RSS

Författararkiv: fruesbocker

Det växte ett träd i Brooklyn

Det kom ett erbjudande från Bookmark förlag att läsa en roman som ”handlar om New York, påminner om Elena Ferrantes Neapelböcker och i samma stil som Stoner”. Boken var Det växte ett träd i Brooklyn. Boken omnämns som en modern klassiker och har hyllats av tidningar som The New York Times och Daily Telegraph, för att nämna några. Den kom ut i USA redan 1943 och detta är en nyöversättning. Detta är också första delen eftersom förlaget har valt att dela upp romanen i två delar.

Jag tycker mycket om Det växte ett träd i Brooklyn. Språket är fantastiskt! Jag kan hitta vissa likheter med Stoner i det att de båda berättas i ganska långsamt tempo och vardagtrivialiteter beskrivs ibland ganska ingående. Visst, likheterna med Elena Ferrante finns där. Till exempel så handlar denna också om en flicka som växer upp i böckernas fantastiska värld, så väl som den verkliga. Dessutom är familjen fattig och mamman kämpar för att hålla ihop familjen, medan maken är en suput och drömmare. Han vill sin familj väl, men förmår inte alltid stå emot lockelserna. Och givetvis handlar den om New York!

Frances växer upp i en ganska torftig miljö, materiellt sett. Däremot har hennes mamma fått med sig hemifrån att hon måste läsa varje dag för barnen, både Shakespeare och Bibeln. För som Frances mormor säger:

”(…) flickan måste ha en värdefull sak som kallas fantasi. Hon måste ha en egen hemlig värld, där det finns saker som aldrig har funnits. Hon måste börja tro på saker som inte är av denna världen. När världen blir alltför ful kan hon leva i sin egen fantasi.”

Och så har hon moster Sissy, som bara har fått gå i livets skola. Hon är en frisk fläkt i Frances liv. Tänjer på alla gränser och vägrar att binda sig vid en man. Själv har hon haft sin beskärda del av förluster, men lärt sig att hela tiden resa sig upp. Frances har definitivt tagit efter sin mosters jävlar anamma-mentalitet och är bra på att hitta kreativa lösningar i problemfyllda situationer. Hon är en överlevare, helt enkelt, och jag ser mycket framemot att följa hennes uppväxt i nästa del.

Författaren Betty Smith föddes den 15 december 1896. Samma dag som bokens huvudperson Frances föds fem år senare. Precis som Frances växer Betty Smith upp i Williamsburg, som på den här tiden var en fattig förort till New York. Det växte ett träd i Brooklyn är hennes debutroman och den kom att översättas till 20 språk och filmatiserades också. Betty Smith dog 1972 och hade då hunnit skriva ytterligare tre romaner.

Författare: Betty Smith
Titel: Det växte ett träd i Brooklyn del 1
Förlag: Bookmark förlag

 

Det kan aldrig bli för många deckare!

Bokfloden svämmar som bekant över av deckare och det dyker fortfarande upp nya bekantskaper som översätts. Nu senast fick jag möta  norske Torkil Damhaug som redan gett ut elva böcker i sitt hemland. Jag har ingen aning om Se mig, Medusa som nyligen kommit ut på svenska är en del i en serie eller ej, men jag nästan hoppas det. Här finns så mycket att bli entusiastisk inför! Och så härligt det är att hitta ännu en ny deckarförfattare som överraskar!

Huvudpersonen Axel Glenne är son till en norsk krigshjälte och det är förstås ett arv som förpliktigar. Själv arbetar Axel Glenne som läkare och har sin egen klinik. Under hela hans uppväxt var han den son som familjen satte sitt hopp till. Axels tvillingbror Brede föll ganska fort utanför ramarna och ställde ideligen till det för sig. De båda pojkarna var verkligen som natt och dag. En morgon efter en lång journatt inträffar något som drar igång en händelsekedja som Axel Glenne blir ofrivilligt indragen i. En kvinna hittas död med skador som ser ut som rivsår från en björn. Men det finns inga björnar i centrala Oslo… eller? Kort därpå hittas nämligen ytterligare en kvinna riven och dödad. De båda brottsoffren tycks inte ha någon koppling till varandra, förutom en gemensam nämnare. Axel Glenne. Samtidigt verkar en psykisk labil patient till Axel ha sett någon som liknar honom på pricken. Kan det verkligen vara tvillingbrodern Brede som Axel inte träffat på väldigt många år? Och i så fall, varför dyker han upp så plötsligt?

