RSS

Kategoriarkiv: Debutant

En bok man läser med andan i halsen

David Ärlemalms debutroman Lite död runt ögonen är en Lite död runt ögonennutida samhällsskildring ifrån ett lite oväntat perspektiv. Huvudpersonen Arto är nämligen en före detta missbrukare och nu ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil. Arto har lyckats ganska väl ändå med föräldraansvaret. Han knegar på och har en tillfällig anställning i matbespisningen på en skola. Men den trygga tillvaron är skör och välts på ända när Arto anklagas för att ha försökt sälja droger till en elev. Plötsligt slutar pengarna komma in och Arto vet att hans tidigare liv inte lämnar utrymme för några misstag för då kommer samhället ingripa och Bodil tas ifrån honom.

Desperationen leder Arto tillbaka på en väg han trodde han hade lämnat för gott. Tillsammans med en far och son som äger en bilverkstad, ingår han en pakt. Han ska stjäla 10 bilar under fem nätter och sen är det slut. Då får han tillräckligt med pengar för att klara sig och Bodil till restaurangjobbet han blivit lovad om någon månad, tar vid. Och Arto är bra på att ta sig in i dyra lyxbilar och uppdraget flyter på bra. Tills en natt då han upptäcker något i bakluckan på bilen han stulit i det fashionabla villaområdet…

Det är en spännande och samtidigt sorglig berättelse. Gestaltningen av den sexåriga Bodil är fin och inkännande. Mor- och dotterrelationen är så otroligt fin. Även om det saknas mycket annat i Bodils liv så vet hon att hennes pappa älskar henne väldigt mycket. Hela tiden när jag läser blir jag frustrerad på Arto – måste han ställa till det så för sig?! – samtidigt som han förstås väcker min sympati. Så klart att jag håller på Arto! Däremot önskar jag att han skulle lita mer på socialsekreterarna och berätta om den svåra sits han befinner sig i, istället för att försöka klara ut problemen på egen hand. Men så är det väl i verkligheten också, att de som haft med myndigheter att göra ofta skyr dem och känner en rädsla inför dem. Trots det svåra ämnet, är det en lättläst bok. Underhållande och svår att släppa!

Författare: David Ärlemalm
Titel: Lite död runt ögonen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 
 

Gastkramande debut i Malmömiljö

Så obehaglig och nästan hypnotisk! Jens Lönnaeus debutroman Clara är full av frågetecken och mystik!

Vilhelm flyttar till Malmö och får tag i ett rum som inneboende hos Clara, med villkoret att han låtsas vara hennes pojkvän. Vilhelm, som själv är desperat att omformulera sitt liv och sig själv, går med på det udda förslaget. Clara regisserar hela Vilhelms liv. Hon bestämmer vad han ska ha för intressen, vilka kläder han ska ha på sig och var han ska jobba. Långsamt inser Vilhelm att hon försöker göra om honom till sin förre pojkvän Marco. Marco som försvann. Claras krav blir allt svårare att leva upp till, men vad händer om han inte pallar längre?

Berättelsen utspelar sig i ett nutida Malmö och stadens motsägelsefulla drag tecknas trovärdigt. Frågan om det är möjligt att skapa sitt eget liv, utan att någonsin se bakåt, ställs på sin spets. Jag tänker på Magnus Johanssons låtrader: ”Hur man än vrider och vänder på sig, så kommer man alltid hemifrån”. Så är det nog.

En finfin debut som jag läser med andan i halsen och hög puls!

Författare: Jens Lönaeus
Titel: Clara
Förlag: Historiska media 

 

Spännande deckardebut från Skottland

Ut ur skuggornaBerättelsen utspelar sig i min kanske favoritmiljö för mord, det skotska höglandet, och börjar med en oerhört otäck scen. En tonårskille kommer hem lite en kväll, säger godnatt till sin pappa och tror att pappan har satt ett glas chokladmjölk vid sängen som en försoningsgest. Men drycken är spetsad och snart kan inte pojken röra sig eller skrika. Det är då han upptäcker det vita ansiktet vid fönstret.
Han blir mördarens första offer, men inte sista. Kriminalkommissarie Monica Kennedy är tidigt på plats och hittar kroppen svårt sargad och med en svart sten nedstucken i halsen på offret.

