Res till Nice med en kemiprofessor och en högst motvillig pojke

Noah är änkling, en pensionerad kemiprofessor med franskt påbrå som bor i New York. Det är några dagar innan han ska åka till Nice och återse sina barndomstrakter när han får ett telefonsamtal. Det är en kvinna från socialtjänsten som ringer. Noah är närmast anhörig till 11-årige Michael som behöver ett akuthem då hans mamma hamnat i fängelse. Mycket motvilligt och med stor skepsis träffas de alla tre och Noah går med på att ta hand om Michael några veckor tills man hittat en mer långsiktig lösning. Kravet är att Michael då måste få följa med till Frankrike för Noah inser att om han inte reser nu, kommer det kanske att bli för sent. Det är inte bara Noah som känner motvilja. Michael är ett barn som inte alltid är så lätt att ha att göra med. Till en början har de svårt att överhuvudtaget prata med varandra. De rör sig i helt separata världar och Michael vägrar att släppa skärmen. Förhållandet skaver, de tjafsar eller är tysta tillsammans. Men långsamt närmar de sig varandra från varsitt håll: Noah med ett oändligt tålamod och varsamhet, Michael när han blir mer och mer nyfiken på sin äldre släkting. De landar i Frankrike med kvarlåtenskapen efter Noahs mor för att följa i hennes fotspår. Bland annat finns där en fågel och några fotografier som blir viktiga pusselbitar för att få ihop Noahs bakgrund, samtidigt som de upplever att de är ett fint team tillsammans.

Jag tyckte mycket om Fränder av Emma Donoghue! Noah är en sådan fin man och fortfarande nyfiken på livet. Trots hans akademiska bakgrund inom kemifältet, där allt går att bevisas och förklaras är han ändå ödmjuk inför att han inte vet och kan allt. Jag skulle vilja säga att han har en tro på människor och inte minst Michael, även om han gör livet så mycket mer besvärligt för Noah. Michael är faktiskt ganska odräglig till en början och även om jag anar att hans liv inte varit så lätt, blir jag irriterad på att han är så otacksam! Författaren Emma Donoghue imponerade stort på mig i romanen Room och jag minns att det var särskilt skildringen av den lille pojken som fick mig att känna så mycket. Här är det Michael med alla hans typiska ”nästan tonåring”-fasoner som känns så på pricken. Dessutom är det så härligt att resa till Frankrike och Nice i tanken. Emma Donoghue skriver så levande om staden och dess historiska platser! Fränder är en fin roman som söker svar på vad som definierar en familj och vad släktband egentligen betyder med en stor portion humor. Hjärtevärmande läsning!

Författare: Emma Donoghue
Titel: Fränder
Översättning: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: LB förlag

 

 

 

Efterlängtad prequel!

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins är en prequel till Hungerspelen-trilogin och berättelsen utspelar sig 64 år innan Katniss gör entré. Coriolanus Snow, den framtide presidenten i Kapitolium, är nu bara 18 år gammal och sistaårselev vid Akademin. Hans liv har blivit väldigt förändrat sen krigen som delade in Panem i de 12 (egentligen 13) distrikten. Hans tidigare så förmögna släkt har förlorat det mesta och Snow och hans farmor och kusin Tigris (!) bor tillsammans i en lägenhet där mat inte är något man kan räkna med att få tag i varje dag. Samtidigt kämpar Snow med att bevara fasaden utåt och inte låta någon veta hur illa det är ställt. När han utses som mentor för en av spelarna i Hungerspelen, ser han sin möjlighet att vinna ett stipendium som gör att han kan fortsätta studera och på så sätt så småningom återerövra släkten Snows ära och berömmelse. Det enda som står emellan honom och lyckan nu är 23 andra spelare som måste besegras. När Snow får veta att hans kandidat är Lucy Gray från distrikt 12 blir han förtvivlad. Både en flicka och dessutom från distrikt 12, det sämsta av de sämsta! Men hans första möte med Lucy Gray blir mer positivt än han väntat sig och snart upptäcker han att han har fått känslor för henne. Eftersom deras öde nu vilar i varandras händer bestämmer de sig för att tillsammans vinna Hungerspelen. Det gör att Snow väljer att fatta en del ödesdigra beslut och tumma på de uppsatta spelreglerna…

Balladen om sångfåglar och ormar ger en viss förklaring till varför Snow blir den ondskefulle människa han till slut blir. Boken visar tydligt hur vi formas av vårt liv och våra upplevelser, både på gott och ont. Till en början är Snow sympatisk och som vilken artonåring som helst (i Panem, vill säga) och berättelsen slutar långt innan han blivit president, vilket får mig att fundera på om detta kommer att bli en ny trilogi?