Se mig, Medusa är en deckare  med många oväntade vändningar och som läsare överraskas jag ständigt. Så till den grad att jag till slut tvivlar på mina egna slutsatser. Den känns också lite originell. Axel Glenne är läkare och en familjeman som verkligen tycks vilja göra gott och inte såra sina närmaste. Ändå faller han dit. Den känns väldigt trovärdig och rymmer också en del dagsaktuella politiska spörsmål, som exempelvis motsättningar mellan stad och landsbygd och skillnaden i synen på rovdjur, som ju också känns igen från Sverige. Jag gillar det här supermycket!  Se mig, Medusa känns som obligatorisk påskekrimläsning i år!

Författare: Torkil Damhaug
Titel: Se mig, Medusa
Förlag: Bokfabriken

 

 

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 april, 2017 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Ett sagoäventyr med historisk förankring

Vad gör man om en bok blir liggandes kvar i den där superstora TBR*-högen, trots att man egentligen är väldigt sugen på att läsa den? Jo, man väljer den som månadens bokcirkelbok när det blir ens tur förstås! Sagt och gjort, i mars var det min tur att välja vilken bok vi skulle läsa och valet föll på Minatyrmakaren av Jessie Burton!

Vi ger våra böcker som vi läser i bokcirkeln betyg mellan 1 och 10. Sedan går vi ”runt bordet” och den som gett den lägst betyg börjar att prata om boken. Jag gav den sju poäng. Det som drog ner betyget lite är att jag tyckte dels att den var lite lång, dels att jag tyckte att titeln inte riktigt speglade innehållet. Det finns visserligen en miniatyrmakare med i boken, men hon har inte den betydelsen för berättelsen som man skulle kunna tro, utifrån titeln.

Jag älskar att se ett fotografi över ett riktigt dockskåp från Amsterdam, tillhörande en Petronella Oortman, som alltså har samma namn som bokens huvudperson. Nella, som hon kallas, lever i Nederländerna på 1600-talet. Hon gifter sig med en förmögen handelsman och flyttar till hans hus i Amsterdam. Bröllopsnatten blir inte alls som hennes mamma sagt och hon ser knappt till sin make under veckorna som följer. Tillsammans med sin svägerska och två tjänare försöker hon förstå sig på sin nya roll som husfru, men hon har ingen som hon kan anförtro sig åt. I bröllopsgåva har hon fått ett minatyrskåp som hennes man säger åt henne att börja inreda. Hon tar kontakt med en minatyrmakare som genast börjar skicka möbler och dockor som är identiska med huset, Nella och personerna runt om henne. När det börjar kännas precis som om minatyrmakaren kunde förutspå framtiden försöker Nella ta kontakt och undanbe sig fler minatyrer, men ingen tycks känna till minatyrmakarens rätta identitet. Under tiden trasslar Nellas make in sig i skumraskaffärer och ödesdigra relationer.

Jag tycker att Miniatyrmakaren känns som en saga för vuxna! Mycket är dock väldigt realistiskt skildrat, som livet i Amsterdam under den här tiden. På bokens sista sidor finns till och med en förteckning över hur mycket saker och ting kostade i 1600-talets Nederländerna. Jessie Burton är duktig på att skriva målande och sätta igång min fantasi! Jag fascineras över hur modernt samhälle de ändå levde i, trots att värderingarna förstås var väldigt traditionella. Det sägs att Minatyrmakaren ska bli en tv-serie och jag tror den skulle vara alldeles underbar att se! Bokomslaget är också så fantastiskt! Gjort av Catrin Welz-Stein och förtjänar att omnämnas!

*To-Be-Read, alltså böcker som väntar på att läsas

Författare: Jessie Burton
Titel: Minatyrmakaren
Förlag: Modernista

 

 

En välskriven uppväxtskildring från förr

Lagom till Alla Hjärtans Dag damp det ner en fin bokpresent i brevlådan. Det var bokförlaget Historiska media som skickat en roman från deras kommande vårutgivning. En debutant, i alla fall när det gäller att skriva för vuxna (hennes ungdomsroman Vinter på Berättargränd kom 2008) är Erika Olofsson Liljedahl med sin uppväxtskildring Någonstans brister himlen och det ryktas att en av förläggarna på Historiska media lät manuset ligga tills en kväll då hon tog med det hem och inte kunde sluta läsa. Den har redan fått flera fina recensioner, men jag är tyvärr inte lika förtjust.