Under tiden letar socialarbetaren Michael Bach desperat efter en försvunnen klient, en ung man som heter Nichol. Nichol skickade ett mystiskt sms innan han försvann och något säger Michael att Nicholas är i fara. Men hos polisen är intresset för Nicholas försvinnande ljummet. Ingenting tyder på att Nichols råkat ut för något. Men Michael anar att Nichols kanske står näst på tur för mördaren som verkar ha riktat in sig på unga killar.

Ut ur skuggorna av G.R. Halliday har en väldigt spännande inledning, som sagt. För en gångs skull är det inte heller kvinnliga offer och ja, det känns bra på något vis. Liksom Monica och Michael famlar jag i blindo under berättelsens gång. Författaren lägger ut villospår och drar in en massa andra för att förvilla sin läsare. När upplösningen kommer har jag börjat ana… Jag tycker dock att just upplösningen blir lite lam. Jag tycker inte riktigt att jag får alla förklaringar som leder fram till svaret på vem mördaren är. Det blir en aning rörigt. Frågan när jag slår ihop boken är fortfarande: Varför? Ändå är det en bok jag sätter klockan en halvtimme tidigare på morgonen för att hinna läsa ut, så absolut en läsvärd debut och en författare att följa framöver!

Författare: G.R. Halliday
Titel: Ut ur skuggorna
Förlag: Modernista
Översättning: Gabriel Setterborg

 
1 kommentar

Publicerat av på 6 februari, 2020 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning

 

Paris. Kärlek. Ost.

Paris. Kärlek. Ost.Australiensiska Victoria Brownlees debutroman handlar om Paris och en del kärlek. Och en väldans massa ost! Så titeln på boken, Paris. Kärlek.Ost, säger precis allt i det här fallet. Det är en charmig feelgood-roman, som är ovanligt välskriven för genren, tycker jag. Jag blev oerhört fascinerad av alla ostsorter som finns och det är kul att väva in vad som måste vara ett specialintresse i en roman. Det funkar faktiskt riktigt bra! Paris. Kärlek. Ost. är en berättelse med mycket charm! Det jag saknar är faktiskt kärleksbiten som gärna kunde få varit lite mer pirr och hetta. Här blir just den delen av boken ganska ljummen, tyvärr.

Ella flyr till Paris från Melbourne efter att ha fått sitt hjärta krossat av mannen hon trodde att hon skulle gifta sig med. Minnet av en resa från förr och första upplevelsen av en smakrik Comté gör att hon återvänder till den franska huvudstaden. Första stoppet blir en ostaffär där hon slår vad med den manliga expediten om att äta 365 franska ostar på ett år – det är nämligen exakt så många olika sorters ostar som sägs finnas i Frankrike. Vinnaren ska bjuda den andra på middag. Efter lite letande i Paris hittar hon ganska snabbt både bostad, jobb och vänner. I jobbet lär hon känna den sexige matskribenten Gaston och faller pladask för hans franska charm. Men är han verkligen singel eller ens intresserad?

Författare: Victoria Brownlee
Titel:  Paris. Kärlek. Ost.
Förlag: Hoi förlag
Översättning: Helena Stedman

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 november, 2019 i Böcker, Debutant, Feelgood, Kärlek, Rec.ex., Resor, Vänskap

 

En längtan till Osebol

Osebol

Osebol är namnet på en by i västra Värmland, inte långt från den norska gränsen. Marit Kapla är själv därifrån, men bor nu i Göteborg. Hon har återvänt till sin hemby och intervjuat nästan samtliga människor som bor där, vilket är ett 40-tal. Det är en vardagsnära skildring av livet i verklig glesbygd och konsekvenserna av den svenska regionalpolitiken eller snarare kanske bristen på den. För vill menar man allvar med devisen att hela Sverige ska leva, måste man också skapa förutsättningarna till arbete och utbildning, liksom att det finns ett visst mått av samhällsservice i form av affär och sjukvård. Annars är det svårt att bo kvar. Osebol har sett trävaruindustrin först industrialiseras och sen flyttas. Bron över älven som en gång var byns stolthet, har inte renoverats på många år och är nu avstängd för all trafik. Men människorna som valt att bli kvar i Osebol fortsätter gneta på. Det är en varm skildring och så vackert i all sin kärvhet att det är svårt att inte bli betagen! Och språket är wow! Boken är så väl värd sin Augustprisnominering! Men i den skönlitterära klassen? Biblioteksvärlden (läs Bibliotekstjänst) tycks vilja ha den på Ncag, det vill Geografi med underavdelning…

Författare: Marit Kapla
Titel: Osebol
Förlag: Teg Publishing

 

Äntligen kom jag till Edinburgh International Book Festival!

