Res till Nice med en kemiprofessor och en högst motvillig pojke

Noah är änkling, en pensionerad kemiprofessor med franskt påbrå som bor i New York. Det är några dagar innan han ska åka till Nice och återse sina barndomstrakter när han får ett telefonsamtal. Det är en kvinna från socialtjänsten som ringer. Noah är närmast anhörig till 11-årige Michael som behöver ett akuthem då hans mamma hamnat i fängelse. Mycket motvilligt och med stor skepsis träffas de alla tre och Noah går med på att ta hand om Michael några veckor tills man hittat en mer långsiktig lösning. Kravet är att Michael då måste få följa med till Frankrike för Noah inser att om han inte reser nu, kommer det kanske att bli för sent. Det är inte bara Noah som känner motvilja. Michael är ett barn som inte alltid är så lätt att ha att göra med. Till en början har de svårt att överhuvudtaget prata med varandra. De rör sig i helt separata världar och Michael vägrar att släppa skärmen. Förhållandet skaver, de tjafsar eller är tysta tillsammans. Men långsamt närmar de sig varandra från varsitt håll: Noah med ett oändligt tålamod och varsamhet, Michael när han blir mer och mer nyfiken på sin äldre släkting. De landar i Frankrike med kvarlåtenskapen efter Noahs mor för att följa i hennes fotspår. Bland annat finns där en fågel och några fotografier som blir viktiga pusselbitar för att få ihop Noahs bakgrund, samtidigt som de upplever att de är ett fint team tillsammans.

Jag tyckte mycket om Fränder av Emma Donoghue! Noah är en sådan fin man och fortfarande nyfiken på livet. Trots hans akademiska bakgrund inom kemifältet, där allt går att bevisas och förklaras är han ändå ödmjuk inför att han inte vet och kan allt. Jag skulle vilja säga att han har en tro på människor och inte minst Michael, även om han gör livet så mycket mer besvärligt för Noah. Michael är faktiskt ganska odräglig till en början och även om jag anar att hans liv inte varit så lätt, blir jag irriterad på att han är så otacksam! Författaren Emma Donoghue imponerade stort på mig i romanen Room och jag minns att det var särskilt skildringen av den lille pojken som fick mig att känna så mycket. Här är det Michael med alla hans typiska ”nästan tonåring”-fasoner som känns så på pricken. Dessutom är det så härligt att resa till Frankrike och Nice i tanken. Emma Donoghue skriver så levande om staden och dess historiska platser! Fränder är en fin roman som söker svar på vad som definierar en familj och vad släktband egentligen betyder med en stor portion humor. Hjärtevärmande läsning!

Författare: Emma Donoghue
Titel: Fränder
Översättning: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: LB förlag

 

 

 

En helt annan sorts Sverigevänner

Vintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Innerlig roman om att älska och att åldras

En dag kommer åldern i kapp oss. Det är oundvikligt. För någon är det kroppen som gör sig påmind, för någon annan är det minnet och orden. Det är vad som händer Madame Seld i den franska författaren Delpine de Vigans roman, Om det inte vore för dig. Madame Seld eller Michka som hon också kallas, en berest dam som varit en firad fotograf och aldrig hade tid att gifta sig eller få barn. Hennes liv har varit dramatiskt på många sätt. Nu sviker både minnet och orden. Hon ersätter borttappade ord med ord som har samma ljud som de hon inte längre minns. Samtidigt är det ord som varit viktiga i Michkas händelserika förflutna. I samma hus bor en ung kvinna som heter Marie som är mycket fäst vid Michka. Hon hjälper henne så gott hon kan och försöker förmå Michka att hålla fast vid orden så gott det går. Men till slut blir situationen ohållbar och Michka behöver mer hjälp än Marie kan ge henne och Michka flyttar in på ett sjukhem.

I samband med att Michka flyttar in på sjukhemmet, dyker Jérȏme upp i berättelsen. Jérȏme arbetar som logoped. Tillsammans med Marie försöker han hjälpa Michka med orden, men han hjälper henne också med en sak som hon velat länge. Något hon vill hinna med, innan det är för sent.

Det här är en otroligt vacker berättelse om åldrande och en vänskap som sträcker sig bortom ålder och hälsa. Det är sorgligt, men också ljust och hoppfullt. Den är riktigt skickligt skriven och såväl författaren som den svenska översättaren, Marianne Tufvesson, gör ett fantastiskt jobb med språket. Michkas felsägningar är oerhört ljudenliga och det blir ganska roligt att läsa de knäppa meningarna, samtidigt som jag förstås känner den förtvivlade sorgen över att mista sitt språk och vad det egentligen gör med ens identitet. Det finns också ett slags sensmoral, eller uppmaning, till läsaren att inte vänta med att säga de saker man bär på – plötsligt kan det vara för sent.