Öppningsscenen är dramatisk! Det är 1920-tal och trettonårige Elis är ute på havet med sin brutale far. Jag anar att fisketuren inte kommer att sluta bra och här ryms mycket i den knappa konversationen mellan de två. Elis älskade storasyster har i all hast lämnat den bohuslänska fiskestugan och rymt sin kos. Alla håller tyst om orsaken och Elis kan bara inte tro att hon försvunnit frivilligt, utan att varsko honom innan. När anledningen till Signes avfärd väl avslöjas, bestämmer sig Elis för att lämna familjehemmet och hämta hem sin syster. Utan särskilt mycket på fickan tar han tåget en bit söderut och går den sista biten till Höganäs, där han tror att Signe befinner sig. Det blir en strapatsrik resa och det han möter när han väl kommer når slutmålet, öppnar sig en ny och okänd värld för Elis. Elis inre och yttre resa blir en tydlig allegori över skillnaderna mellan stad och landsbygd och framförallt ett Sverige i förändring.

Det bästa med Någonstans brister himlen är språket! Erika Olofsson Liljedahl är bibliotekarie och har säkert läst mycket i sitt liv. Det märks, hon har ett bildspråk som är finstämt och miljöskildring är så klar att jag som läsare ser både människor och platser tydligt i bilder framför mig. Tempot är ganska makligt och då och då stannar texten liksom upp, som för att vänta in sin läsare. Det gillar jag! Däremot hade jag för min del önskat mer drama, mer action. Jag tycker inte riktigt att det bränner till, utan farorna anas mer, trots att berättelsen stundtals är ganska mörk och hotande. Det vilar ett oskuldhetens skimmer över Elis och han behöver egentligen aldrig på riktigt konfronteras med något av allt det farliga som finns omkring honom. Därför blir det lite för ”snällt” rakt igenom, tycker jag. Mitt betyg på Goodreads blev därför tre stjärnor.

Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Titel: Någonstans brister himlen
Förlag: Historiska media

 

Trippelmordet i Uddevalla

I serien Svenska brott har advokaten, författaren och före detta justitieministern Thomas Bodström tillsammans med Lars Olof Lampers, tv-journalist, precis i dagarna utkommit med den andra delen som heter Trippelmordet i Uddevalla. Fallet uppmärksammades mycket i media i samband med den tragiska händelsen i mars 2015, främst av två anledningar: brottsoffren var tre unga personer i 20-års åldern som tycktes ha avrättats med skott på nära håll med två olika vapen. Snabbt riktas misstankarna mot två killar i deras närmaste bekantskapskrets, bröderna Mark och Martin Saliba. Men vad skulle kunna få barndomsvänner att ha ihjäl varandra?

Trippelmordet i Uddevalla speglar ett skuggsamhälle som majoriteten av oss aldrig behöver uppleva på nära håll. Dessvärre utvecklar gängkriminaliteten sina egna lagar och regler, där heder och anseende betyder allt. Narkotikaaffärer, våldsbrott och svarta pengar skapar nya ledare som ständigt måste vakta sitt territorium. Den gamla devisen våld föder våld tycks aldrig ha varit mer relevant. Kriminaliteten är i huvudsak en manlig verksamhet med machokultur, men där flickvänner bidrar till att upprätthålla systemet genom att begå mened eller lämna falska upplysningar i förhör.

Bröderna Saliba häktas på ”sannolika skäl”, vilket är den starkaste misstankegraden av två. Häktningen grundas främst på två bevisdelar: samtal och sms samt vittnesmål om den moped gärningsmannen lämnat platsen med. Eftersom misstankarna snabbt riktas åt ett håll är inte Trippelmordet i Uddevalla så mycket en berättelse om en mordgåta, som ett dokument över hur den svenska rättsprocessen fungerar. Starka indicier är inte tillräckligt och åklagarens svåraste uppgift är att bevisa att morden inte kan ha begåtts av andra än de två misstänkta bröderna. Utredningen kompliceras förstås av att få är villiga att hjälpa till och lämna nödvändiga upplysningar och de som väl berättar något lägger till och drar ifrån i sina berättelser för att skydda sig själv och sina nära. Det är också en skildring av hur olika två domstolar kan döma, trots att de i princip utgår ifrån samma underlag.

Förutom en detaljerad redovisning om hur mordutredningen gick till, finns här juridiska expertkommentarer insprängda i texten med kursiv stil för att läsaren ska förstå hur komplext allting är. Det är ett pedagogiskt grepp som verkligen tilltalar mig och som jag tycker vi ser alldeles för lite av i den dagliga nyhetsrapporteringen. Jag lär mig saker och får en djupare förståelse för problematiken kring juridiska spörsmål. Emellanåt dras dock berättartempot ner lite av onödiga upprepningar kring fallet och jag önskar att författarna hade lagt ännu mer tyngd till att förklara tingsrättens och hovrättens olika bedömningar. Icke desto mindre är Trippelmordet i Uddevalla en oerhört intressant och spännande bok, som verkligen visar hur verkligheten många gånger överträffar dikten. Jag ska definitivt försöka få tag i den första delen av Svenska brott om Bodenfallet!

