man vet egentligen aldrig vad man kan vänta sig som läsare. Ofta blir jag överraskad av hur skickligt man kan skriva första gången. Ja, då är ju förstås inte den allra första gången för någon, men jag menar första gången man blir publicerad.

Det finns mycket jag tyckte om i Nerverna. Det finns ett slags stillhet som jag gillar. Ivar Broman är en strävsam man. Lite stoisk finner han sig i livets alla vändor. Han tycker att han har allt när han får sin Ida. Tillsammans driver de byns lanthandel och efter något års äktenskap föds deras son Harry. Men när Ida får ett sent missfall, bryter mano-depressiviteten som legat och bidat sin tid ut. Ida läggs in på ett sinnessjukhus, som man kallade de psykiatriska vårdhemmen på 1940-talet. Hon är nervsjuk, som man säger. Därefter får hon endast korta permissioner, men faller alltid åter ner i det bottenlösa mörkret. Ivar orkar inte längre varken sköta sin lanthandel eller sin son, som han lämnar bort till sin syster. Själv drar han till Stockholm och blir inneboende hos en gammal dam, samtidigt som han hankar sig fram inom järnvägen. Kontakten med Ida och Harry blir allt mer sporadisk. Långt senare möts far och son igen när Ivar ligger på sin dödsbädd. Är det för sent för försoning?

Tyvärr blir det lite spretigt när författaren avviker från att berätta om familjen Broman och istället låter överläkaren Allan Renck komma till tals. Det är han som är högst ansvarig för vården på Santa Anna, där Ida är inskriven. Han har en föreställningen om havsbadets lugnande inverkan på patienterna och driver igenom att de får tillgång till en bit strand. Jag hade hellre sett att den berättelsen vävdes in i Idas. Annars tycker jag mycket om hur David Nyman väver in föräldrarnas berättelse med den nutida Harrys. Hur Harry söker efter svar om sin uppväxt genom att forska i det förflutnas tystnad. Tack och lov att psykisk sjukdom inte är riktigt lika stigmatiserande idag!

Författare: David Nyman
Titel: Nerverna
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 
 

Homegoing eller Vända hem

img_0385I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Isande kyla i kropp och själ

Där gryningen dröjerDär gryningen dröjer heter den tredje deckaren i Anna Lihammers serie om kriminalkommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Året är 1936 och i Berlin hålls de olympiska spelen i det framväxande Nazityskland. Dit är också Carl Hell på väg, högst motvilligt. I sista stund kallas han tillbaka för att utreda ett dubbelmord. Dessutom har en prostituerad kvinna hittas svårt misshandlad. Han kräver att få arbeta med  polissyster Maria Gustavsson, vilket tas emot med bestörtning. Vad ska en kvinna kunna bidra med i en sådan här utredning?Det blir således Maria Gustavssons uppgift att vaka över kvinnan på sjukhuset, eftersom någon vill henne illa.

Tjugotre år tidigare är en professor och hans medhjälpare på väg till Arktis för att lösa gåtan med Andréexpeditionens öde råkar ut för diverse missöden och medlemmarna tvingas övervintra i en stuga, som knappt erbjuder skydd mot hårda snöstormar eller isbjörnar, utan adekvat utrustning och bristfälligt med förnödenheter. Ingen av deltagarna är heller särskilt förberedda för en sådan här svår uppgift från början. Men första tiden är de vid tämligen gott mod, men ju längre tiden går desto mer tycks en viss hackordning utformas med en ledare som tycks njuta av att plåga sina undersåtar. Det är en mycket obehaglig läsning, men fascinerande på samma gång.

Anna Lihammer skildrar det mörka 30-talet så att det känns levande och parallellerna till vår tid är rysligt obehagliga. Om man stillatigande ser på, kan vad som helst hända. Därför är det en ytterst aktuell bok för vår tid, så väl som en välskriven historisk skildring. Titeln Där gryningen dröjer tycks anspela på både det arktiska mörkret och det allt kyligare samhällsklimatet. Kanske tycker jag att upplösningen blir lite tillkrånglad och hafsig. Förmodligen hade den tjänat på att få breda ut sig lite mer och boken hade kunnat vara lite längre. Men det är ändå en förbaskat välskriven och spännande deckare!

Författare: Anna Lihammer
Titel: Där gryningen dröjer
Förlag: Historiska media

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 oktober, 2016 i Debutant, Historisk roman, Rec.ex., Resor, Spänning

 

Skarpögd och feministisk debut

FlickornaEmma Clines debutroman Flickorna tog mig bara ett par dagar att läsa, trots att jag egentligen hade en massa annat i tankarna. Men jag upplsukades av Evie Boyds berättelse och av kulten kring Charles Manson och hans kvinnor. Det är skönlitteratur, men känns som om det lika väl skulle kunna vara en självbiografi. Det är så välbeskrivet allt: miljöerna, lukterna, kläderna att det känns som om det är riktiga minnen som nedtecknats. Det är en fantastiskt fin debut!

