RSS

Kategoriarkiv: Sorg

Roman baserad på en sann historia

Jag tyckte mycket om Birgitta Bergins trilogi om Anna Holm som börjar med boken Ett oemotståndligt förslag. Böckerna är underhållande feelgood-romaner, med en väl uttänkt intrig. Nu kommer Birgitta Bergin med en helt annan typ av roman. Holländarn är baserad på en sann historia som hon fått berättad för sig en kväll på en solvarm klippa i Stockholms skärgård. Nu har berättelsen blivit en bok.

Holländarn är ett familjedrama uppbyggt kring tre olika huvudpersoner: Den judiske tonåringen som kämpar för att överleva Förintelsens fasor, Leila som lever på 1940-talet i ett kärleksförhållande med en man som har en annan familj, i ett annat land samt Karin, som är bokens nav. Hon är också den som får skörda de andra personernas trasiga bakgrundshistoria. Allting börjar långt innan Karins sammanbrott när den man hon hela uppväxten trott var hennes far, dör. Plötsligt poppar bortträngda minnen upp som alla var viktiga ledtrådar i Karins liv som aldrig förmåddes trasslas ut. Kanske är tiden mogen nu för att få svar på alla de frågor som aldrig ens ställdes under Karins uppväxt?

Jag förstår att Birgitta Bergin föll för den här berättelsen. Den rymmer så mycket sorg och längtan! Hennes väninna har så rätt i att den är värd att berättas! Allra mest tycker jag om att läsa om Leila och hade gärna sett att hennes berättelse hade fått mer utrymme. Vilket kvinnoöde! Kanske att författaren borde ha strukit delarna som handlar om koncentrationslägret. Skildringen av detta helvete känns lite trött och förmår inte gripa tag i mig. Det känns tyvärr som om en upprepning av de fasor jag läst om så många gånger förut. Kanske är det svårt att ge nya perspektiv på något som skildrats så flitigt i litteraturen, men då hade jag hellre sett att författaren valt ett annat grepp för att berätta den unge mannens historia. Tyvärr tycker jag också att språket blir lite stolpigt emellanåt. Här är ett exempel:

”Glädjen rullade runt i kroppen när jag tidigare i morse steg in på kontoret denna soliga måndag.” (s. 52)

Orden ligger fel i munnen och vem säger egentligen en sån sak att ”glädjen rullar runt i kroppen”? Glädjen bubblar väl! Dessutom blir det otympligt med olika tempus. Det känns som om det här var en svår bok att skriva och kanske blev ansvaret att berätta en familjehistoria lite väl tungt att bära? Jag vet inte och jag gillar egentligen inte alls att vara så här kritisk, men samtidigt måste jag ju försöka sätta fingret på vad det är jag inte tycker om.Holländarn var helt enkelt inte boken för mig!

Författare: Birgitta Bergin
Titel: Holländarn
Förlag: Bokfabriken

 

 

Annonser
 

När författaren missar att förklara något väsentligt

Det är så snyggt omslag till Vendela Vidas roman När dykaren lämnar sin kläder! Men sanningen är att jag hade svåra problem med den här boken i början. Faktiskt var jag nära att ge upp, vilket jag försöker att undvika så långt det går. Men med facit i hand, det hade inte varit en särskilt stor förlust! Berättelsen är skriven i ett du-tilltal och dessutom i presens! Det kändes jätteavigt att läsa, särskilt när man dessutom inte har en aning om vem ”du” är! Sen blev det lite bättre, när jag väl kom in i handlingen.

En amerikansk kvinna landar i Casablanca, Marocco. Redan vid incheckningen på hotellet blir hon bestulen på sin ryggsäck. I den har hon alla sina värdesaker som mobil och plånbok. Hela hennes identitet. Den lokale polischefen lovar att hjälpa till efter att kvinnan ljugit om att hon skriver för New York Times och inte tvekar att varna sina läsare för att turista på orten. När han så småningom ger henne en färgglad ryggsäck och säger att de hittat hennes väska, spelar kvinnan med, trots att ryggsäcken inte är hennes. Passet i väskan föreställer en okänd kvinna som trots allt inte är så olik henne själv. Hon spelar kvinnan på passet ett tag, men byter sen till sin systerdotters namn, av rädsla för att bli påkommen med identitetsstölden. Frågan som läsaren ställer sig är förstås: Vem är hon egentligen och varför befinner hon sig i Casablanca?