Jag ska dock erkänna att jag bitvis upplevde boken lite seg till en början. Jag tycker definitivt att berättelsen hade kunnat kortats ner lite och stramats åt. Det vimlar av namn också, men jag tycker inte att det gjorde så mycket att jag inte kunde hålla isär dem alltid. Det är ju också en ungdomsbok, enligt klassificeringen, men jag tycker att man behöver vara en riktigt god läsare för att ta sig an Balladen om sångfåglar och ormar. Det är en komplex historia som vi får oss berättad innehållet är många gånger definitivt vuxet när de kommer till grymheter. Väldigt roligt att återvända till den här världen igen, tycker jag!

Författare: Suzanne Collins
Titel: Balladen om sångfåglar och ormar
Förlag: Bonnier Carlsen
Översättning: Lena Jonsson

 

Love. En roman om Greta Garbo

Jag har läst Love. En roman om Greta Garbo av Kerstin Gezelius och Alexander Onofri. Till en början hade jag lite problem med berättarstrukturen. Det är ganska långa kapitel med styckeindelningar. Ibland kommer ett stycke med en tillbakablick och det tar en stund innan jag inser att det är just det så jag hinner bli lite förvirrad. Jag hade gärna sett att de hade varit kursiverade eller på annat sätt markerade. Men det är en parentes, snart sugs jag in i historien om den mytomspunna superstjärnan Greta Garbo.

Romanen har utgått från ett kärleksbrev som regissören Mauritz Stiller skrev till GG och i vilket han ställde ett ultimatum: Gift dig med mig eller så ses vi aldrig igen. Författarna har sedan använt sin fantasi för att gestalta GG. GG hade ett alldeles särskilt förhållande till Mauritz Stiller. Han var hennes mentor och en man som hon älskade, trots att Stiller själv var homosexuell. Vi får följa med till tiden då den 19-åriga Greta kommer till USA och filmbranschens mecka Hollywood, där hon skapar stor uppståndelse. Först försöker hon bryta sitt kontrakt med filmbolaget MGM, eftersom hon tycker att rollerna hon får är löjliga och betalningen alldeles för dålig och sedan blir hon en upphöjd, och gåtfull kärleksikon. Inte minst för att hon vägrar att ge några intervjuer och inleder ett förhållande med den manlige stjärnskådespelaren Jack Gilbert.

Greta Garbo är verkligen en mångbottnad person! Hon är rättfram och egensinnig, samtidigt som hon också lider av scenskräck och extrem blygsel i vissa sammanhang. Denna komplexitet lyckas författarna verkligen förmedla. Det är spännande att läsa om männens Hollywood och hur GG fullständigt utmanar maktpositionerna när hon dyker upp på scenen. Vilket mod ändå! Jag funderar mycket över hennes engelska. När hon ska lämna röstprov för den nya talfilmen, avslöjas att hennes språk är knackigt. Men ändå, hon verkar inte ha haft några som helst problem med att göra sig förstådd.

Vad jag saknar är att komma ännu närmare GG. Jag vill veta mer om hennes inre känsloliv och vad hon tänkte om allt. Nu finns en distans och en coolness som jag som läsare aldrig lyckas tränga igenom. Förmodligen hade min önskan gjort att romanen blivit alltför spekulativ, så jag förstår varför författarna undviker det. Jag blir inte helt blown away av den här berättelsen, men nog har den mig i sitt grepp hela vägen ändå.

