RSS

Kategoriarkiv: Humor

Förlåt för hålet

Jag läser ju sällan böcker för barn och unga numera. Mina egna barn har blivit för stora och i mitt jobb ligger fokus på vuxna läsare. Men så fick jag erbjudande av Hanna Landahl att läsa hennes nya mellanåldersbok, Förlåt för hålet, och tackade ja. Mycket på grund av att jag har tyckt mycket om hennes båda vuxenromaner, Välkommen till Himmelsta och Under två timmar. Jag gillar verkligen Hannas sätt att gestalta! Hennes karaktärer känns alltid genuina och trovärdiga. Trots deras brister finns det en värme omkring dem som jag tycker mycket om. Det känns som om Hanna skriver om personer som hon själv är väldigt mån om och det smittar av sig på mig som läser. Så även i denna lilla pärla, Förlåt för hålet.

Här är det 10-årige Aston som är berättelsens huvudperson. Han har en liten annorlunda tillvaro eftersom han bor i långa stunder ensam med sin morfar medan hans mamma är ute i världen och rapporterar om katastrofer. Givetvis saknar han sin mamma mycket och vykorten hon skickar är inte tillräckliga. När bästisen Hugo sviker, gör det som allra ondast inuti Hugo och då gör han något han vet att han inte får. Han karvar i väggen med en blyertspenna. Varje gång han gör det blir hålet i väggen större, men det onda inom Hugo lindras och känns inte lika mycket efteråt. Ibland hjälper det också att kolla på skateboardfilmer på youtube. Aston har sin klara favorit. En tjej i hans egen ålder som gör de mest grymma tricken. Kan det verkligen vara samma tjej som flyttat in i huset bredvid Aston och morfar? Han är inte säker, men tycker i alla fall att hon är väldigt, väldigt lik henne.

Aston är en helt underbar kille med Adhd och autism. Det gör att han måste ta mediciner för att orka med vardagen och få tankarna att sakta ner lite. Det är ett fint porträtt av en kille som inte är som andra på många sätt, men som är väldigt lik oss också. Tänker att det är viktigt med såna karaktärer i böcker som vänder sig till barn. Så skönt att få känna igen sig, tänker jag, och att man inte måste vara bara stökig och utagerande om man har den här funktionsnedsättningen. Morfar i boken får också full pott! Han är varm och inkännande. En sån som förstår direkt, utan att en massa ord behöver sägas. Fint med en vuxen som faktiskt finns där för en. Boken är lättläst, men rymmer mycket innehåll. Blyertsillustrationer av Linda Mickelsson bryter av texten, men tillför inte något extra till berättelsen. Läs Förlåt för hålet och känn värmen!

Författare: Hanna Landahl
Illustrationer: Linda Mickelsson
Titel: Förlåt för hålet
Förlag: Idus förlag

 

Annonser
 
 

Ett bättre jag

Ett bättre jag

Marianne Power är en frilansjournalist och bor i London. Hon befinner sig mitt i livet. En söndagsmorgon vaknar hon med tung ågren över Livet. Baksmällan får huvudet att dunka och banksaldot blinkar med röda siffror. Och så är hon ofrivilligt singel. Sen tidigare har hon en förkärlek för självhjälpsböcker. Hennes bokhyllor dignar av hundöronmärkta böcker som alla utlovar de bästa resultat, men trots dem har hon ännu inte lyckats bli den balanserade och omtyckta person hon så gärna vill vara. Nu tror hon sig veta varför de aldrig har funkat. Hon har helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt för att följa råden till punkt och pricka. Därför bestämmer hon sig för att välja ut 12 st. och testa en varje månad och göra precis som författaren föreslår. Då måste hon väl ändå bli lycklig, eller hur? Med hull och hår går hon in för sin nya livsstil och första boken handlar om att utmana sina rädslor. Först en lista på saker hon egentligen inte vågar: vara modell för en krokiklass, göra ett ståupp-nummer på en krog, hoppa fallskärm, laga tänderna… Galet förstås! Men väldigt underhållande!