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida beskrivs som ”rolig” i baksidestexten. Det är alltid knepigt med ”roliga” böcker. Det som är roligt för någon, behöver inte alls vara det för dig. Och faktiskt, jag ser inget roligt alls med den här boken. Den är definitivt sorglig och oroande mer än humoristisk. Dessvärre slutar den också i ett frågetecken och jag känner mig otillfredsställd när jag slår ihop boken. Dessutom finns det en stor invändning i mig som gnager. På sidan 17, alltså precis i början vid hotellets incheckningsdisk, skriver författaren att kvinnan tar fram passet ur ryggsäcken och fyller i sin information på hotellets blankett. Strax därpå blir ryggsäcken stulen, men passet ligger ju inte i ryggsäcken utan på disken!? Således tycks en identitetsstöld tycks helt onödig från början. Kvinnan kan ju bevisa vem hon är! Och frågan om vart passet tar vägen sen, lämnas obesvarad. Det borde ju rimligtvis ha tagits om hand av hotellpersonalen, eller hur? Såna här inkonsekvenser stör mig nåt oerhört och det drar också ner min läsupplevelse.

Vendela Vida (född 1971) bor i Kalifornien. Hon har en svensk mamma och är gift med författaren Dave Eggers. Tillsammans har de två barn. Vendela Vida har skrivit fem böcker och är också lärare i kreativt skrivande.

Författare: Vendela Vida
Titel: När dykaren lämnar sina kläder
Förlag: [etta]

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 juni, 2018 i Afrika, Böcker, Resor, Sorg

 

Vit krysantemum

Det dök upp ett erbjudande om att läsa en bok jag inte hade hört talas om tidigare, Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. Jag är oerhört glad att jag fick det, vilken fantastisk roman! Omtumlande, rörande och fruktansvärd på en och samma gång! Inga superlativ i världen räcker till för att beskriva denna underbara berättelse, jag sträckläste på mindre än ett dygn! Jag kunde bara inte sluta, jag kämpade mot tårarna och förfasade mig över att en viss del av berättelsen faktiskt är sann, nämligen de koreanska kvinnorna som kidnappades och fördes som sexslavar till japanska soldater på bordeller. Överhuvudtaget känner jag enbart till de stora dragen i Koreas historia och senare konflikten som skulle dela landet i ett nord och ett syd. Därför var det här även en nyttig historielektion för mig och jag lärde mig en hel del nytt. Men framförallt en stor, episk roman! Och vit krysantemum kommer för alltid få mig att tänka på sorg framöver.

Boken är indelad i en nutid (Sydkorea 2011) och en dåtid (Korea 1943). Det börjar med en dramatisk händelse vid stranden 1943. Sextonåriga Hana och hennes mor är haenyeo, havets kvinnor, och de försörjer familjen genom att dyka efter skaldjur i havet som de sen säljer på marknaden. Hanas lillasyster väntar på stranden eftersom hon ännu är för liten för att dyka. Hanas mor har lärt henne att frukta de japanska soldaterna som ockuperat ön och hålla sig undan dem, men när Hana tittar upp mot stranden ser hon en soldat komma gåendes mot hennes lillasyster. Hon simmar så fort hon kan för att hinna upp ur vattnet innan han upptäcker lillasystern och hinner precis före. Mannen är korpral Marimoto och han tar med henne på en resa till Manchuriet. På överfarten över havet våldtar han Hana, som bara är en av hundratals andra kvinnor som blivit tillfångatagna och väntar på sitt fruktansvärda öde, att bli sexslav på någon av alla de bordeller som den japanska militären förfogar över. När hon väl kommer fram till värdshuset, möter hon de andra kvinnorna. Alla har de fått håret avklippt och nya namn efter blommor. Ovanför dörren till deras rum sitter deras foto och ett nummer. Sent på kvällarna kommer soldaterna dit. Varje soldat har 30 minuter på sig, befälen en timme. Sex dagar i veckan, 20 soldater per natt. Söndag är städ- och tvättdag. Ibland kommer läkaren och ser till dem så att de inte drabbats av veneriska sjukdomar. Den kalla, distanserade tonen gör det än värre att läsa och äcklet tränger in i mig. Hur kan en man överhuvudtaget genomföra ett samlag när kvinnan/flickan ligger och blöder med trasigt underliv? För mig är det obegripligt, det går bara inte att förstå.