Evie Boyd har bråkat med sin bästa (läs: enda) kompis när Suzanne dyker upp i affären. De har träffats hastigt någon dag tidigare, men det minns bara Evie. När Suzanne inte har pengar till att betala toalettpappret och butiksägaren kommer på henne med att försöka sno det, ser Evie sin chans till kontakt. Hon köper toalettpappret och springer ikapp Suzanne. Suzanne låter henne följa med till tältlägret där den karismatiske ledaren Russell lever med sitt sällskap. Och därefter blir de allihop som en familj för Evie, i alla fall är det den lilla trygghet hon har kvar efter att pappan lämnat familjen för en yngre kvinna och mamman som är fullt upptagen med sina karlar. Det är så kärleksfattigt runt Evie, att mitt hjärta går sönder när jag läser! Men det är ju också det som gör att hon först dras till Suzanne och Russell.

Det är mycket trovärdigt skildrat från en ung tjejs perspektiv. Evie är både brådmogen och naiv på samma gång. Men jag känner ett krypande obehag som aldrig riktigt lämnar mig, inte ens när det är den äldre Evie som berättar. Flickorna blottlägger hur utsatt en flicka är, just på grund av att hon är flicka eftersom det också innebär att hon vet med sig vissa saker redan från tidig ålder. Till exempel att en mans bekräftelse är en trofé som automatiskt höjer din status. Även om den bekräftelsen innehåller tvång och övergrepp så är det bättre än ingen bekräftelse alls. Emma Cline visar skickligt hur en ung tjej navigerar sig i en värld dikterad av män. Eller som Evie själv säger: ”Jag väntade på att få veta vad som var bra med mig”. Och det är männen som ger svaret.

Författare: Emma Cline
Titel: Flickorna
Förlag: Natur & Kultur

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 4 oktober, 2016 i Övergrepp, Böcker, Debutant, Ungdomar, Vänskap

 

Prisbelönt deckare

rydahl%20-%20eremiten%20-lores_433bcc3afa45d08cbd621e3b672069f5Nya deckarförfattare väcker alltid nyfikenhet, särskilt nordiska sådana! Thomas Rydahl heter författaren som vann det prestigefyllda priset för bästa nordiska deckare 2015, Glasnyckeln, för sin debutroman Eremiten. Idén till boken föddes när han var på semester på Fuerteventura med sin familj och det är också där handlingen utspelar sig. Bara det är ju lite ovanligt att förlägga en mordhistoria till en spansk turistort. Huvudpersonen Erhard lever som eremit och lever lite ur hand i mun. Alla pengar som eventuellt blir över skickar han hem till sin före detta fru, trots att de inte haft någon kontakt på länge. Man förstår att det är för att döva sitt samvete, men riktigt vad som var anledningen till uppbrottet och flykten från Danmark är höljt i dunkel. Så här beskrivs Erhard av Mónica, kvinnan vars son han skjutsar till skolan varje dag, av skäl han inte riktigt kan redogöra för:

”Du är en konstig människa. Jag vet inte om du är världens dummaste, snällaste, smartaste eller mest idiotiska, eller bara den som är mest i otakt med allt annat. Du är en ljuspunkt och en ljussläckare. Du är både och. Du är taxiförare och du är chef. (…) Du är lätt att tycka om, men omöjlig att älska.”

När en övergiven bil hittas på stranden med en kartong med en död liten pojke, vill polisen inte fortsätta att utreda fallet eftersom ingen verkar sakna det nyfödda barnet. Man hittar också tidningspapper på danska och det är så Erhard får vetskap om fallet. Rätt snart läggs dock utredningen ner, men Erhard kan inte släppa pojken öde och försöker febrilt att ta reda på pojkens identitet. Någonstans måste det finnas någon som saknar honom. Men hans envetna efterforskningar oroar. Någon eller några är inte alls intresserade att Erhard ska rota i fallet och är beredd att ta till de medel som behövs för att han inte ska komma sanningen på spåren.

Det är skickligt berättat, emellanåt en hel del våld, och jag gillar den hårdkokta tonen, men varför måste hårdkokt också innebära en otrolig sunkig beskrivning av de (få) kvinnor som förekommer i berättelsen?! Det provocerar mig faktiskt otroligt mycket och stör min läsning. Jag försöker bortse ifrån det, men ärligt talat gör det Erhard till en obehaglig gubbstrutt som jag inte kan bry mig mindre om hur det går för! Så tyvärr förtar det en stor del av läslusten, vilket är synd för det är en riktigt bra story som känns väldigt aktuell. Vågar man hoppas att Thomas Rydahl nyanserar sina kvinnoporträtt lite mer i sin nästa roman, så återkommer jag gärna till honom och Erhard. PS. Den är också lite för lång för sitt bästa.