Det här har varit på min bucket list ett tag, att någon gång besöka Edinburgh International Book Festival! I år var det äntligen dags! Vädret i Skottland bjöd (som vanligt?) på en fin mix av allt: sol, vindstilla, blåsigt, regn, moln, åska… men det är världsliga ting! Det var förstås en helt underbar upplevelse! Det var inte alls som en Bokmässa i Göteborg. Det var mycket mindre yta och mycket mindre folk, kanske för att den pågår under hela två veckor. Mycket kretsade kring program som man köpte biljetter till (redan i början av sommaren, mind you), inte så mycket var gratis och öppet för alla. På området fanns två stycken provisoriska boklådor med både böcker av författare som skulle besöka festivalen och skotsk litteratur i allmänhet. Vi hade köpt biljetter på nätet, samma dag de släpptes. Vi var lite osäkra på hur snabbt de skulle bli slutsålt, så vi hängde bokstavligen på låset. Det visade sig vara lite blandat. En del föreläsningar blev utsålda snabbt, men några som vi var på hade fortfarande enstaka platser lediga.

Vi kom till Edinburgh på första festivaldagen och vår första programpunkt var Tobias Jones som har skrivit en bok om Ultras, d v s fotbollssupportergrupperna i Italien. Boken han skrivit om detta fenomen heter Ultra. The Underworld of Italian Football. Det kändes som en given punkt för oss som älskar fotboll och jag har ju dessutom bott i Italien ett halvår och vet hur stor kärleken till sporten är där. Tobias Jones är journalist i grunden och flyttade till Parma i Italien redan 1991. Han berättade att Ultras är ett väldigt motsägelsefullt fenomen och de är illa ansedda även i Italien. Därför ville han belysa den positiva sidan hos dem och låta dem själva komma till tals utan att låta förutfattade meningar spela in. Ultras är en rörelse som har pågått under ca 50 år. Fansen är den enda riktiga länken till lagen numera, så som fotbollen har utvecklats. Kopplingen till egna spelare från området där man bor har försvunnit i och med att spelare köps och säljs och ägarna har heller sällan en koppling till platsen. Det är fansen som står för den. Till skillnad från de brittiska huliganerna är Ultras bättre organiserade och det är just gruppdynamiken som Tobias Jones tyckte var särskilt intressant att studera närmare. Till 90 % är det en manlig värld man möter, men alla var ovanligt välkomnande och inkluderande när Tobias Jones började att ta kontakt med dem. I varje supporterförening finns många olika grupperingar och dessa speglar i mångt och mycket det italienska samhället. Det kan finnas en hel del schismer och splittring inom gruppen, där ryms alltifrån extremvänster till extremhöger på den politiska skalan. Så småningom hamnade Tobias Jones i södra Italien i sin jakt på det goda inom Ultras. I Cosenza finns en franciskanermunk som har öppnat en

matbank för hemlösa, i vilken han engagerade Ultra. Det finns också en sällsynt närvaro i Ultras, en tro på ett lag som nästan blir en religiös upplevelse. Människor letar efter tillhörighet, oavsett om den är bra eller dålig. I Ultras finns personer med olika bakgrund och yrken. Det som Tobias Jones funnit är gemensamt för ledarna inom supporterföreningarna är att de är oerhört karismatiska, har humor och besitter stor intelligens. Jag ser fram emot att få läsa boken!