Marinna Power har en lätt ironisk ton och några av självhjälpsböcker sågas totalt. Dessutom har hon sin omsorgsfulla mamma i bakgrunden, som yttrar vassa repliker som får mig att fnissa högt. Trots Marianne Powers komiska beskrivningar är det här inte enbart en lättsam bok. I bakgrunden lurar depressionen och självhatet. Och visst är det så, att jakten på lycka till slut överskuggar det faktum att Marianne Power trots allt kanske har det ganska bra i livet? För vem är egentligen perfekt, när det kommer till kritan? Vägen till denna livsavgörande (?) insikt är både rolig och lite sorglig läsning och den kanske viktigaste lektionen står en taxichaufför för.

Jag gillade verkligen Ett bättre jag och tycker den slår ”huvudet på spiken” både vad gäller vår tids lätt narcissistiska tid och alla självhjälpsböckers utlovade ”quick fix”. Om det vore så enkelt att bli lycklig, vore vi inte så olyckliga! Dessutom, förnöjsamhet är inte så dumt ibland.

Författare: Marianne Power
Titel: Ett bättre jag. Hur självhjälp inte förändrade mitt liv
Förlag: Polaris
Översättning: Elisabeth Fredholm

 

 

Flygfärdig – om när barnen lämnar boet av Linda Skugge

Flygfärdig – om när barnen lämnar boet av Linda Skugge är en bok att omfamna! Jag tyckte så mycket om den, kunde relatera till mycket och älskade verkligen blandningen mellan allvar och underfundigheter. Det här är en bok jag vill äga! För tyvärr så kunde jag inte stryka under, för eller över i biblioteksboken och det gjorde mig lite frustrerad under läsningen. Det blev en hel del små lappar istället, nedtecknade i all hast med mina egna reflektioner och små citat som jag tycker sa så mycket.

Linda Skugge har tre döttrar och den äldsta är i färd med att flytta hemifrån och det får författaren att fundera över vad som blir kvar sen när alla barnen lämnat hemmet. Vad blir det för slags relation egentligen? Har du lyckats göra barnen flygfärdiga, redo att möta all världens besvikelser som onekligen lurar där ute? Hur vet man det, innan det är för sent att göra något åt det? ”Det är bäst att tänka att you’re on your own, då blir du inte lika besviken på livet. Och lär dig ljuga varje dag om saker som kan uppfattas som duktiga och därmed stötande.” (s. 123)

Hon tar också upp sin egen golgatavandring med den kroniska sjukdomen Addison, som ger kortisolbrist (typ kronisk utmattning). Det är drabbande läsning, smärtsam och naken. Jag tänker det är tur att hon har sina böcker, men det ligger faktiskt en hel del i det. Läsningen blir både en flykt och en stunds vila från kroppens mankemang. Det är så fint när Linda Skugge beskriver hur litteraturintresset förmedlats till sina döttrar, hur de besöker biblioteket och lånar med sig ryggsäcken full av böcker och hur hon minns kvällspromenaderna när de var små och hon förklarade en massa svåra ord för dem, ord som tvaga och imundiga. Hur de skrattar tillsammans åt alla de knasiga meningar de bildar av de nya, ovana orden. Det är så fina ögonblick som hon beskriver, så mycket kärlek.

Så kom då dagen då mitt äldsta barn skulle flytta hemifrån. Känslan av att nu tar en annan tid vid. Jag hoppas att jag har gjort henne beredd på livet, nyfiken på allt, men också eftertänksam. Att hon vet att jag alltid finns där för henne, redo att komma farandes vid minsta fingervinkning. Att jag mer än gärna ger tvättråd och fixar matlådor till frysen. Att jag kommer att höra av mig alldeles för ofta antagligen och skicka många brev med små överraskningar. Men framförallt, att hon känner hur älskad hon är för sin egen skull. För att hon är hon.