Författare: Delphine de Vigan
Titel: Om det inte vore för dig
Förlag: Sekwa
Översättning: Marianne Tufvesson

 

En halv värld bort av Mike Gayle

De är två främlingar som lever två helt olika liv. Bara en av dem vet att den andre existerar. Kerry Hayes har längtat efter sin bror ända sedan de skildes åt när hon var tio. Hon hamnade på olika fosterhem innan det slut blev en plats på barnhemmet. Hennes bror Jason adopterades av en familj och fick en helt annan uppväxt. Varje år som Jason har fyllt år, har Kerry skickat en födelsedagshälsning till adoptionsbyrån med förhoppningen om att han ska vara nyfiken på sitt ursprung och vända sig till dem för information. Då ska han få se sin systers brev till honom och förstå att han är älskad och saknad. Förhoppningen är att de två ska återförenas och ta igen alla de förlorade åren. Kerry själv lever som ensamstående mamma till en son i Londons utkanter och försörjer sig på att städa hemma hos folk. Hon och sonen har det nödvändigaste, men framförallt har de varandra. En dag får Kerry ett besked som gör att allting kastas omkull.

Samtidigt i en annan del av London bor Jason, eller Noah som han nu heter, med fru och dotter. Han är en framgångsrik jurist och har aldrig blickat bakåt. Hans adoptivföräldrar har alltid varit kärleksfulla och behandlat honom likadant som de biologiska barnen. Någon syster minns han inte överhuvudtaget. Men i takt med att han gifter sig och skaffar familj finns det ändå något lite som skaver hos honom och påverkar relationen till hustrun.

Det här är en bok som är omöjlig att läsa utan att fälla en tår eller två. Vi får se och höra berättelsen från både Kerry och Noahs perspektiv. Det är en känslosam och finstämd historia om vikten av att hitta sitt sammanhang, att höra till, och att våga be om hjälp. En familj kan se ut på många olika sätt – det viktigaste är att man älskar och tar hand om varandra. En halv värld bort träffar rakt i hjärtat!

Författare: Mike Gayle
Titel: En halv värld bort
Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Svensson

 

En bok man läser med andan i halsen

David Ärlemalms debutroman Lite död runt ögonen är en nutida samhällsskildring ifrån ett lite oväntat perspektiv. Huvudpersonen Arto är nämligen en före detta missbrukare och nu ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil. Arto har lyckats ganska väl ändå med föräldraansvaret. Han knegar på och har en tillfällig anställning i matbespisningen på en skola. Men den trygga tillvaron är skör och välts på ända när Arto anklagas för att ha försökt sälja droger till en elev. Plötsligt slutar pengarna komma in och Arto vet att hans tidigare liv inte lämnar utrymme för några misstag för då kommer samhället ingripa och Bodil tas ifrån honom.

Desperationen leder Arto tillbaka på en väg han trodde han hade lämnat för gott. Tillsammans med en far och son som äger en bilverkstad, ingår han en pakt. Han ska stjäla 10 bilar under fem nätter och sen är det slut. Då får han tillräckligt med pengar för att klara sig och Bodil till restaurangjobbet han blivit lovad om någon månad, tar vid. Och Arto är bra på att ta sig in i dyra lyxbilar och uppdraget flyter på bra. Tills en natt då han upptäcker något i bakluckan på bilen han stulit i det fashionabla villaområdet…

Det är en spännande och samtidigt sorglig berättelse. Gestaltningen av den sexåriga Bodil är fin och inkännande. Mor- och dotterrelationen är så otroligt fin. Även om det saknas mycket annat i Bodils liv så vet hon att hennes pappa älskar henne väldigt mycket. Hela tiden när jag läser blir jag frustrerad på Arto – måste han ställa till det så för sig?! – samtidigt som han förstås väcker min sympati. Så klart att jag håller på Arto! Däremot önskar jag att han skulle lita mer på socialsekreterarna och berätta om den svåra sits han befinner sig i, istället för att försöka klara ut problemen på egen hand. Men så är det väl i verkligheten också, att de som haft med myndigheter att göra ofta skyr dem och känner en rädsla inför dem. Trots det svåra ämnet, är det en lättläst bok. Underhållande och svår att släppa!