Senare på lördagskvällen var det dags att lyssna på Casey Gerald i samtal med DeRay Mckesson. Gerald Casey har skrivit boken There Will Be No Miracles Here – en oerhört stark titel, känner jag! (Jag köpte dock inte denna, utan DeRay Mckessons i stället…) Han är en ung, svart man från Texas som har gjort ALLT han kan för att bli accepterad fullt ut som medborgare. Han har studerat både på Yale och Harvard, startat företag, har haft TED-talks, blivit omnämnd som en av hundra mest viktigaste bloggare och hamnat på tidningsomslag. När han väl gjort allt det där, bröt han ihop och fick ett sammanbrott vid 27-års ålder när en nära vän begick självmord. Han insåg att han nått till en dead end och att prestera högt inte var tillräckligt. Den svarta befolkningen måste börja protestera och säga att det är nog nu! Casey Gerald är också homosexuell, men även om boken är självbiografisk har den inget komma-ut-kapitel. Anledningen till detta är, säger han själv, att det inte är så att en person vaknar en morgon och ser sig i spegeln och inser att han är gay. Det är en process som pågår länge och upptäckten kommer alltid av en specifik händelse, att ha känt något starkt. Men för att älska krävs mod, för att älska är att ta risker. Och länge var Casey Gerald en fegis, men inte längre. DeRay Mckesson har skrivit boken On the Other Side of Freedom och den köpte jag! DeRay Mckesson är i grund och botten lärare. För fem år sen reste han till Ferguson för att protestera mot polisvåldet mot den svarta befolkningen efter att en 18-åring hade skjutits till döds helt utan annan anledning än just hans hudfärg. Där blev han en av grundarna till rörelsen Black Lives Matter och arresterades själv. Gerald och Mckesson är gamla vänner och deras samtal präglades av en stor närhet. Under samtalet gick strömmen. På grund av kraftig åska stängde man ner elen på gatan och endast nödljus tändes. Där satt de utan mikrofon och med endast en mobillampa som ljus och fortsatte helt lugnt samtalet! Så otroligt proffsigt! Vi hamnade bredvid ett äldre amerikanskt par som bodde i Edinburgh nu. Kvinnan började prata med oss direkt när vi satte oss och frågade hur vår första dag på festivalen varit. Så härligt amerikanskt, älskar det! Hon var från Illinois och maken från Texas. alldeles i närheten av där Casey Gerald växte upp. Han utmanade verkligen stereotypen av en äldre vit man från Texas, höll ett tacktal efter samtalet och var alldeles tårögd. Så underbart ögonblick!

 

Dagen efter lyssnade vi först på Zinzi Clemmons, som skrivit boken What We Lose. Hon är också amerikan och hennes debutroman har fått stor uppmärksamhet i den litterära världen. Hon flankerades av Miren Agure Meabe som kommer från den baskiska delen av Spanien och skriver på baskiska. Hon hade en tolk med sig. Det är nog det samtalet som var sämst, även om det fortfarande var väldigt intressant att lyssna på. Kanske var inte moderatorn lika vass som de andra, kanske var det tolken som störde upplevelsen lite. Jag vet inte. Båda författarna har skrivit autofiktiva romaner. Zinzi Clemmons (i gult) vårdade sin döende mamma och skrev dagbok under hela perioden fram till hennes död. Dessa dagboksanteckningar utgjorde grunden till romanen, även om hon ändrat och lagt till en del. För henne är formen lika viktig som själva storyn och gestaltningen. Hon liknar formen vid en behållare som måste passa intrigen och personerna. Hon är förstås väldigt tacksam över all uppmärksamhet hon fått med sin första bok, men önskar att den uppmärksamheten kunde ha delats på fler debutanter. Hon konstaterar att det finns så många fina böcker som aldrig får den uppmärksamhet de förtjänar och de tycker hon är sorgligt. Miren Agure Meabe har tidigare enbart skrivit poesi. Att byta genre var svårt i början, tyckte hon. Miren Agure Meabe är en av de största baskiska författarna. Sedan tonåren har hon ett glasöga. Glasögat försöker göra det ett riktigt öga kan, t. ex. blinka och i hennes bok blandar hon fakta om ögat med det autofiktiva. Även om hon exponerar sig själv i boken, visar hon endast brösten, som hon själv uttrycker det. Uppbrottet från hennes äktenskap fick henne att inse att glasögat var en symbol för allt hon förlorat i livet. Ibland fick hon påminna sig själv, under skrivprocessen, att skriva en snävare prosa och inte brodera ut med alltför många metaforer. Jag och herr E satt väldigt nära scenen och vi fascinerades av glasögat! Det var så vackert gjort, såg nästan exakt ut som ett riktigt öga! Till och med blänket fanns där! Jag köpte ingen av dessa böcker. Helt enkelt för att jag var tvungen att prioritera lite med tanke på plånbok och bagagevikt…