Författare: Thomas Bodström & Lars Olof Lampers
Titel: Svenska brott: Trippelmordet i Uddevalla
Förlag: Norstedts

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 24 mars, 2017 i Böcker, Facklitteratur, Rec.ex., Spänning, Vänskap

 

Grillparty med katastrofal utgång

En av vårens mest efterlängtade romaner för mig, har varit Andras vänner av Liane Moriarty. Jag har läst The Husband’s secret (Öppnas i händelse av min död, på svenska) och lyssnat i bilen på Stora små lögner. Den sistnämnda gillade jag allra bäst. Så smart upplägg att låta lyssnaren veta redan från början att något förfärligt har hänt, och sen ”backa bandet” och låta en få veta vad som föregick katastrofen. Dessutom tyckte jag att Liane Moriarty verkligen lyckades blanda underhållning och allvar på ett trovärdigt sätt!

Andras vänner följer exakt samma upplägg, vilket känns lite fantasilöst. Det känns som om författaren vill upprepa succén igen, men det blir ju aldrig lika bra andra gången. Här är det ett grillparty som spårar ur, hur vet läsaren inte förrän under den sista tredjedelen. Vid och Tiffany har bjudit in sina grannar Erika och Oliver. Dessa två har i sin tur bjudit med sina vänner Clementine och Sam. Erika och Clementine är barndomsvänner med en komplicerad relation. Erika hade en jobbig uppväxt med en mamma som var en patologisk samlare och brydde sig mer om döda ting än om sin dotter (eller sig själv). Erika var framför allt Clementines mammas lilla projekt och hon förde samman de två, vilket har gjort att Clementine hela tiden har känt ett tungt ansvar som vilat på hennes axlar när det kommer till Erika, snarare än ett vänskapsband. Clementine är en hyllad cellist och tillsammans med Sam har hon två små döttrar. Erika och Oliver har inga barn, men Tiffany och Vid har också en dotter. Tiffany har också ett förflutet som strippa, vilket inte riktigt passar in i det liv hon lever nu. I alla fall, något hemskt händer den där kvällen hemma hos Tiffany och Vid som får katastrofala konsekvenser för alla tre familjer och alla ska komma att ångra att de någonsin gick dit.

Och det är väl häri som det finns ett verkligt problem med berättelsen. Jag har lite svårt att se att den här händelsen får detta efterspel. Det känns lite märkligt faktiskt och inte riktigt trovärdigt, i mina ögon. Däremot är skildringen av Erikas och Clementines relation väldigt bra, liksom den av moderns patologiska samlande. Tiffany och Vid känns mer stereotypa, tyvärr. Hon med den kurviga kroppen som väcker lusta hos både män och kvinnor, han med den lite charmig bullriga stilen. Jag tycker också att tempot är betydligt lägre än i Stora små lögner, trots samma upplägg. Ett tag i början var jag faktiskt nära att ge upp! Knappt godkänt, blir mitt omdöme.

Författare: Liane Moriarty

Titel: Andras vänner

Förlag: Albert Bonniers förlag

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 mars, 2017 i Böcker, Vänskap

 

Lyrikvinnare!

Albert Bonniers förlag hade en tävling på Instagram. Vinsten var en tygpåse med citat ur Marie Lundquists bok Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det. I kommentarsfältet skulle du skriva vad du helst vill bära i kassen, om den skulle bli din. Jag skrev:

”Jag skulle vilja börja läsa lyrik. Jag tror att jag snart vågar prova. Så alla lyrikböcker som jag ännu inte lånat från biblioteket, skulle passa fint i denna kasse!”

I fredags kom vinsten och en fin bonuspresent, nämligen Marie Lundquists bok! Dessutom en fin hälsning från ”AB:s lustagrupp”. Hur underbart låter det inte med en lustagrupp! Tack snälla, Rebecka & Kevin!

Och saken är den, att innan jag ens visste att jag vunnit så lånade jag hem två lyrikböcker från jobbet! Jag kommer inte att recensera dem i vanlig ordning här på bloggen, då blir det för mycket press. Jag vill försöka hitta hem till lyriken helt kravlöst! Men ett litet inlägg, och kanske ett smakprov, kommer det säkert.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 20 mars, 2017 i Lyrik, Tävlingar