Författare: David Ärlemalm
Titel: Lite död runt ögonen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 

Där livet är fullkomligt

Ett enda oskyddat samlag med knarklangande pojkvännen Manuel är allt som krävs för att 17-åriga Adele ska bli gravid. Kanske är ett barn något som kan binda dem till varandra för evigt? Men Manuel är varken särskilt intresserad av Adele eller barnet. Han har siktet inställt på att avancera i det kriminella gänget han tillhör. Adele och Manuel bor i slitet hyresområde som kallas för ”jättemaskarna” på grund av husens utseende i den fattiga fiktiva, men typiska förorten Labriola utanför Bologna. Ofta står lägenhetsdörrarna på vid gavel för att skapa korsdrag när hettan blir outhärdlig, men det gör inget. Här finns ändå inget värt att stjäla. Alla som kan fly Labriola gör det. Kvar blir mammorna och barnen. Vad papporna är, vet ingen. Antingen sitter de i fängelset eller hänger i baren någonstans. Havet finns någonstans i fjärran, dit de rika åker för att svalka sig. Människorna i Labriola åker till den närliggande shoppinggallerian för att göra detsamma, inte för att köpa saker för de har de inte pengar till.

Läraren Dora är från en bättre del av staden. Hon och hennes man kämpar med att bli med barn. De ser till att göra precis vad alla råder dem till, men det blir ändå inget barn. Varje nytt meningslöst graviditetstest är en stor sorg och det tär på äktenskapet. Sakta utvecklar Dora komplicerade känslor för sin högbegåvade elev Zeno, som tackar nej till ett eftertraktat stipendium för att fortsätta ta hand om sin utfattiga och sjuka mamma. Dora kan inte förstå varför, men Zeno vet att egna drömmar sällan har en plats i den krassa verkligheten. Ändå är det Zeno, som står med en fot i vardera världen, som också förmår Adele att se världen med lite mer värme.

Livet är fullkomligt är en roman om klass, som utforskar både identitet och unga kvinnors möjligheter till att bryta mönster och välja sina egna liv. Det är inte enkelt att göra en klassresa, hindren är många, inte minst de psykologiska kanske. Jag tycker Silvia Avallone är en fantastisk författare som verkligen förmår fånga dagens Italien bortom turiststråken. Jag hade förmånen att lyssna på henne på bokmässan och då talade hon mycket om litteraturens betydelse när det gäller att visa på andra (möjliga) verkligheter för de unga i utsatta områden. En otroligt karismatisk och vältalig kvinna!

Författare: Silvia Avallone
Titel: Där livet är fullkomligt
Förlag: Natur och kultur

 

 

 

The Nickel Boys av Colson Whitehead

När medborgarrättsrörelsen når den afroamerikanska befolkningen i Florida, tar en tonårig pojke som heter Elwood Martin Luther Kings ord till sitt hjärta. Han är precis lika mycket värd som en vit pojke.  Förändringens vindar blåser och ett annat liv är möjligt. Elwood övergavs tidigt av sina föräldrar och växte upp med sin mormor. Mormodern är en kärleksfull kvinna, men noga med att se till att Elwood vet vad som är rätt och fel. I skolan briljerar Elwood med sina kunskaper och han drömmer om att läsa vidare på college. Men i Jim Crows Södern med raslagarna som fortfarande begränsar och förtrycker, är ett oskyldigt misstag allt som behövs för att förstöra sin framtid. För Elwoods del blir det att få skjuts av en man, i en bil som visar sig vara stulen. Elwood döms till ungdomsvård och hamnar på en “skola”, The Nickel Academy. Syftet sägs vara att tillgodose fysisk, intellektuell och moralisk träning så att den kriminelle ungdomen kan bli en hedervärd och ärlig man. I verkligheten är The Nickel Academy en horribel miljö för pojkar med sadistiska lärare, korrupta tjänstemän, våld och sexuella övergrepp som vardag. Den pojke som ändå vågar bjuda på motstånd, försvinner lätt utan spår. Ingen vet heller riktigt hur länge man måste vara där. För att komma ut måste du klara dig till olika nivåer, som är helt godtyckliga och du kan lätt flyttas ned igen. Elwood försöker I den här miljön desperate hålla fast vid Dr. Kings ord som han själv yttrade till den vite mannen när han satt arresterad: ”Kasta oss i fängelse och vi ska ändå älska dig.” Elwoods bästa vän på skolan är Turner, som är desto mer desillusionerad. Han har för längesen insett att i den här världen kan man inte lita på någon och det enda sättet att överleva är att hålla sig på sin plats och undvika trubbel.