 

Därefter lyssnade vi på när Louise Doughty och Stuart Turton samtalade om sina nya böcker tillsammans med en jättebra moderator, Lee Randall. Louise Doughty kände jag till sen innan. Inte för att jag läst något av henne men jag såg ju tv-serien Kvinna inför rätta, som bygger på romanen med samma namn. Väldigt bra! Stuart Turton var en ny bekantskap för mig eftersom han bara har skrivit den bok som han var där för att prata om, The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle. Louise Doughty senaste thriller heter Platform Seven och ja, båda fick följa med mig hem. Den förstnämnda har jag redan läst ut, så snart kommer nog ett inlägg om den! Stuart Turton arbetade som frilansjournalist i Dubai när han övertalade sin fru om att han måste få skriva sin berättelse som han tänkt på sen han var liten, men att de måste flytta tillbaka till England för att han skulle kunna göra detta.Så de lämnade Dubai och återvände till England och där planerade Stuart Turton sin intrig i tre månader, innan han skrev ens en rad. Han började med själva mordet. Hur mördar man någon när man har en tidsdetektiv som byter kropp varje dag? Karaktärerna får samma möjligheter som läsaren att lösa mordet. Allt sker i ”realtid” och mysteriet liknar Agatha Christie mycket. The Seven Deaths of Evelyn Hardcastle är en äkta pusseldeckare, men med vissa ”moderna” knep som att låta detektiven återfödas i olika kroppar. Jag kan avslöja att jag inte lyckades men tydligen finns två personer som lyckats och twittrade om det, så det ska vara görbart. Boken tog 2 1/2 år att skriva klart. Det är förståeligt, handlingen är oerhört intrikat. Louise Doughty berättade att hon en gång i tiden var student i Leeds och varje gång hon skulle åka hem så bytte hon tåg vid samma tågstation och denna station skulle sen komma att ”förfölja” henne resten av livet så fort hon skulle förflytta sig till en annan plats. Hon brukade föreställa sig att om hon hade varit en ond människa i livet, så skulle hon hamna i helvetet och det skulle vara just den här tågstationen. Därför utspelar sig just den nya boken där. Boken handlar om en kvinna som tappat sitt minne, men återfår det långsamt. Hon har själv dött, men bär skulden för att en man har mördats. När hon skrev boken, övernattade hon flera nätter på Northern Hotel som ligger precis med utsikt över tågstationen, i rum 132. Därifrån gjorde hon sen all research. Till skillnad från Staurt Turton så planerar Louise Doughty aldrig sina böcker. Hon skriver den scen som faller henne in och blandar allt i en pärm tillsammans med bilder som inspirerar henne. Normalt sett skriver hon både öppningsscenen och slutscenen tidigt i processen. Metoden hon använder liknar hon vid ett pusslande: först hörnbitarna, sen kantbitarna och till sist alla de där andra bitarna i mitten. Jag är väldigt pepp på att läsa Platform Seven efter det här mycket underhållande samtalet!

Söndagskvällen avslutades med Carol Ann Duffy, kanske Skottlands mest kända poet! Tillsammans med en ur-skotte, John Sampson, som spelade en massa olika blåsintrument, läste hon sina dikter. De flesta från sin senaste diktsamling Sincerity. Hennes dikter är väldigt lättillgängliga och skrivna på ett vardagligt språk. Ofta handlar de om olika sorters samhällsförtryck, ibland med en humoristisk ton. Det här var riktigt bra och det är fantastiskt att lyssna på en författare som läser upp sina egna dikter! Boken fick förstås följa med hem!