Boken passar alla som väntar barn, vill ha barn, lever med barn, stora som små. En dag kommer den där dagen då allting oundvikligen förändras. Då erbjuder Linda Skugges klokskaper lite tröst!

Författare: Linda Skugge
Titel: Flygfärdig – om när barnen lämnar boet
Förlag: Volante

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 september, 2018 i Böcker, Biografier, Humor, Kärlek, Sorg

 

Hippiespåret av Fredrik Sandberg

HippiespåretFredrik Sandbergs debutroman, Hippiespåret, utspelar sig i en backpackermiljö i Europa och Asien. Miljön är ovanlig och jag kan inte minnas att jag läst någon roman tidigare som på samma sätt utspelar sig under en resa. Jag backpackade aldrig som ung, men hade kompisar som gjorde det och jag känner igen mig i historierna som de berättade. Alla märkliga personer som de träffade under sin resa, oväntade situationer som uppstod och problem som måste lösas. Då fanns inga mobiltelefoner heller. Jag är ungefär jämngammal med bokens huvudperson Jack. Han beger sig på sin backpackerresa 1992, året innan jag gick ut gymnasiet och jag och mina vänner reste ut i världen för en tid. Han ska ut på det ultimata backpackeräventyret: att resa landvägen till Indien, The hippie trail! Jack är en individ som är mån om att inte vara som alla andra, gärna tänja på gränserna och är dessutom ganska självupptagen. Han är otroligt kärlekskrank men har fobi för (vackra) kvinnor, Ingenting går som planerat, i den mån Jack har planerat något överhuvudtaget, ska tilläggas. Hans resesällskap hoppar av och i Prag rånar han en man på 600 dollar, vilket blir upptakten till Jacks alla eskapader. Under sin resa möter han ett stort antal udda personer och flera av dem tycks dessutom råka illa ut efter att de har träffat Jack. Antingen försvinner de spårlöst eller så dör de. Ryktet går om att en backpackerkiller härjar. Är Jack nästa offer på listan?

Jag fick erbjudandet av författaren själv att läsa och blogga om hans debutbok. Jag tackade ja av nyfikenhet. Detta lät som något nytt och fräscht i thrillergenren. Tyvärr tycker jag inte att Hipiespåret kan definieras som thriller riktigt. Det finns inte tillräckligt mycket spänning och det är svårt att ta Jack riktigt på allvar. Däremot tycker jag att det är en riktigt underhållande berättelse och att läsa om backpackerkulturen är fascinerande och intressant. Det som drar ner betyget är dels att boken med sina drygt 500 sidor är alldeles för lång, dels att den innehåller en hel del språkliga brister som stavfel och uteblivna kommatecken, bland annat. Dessutom känns den emellanåt lite rörig med alla personer som nämns vid namn en gång för att sen aldrig mer dyka upp i berättelsen. Det är lite synd att författaren inte lagt lite mer krut på redigeringen, tycker jag, även om romanen getts ut på egen hand. Berättarglädjen finns ju där! Och på sina ställen är den riktigt rolig med sin svarta humor!

Fredrik Sandberg är sedan 25 år tillbaka en väletablerad fotograf och arbetar bland annat för nyhetsbyrån TT.

Författare: Fredrik Sandberg
Titel: Hippiespåret
Förlag: Type & Tell

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 juli, 2018 i Asien, Böcker, Debutant, Humor, Rec.ex., Resor

 