Författare: Thomas Rydahl
Titel: Eremiten
Förlag: Bokfabriken

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 oktober, 2016 i Böcker, Debutant, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Du, bara

Omslagsbild: Du, baraDu, bara av Anna Ahlund är en otroligt fin – och modig! – debut om ung, komplicerad kärlek. Det som ställer till det för John är att han blir förälskad i samma kille som sin storasyster Caroline. Han heter Frank och jobbar i pappershandeln, gillar Nick Drake och är fast besluten att vika tusen papperstranor. Fin är också syskonrelationen mellan Caroline och John. Kanske ovanligt friktionsfri med tanke på konkurrensen om Frank. Anna Ahlund utmanar också de traditionella könsrollerna utan att skriva läsaren på näsan. Att låta John vara bästis med Elli utan att göra någon stor sak av det. De vuxna förekommer bara i periferin. Mycket hinner hända under ett långt sommarlov.

Det som är så fint med den här boken är att det inte är Johns sexualitet som gör saker och ting komplicerade. Här finns en skön inställning till kärlek som något fint, oavsett. Ingen förälder som blir förfärad över att ens son är bög, inga kompisar som överger. Det här är heller ingen kom-ut-berättelse. Det är så befriande läsning! Dessutom vågar Anna Ahlund skriva om sex ”hela vägen”. Här finns inga dörrar som stängs eller punkter som överger läsaren just när det börjar hetta till. Det är ganska ovanligt i ungdomsromaner, men verkar typiskt för författarens avslappnande stil, allt beskrivet med stor respekt. Underbart!

Författare: Anna Ahlund
Titel: Du, bara
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 augusti, 2016 i Böcker, Debutant, Kärlek, Ungdomar, Vänskap

 

Fantastisk debutroman!

Den här fina debutromanen har det mesta en läsare kan önska sig! Ett vacker språkmelodi som ligger precis rätt i tonen, en mörk familjehemlighet som väntar på att avslöjas och en omöjlig kärlekshistoria! Det nionde brevet av Catrin Ormestad är en sån bok som man njuter av och påminner en om varför läsning är så underbart. Ibland är det spännande som en thriller! Får man våga hoppas att 1. Catrin Ormestad har en massa fina manus liggande i skrivbordlslådan som bara väntar på utgivning eller 2. Catrin Ormestad är en av de där författarna som tycks ha så lätt att spotta ur sig böcker med en väldig fart? För Det nionde brevet får mig att vilja ha ännu mer!

Romanen börjar med att matronan Lea Höjer begravs och i kyrkan får hennes son Walter syn på en okänd man i svart hatt, som väcker en känsla av olust i Walter. Juliana, Walters dotter, har kommit på tillfälligt och sällsynt besök på gården på ön, där Walter kämpar med att få sitt jordbruk att gå runt. Hon ska bara stanna över begravningen, sen är planen att hon ska flyga tillbaka till Delhi där hon bott de senaste åren och älskat en gift man som inte längre vill ha henne. Men mannen i hatten dyker upp på Walters tomt där han slår upp sitt tält och hans närvaro förändrar alla planer. Samtidigt börjar Walter tänka tillbaka på sommaren då romerna kom till ön och slog upp sina tält och på midsommarafton då sågen brann och alla drömmar gick i kras. Vad var det egentligen som hände? När Walter går igenom sin mors kvarlåtenskap hittar han en hög med brev och däri finns svaren på de frågor som både Walter och läsaren ställer sig.

Det vilar en vemodighet över hela romanen. Walter blev kvar där på ön, medan Julianas mamma förstod att det var nödvändigt att flytta från ön för att undkomma Lea Höjers hårda grepp. Han tänker på hur åren har gått och det som återstår av livet. Tillvaron som bonde på ön blir allt tuffare och han har svårt att få lönsamhet i gården. Snart börjar det bli dags att dra sig tillbaka, men vad ska då hända med gården? Det är också en tillbakablick över ett Sverige som inte längre finns Ibland lite bygderomatiskt med strävsamma, ärliga människor som hjälps åt, men på samma gång visas en skrämmande bild upp av ett samhälle där en kvinnas heder var ovärderlig och där ett rykte kunde rasera allt. Samtidigt är rädslan för det främmande högst påtaglig, då som nu. Förändringar väcker obehag och allt som avviker från det invanda upplevs som hotfullt.

Men hörrni! Läs Det nionde brevet i sommar och upplev en fantastisk berättelse!

Författare: Catrin Ormestad
Titel: Det nionde brevet
Förlag: Wahlström & Widstrand