Hannah Beckerman och Bev Thomas, återigen med fantastiska Lee Randall som samtalsledare, var måndagens första programpunkt. Dag tre alltså på festivalen. Ingen av författarna hade jag hört om sen tidigare, spännande! Hannah Beckerman har skrivit romanen If Only I Could Tell You. Hon är journalist i grunden. Boken handlar om tre generationer kvinnor och hur familjehemligheter påverkar dem alla och sipprar igenom, generation för generation. Hon ville skriva om en äldre kvinna som inte levde på det sätt som andra förväntat, men efter femte utkastet så sa Hannah Beckermans man till henne: ”Du vet väl om att du skriver om de avgörande händelserna i ditt eget liv?” och då föll polletten ner. Det var en annan berättelse hon skulle skriva. Fram till förra året så hade Hannah Beckerman inte sett sin pappa sen hon var liten. Hon hade valt bort honom i sitt liv eftersom han var alkoholiserad. Nu finns han inte längre i livet och hon har gått många år i terapi för att förlika sig med sin livshistoria. Ruth Hartland, huvudperson i boken A Good Enough Mother av Bev Thomas, arbetar som terapeut på en traumaenhet. Hon är en framgångsrik mor till tvillingar, men den ena tvillingen är spårlöst försvunnen sen 1 1/2 år tillbaka. En dag möter hon en patient som väldigt mycket påminner om hennes egen son, Dan. Hon engagerar sig starkt i Dan och vill hjälpa honom, men hennes egen sorg efter sin förlorade son överskuggar hennes professionalitet och ställer till problem. Själv ville Bev Thomas skriva om paradoxen om att en förälder måste kunna älska och stötta sitt barn, men också att separera sig från barnet för att detta ska kunna bli självständigt. Det innebär att också vara en mamma som inte alltid finns där, hur svårt det än är. Jag köpte båda böckerna! Den förstnämnda, If Only I Could Tell You, har jämförts med Jojo Moyes och jag gissar att den snart blir översatt till svenska… Den andra, A Good Enough Mother, hade jag redan fingrat lite på inne i en av bokhandlarna. Omslaget är så snyggt med ett badkar där en kran står och droppar. Det väcker nyfikenhet och lockar verkligen till läsning!

Sedan var det dags för lite hederligt brittiskt Afternoon Tea! Vi fick ett flervåningsfat fyllt med olika scones och sötsaker i perfekt mumsstorlek! Den här gången tillsammans med kokboksförfattaren Caroline Eden som specialiserat sig på att skriva resereportage utifrån lokala recept. Boken hon hade med sig, Black Sea, utspelar sig i länderna kring Svarta Havet och människorna som lever där. Otroligt intressant hur havet skapat en gräns och en egen identitet som inte sällan skiljer sig från den övriga i landet. Hon pratade mest om Odessa och olika hamnstäder i Turkiet, men boken ska även handla om platser och mat från Georgien och Rumänien. Jag blev lite nyfiken på boken, inte så mycket för maten kanske, men för reseberättelsen, men det blev inget köp ändå.

Sista programpunkten vi lyssnade på var Danny Dorling, Geetha Marcus och Joelle Taylor som under ledning av den kända deckarförfattaren Val McDermid diskuterade hemlöshet i dagens Storbritannien. Mycket, mycket intressant och väldigt skrämmande. De två första var forskare vid olika universitet och hade lite olika utgångspunkter. Danny Dorling arbetade mycket med siffror och statistik kring hemlöshet och Geetha Marcus hade intervjuat unga kvinnor från olika resandefolk som alla hade rötter i Storbritannien och alltså inte är romer. Antalet hemlösa i Storbritannien ökar hastigt och både forskarna enades om att problemet är att inte politikerna VILL göra något åt det. En sjättedel av den brittiska befolkningen är idag hemlösa, men paradoxalt nog så har man i London t. ex. aldrig haft så många sovrum per capita som nu. Särskilt Danny Dorling pratade mycket om privata hyresvärdar som köper upp kommunala bostadshus, renoverar dem och sen hyr ut dem till kapitalstarka hyresgäster, inte sällan blir de övernattningslägenheter. Joelle Taylor berättade lite om sitt liv som hemlös. Hon har lyckats ta sig ur en fruktansvärd situation, inte minst med hjälp av knarket. Tack vare drogförsäljningen behövde hon inte längre sälja sin kropp och kunde spara ihop pengar för att ta sig loss från en hopplös situation. Hon har skrivit en diktsamling, The Woman Who Was Not Here, men som jag tyvärr inte köpte. Hon läste sina dikter med stolthet och en enorm känsla. Jag och Herr E blev både tårögda och fick gåshud. Tyvärr fick jag inte med mig boken hem på grund av att vi var tvungna att bege oss tillbaka till hotellet för att ta oss ut till flygplatsen. Dessbättre så såg vi Joelle Taylor på flygplatsen och bytte ett par ord med henne, mest för att berätta hur väldigt berörda vi blivit av hennes dikter och framförande.