Författare: Kerstin Gezelius & Alexander Onofri

Titel: Love. En roman om Greta Garbo

Förlag: Bokförlaget Polaris

 

 

Havets drottning av Jöns Hellsing

Havets drottning av Jöns Hellsing damp ner som en överraskning i brevlådan för några veckor sen. Jag har inte läst de två föregående böckerna i denna trilogi som heter Hope Island, men både författaren och förlaget bedyrade att man kunde läsa dem fristående. Jag var lite skeptisk, men det funkade fint! Jöns Hellsing var noggrann med att skriva lite kort om vad som hänt när det dök upp händelser från förr som hade betydelse för handlingen. Däremot så är jag helt övertygad om att jag hade tyckt ännu mer om boken om jag hade läst alla delar, så det råder jag dig till om du inte redan gjort det. Därför ska du genast sluta läsa för det här inlägget blir ju oundvikligen en viss spoiler…

Den förmögne lord Winsley säljer en havsvik och en stor bit mark på den skotska ön till den brittiska armén är öborna inledningsvis ganska optimistiska. Med köpet följer både arbetstillfällen och bättre infrastruktur. Det är egentligen bara några fiskare som muttrar lite över att de behöver gå längre ut för att fånga sin fisk. Men läget ändras snabbt när det avslöjas att försvaret planerar att spränga i lunnefåglarnas berg och bygga ett gigantiskt utrymme för att förvara sina atomubåtar där. Planerna väcker förfäran och ilska.
I centrumet för upproret står den blivande krögaren Heather, som också har sina privata bekymmer. Hennes barnlängtan har vuxit sig allt starkare, men hennes sambo verkar mer intresserad av sitt eget bokprojekt än något annat. Dessutom ställer hennes exman till med bekymmer. Hon vill inte köpa sina skaldjur från honom, men bojkotten gör det svårt att öppna värdshuset. Helst skulle hon inte vilja ha någon kontakt med honom och vem kan klandra henne för det?

Just detta sistnämnda har jag lite svårt att greppa. Exmannen har alltså någon gång tidigare i bokserien misshandlat Heather så svårt att hon förlorade deras dotter i magen. Mannen ifråga har förvisso gått i behandling för detta och besöker regelbundet en psykolog. Dessutom har han slutat helt med alkohol. Men ändå! Att han inte är mer paria i samhället förvånar och att alla runtomkring verkar tycka att Heather ska ge honom en ny chans gör mig arg! What?! Svårsmält!

Men i övrigt tycker jag att Havets drottning är fin verklighetsflykt och en perfekt roman att avnjuta i dessa oroliga tider! Det är väldigt brittiskt – förlåt, skottskt! – och charmigt. Jag är glad att jag fick möjligheten att läsa den!

Författare: Jöns Hellsing
Titel: Havets drottning
Förlag: Harper Collins Nordic

 

En helt annan sorts Sverigevänner

Vintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Innerlig roman om att älska och att åldras

En dag kommer åldern i kapp oss. Det är oundvikligt. För någon är det kroppen som gör sig påmind, för någon annan är det minnet och orden. Det är vad som händer Madame Seld i den franska författaren Delpine de Vigans roman, Om det inte vore för dig. Madame Seld eller Michka som hon också kallas, en berest dam som varit en firad fotograf och aldrig hade tid att gifta sig eller få barn. Hennes liv har varit dramatiskt på många sätt. Nu sviker både minnet och orden. Hon ersätter borttappade ord med ord som har samma ljud som de hon inte längre minns. Samtidigt är det ord som varit viktiga i Michkas händelserika förflutna. I samma hus bor en ung kvinna som heter Marie som är mycket fäst vid Michka. Hon hjälper henne så gott hon kan och försöker förmå Michka att hålla fast vid orden så gott det går. Men till slut blir situationen ohållbar och Michka behöver mer hjälp än Marie kan ge henne och Michka flyttar in på ett sjukhem.

I samband med att Michka flyttar in på sjukhemmet, dyker Jérȏme upp i berättelsen. Jérȏme arbetar som logoped. Tillsammans med Marie försöker han hjälpa Michka med orden, men han hjälper henne också med en sak som hon velat länge. Något hon vill hinna med, innan det är för sent.