Sydkorea 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga bilderna av en älskad syster som försvann. Nu har hon vuxna barn och en sonson som bor i Seoul. Det ska bli hennes sista resa dit. Kroppen är trött och hjärtat utslitet. Hon har inte lång tid kvar att leva. Ändå vill hon så gärna besöka onsdagsdemonstrationen där kvinnor manifesterar varje vecka för att de avskyvärda övergrepp som de utsattes för att japanerna ska erkännas och uppmärksammas. I vimlet söker hennes blick efter systern. Skulle hon känna igen henne om hon såg henne idag? Och så får hennes blick syn på något som väcker minnena till liv.

Författaren Mary Lynn Bracht är amerikan, men med koreanska rötter. Hon bor i London och har en master i antropologi. När hon höll på att utbilda sig till stridspilot, fick hon för första gången höra historien om trösterskorna, som de koreanska sexslavarna kallades. Trots att hon vuxit upp bland koreanska kvinnor, var det ingenting hon kände till och något som aldrig nämndes. Hon började skriva boken efter ett beslk i sin mors hembygd som ett sätt att belysa den skamfyllda historien och ge de drabbade kvinnorna upprättelse för de grymma övergrepp de utsatts för.

Vit krysantemum är en bok du absolut inte får missa!

Författare: Mary Lynn Bracht
Titel: Vit krysantemum
Förlag: Bookmark

 

Om den ändå fanns på riktigt!

Något av det bästa jag vet är att få sitta ute i solen och läsa! För några helger sen, kom den första riktiga vårvärmen och jag hade Bokhandeln på Riverside Drive i min hand på altanen. Så perfekt dag! Frida Skybäcks feelgood-pärla har jag längtat efter! Jag gillar Fridas sätt att skriva och en bok om en kvinna som ärver en bokhandeln i London – ja, det låter precis så bra som det är! Jag läste med en varm bomullskänsla i kroppen. Det enda negativa var att den tog slut där och då, på altanen. Jag önskar att jag hade den oläst! En riktigt mysig läsupplevelse, in deed! Och vad jag önskar att den bokhandeln fanns på riktigt! Men den gör ju på sätt och vis det, eller hur. Under tiden jag bodde i USA besökte vi många indipendent bookstores och var och en av dem gav mig samma känsla som denna påhittade. Den där känslan av att här är jag välkommen, här finns en massa bokkärlek!

Charlotte ärver en bokhandel av sin avlidna moster, som hon aldrig träffat och knappt visste fanns. Charlotte själv är en framgångsrik affärskvinna, men tragiskt nog har hon nyligen blivit änka. Hon dövar sin sorg efter maken med att jobba så mycket som möjligt. Arvet är ett ovälkommet avbrott, men Charlotte bestämmer sig ändå för att åka till London och se om det finns något värde i den. Tanken hon har är att sälja så fort som möjligt. Men så kliver hon in i bokhandeln, får övernatta i mosterns lägenhet ovanpå och lär motvilligt känna bokhandelns anställda. Och en svårflörtad katt! (Och då gillar jag inte ens katter, men det är omöjligt att inte bli charmad av denna egensinniga varelse) Det där som en gång verkade så självklart och enkelt, blir svårt och helt plötsligt har Charlotte tagit sig an utmaningen att få den förlusttyngda bokhandeln på fötter igen! Samtidigt är det något som inte stämmer. Varför fick aldrig Charlotte träffa sin moster?

För alla bokälskare är det här förstås en underbar berättelse! Bokhandeln svämmar över av böcker och personalen tycks veta exakt vilken bok deras kunder vill läsa. Här finns också ett stråk av sorg och en bakgrundshistoria till varför Charlotte och mostern aldrig träffades, liksom en spirande förälskelse. I höst har jag bjudit in Frida Skybäck till mitt bibliotek på ett författarbesök under läsfestveckan i november! Jag ser så fram emot hennes besök! PS. Bok tre i serien om systrarna Stiernfors kommer i höst!