Ja, det här blev ett v ä l d i g t  långt inlägg om fantastiska International Edinburgh Book Festival 2019! Jag är så glad att vi kom dit och hoppas förstås att det blir fler tillfällen framöver! Inramning med Edinburgh stad kunde inte ha varit bättre och atmosfären var helt underbar. Så många litteraturälskare på samma ställe!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semesterläsningen inleddes med hajpad amerikansk debut

Redan i vintras köpte jag Where the Crawdads Sing av Delia Owen hos min favoritbokhandel FoxTale Book Shoppe men jag har inte läst den förrän nu. Det var en perfekt roman att inleda semesterläsningen med! Och härligt att läsa lite på engelska igen, har ju kommit ifrån det lite. Det ska också bli spännande att se vilket svenskt förlag som snappar upp rättigheterna till att ge ut den här boken på svenska.

Av byborna kallas hon The Marsh Girl, flickan som växer upp i en dysfunktionell familj långt ute i träskmarkerna vid North Carolinas kust. Alla hennes syskon har gett sig av när de blivit tillräckligt gamla, flytt eländet med en våldsam far som även spelar och super och en torftig hemmiljö som saknar både elektricitet och avlopp. Även storebror Jodie lämnar henne, strax efter att även modern gett sig av. Kvar är nioåriga Kya och hennes far. Varje dag spanar Kya längs vägen efter sin mamma, övertygad om att hon ska komma tillbaka. Men dagarna och månaderna går och långsamt tvingas Kya inse att hon är ensam kvar. En dag försvinner även hennes pappa utan ett ord. Kya lär sig leva av det naturen kan ge, kräftor och musslor som hon använder som bytesvaror i Jumpin´s affär. Jumpin’ och hans hustru Mabel är färgade och av det skälet lika impopulära bland byborna som Kya. Paret blir ett slags familj till Kya och de enda hon kan lita på i sin utsatta situation. Kya lever ett undanskymt liv från myndigheterna. Hon går inte i skolan, men blir expert på sin omgivning genom att iaktta och observera.

En dag när hon är 16 år träffar hon en kille när hon är ute med båten. Killen heter Tate och är en high school senior. Den sommaren tillbringar hon så mycket tid hon kan med Tate innan han ska fortsätta sina studier på college. Han tycks vara hennes själsfrände och är lika intresserad av träskmarkernas djur och natur som Kya är. De två blir förälskade och pratar om en framtid tillsammans. Tate lär henne läsa och hon upptäcker en helt ny värld tillsammans med honom. Han lovar att komma tillbaka på lovet, men bryter sitt löfte. I stället dyker Chase upp. En rikemansson som hon observerat på avstånd länge, avundsjuk på den gemenskap han och hans kompisgäng har tillsammans. Hon dras till honom och det liv han lever.

Jag älskade första delen av boken: Kyas uppväxt, hennes Mowgli-liknande tillvaro i träsket, vänskapen med Jumpin’, hur hon studerar människovärlden på avstånd, men lever i symbios med naturen. Naturskildringarna är helt fantastiska! Tillen början hackar läsningen lite på grund av dem. Det är flera ord jag får slå upp för att de återkommer hela tiden och jag stör mig på att inte förstå vad jag läser, (t. ex. heron = gråhäger) men sen lossnar det och jag tänker inte längre att jag läser på engelska. Det är en skön känsla och jag sveps med av en vacker, sorgesam, men också spännande berättelse. Den andra delen spårar ut lite och blir lite larvig och otrovärdig. Sen vänder det och jag gillar verkligen sista delen! På något sätt får jag vibbar av min all time favourite -bok, To Kill a Mockingbird. Men ojämnheten gör ändå att Where the Crawdads Sing inte får en fullpott i betyg, men en stark 4:a på Goodreads blir det! En fin debutroman!

Författare: Delia Owens
Titel: Where the Crawdads Sing
Förlag: G.P. Putnam´s Sons