Det här är en otroligt vacker berättelse om åldrande och en vänskap som sträcker sig bortom ålder och hälsa. Det är sorgligt, men också ljust och hoppfullt. Den är riktigt skickligt skriven och såväl författaren som den svenska översättaren, Marianne Tufvesson, gör ett fantastiskt jobb med språket. Michkas felsägningar är oerhört ljudenliga och det blir ganska roligt att läsa de knäppa meningarna, samtidigt som jag förstås känner den förtvivlade sorgen över att mista sitt språk och vad det egentligen gör med ens identitet. Det finns också ett slags sensmoral, eller uppmaning, till läsaren att inte vänta med att säga de saker man bär på – plötsligt kan det vara för sent.

Författare: Delphine de Vigan
Titel: Om det inte vore för dig
Förlag: Sekwa
Översättning: Marianne Tufvesson

 

En halv värld bort av Mike Gayle

De är två främlingar som lever två helt olika liv. Bara en av dem vet att den andre existerar. Kerry Hayes har längtat efter sin bror ända sedan de skildes åt när hon var tio. Hon hamnade på olika fosterhem innan det slut blev en plats på barnhemmet. Hennes bror Jason adopterades av en familj och fick en helt annan uppväxt. Varje år som Jason har fyllt år, har Kerry skickat en födelsedagshälsning till adoptionsbyrån med förhoppningen om att han ska vara nyfiken på sitt ursprung och vända sig till dem för information. Då ska han få se sin systers brev till honom och förstå att han är älskad och saknad. Förhoppningen är att de två ska återförenas och ta igen alla de förlorade åren. Kerry själv lever som ensamstående mamma till en son i Londons utkanter och försörjer sig på att städa hemma hos folk. Hon och sonen har det nödvändigaste, men framförallt har de varandra. En dag får Kerry ett besked som gör att allting kastas omkull.

Samtidigt i en annan del av London bor Jason, eller Noah som han nu heter, med fru och dotter. Han är en framgångsrik jurist och har aldrig blickat bakåt. Hans adoptivföräldrar har alltid varit kärleksfulla och behandlat honom likadant som de biologiska barnen. Någon syster minns han inte överhuvudtaget. Men i takt med att han gifter sig och skaffar familj finns det ändå något lite som skaver hos honom och påverkar relationen till hustrun.

Det här är en bok som är omöjlig att läsa utan att fälla en tår eller två. Vi får se och höra berättelsen från både Kerry och Noahs perspektiv. Det är en känslosam och finstämd historia om vikten av att hitta sitt sammanhang, att höra till, och att våga be om hjälp. En familj kan se ut på många olika sätt – det viktigaste är att man älskar och tar hand om varandra. En halv värld bort träffar rakt i hjärtat!

Författare: Mike Gayle
Titel: En halv värld bort
Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Svensson

 

Gastkramande debut i Malmömiljö

Så obehaglig och nästan hypnotisk! Jens Lönnaeus debutroman Clara är full av frågetecken och mystik!

Vilhelm flyttar till Malmö och får tag i ett rum som inneboende hos Clara, med villkoret att han låtsas vara hennes pojkvän. Vilhelm, som själv är desperat att omformulera sitt liv och sig själv, går med på det udda förslaget. Clara regisserar hela Vilhelms liv. Hon bestämmer vad han ska ha för intressen, vilka kläder han ska ha på sig och var han ska jobba. Långsamt inser Vilhelm att hon försöker göra om honom till sin förre pojkvän Marco. Marco som försvann. Claras krav blir allt svårare att leva upp till, men vad händer om han inte pallar längre?

Berättelsen utspelar sig i ett nutida Malmö och stadens motsägelsefulla drag tecknas trovärdigt. Frågan om det är möjligt att skapa sitt eget liv, utan att någonsin se bakåt, ställs på sin spets. Jag tänker på Magnus Johanssons låtrader: ”Hur man än vrider och vänder på sig, så kommer man alltid hemifrån”. Så är det nog.

En finfin debut som jag läser med andan i halsen och hög puls!