Författare: Frida Skybäck
Titel: Bokhandeln på Riverside Drive
Förlag: Louise Bäckelin förlag
 

 

Bitterljuv kärlek

Omslagsbild: Alla floder flyter mot havetDorit Rabinyans roman Alla floder flyter mot havet har blivit bannlyst i hemlandet Israel på grund av dess kontroverisella innehåll. Boken handlar nämligen om en kärleksförbindelse mellan en israelisk kvinna (judinna), Liat, och en palestinsk man (muslim), Hilmi. De båda träffas i New York av en tillfällighet och deras kärlek hålls hemlig. Särskilt Liat är väldigt noggrann med att inte prata i telefon med sin familj i Israel när Hilmi är i närheten. Deras kärlek vore inte möjlig i Israel, men i New York är de båda på neutral mark, även om de emellanåt låter storpolitiken tränga sig emellan dem. Båda två vet att deras tid tillsammans är lånad tid, att allt har ett fastställt slut när Liats studentvisum går ut och hon måste resa tillbaka till Tel Aviv. Vilket beslut kommer Liat och Hilmi fatta om framtiden? Vi får följa deras berättelse i ett helt år, från höst till vår i New York, till sommaren i Israel då författaren väljer att byta berättarperspektiv från ett ”jag” till ett ”du” och sen tillbaka till ”jag” igen. Det är väldigt effektfullt och jag läser de sista sidorna långsam, noga med att inte gå miste om något.

Det är en fantastisk roman! Jag tänker på hur knäppt det är att situationen i Israel och Palestina ser ut som den gör. Att Liat älskar havet, men att Hilmi aldrig ens sett det eftersom Israel har skurit av den lilla havsremsan som de skulle kunna haft tillgång till. Jag tycker att Liat är feg som inte vågar stå upp för sin kärlek till Hilmi, men vem är jag att döma? Hur påverkas man av att växa upp med ett ständigt hot över sig och med vetskapen att världen en gång lät utplåna sex miljoner judar i koncentrationsläger innan man fick ett slut på det? För att inte tala om alla förföljelser och pogromer mot judar under historien, som förstås gjort det än viktigare för det judiska folket att hålla samman och inte förlita sig på andra. Men så har vi å andra sidan palestinierna som fördrivits från det land där de har sin historia. Som blivit andra klassens medborgare med sämre utbildning, arbetsmöjligheter och livsvillkor i stort. Det ryms så mycket i den här romanen! En perfekt bok att diskutera med andra i en bokcirkel, till exempel. Det är en mycket vacker historia som Dorit Rabinyan vävt ihop och som påminner mig om varför litteraturen är så viktig i ett samhälle. Den här boken ställer frågor och lyfter ämnen som bränns och känns. Det är inte konstigt att vissa makthavare blir rädda. För vad skulle ske om judar och muslimer faktiskt började umgås och kanske till och med börja älska varandra?

Författare: Dorit Rabinyan
Titel: Alla floder flyter mot havet
Förlag: Norstedts

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 april, 2018 i Kärlek, Krig, Mellanöstern, Sorg

 

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt är en suverän titel på Karl Modigs senaste ungdomsroman! Berättelsen handlar såväl om död som om att skämta. Ångestfyllt, ja visst, men också en stor dos ömhet och värme som lägger sig tröstande runt mitt läsarhjärta. Att huvudpersonen heter Josef K(oroljov) är en snygg blinkning till ett annat känt verk (Kafkas Processen). Sånt gillar jag! Josefs bor med sin syster i en lägenhet. Han har tagit studenten och funderar över sen då? Under tiden försöker han etablera sig som stå upp-komiker. Ersättningen är oftast flytande och Josef gillar att festa. Hans kärleksliv är lite trassligt. Han var tillsammans med Claudia, sen gjorde hon slut. Då hade han ett one night stand med hennes bästis istället. Inte s åsmart, kanske. Han är en kille med en ligga runt-guide i fem steg. Det säger väl en hel del om honom. Hans syster är deprimerad och har knappt lämnat sängen sen det där hemska hände Hans kompisar Björn och Mimmi är hans ankare i tillvaron, även om de inte alltid är så pålitliga heller.