The Nickel Boys är en uppskakande berättelse. Fri från detaljer, men skrämmande ändå för som läsare förstår man mycket väl vad det är som sker. Kanske är det så skrämmande att det inte ens går att skriva ut i ord? The Nickel Academy och berättelsen om Elwoods öde är hämtat från verkligheten. Verklighetens skola hette Arthur G. Dozier School for Boys och har i efter hand beskrivit som ett koncentrationsläger för pojkar. Skolan var i bruk mellan åren 1900 och 2011 och när skolan stängdes så upptäcktes ca 80 omärkta gravar på området. Man tror att ungefär 100 pojkar bragdes om livet under sin vistelse på skolan. År 2017 bad staten Florida offentligt om ursäkt till överlevande och deras familjer för alla grymheter de fått utstå. Googla för mer information och bilder! Romanen kommer på svenska, på Albert Bonniers förlag, nu i november. PS. Älskar omslaget, så läckert!

Författare: Colson Whitehead
Titel: The Nickel Boys
Förlag: Little, Brown Book Group

 

En längtan till Osebol

Osebol är namnet på en by i västra Värmland, inte långt från den norska gränsen. Marit Kapla är själv därifrån, men bor nu i Göteborg. Hon har återvänt till sin hemby och intervjuat nästan samtliga människor som bor där, vilket är ett 40-tal. Det är en vardagsnära skildring av livet i verklig glesbygd och konsekvenserna av den svenska regionalpolitiken eller snarare kanske bristen på den. För vill menar man allvar med devisen att hela Sverige ska leva, måste man också skapa förutsättningarna till arbete och utbildning, liksom att det finns ett visst mått av samhällsservice i form av affär och sjukvård. Annars är det svårt att bo kvar. Osebol har sett trävaruindustrin först industrialiseras och sen flyttas. Bron över älven som en gång var byns stolthet, har inte renoverats på många år och är nu avstängd för all trafik. Men människorna som valt att bli kvar i Osebol fortsätter gneta på. Det är en varm skildring och så vackert i all sin kärvhet att det är svårt att inte bli betagen! Och språket är wow! Boken är så väl värd sin Augustprisnominering! Men i den skönlitterära klassen? Biblioteksvärlden (läs Bibliotekstjänst) tycks vilja ha den på Ncag, det vill Geografi med underavdelning…

Författare: Marit Kapla
Titel: Osebol
Förlag: Teg Publishing

 

Daniel Dencik: Jag väntar i snön

Det här är en speciell bok jag kände mig lite kluven inför efter att jag hade läst klart! Som roman betraktat gillar jag den oerhört. Det är ett bra upplägg och ett vackert språk. Berättelsen bygger på en sann historia. Bokens jag heter Alexander och är frånskild. Han har delad vårdnad om parets sexåriga tvillingar. Han bor i Danmark, hon i Sverige, men umgänget funkar ändå relativt väl.  Och så plötsligt en dag när Alexander är i Stockholm för att hämta sina barn får han reda på att han inte får träffa sina barn mer. Barnen säger sig vara rädda för honom och Alexander förstår ingenting. Det är en obegriplig chock! Grova anklagelser om våld och övergrepp riktas mot honom och när han försöker ta reda på vad det är som händer, möts han av en enorm ovilja från alla inblandade. Det blir en kafkaliknande tillvaro, fylld av ångest och utan möjlighet att bemöta anklagelserna. Det hela går till en rättegång. Mamman företräds av en känd svensk stjärnadvokat och har hela Myndighetssverige bakom sig, men trots det så kvarstår faktum: Det finns inga blåmärken, inga bevis annat än barnens påstådda rädsla för sin pappa. Ändå får han inte träffa sina barn.

Det som gör mig lite kluven med den här boken är att det smyger sig in ett korn av misstänksamhet mot Alexander. För inte kan det väl gå så här långt utan att det finns någon substans i anklagelserna? Eller? Att så ensidigt bara få ta del av den ena partens upplevelser gör att jag ställer mig lite skeptisk. Daniel Dencik säger själv att det är en självbiografisk roman och har till och med gett sig själv ett annat namn i boken, Alexander. Så hur mycket fakta saknas i boken?