Alla vill till Wigtown

En bokhandlares dagbokVet du inte var Wigtown ligger? Efter att ha läst lite ur En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell så kommer du ha googlat namnet och funnit ut att orten för bokälskare ligger i Skottland, i en region som heter Dumfries and Galloway. Wigtown har knappt 1000 invånare, men utnämndes 1998 till Scotland´s National Book Town eftersom ovanligt många företagen är bokrelaterade. Här driver Shaun Bythell ett antikvariat som rätt och slätt heter The Bookshop sedan 2001. Livet som bokhandlare är inte alltid bekvämt, men verkar vara mycket varierande. Människor ringer och vill sälja böcker från dödsbon och Shaun får ge sig av till avlägsna platser för att inventera boksamlingar. Amazon är ett stort monster som hotar att sluka allt i dess väg mot herravälde över bokbranschen och kunder är… kunder. Alla vi som arbetar i serviceyrken känner igen typerna. De som frågar efter den röda boken med ett hus på framsidan eller som gärna håller en föreläsning i varför kärnkraft är dåligt, de som försöker sätta dig på plats med kluriga frågor och blir irriterade när de misslyckas. Det finns så mycket konstigt folk! Samtidigt är det ju också det som är charmen med att arbeta i yrken där man träffar många olika sorters typer. Jag fnissar ganska mycket igenkännande och älskar Shaun Bythells observationer och bitska kommentarer, inte minst om sin egen personal. Här finns den färgstarka Nicky som hittar sitt fredagsgodis i en container och ständigt placerar böcker utifrån sitt eget (o)logiska system och flera extraarbetare som kommer in vid behov, bland annat Bethan som bor i husvagn och tiggde sig till en anställning under den årliga festivalen i staden. Det finns en hel del klipp på Youtube från The Bookshop, om du är nyfiken.

Som bok är den dock emellanåt lite upprepande och allra bäst gör den sig nog i lagom portioner. Boken består av kortare dagboksanteckningar och helt förståeligt så händer det inte nya saker precis varje dag. Ändå måste jag medge att Shaun Bythells vardag är väldigt mycket mer omväxlande än min! Jag blir vansinnigt sugen att gå med i Slumpbokklubben som enligt hemsidan även skickar böcker till övriga Europa för 99 GBP. Då får man en bok som man inte vet vilken den är skickad till sig varje månad i ett helt år. Och viktigast av allt, man stöttar en oberoende bokhandlare!

Ett litet smakprov från Tisdagen 2 september:

”När jag sorterade igenom boklådorna från Haugh of Urr träffade jag på ett exemplar av Collins The French Phrasebook. Semestern måste verkligen vara riktigt bedrövlig om man ska ha användning av följande fraser:

´Någon har ramlat i vattnet.´
´Kan ni spjäla ett ben?´
´Hon har blivit överkörd.´
´Hjälp mig att bära honom.´
´Jag skulle vilja bli röntgad.´
´Lämna mig ifred.´
´Jag gillar inte det här.´
´Städerskan kommer aldrig när jag ringer.´
´Jag var här 1940.´
´Elva av gisslan blev skjutna här.´”

Författare: Shaun Bythell
Titel: En bokhandlares dagbok
Förlag: Natur och kultur

 
2 kommentarer

Publicerat av på 26 juni, 2018 i Böcker, Biografier, Bokhandlare, Debutant, Humor

 

Under två timmar av Hanna Landahl

Staffan är en vanlig svensk man som jobbar på Migrationsverket. Han har alltid satt en ära i att grunda sina beslut väl och att aldrig bli cynisk. Han vet vilken makt han har över andra människors liv och vilket enormt ansvar detta för med sig. Nu har han som en av två sökanden chans till en chefsbefattning. Han tror att han har rätt goda chanser att få den, även om han blivit lite grått vanlig de senaste åren. Staffan tänker mycket på den han en gång var. Då, när han var ung och spelade i ett band och faktiskt var ganska populär. Nu tycks han ha chanserat rejält, inte ens hans fru verkar tycka att han är så intressant längre. Därför ploppar Göteborgsvarvet upp i Staffans huvud. Tanken på att springa det under den magiska gränsen två timmar kanske ändå skulle imponera på omgivningen?