Mycket av berättelsen handlar om vad som har hänt i Josefs liv innan vi läsare fick träffa honom i den här berättelsen. Det är ett spännande upplägg som funkar mycket bra. Små glimtar gör att man anar vad som hänt men det dröjer ända till slutet innan hela bilden klarnar. Josef är en kille som vill andra väldigt väl, men ibland blir det lite tilltrasslat, särskilt när det gäller tjejerna. Han försöker ta hand om sin svårt sjuka syster, men det är inte lätt när livet samtidigt pågår. Jag funderar en hel del över föräldrarna som tycks så märkligt frånvarande. Visst, de har säkert fullt upp med sin egen sorg och smärta, men ändå. Jag läser och blir frustrerad över att de lämnar Josef med ett sånt stort ansvar. Josef själv vill jag bara hålla om och viska Det ordnar sig i hans öra. Döden är inget skämt blandar humor och allvar. Det är en fin kärleksberättelse som berör.

Författare: Karl Modig
Titel: Döden är inget skämt
Förlag: Gilla böcker

 

De sju systrarna

De sju systrarnaLucinda Riley heter en irländsk författare som fått två romaner översatta till svenska. I slutet av oktober kom den senaste av dem, De sju systrarna, i min ägo. Ska jag kort säga något om vilken typ av roman det är så skulle jag jämföra denna med Kate Mortons romaner. För som Kate Morton alltid skriver två parallella historier, gör Lucinda Riley när hon kommer med den första delen av sju planerade. Romanserien bygger på legenden om Plejaderna. Enligt pressutskicket ska det så småningom bli en tv-serie av böckerna och det skulle bli perfekt, tror jag! De sju systrarna har det mesta: omöjlig kärlek, familjehemligheter, historiska miljöer, lite detektivarbete och mystik.. Det här är en roman att förlora sig i!

Maia och hennes fem systrar har alla blivit adopterade av Pa Salt, en hemlighetsfull miljardär som byggt sig ett eget paradis utanför Genève. När han plötsligt går bort och begravs till havs, samlas syskonen på egendomen och varje syster får en ledtråd som ska leda dem i sökandet efter sitt ursprung. Maias ledtrådar leder henne till Rio de Janiero, dit hon också reser. Hon arbetar som översättare och har en författare som hon arbetat med där. Tillsammans nystar de upp alla trådarna i Maias förflutna och berättelsen delar sig i två. Vi får följa med tillbaka till 1920-talet då Izabela Bonfacio, Maias mormor, är redo för att giftas bort. Hennes far har arbetat upp en förmögenhet i kaffeindustrin men drömmer om att tillhöral den verkliga aristokratin. Lägligt nog finns där en ogift ung man, Gustavo Aires Cabral, som blir förtjust i Izabela. Izabela älskar sin far, men älskar inte Gustavo. Hon lyckas köpa sig lite tid genom att övertala pappan och Gustavo att få följa med sin väninnan och hennes familj på en resa till Europa. Väl där så träffar hon en ung konstnär, Laurent Brouilly, Han går i lära hos en skulptör som heter Paul Landowski och som arbetar med en magnifik kristusstaty som ska placeras på berget ovanför Rio… I Laurents studio upptäcker Izabela vad äkta kärlek är och hon slits mellan plikten och önskan om att leva sitt liv som hon själv valt.

Jag älskar att de historiska referenserna är autentiska och att Paul Landowski faktiskt byggde den berömda statyn Cristo Redentor utanför Rio! Likaså är jag väldigt nyfiken på vem den där sjunde systern är och jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa de andra syskonens familjehistoria. Hoppas och tror att nästa bok i serien kommer ut på svenska under 2018! Jag har i alla fall hittat tre delar på engelska: The Storm Sister, The Shadow Sister och The Pearl Sister.

Förfáttare: Lucinda Riley
Titel: De sju systrarna
Förlag: Bazar förlag