Författare: Daniel Dencik
Titel: Jag väntar i snön
Förlag: Bokförlaget Polaris
Översättning: M. Andersson

 

En småländsk tragedi

Hannes Dükler (f. 1973) är journalist och författare. I boken På osannolika skäl har han skrivit om ett true crime. Agneta Westerlunds kropp hittas svårt sargad nere vid vattnet i Loftahammar en höstkväll 2008. Hennes make Ingemar hade varit ute och klippt gräset på den stora tomten och när han kommer in märker han att Agneta och hunden är ute på kvällspromenad. De har pratat om att de ska se friidrottstävlingarna på tv tillsammans och när Agneta inte kommer tillbaka från hundpromenaden när programmet börjar, blir Ingemar fundersam och tänker att hon kanske har stött på en granne och blivit sen på grund av det. När Agneta fortfarande dröjer, blir han lite mer orolig och bestämmer sig för att gå ut och leta efter henne. Hon svarar inte på sin mobil. Ute är det beckmörkt och Ingemar kontaktar grannar för att fråga om de sett till henne, men ingen har sett varken Agneta eller hunden. Så hör Ingemar någonting från vattnet och tar sig ner dit med sin ficklampa. Plötsligt lyser lampan på Agneta som ligger där, till synes orolig och med fruktansvärda sårskador. Han förstår direkt att han kommit för sent.

Men mardrömmen är inte slut med detta. Ingemar blir snart misstänkt av polisen för att ha dödat Agneta. De tror att han tagit sin åkgräsklippare och kört över henne och koncentrerar sig på att hitta fällande bevis mot Ingemar, snarare än att arbeta förutsättningslöst. De frågar ut grannar och vänner om parets relation och kontrollerar hur deras ekonomiska situation såg ut. Ingemar blir allt mer förtvivlad och tycker sig vara utsatt för en stor rättsskandal. Inte minst bekymrar han sig över all den tid som går förlorad i jakten på den verklige gärningspersonen, när de så grundligt försöker sätta dit honom. Han känner en stor vanmakt, börjar skriva brev till åklagaren och tidningen för att försöka få någon att lyssna på honom.

Det är förstås ett fruktansvärt övergrepp som begås mot Ingemar, som inte enbart förlorar sin älskade maka men också berövas möjligheten att sörja henne. Mitt uppe i sorgen kämpar Ingemar för sin heder och ser sitt liv falla samman runt honom. Vänner börjar dra sig undan och det skvallras så mycket att han inte längre ser någon möjlighet att bo kvar i Loftahammar. Polisen tycks också missa att analysera viktiga spår från Agnetas kläder och framställs som otroligt stenbenta. Men trots detta så hade jag önskat mer av boken. Jag har försökt att begripa vad det är som skaver hos mig. Visst är det så att en del av spänningen försvinner ju genom att allt avslöjas redan på bokens baksida, om man nu inte kände till historien redan från början. Kanske är det berättarperspektivet? Jag hade önskat att Ingemar hade blivit intervjuad istället, att han hade fått återge händelserna med sina egna ord. Nu blir det istället Hannes Dükler som skildrar Ingemars känslor och göranden och till slut känner jag att jag börjat tröttna på Ingemar. Dessutom framstår han själv som alltmer osympatisk. Han förvandlas från en förtvivlad man till en typisk rättshaverist, så rätt han än må ha i sakfrågan. Emellanåt skjuts en av polisens utredare in som röst, för övrigt en av de få som tvivlade på Ingemars skuld, men jag hade önskat mer av detta. Jag hade velat följa polisens arbete och få en inblick i hur de resonerade på djupet. Nu tycks de bara fruktansvärt taffliga och inkompetenta. Lite kort nämns det ju att vid kvinnliga dödsoffer är förövaren nästan alltid en man i kvinnans omedelbara närhet, men varför inte utveckla det lite mer? Det förklarar ju faktiskt varför Ingemar så länge var misstänkt. Jag förstår att det ligger en gedigen research bakom den här boken, men tyvärr tycks Hannes Dükler ha fallit lite i fällan med att komma sitt intervjuobjekt lite för nära. En mer neutral blick hade varit att föredra, tycker jag.

På osannolika skäl lever inte riktigt upp till mina förväntningar, men det är trots det en läsvärd, smått osannolik historia att läsa! Skildringen av Ingemars och Agnetas stora kärlek är fin. Ett ytterligare plus är avsnittet om olyckor med älgar inblandade. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om aggressiva älgars framfart, samtidigt som de får mig att bli lite rädd. Jag har ju alltid trott att vildsvin är de farligaste på mina löparrundor i skogen!

Författare: Hannes Dükler
Titel: På osannolika skäl
Förlag: Bokförlaget Polaris