Sagt och gjort! I smyg köper Staffan dyra träningskläder och andra måste-grejer. Han gömmer kvittona och smusslar för han vet att hans fru inte skulle förstå nödvändigheten med att ha det allra senaste. Med Håkan Hellström i lurarna ger han sig ut på sitt första löpträningspass. Det går… inte alls. Snart inser Staffan att planen aldrig kommer att funka. Han är helt enkelt inte gjord för löpning. Men han har en synnerligen kreativ idé hur han ändå kan lyckas med Göteborgsvarvet under två timmar.

Jag tycker så mycket om Staffan! Hanna Landahl har skapat ett fint porträtt av en medelålderskrisande man som jag faktiskt kan känna stor sympati för (men är tacksam för att jag inte lever ihop med). Han drömmer om en svunnen storhetstid som aldrig kommer igen, men spjärnar emot så gott han kan. Även om han tar en hel del moraliskt tveksamma beslut förstår man att Staffan egentligen är en person med höga ideal, men han har liksom fastnat i känslan av att han måste göra något för att inte stagnera helt. Under två timmar är en humoristisk och ömsint samtidsroman som jag uppskattar mycket!

Hanna Landahl debuterade som författare 2016 med romanen Välkommen till Himmelsta (som jag f ö beställt från biblioteket, måste absolut läsa!).  För denna nominerades hon till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris året därpå. Hon bor med sin familj utanför Falköping.

Författare: Hanna Landahl
Titel: Under två timmar
Förlag: Bokförlaget Polaris

 
3 kommentarer

Publicerat av på 24 juni, 2018 i Böcker, Humor, Rec.ex.

 

Konsten att dejta

img_1521När jag fick frågan från Bookmark förlag om jag ville läsa Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta, skrattade jag lite högt för mig själv. Jag, 43 år gammal och i ett förhållande sen 24 år tillbaka, kunde nog inte anses tillhöra målgruppen! Men så läste jag utskicket lite närmare och tyckte att den verkade ganska kul ändå. Så jag frågade med vändande mejl om jag kanske ändå kunde få läsa, även om jag inte var den primära läsaren som författaren hade tänkt sig och fick svaret: Klart du kan, den är väldigt underhållande, så fick det bli så!

Jag läste ut den i en enda sittning! Jag fnissade lite åt alla killtyper som författaren Cecilia Salamon stött på i sin jakt på den rätte. Kände igen en del av dem också. De fanns även på min dejtingtid. Att läsa Fuckboy är som att föra ett samtal med en nära tjejkompis. Det är en välbalanserad blandning av skämt och allvar rakt igenom. Jag gillar att Cecilia Salamon börjar med att slå fast att det faktiskt är helt okej att vara singel, om du trivs med det. Det här är en bok för dig som vill börja dejta för att du vill hitta någon att dela vardagen med. En hel del matnyttiga tips för den dejtingsugna finns också och en del fällor att hålla koll på. Författaren konstaterar också att det inte enbart har blivit lättare att dejta med alla appar och dejtingsajter. Visst har utbudet ökat markant, särskilt för den som bor i ett litet samhälle, men som nu kan få kontakt med presumtiva pojk- och flickvänner överallt i Sverige utan svårigheter. Men det innebär också att osäkerheten ökar. Kan jag lita på att jag är den enda som hen dejtar? Är profilbilden verkligen korrekt och relativt nytagen? Och så får vi förstås en massa bra tips på hur vi ska undvika dom där fuckboys som alltså är killar som både vill äta kakan och ha den kvar (och det är alltså du som är kakan!).

Louise Winblad har illustrerat boken och jag gillar verkligen dem jättemycket! De kompletterar texten fint och ibland så får dem också texten att lyfta lite högre än vad den annars skulle ha gjort (t. ex. i avsnittet Sluta tro på tankeläsning). Jag tycker att det här är en snygg presentbok som säkert skulle komma till nytta i ett singelhem. Annars funkar den rätt fint för oss stadgade gamlingar också.

Författare: Cecilia Salamon
Titel: Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta
Förlag: Bookmark förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 maj, 2018 i Böcker, Facklitteratur, Humor, Kärlek, Rec.ex.