Författare: Jens Lönaeus
Titel: Clara
Förlag: Historiska media 

 

Där livet är fullkomligt

Ett enda oskyddat samlag med knarklangande pojkvännen Manuel är allt som krävs för att 17-åriga Adele ska bli gravid. Kanske är ett barn något som kan binda dem till varandra för evigt? Men Manuel är varken särskilt intresserad av Adele eller barnet. Han har siktet inställt på att avancera i det kriminella gänget han tillhör. Adele och Manuel bor i slitet hyresområde som kallas för ”jättemaskarna” på grund av husens utseende i den fattiga fiktiva, men typiska förorten Labriola utanför Bologna. Ofta står lägenhetsdörrarna på vid gavel för att skapa korsdrag när hettan blir outhärdlig, men det gör inget. Här finns ändå inget värt att stjäla. Alla som kan fly Labriola gör det. Kvar blir mammorna och barnen. Vad papporna är, vet ingen. Antingen sitter de i fängelset eller hänger i baren någonstans. Havet finns någonstans i fjärran, dit de rika åker för att svalka sig. Människorna i Labriola åker till den närliggande shoppinggallerian för att göra detsamma, inte för att köpa saker för de har de inte pengar till.

Läraren Dora är från en bättre del av staden. Hon och hennes man kämpar med att bli med barn. De ser till att göra precis vad alla råder dem till, men det blir ändå inget barn. Varje nytt meningslöst graviditetstest är en stor sorg och det tär på äktenskapet. Sakta utvecklar Dora komplicerade känslor för sin högbegåvade elev Zeno, som tackar nej till ett eftertraktat stipendium för att fortsätta ta hand om sin utfattiga och sjuka mamma. Dora kan inte förstå varför, men Zeno vet att egna drömmar sällan har en plats i den krassa verkligheten. Ändå är det Zeno, som står med en fot i vardera världen, som också förmår Adele att se världen med lite mer värme.

Livet är fullkomligt är en roman om klass, som utforskar både identitet och unga kvinnors möjligheter till att bryta mönster och välja sina egna liv. Det är inte enkelt att göra en klassresa, hindren är många, inte minst de psykologiska kanske. Jag tycker Silvia Avallone är en fantastisk författare som verkligen förmår fånga dagens Italien bortom turiststråken. Jag hade förmånen att lyssna på henne på bokmässan och då talade hon mycket om litteraturens betydelse när det gäller att visa på andra (möjliga) verkligheter för de unga i utsatta områden. En otroligt karismatisk och vältalig kvinna!

Författare: Silvia Avallone
Titel: Där livet är fullkomligt
Förlag: Natur och kultur

 

 

 

Misstagens bok av Sanne Bjerg

”Det är märkligt att vi ägnar så mycket tid av våra liv åt att försöka övertyga oss själva och alla andra att världen är en välordnad plats. När det med all sannolikhet är så att allting, och i synnerhet människolivet, är precis lika kaotiskt, absurt och obegripligt som det verkar.” (s. 472)

Misstagens bok av Sanne Bjerg liknar ingen annan. Det är en vindlande historia full av absurdism. I centrum finns Vaclav Karakowiak, eller herr K som han också kallas, och ett hyreshus i Barcelona. Herr K driver en agentur med mycket liten kundkrets. Han är f d elitspelare i schack och kan inget om fotboll. Men en dag kommer en ung man från Mexico som är vansinnigt lik Barcas lysande stjärna Lionel Messi. Leonid, som mannen heter, misstar herr K för att vara fotbollsagent och att herr K inte gör något för att ta ur honom denna villfarelse blir också hans första misstag. Allt eftersom den ena märkligare saken inträffar och livet blir ett osannolikt äventyr, inser också herr K att livet inte är som schack, varje litet drag kan inte förutses och beräknas. Livet är fullt av misstag och Den stora rockaden är förmodligen herr K:s allra största. Åtminstone till en början. Men slutet gott, allting gott.

Jag älskar karaktärerna i den här boken! De är så knasiga, men ändå märkligt trovärdiga! Jag ser dem framför mig när jag läser och det stora huset på El Paral-lel. För en fotbollsnörd så är det också kul att läsa matchreferat. Lite svårare har jag för den skruvade intrigen. Det är lite too much för mig emellanåt. Jag är ett alltför stort fan realism!

Författare: Sanne Bjerg
Titel: Misstagens bok
Förlag: Bazar
Översättning: Karin Ruthman & Mia Ruthman